"På insidan" - Med Björn Nordberg, fd. Rudman

Du vill inte tillbaka till den du var innan utmattningen. Det var den versionen av dig som körde slut på dig från början.Utmattning, utbrändhet, utmattningssyndrom – det har många namn, men mekanismen är densamma: stressystemet har varit igång för hårt, för länge, och till slut börjar det larma på allt. I det här avsnittet går jag igenom vad som händer i kroppen, och vad som faktiskt krävs för att vända det.I avsnittet: → Stress som beredskapssystem – och vad som händer när det aldrig får stänga av → Vågen mellan belastning och återhämtning, och varför det är samma balans som läker → Belastningen du inte ser: låg självkänsla, gamla erfarenheter, ADHD och PTSD → Varför soffan ofta blir väntan i stället för vila – och hur du hittar det som faktiskt laddar → Varför det är så svårt att ta sig ur på egen hand → Vägen framåt: inte tillbaka till det gamla, utan till ett liv som hållerMer om stress och utmattning: www.bjornnordberg.se Boken Det är inte ditt fel att du är trött (Norstedts) innehåller verktygen för att kartlägga vart din energi tar vägen.Avsnittet ersätter inte vård eller medicinsk bedömning. Mår du dåligt – kontakta din vårdcentral eller 1177.

Känns det som att din ADHD-medicin har slutat verka? Då är du inte ensam, och det är faktiskt sällan medicinen det är fel på.Medicin kan göra stor skillnad vid ADHD. Men den botar ingenting, och den kan inte bära en behandling ensam. I det här avsnittet går jag igenom vad läkemedlen faktiskt gör i hjärnan, varför så många upplever att effekten försvinner efter "smekmånaden" och vad som krävs för att du ska kunna veta om medicinen hjälper dig.I avsnittet: → De tre benen: egenvård (sömn, mat, rörelse), strategier och sist medicin → Varför ADHD i grunden är en regleringsproblematik, och vad hjärnans "vd" och "brandkår" har med det att göra → Vad centralstimulerande läkemedel gör med dopaminet → Varför medicinen kan kännas som att den slutat fungera när livet inte har förändrats → Varför du behöver känna dina egna symtom för att kunna följa upp medicinen med läkaren → Externa strategier för det som inte går att träna upp, som arbetsminnet → ADHD, medicin och sömn: varför det blir svårt att somnaJag delar också min egen erfarenhet av att ha ätit mig igenom stegen i Socialstyrelsens rekommendationer.📅 Kostnadsfritt webinar: ADHD och medicin, onsdag 7 oktober kl 19:00. Anmäl dig här: [https://us06web.zoom.us/webinar/register/6517886190830/WN_mg7UFjTFQlqxQ_2VMRHB8Q] Kan du inte vara med live? Anmäl dig ändå, så får du inspelningen.Mer om ADHD: www.bjornnordberg.seAvsnittet ersätter inte medicinsk bedömning. Ändra aldrig dos eller sluta med medicin utan att prata med din förskrivare.

Det här är ett avsnitt jag helst hade sluppit göra.Men så ser Sverige ut. För att få den vård du har rätt till behöver du förstå hur spelet fungerar. Jag brukar säga till mina klienter att man måste vara tillräckligt frisk för att orka vara sjuk.Det är ett systemfel, inte ett personalfel. Läkaren framför dig har femton minuter, hög press och en administrativ börda som äter av tiden. Det är en människa, inte en övermänniska.Därför handlar det mesta om förberedelse. Vad du tar med dig in i rummet, vad du säger först, vilka frågor du ställer, och vad du gör direkt efter besöket.Och en sak som avgör mer än man tror: ingen vinner på att du är duktig hos doktorn.I avsnittet går jag igenom hur jag förbereder mina klienter inför ett vårdbesök, vad vårdgarantin faktiskt innebär — och vad du gör när du inte får gehör.Mer på bjornnordberg.se

Förr kunde jag winga sådant här.Resor, föreläsningar, strul som dök upp — huvudet var lugnt och det bara funkade. Så är det inte längre.För några år sedan fick jag panikångest för första gången. Två attacker, tätt inpå varandra, samma sommar. Och efter en panikattack kan det utvecklas ett ångestsyndrom. Min ångestnivå är i dag högre än den någonsin varit tidigare i livet.Det landade på riktigt över en laxmacka på Island förra veckan, med tryck över bröstet inför hemresan.Men insikten i sig gör ingenting. Det är vad man gör av den som räknas. I mitt fall: jag måste planera som jag gjorde förr, när jag var aktiv i landslagssammanhang. Förberedelse lugnar oro.Vi förändras som människor. Erfarenheter förändrar oss, och kemin förändras med dem. Mycket av det går varken att ta bort eller borde tas bort. Vi får bygga om allt eftersom.Livet är på något vis ett flygplan man bygger om medan man flyger det.Mer på bjornnordberg.se

Skit kommer i klasar.Det ena problemet staplas på det andra, och man hinner sällan reda ut det första innan det andra redan ligger där.Två saker gör mest skillnad.Gå upp i stabsläge. När ett sjukhus gör det skalas allt onödigt bort och resurserna koncentreras till det kritiska. Samma sak här. Vissa saker får helt enkelt vänta.Inventera problembilden. Skriv ner vad problemet faktiskt innebär. Då ser du hur stort det är, vad som bara känns som ett problem, och vad som måste göras först. Där har du en handlingsplan.För oro löser ingenting. Men i samma sekund du börjar strukturera släpper den — för då jobbas det på.Under allt ligger grundplattformen: sömn, mat och rörelse. Den avgör hur mycket du orkar stå emot när det kommer slag i slag.Meningen var aldrig att allting skulle vara perfekt. Men det skulle inte heller bara vara tungt.Mer på bjornnordberg.seOm problemen gör att du inte sover — ta upp det med vårdcentralen.

Tänk inte på en rosa elefant.Hur gick det? Precis. Hjärnan hör aldrig ordet "inte". Du kan inte säga nej till en tanke — och ju mer du försöker, desto större blir den.Det är ungefär så de flesta av oss möter höstmörkret. Vi går omkring och försöker låta bli att tänka på hur mörkt, blött och eländigt det ska bli. Och så växer det.Trixet är ett annat: tänk på den blå elefanten i stället. Stor, vacker och stark, svassande över savannen.Nu tänkte du inte så mycket på den rosa. Fast jag sa aldrig att den skulle försvinna.Det fungerar särskilt bra just på sådant vi inte kan påverka. Årstiderna går inte att förhandla med. Vi kan inte påverka jordens rörelse runt solen, och de flesta av oss kan inte bara packa ihop och flytta till varmare breddgrader. Mörkret kommer, vare sig vi vill eller inte.Men vi kan påverka hur vi tar hand om det, och hur vi har det under tiden.Här finns dock en hake som vi terapeuter ibland tar för lätt på: vi förutsätter att människor har ett alternativ till det dåliga. Att det finns något mysigt att rikta blicken mot. Min erfarenhet är att det inte alltid stämmer. Vardagen har bara blivit — full av måsten och press, ingen ordning hemma, ingenting som gör det skönt att komma innanför dörren.Då räcker det inte att säga nej till den rosa elefanten. Då måste vi först skapa en blå.I det här avsnittet:Varför det inte går att tänka bort en tanke, och vad hjärnan gör med ordet "inte"Den blå elefanten — vad tricket är och när det fungerar bästVarför tankar växer av uppmärksamhetFrågan som ligger under alltihop: hur vill du faktiskt ha det?Den obekväma delen — vems ansvar det är att fixa detVarför "tänk positivt" faller platt om förutsättningarna saknasAtt alla inte fungerar likadant: för många är hösten en lättnadJag är själv ingen expert på att må bra i mörkret. Jag älskar sommaren och har lika svårt som de flesta att släppa tanken på att den är slut. Så det här avsnittet är i ärlighetens namn lite egenterapi också.Mer om stress, återhämtning och psykisk hälsa finns på bjornnordberg.seDet här handlar om förhållningssätt till en jobbig årstid. Om mörkret gör mer än tynger — om det blir svårt att fungera i vardagen — är det värt att ta kontakt med vårdcentralen. Höstdepression är en sak för sig.

Tänk dig en löpare som aldrig blir glad när hon går i mål.Hon vinner. Och redan innan hon hämtat andan tänker hon på nästa träningspass. Nästa tävling. Nästa nervositet.Efter ett tag blir det inte särskilt kul att springa.Så ser prestationsångest ut i praktiken. Inte främst som ångest inför att prestera, utan som frånvaron av något efteråt. Du levererar, du kommer i mål — och det kommer ingen känslomässig respons. Det känns inte tillräckligt bra.Och i stället för att fråga sig varför det inte känns bra, drar man slutsatsen att man måste öka.Grunden ligger ofta långt tillbaka: att man inte fick med sig hemifrån vad som är tillräckligt. Att man duger som man är, utan att prestera något särskilt. Det tar vi med oss in i vuxenlivet — och där belönas det. På arbetsplatsen, bland vänner, i familjen är den som alltid levererar uppskattad.Inte sällan gör man det dessutom för andras skull. Det här borde jag göra. Det är min roll.Samtidigt blir det svårt att prioritera sin egen återhämtning, eftersom andra verkar ha större behov. Och även när man vilar ligger tanken där: jag borde göra något annat, det här är slöseri med tid.Av mina klienter i terapin skulle jag säga att runt 90 procent bär på det här i någon form.I det här avsnittet:Varför prestationsångest lika mycket handlar om vad som inte händer när du lyckasHur beteendet belönas — och varför det gör det så svårt att seAtt prestera för andras skull, och vad det gör med belastningenVarför spiralen får dig att öka i stället för att stanna uppVad förändringen faktiskt kräver, och varför den måste ske åt två håll samtidigtVarför de mjuka värdena är det som gör återhämtning hållbar — inte avslappningsövningarnaDet handlar inte om att sluta prestera. Det handlar om balansen, och om att veta vad man själv värderar. Det går att koda om. Men det tar tid, och det räcker inte att någon i en podd säger åt dig att sluta känna så.Jag är själv inget undantag. Jag går på det i stort sett varje vecka.Mer om stress, utmattning och psykisk hälsa finns på bjornnordberg.se — där kan du också prenumerera på nyhetsbrevet.

Du fungerar på jobbet, men hemma tar energin slut. Det är lätt att peka på jobbet — men ganska ofta är det relationen som dränerar.I det här avsnittet pratar jag om något jag ser gång på gång i terapin: människor som söker för stress, ångest eller nedstämdhet, där förhållandet visar sig vara en större faktor än de själva kunnat sätta fingret på. Vi tittar på varför det är så svårt att ta tag i, hur man börjar — med sig själv — och den hårda sanningen: så länge du lever i en situation som gör dig sjuk räcker ingen terapi i världen.I det här avsnittet: – Varför det ofta är relationen, inte jobbet, som tar energin – Att börja med dig själv: hur vill jag att ett förhållande ska vara? – Att våga samtalet med din partner – Hindren som får oss att ducka – logistik, ekonomi, barn – Den viktiga skillnaden: en kontrollerande eller våldsam relation ska inte fixas, den ska lämnasLever du med någon som kontrollerar, hotar eller är våldsam – vänta inte. Din vårdcentral har rutiner för det här och kan lotsa vidare, och kvinnojouren (eller brottsofferjouren) på din ort är ett viktigt första ställe att höra av sig till.Mer om stress, relationer och psykisk hälsa finns på bjornnordberg.se