Somna med Henrik

Hej Somna.Jag hittade ett halmstrå i en gammal pappmugg på mitt gamla kontor. Det såg ut som ett förskräckt utropstecken. Jag plockade upp det. Och det sa hej. Sen berättade det om en äng, om vinden, om ett liv bland andra strån, om en resa i en låda, om en fest som jag inte minns men som kanske hände. Och jag berättade tillbaka. Om Blixbo, och Hökviken, om barndomens tystnader, kritmärken på lister och vad det betyder att gå vidare utan att gå ifrån.Det är en dröm, men den är min. Och nu är den din.Sov gott!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hej Somna. I natt får jag besök i Äventyrsvargen – av ett skelett. Ett livräddande, lyssnande, tänkande skelett som jobbar som badvakt i Båstad hela sommaren. Det här är ett samtal om vad det innebär att vara levande, att sakna sömnen, att bada i benminnen, och att stå stilla i havet när världen sover. Vi pratar om sorg som eko, glädje utan muskler, och vad som händer när shortsen rinner rakt igenom bäckenet.Det är kanske ett avsnitt om döden, men framför allt är det ett avsnitt om liv – i alla sina märkliga former. Och precis som vanligt så behöver du inte lyssna. Bara vara här, med mig, och sklättet.Sov gott!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Jag bar grenar. Jag svettades. Jag stirrade surt på barn. Det hela började alltså med kroppsligt arbete och ett försök att undvika fästingar, men det ledde — som det ofta gör — till en inre färd bakåt i tiden, till uppväxtens våldskoreografier och känslokaruseller. Vi reser genom pojkslagsmål, ekorre-jakter, Gudsmål, sorgliga danslekar på skolgårdar och nattliga gräl utanför tonårsfester. Och sen hamnar vi i krig. Eller åtminstone i krigets idé. Varför slåss vi fortfarande, Somna? Är det verkligen rimligt att vi, med våra moderna munnar och små skärmar, fortfarande leker urtid? Jag vet inte. Men vi försöker vara moderna du och jag. Just nu. En liten stund. Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi. Sov gott!Mer om Henrik, klicka här:https://linktr.ee/Henrikstahl

Jag har aldrig… Och så fortsätter det. En timme av jag-har-aldrig där det aldrig riktigt tar slut. Förutom då det gör det. Men innan dess hinner jag, Somna, bekänna mina fegheter, min längtan efter ljud, min icke-relation till rikedom, min oförmåga att förstå clowner på cirkus och varför månen lyser. Det handlar inte om att vinna eller förlora, hoppa från trampoliner eller förstå hur simhallsminnen fungerar. Det handlar om att säga det högt. Att jag aldrig har sett dig, men att jag ändå vet att du är där. Att jag aldrig har varit bibliotekarie på riktigt. Att jag aldrig har förstått ödet, men att jag ändå ibland anar en dans.Och det är klart jag aldrig har beställt en krona i baren, men jag har burit en imaginär, och det räcker.Sov gott!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hej Somna.Du är i superposition nu. Inte bokstavligt kanske, men ändå. Du är både vaken och sömnig, både här och borta. Precis som verkligheten i det där dubbelspalt-experimentet som jag försöker förstå men mest bara förvånas över. Jag kastar stenar i vatten, drar paralleller till bananer, pratar om vågmönster, superposition, delayed choice, Leif GW och musen Knler. Allt samtidigt.Och medan världen fladdrar mellan möjligheter, medan partiklar tvekar inför vilken väg de ska ta, så sitter jag här och trycker på fel knapp till vinjetten och pratar i natten. Vi är berättande apor i ett probabilistiskt moln. Och det kanske är nog.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här:https://linktr.ee/Henrikstahl

Vecka efter vecka, månad efter månad, charter efter charter… och ändå är det som om allt bara pågår, utan slut i sikte.I det här avsnittet pratar jag med Karina Ljudbang. Hon har varit på en charterresa till ön Blek i landet Ria Foskidat (om det nu heter så). Hon berättar om sitt rum med fiskelinsgardiner, om den lilla poolen där Matsprit Poolsol solar med ansiktet neråt, om räkbufféer och en flygplats som heter “Ja men helvete landa karljävel”. Det är en berättelse som börjar i ett flygplanssäte och slutar bakom ett stängsel där allt plötsligt är hemma igen. Eller kanske börjar den där?Jag pratar också om TT-fotografer, mitt rullans-liv-ansikte, varför jag tycker det är så svårt att se mig själv i spegeln ibland, och om den outsägliga sorgen i att livet är ändligt – samtidigt som det är så otroligt vackert att det ens finns.Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det.Sov gott!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Regnet kom aldrig. Istället steg en sol upp som ville något. Men ändå – doften. Den där doften. Petrichor. Sten och gudavätska. Somna, jag vet att du vet vad jag menar. Det här är ett avsnitt där regnet aldrig riktigt faller, men där allt ändå blir blött. Av längtan, av språk, av tystnad. Jag famlar efter ord och saboterar dem. Vi vänder och vrider, både på språket och på oss själva. Vi undersöker vad det betyder att längta efter något som inte går att formulera. En dikt föds. Eller snarare, ett ljud. Och någonstans där, i övergången från damm till liv, blir vi fria.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hej Somna. I det här avsnittet börjar vi i bilkö och slutar i Dalarna med en produktionslokal och ett tyst dragspel i handen. Jag pratar om att köra bil den långa vägen, att låtsas veta allt om trafiken, och om Buggles, VHS-band och Betty Davis ögon. Sedan glider vi, som vanligt, utan övergång, in i frihetens pris, Madonnas armklotter och vad jag skulle göra om jag hade obegränsat med pengar (spoiler: jag skulle inte köpa en yacht). Jag berättar också om min bokidé, mina ljudboksplaner, och om hur AI nu är min redaktör – till och med när det känns pinsamt.Det blir ett avsnitt om längtan, kontroll, improvisation och det där underliga i att någon kan vilja ha dragspelsmusik och träskodans – och också ha makten att göra det. Jag försöker landa i tacksamhet, men famlar genom glitter, VHS-kassetter och Bolibompa-efterdyningar innan jag lägger mig raklång i Äventyrsvargen med en stilla suck.Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det. Nu börjar vi.Sov gott!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl

Hej Somna. Ikväll vänder vi och vrider vi på allt det där vi kallar känslor. Vad är de egentligen – elektriska impulser, gammal galla, kosmiska signaler? Kan de vägas, mätas, fångas i en burk och ställas på hyllan med etiketten “melankoli – skör vintage 1987”? Jag vet inte. Men jag pratar om det ändå. Om att inte veta, om att känna utan att fastna. Om Facebookgräl, igelterapi mot svårmod, om Trump, om Bianca, om min mamma och pappas händer i natten när mardrömmarna kom. Jag försöker inte förklara, jag bara färdas. Och du får följa med.Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det.Nu börjar vi.Sov gott!Mer om Henrik, klicka här:https://linktr.ee/Henrikstahl