Somna med Henrik

Hej Somna, Henrik heter jag. Jag är född 1975 och sedan den dagen har jag gillat att hitta på saker. Nu är det mitt jobb. En del av mig längtar efter att hitta på saker på min fritid, därför att ibland är jag helt tömd på hittepå. Trots det är det som att jag inte riktigt står ut för att jag har så tråkigt när jag inte har något att hitta på. Stundtals känner jag mig lite urlakad.Jag ska intervjua en bison idag. En visent, är det en bison? Han heter Vincent Visent. Han är elva år, vilket är medelålder för visenter. Hans pappa Wilhelm var en av de mest fotograferade djuren i världen. Den klassiska bilden, bisonoxen i solnedgången med ryket ur manken och den där blicken som folk kallar visdom, det är Wilhelm. Han var inte elak, men frånvarande på det där artiga, milda sättet. Han var som vädret, han fanns överallt. När Vincent berättar om det börjar han gråta.Arvet från Wilhelm är inte bara tungt. Vincent har fått tålmodigheten med sig, när andra blir trötta och darriga ute i vinden kan han lugnt stå tre timmar till. Och ett slags jämnmod, förmågan att ställa sig lite utanför allt och se på det skedda.En dag bestämde sig Vincent för att bryta sig loss. Gå sina egna stigar, säga nej. Mitt under den perioden träffade han en älg som hette Kanota, och Kanota brydde sig inte alls om visenter, kända eller okända. Det var befriande på ett sätt som bara en älg kan åstadkomma.Sov gott Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

Somna, vad glad jag är att du är här, och vad glad jag är att jag är här. Att jag hoppade på Somna med Henrik-tåget för åtta år sedan, trots att folk ifrågasatte. Jag tror att jag är en sådan som hoppar på saker när de presenteras för mig. Kärlek, jobb, kontorslösningar och samarbeten. Något i dem har en liten del som är lockande, och sen hoppar jag. I det stora hela tror jag att det är bra.I det här avsnittet kör jag "Dong, Dagens Boktips", en lek jag och min vän hittade på baserat på barnprogrammet med samma namn. Det är en improvisationslek där man säger den första boktiteln man kommer på, följt av ett påhittat författarnamn. Man får inte förbereda sig, utan bara säger det första man kommer på. Det blir bäst om man inte försöker allt för mycket.Jag berättar också om när jag gick scenskolan och vi jobbade med clownmetoden. Uppgiften var att skapa en clown utan att bestämma någonting innan man gick ut på scenen. Jag förberedde mig. Det blev en flopp. Nästa dag förberedde jag mig inte alls, och det gick bra. Det är lite som med den här podden. När jag kastar mig ut och inte bestämmer allt för mycket innan, så blir det bäst.Så jag är glad att jag hoppade på Somna med Henrik. Att jag lyssnade på den där känslan. Även om magkänslan inte alltid har rätt. Ibland blir det fel, om det nu finns något som är fel. Sov gott. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

Hej Somna. Jag sitter här i mörkret och tittar på mina händer. Eller jag ser dem knappt, för det är mörkt i Äventyrsvargen. Men jag känner dem. Det är något med det där att titta på sina händer. Förlåt mig, mina händer, att jag tagit er för givna i snart 51 år. Det är så konstigt med händer. De gör saker utan att jag ber dem.Någon gång i ditt liv höll du någons hand för första gången. Undrar vem du höll hand med. Kanske en förälder, kanske ett syskon. Det finns ett ögonblick precis innan man håller någons hand, när händerna är nära varandra men inte rör. Luften däremellan känns nästan tjock, som vadd. Och sen tar någon det första steget, en millimeter, och sen är det gjort. Tänk om händerna har ett eget minne. Att de minns saker som jag inte kommer ihåg. Här om dagen höll jag en hand. Det var länge sedan jag höll en hand. Det är ensamt att inte ha någon att hålla i handen.Mina händer är inga hantverkarhänder. De är inte gjorda för att skapa saker. Jag funderar på handslag. Jag hörde någonstans att det är för att visa att man inte bär vapen. Jag vet inte om det stämmer. Men man känner väldigt mycket i ett handslag. Det finns en sorts trötthet som sätter sig i händerna. Inte i musklerna, utan något annat. Händerna vill bara vila. Det är nog därför vi håller hand när vi är rädda. För att handen är den del av oss som sträcker sig längst ut från kroppen.Nu vinkar min hand till dig Somna. Godnatt.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

Somna, idag vill jag vara en fyr på en kobbe, långt ute till havs. När jag var liten ville jag verkligen bli fyrvaktare. Tror det kommer från när jag lästa Mumin när jag var yngre. Därför ska jag idag berätta en saga om en fyrvaktare. Hon heter Fleka. Hon packade väskan med det viktigaste, mesta dels böcker och lämnade allt för att bli fyrvaktare. Varje morgon vaknar hon tidigt och sätter på kaffe. Hon flyttade till fyren eftersom hon gått genom en skilsmässa. Det var en sån separation där allt i slutet gjorde ont, trotts att det inte har hänt något. Hon har en katt som heter Måns.En dag är molnen låga. Hon har sett den här himlen förr. Hon surrar fast saker och kollar att aggregatet fungerar. När allt är kontrollerat sätter hon sig vid köksbordet och väntar på stormen. Måns är rädd för stormen och vågar inte komma fram. Det tråkigaste med stormar är att de tar slut, helst när man betraktar dem inifrån. När hon är ute och går ser hon att något flutit upp på stranden, först tror hon att det är en säl med det är en man. Han har puls men blå läppar. Hon får in den medvetslösa mannen in i fyren. Mannen heter Karun. Han diskar, matar Måns och är väldigt varsam. Det är början på deras historiaMer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

Förlåt Somna, för att jag börjar med att skratta. Det brukar jag inte göra. Jag hade ett litet private moment utanför studion, händerna knäppta, vaggade lite och sa högt till mig själv att just nu vet ingen människa på jorden vad jag gör. Sedan vände jag mig om och såg att grannen tittade på mig. Jag har aldrig pratat med grannen om vad jag gör i Äventyrsvargen. Från utsidan är det bara en vardaglig container, det ser ut som ett cykelskjul. Från grannens perspektiv måste det vara rätt underligt, att jag bara går in och är en timme i skjulet. Han kanske tror att jag mekar med cyklar.Jag irriterar mig på folk som cyklar på landsvägen trots att det finns cykelbanor, och jag vet att jag måste sluta med det. När jag fyllde 40 blev jag väldigt intresserad av tre saker: cyklar, att vandra Kungsleden och att renovera gamla möbler. Jag hade nog en ålderskris. Jag insåg till slut att cykla inte skulle lösa mina problem. Eftersom det fanns en lång period där jag inte hade körkort. Detta har gjort att jag köpt en del elcyklar genom åren. Men de slutar alltid med att gå sönder och så bli de stående.Blev det här tråkigt? Är inte så inspirerande idag. Dessutom ska jag spela in ett avsnitt till efter det här. Kanske att det är så att det här avsnitt ska handla om cyklar. När jag var liten cyklade vi hela tiden. Godnatt. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

Hej Somna. Hej. Hej. Hej. Idag ska jag bara säga "hej" i en timme. Ibland kommer det fram folk till mig och föreslår idéer till podcasten. Att jag ska läsa upp bruksanvisningar, eller IKEA-katalogen. Då säger jag tack, det ska jag verkligen fundera på, och så går jag hem och biter väldigt argt i kudden. Det gjorde jag faktiskt när jag var liten, på riktigt, när jag var arg eller ledsen. Ibland bet jag så hårt att jag tyckte synd om kudden.I dagens avsnitt ska jag försöka tråka ut mig själv. Jag ska prata om något jag tycker är väldigt tråkigt: att gå i matbutiker. Det är en bortskämd syn på saken, det vet jag, så ta det med en nypa salt. Jag går omkring där och letar efter saker, och trots att jag har handlat i butiken i flera år så hittar jag aldrig något. Jag tänker på när man stänger en matvarubutik och allt bara står kvar, väntandes på att någon ska komma och ta dem dagen efter. Om jag hade fått välja hade jag varit där själv, strosat mellan hyllorna, plockat det jag vill ha, blippat och betalat själv. Sen cyklat hem. Häromdagen köpte jag två par jeans jag inte behövde för att jag inte vågade säga nej till säljaren.I matbutiker kan jag få panik av känslan att så länge jag lever måste jag fortsätta fylla på med mat. Det är inte så att jag inte gillar mat, jag älskar mat. Jag älskar att äta. Men jag är inte gjord för att gå och tänka på vad jag ska äta till lunch. Är det inte lite stört hur fixerade vi är kring mat? Den där hetsen efter att maximera livet, prova nya recept, hitta rätt restaurang, fylla varje ögonblick med något Instagram-vänligt.Det kanske inte blev så tråkigt. Sov gott. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

Hej Somna. Hej ska du ha, välkommen till en timma av mig. Jag är lugn för första gången idag. Hela dagen har gått i ett slags puls-flow, och när jag kom hem pep och tjöt det i hela kroppen. Dels för att jag har tinnitus. Varför stod jag så nära högtalaren på den där konserten i Göteborg 1997? Jag blir lite irriterad på mig själv, lite så som Odysseus måste ha känt sig.Det är svårt att inte tänka på Odysseus när man tänker på berättelser och sagor. När jag gick scenskolan sa någon att sagor är hälsosamt, att de hjälper oss bygga ställningar på insidan där vi kan fästa våra liv som annars är så tumultartade och fragmentariska. Och Odysséen är ju något man kan kalla en riktig hjältesaga.En grotta, en cyklop, stormar, en förargad Poseidon, lejon, en besättning som blir förtrollad till grisar, sju år hos en nymf, ett sund med två faror, en resa till dödsriket och flera andra motgångar. Tjugo år för någonting som skulle ha tagit några veckor. Man skulle kunna säga att hela Odysséen handlar om ett gäng karlar som åker över Medelhavet och försöker undvika att bli uppätna på det ena eller andra sättet.Följ med så får du höra historien om Odysseus och hans äventyr. Godnatt.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

Hej Somna. Hej och hallå. Hur mår du idag? Är det bra, dåligt eller mellan? Jag är på brasidan idag. När man går till val pratar man ofta om jasidan och nejsidan, men jag tycker det pratas alldeles för lite om brasidan. Jag kände efter ordentligt nu när jag sa det. Jag tror faktiskt att det kommer bli bra, och det är en väldigt fin känsla.Idag vill jag prata om en konstig idrott. Jag tänker prata om fotboll, kanske till och med undervisa dig lite. Jag är ju bra på att prata en timme utan manus, och jag kan en hel del om fotboll. Det handlar bland annat om geniförklarade textförfattare som ska skriva hejaramsor men råkar transkribera sina familjebråk, vilka skickas direkt till klacken utan att någon korrlyssnar. Som du förstår kan det bli väldigt konstigt.Jag tänker också sticka ut hakan lite och berätta att jag har varit på Kristallen-galan några gånger. Det är, om man frågar mig, kanske den vulgäraste av alla galor. Inte alls lika kul som det ser ut på TV. Många berusade människor och sårade själar som inte vann priset de var nominerade till. Jag delar med mig av mitt fulaste Kristallen-minne. Bolibompadraken var nominerad till bästa tv-personlighet. Jag var rösten till draken, och draken beställde två flaskor vin. Som den inte kunde dricka upp... Jag blev mycket berusad och mycket ledsen. På vägen hem grät jag tyst i baksätet och kände mig som en sån loser.Sen är vi tillbaka till fotbollen. Den hette egentligen bollfot från början. Det var ett danskt öknamn på en lite älgest person som bodde i en by vid namn Rödskrökan, och vars ena fot hade svullnat upp ordentligt efter att han blivit överkörd av en skogstraktor. Godnatt.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

Hej Somna. Är du en sån som lyssnar på hela avsnitten, eller en sån som somnar? Jag gillar att det finns båda. Jag har suttit och bölat så som ett litet barn bakom ratten på min svarta Peugeot. Jag är i den perioden i mitt liv just nu när jag sitter i bilen, skruvar upp någon låt på hög volym, sjunger med och grinar. Det har varit mycket sånt på sistone.Det finns en aria som inleder Händels Xerxes och som jag har lyssnat sönder de senaste dagarna. Det är en persisk kung som börjar hela operan med att sjunga till ett träd, en platan, och om hur fin och skön skuggan var under det. Vet du vad en kastratsångare är? Vi pratar om den fruktansvärda och fascinerande traditionen kring kastraterna. Det är någonting med att den där ljusa rösten var den yttersta maskuliniteten i en annan tid. En kastratsångare var det manligaste av det manliga, och så sjunger han om ett träd, så ömsint. Det är lite sorgligt att flera stycken är skrivna för en rösttyp som är borta. Som ett sorgset eko från denna tragiska passage i kulturhistorien.Jag funderar över att min förmåga att känna djupt har återvänt, sakta, sedan jag slutade med antidepressiva. Förstå mig rätt, tycker att antidepressiva är en bra lösning, men det tar även udden av känslorna. Oavsett tragiken i att jag sitter och gråter högt, så är det en väldigt helande grej att göra.Jag har börja köpa instrument. Det började när jag flyttade in i lägenheten. Bland annat en fiol som hänger på väggen där hemma. Jag tar ned den ibland och försöker spela låtarna jag lärde mig som barn. Jag vill fylla mitt liv med klang. Godnatt Somna.Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/