Winnerbäck-podden

Rosor och champagne, trötta traditioner, snittar, konversationer, normer och konventioner. Och en övre medelklassloop som vi njutit av så länge att mättnaden börjar kännas olustig, och när fallet luftslottet? Det är bara några av ämnena vi berör i detta jäkligt uttömmande, djupt grottande och filosofiska avsnitt. Och att skriva en sån låt som Lasse gör här; att beröra dessa uppdradare ämnen samtidigt som man väver in det vackra och speciella mellan två människor. Det är inget annat än ett mästerverk. Vi får in Platon, ryssarnas förkärlek till fantasilösa traditioner, nyliberalism och de fem värsta klichéerna just nu. Ett långt och händelserikt avsnitt, häng med!

I detta avsnitt kommer vi in på allt ifrån kräftskivor och Anders Borg till ösregn och OMD:s one hit wonder "Walking on the milky way". Vi grottar också ner oss i de väldigt "icke spänna bågen"-mål som Lars sätter för sig själv i denna låt så som att vara nykter NÄSTAN varje kväll. Dessutom lyfter vi alla skojiga detaljer i texten. Men nog om skojeriet... det här är en låt där Ulf och Mattias enas om att ensamhet är temat och "att komma tillbaka" till dugligt skick är målbilden. Däremot diskuteras det om det är genuint försök och en äkta inre resa eller om det är lite mer varianten för att bevisa något för någon annan. Och frågan "Är detta Lasses största textskrivaromdaning någonsin?" vädras. Dessutom delar vi med oss en massa om vad landets musikjournalister tyckte om låten samt framhåller att den lugna, mer dämpade live-versionen verkar än mer poppis än denna studioversion. Nåväl.. mycket finns det att säga, men en sak är säker: en mycket bra låt!

En väldigt svårtolkad låt, men ack så jäkla bra. Så suggesstiv, så stämningsfull, så kall och kuslig! Ulf och Mattias har två vitt skilda tolkningar av denna låt och gör sitt bästa för att knåpa ihop en slutsats ur diskussionen. Är det en inre dialog om att lämna sitt gamla jag? Eller är det en låt om att rebounda sig tillbaka efter ett tufft uppbrott? Vi snackar dessutom lite kring järnvägsstation som glosa, om hur vi själva hanterar reboundlägen, lite Kent, lite The Killers och lite Tiger Lou. Dessutom utser vi vinnarna i tävlingen - vilka får gå på Winnerbäckkonsert i sommar och vilka får presentkort i Winnerbäck-shoppen?

Temat promenadlåtar är ingen ovanlighet i Lasses alster. Vi har pratat om Åt samma håll och Aldrig riktigt slut och här kommer ännu en promenadlåt; Nån annan, en låt från 1992! I detta avsnitt fördjupar vi oss återigen i hur fantastisk en intim upplevelse på gående fot med en annan människa kan vara. Tiden stannar, man är lycklig, man glömmer sanning, tid, besvär och måsten. Lasse är en mästare på att skildra detta. Vi kommer in på de filosofiska/psykologiska begreppen Experiencing och Remembering self, den vackra småstadspromenaden som vi storstadsbor inte kan njuta av på samma sätt längre och vi återger en hel del från Lasses booklet och från hans försnack på Live i Linköping-dvd:n från 2003. Dessutom kuppar Ulf in sin egen promenadlåt ”Gångavstånd”. God lyssning! 

"Hon verkar ge Lars a hell of a ride" konstaterar vi flertalet gånger i detta avsnitt där vi dissekerar klassikern "Min älskling har ett hjärta av snö". Vi utgår ifrån en förälskelse- eller kärlekshistoria där HON är ombytlig, äventyrslysten, fartfylld, oberäknelig och... helt jävla underbar och där HAN helt enkelt får hänga med på resan. Med skräckblandad förtjusning. Så som väl kärleken ska vara? Vi snackar även lite fysisk snö, lite högstadiediscotek och annat smått och gott. Dessutom lanserar vi en riktigt spännande tävling för er lyssnare, det vill ni inte missa!

"Det är så enkelt, nu vill jag ha dig, vad kan jag säga, mera???" En frisk, vårig och somrig vårfläkt i Lasses låtflora där ljudbild och energi lovar en peppig och glad låt. Sen behöver man ju bara dissekera texten på ytan (sådant som vi på Winnerbäck-podden gör) för att se att det är en frustration och en längtan som såklart präglar hela berättelsen. "Jag vill gå hem med dig" ÄR en genial låt för att den på det enklaste och rakaste sättet möjligt beskriver just frustrationen kring något så svårt; att få med någon hem. Bekräftelse, bekräftelse, bekräftelse. Vi pratar om olika metoder att approchera den man åtrår, vi pratar om vilka Lasses gladaste låtar är, vi gör en liten tripp till fantasin att Lasse skulle vara med i Fördomspodden med Emil Persson. Ett något kreativt avsnitt, men vi hoppas ni ska gilla det! Här kommer våren!

20 år har gått sedan Elegi och albumet Vatten under broarna kom. Det firar vi med ett jubileumsavsnitt och hyllar mästerverket Elegi; den kanske största låt Lars har skrivit. Som om det inte vore nog där: Ordet Elegi betyder sorgesång eller klagodikt och man tillskriver även ordet "ett mellankoliskt och vemodigt sörjande" vilket ju måste betyda att Elegi inte bara är den största låten utan också den Larsigaste - inga ord beskriver väl Lars stämningssättande förmåga bättre? Nåväl, vi firar detta 20-årsjubileum med mycket nostalgi, egna anekdoter, klädaffären Johnells i Nyköping, kampen mot tonårens Lars-haters, en del Rolf Lassgård och sorgen i det obönhörliga faktum att tiden bara går och aldrig kommer igen. Vi pratar om det verkliga trauma som Lars och Anna gick igenom hösten 2003 och vi ställer oss frågan vad Haiduciis låt Dragostea din tei egentligen har med Elegi att göra? Det här blir ett trevligt avsnitt! Grattis Elegi, 20 år!

En samtidsskildring mer pricksäker än något annat vi hört? Svar: Ja. Idag går vi igenom Lars Winnerbäcks relativt nya och alltjämt högaktuella "Vår tid" med idel hyllningar och försök till avancerad analys. Det är bekvämligheten som tagit över oss och får oss att handla emot bättre vetande, det är apatin som gör att man inte orkar bry sig och därmed sviker något som en gång kallades ideal, det är uppgivenhet inför att det ändå inte spelar någon roll om man försöker göra något, det är slöheten att välja det roliga, det som passar en och det alltid den enkla lösningen. Vi pratar om att allt givetvis inte var bättre förr, men att vissa saker har gått åt fel håll. Och det sker sakta, vi märker det knappt. Mattias går in på den spruckna drömmen från barndomen där man ändå var övertygad om att allt ändå skulle lösa sig och framför dessutom sin kritik gentemot att även alternativa sanningar ges så stort utrymmer i debatten. Ulf tar upp saknaden av en befolkning som ville sätta sig in i saker och engagera sig samt hur många av oss väljer att lägga hela vårt empatipaket på realitystjärnor medan den riktiga världen faktiskt brinner. Allt var inte bättre förr. Rasismen, homohatet, kvinnoförtrycket... det har varit värre förr absolut, men nu är vi på väg åt fel håll igen. Tyvärr. Det här är vår tid, den vi har tillsammans.