Konsthistoriepodden

Vi fick chansen att intervjua Christopher P. Heuer, som är professor i konsthistoria på University of Rochester, New York, när han denna vår är gästprofessor i Göteborg. Han medverkar i ett forskningsprojekt inom idé- och lärdomshistoria vid universitetet, som heter "Freezing Cold - Northern European imaginaries of winter, snow and ice during the Little Ice Age”. Han har tidigare forskat och undervisat på Berkeley, Princeton och Columbia och är en expert på tidigmodern konst. Dessutom har han skrivit boken “Into the White. The Renaissance Arctic and the End of the Image” som kom 2019 och som har listats som en av de fem bästa böckerna om Renässansen norr om alperna. Vår bild av Arktis nuförtiden är mycket präglad av romantikens bilder från 1800-talet, när konstnärer som CD Friedrich målade isen som ett kraftfullt och mystiskt naturfenomen. Vi pratar om tidigmoderna expeditioner till Arktis och hur detta visuella ”tomrum”, som antingen beskrev som helt vitt eller helt mörkt, utmanade 1500-talets intresse i att gestalta världen perspektiviskt korrekt. Han berättar om gravyrer som holländska upptäcktsresande tog med sig till Arktis som gåvor till människor man skulle kunna möta där, och som lämnades i isen på 1500-talet, innan de spröda resterna (som påminner mer om cornflakes än om pappersark) mycket senare färdades tillbaka till Amsterdam, där de nu bevaras på Rijksmuseum. Vi pratar om den svenske biskopen Olaus Magnus (1490-1557) och hans bok ”Historien om de nordiska folken” som han författade under sin exil i Rom. Denna boks illustrationer, som påminner i sin abstraktion nästan om modernistiska verk, gav en mycket rikare bild av snö och is i Norden än någon annan samtida källa. Och så pratar vi om Pieter Bruegel den äldres vinterlandskap och hur dessa kan hänga ihop med den lilla istiden i Nederländerna (ca 1540-1620)? Lyssna på detta och mycket mer i vårt senaste avsnitt! Thank you, Christopher, for talking to us!

Vi tar oss tillbaka till senmedeltiden och pratar om gobelängserien ”La Dame à la licorne”, på svenska ”Damen med enhörningen”, som skapades mellan 1484 och 1538 och finns på Musée de Cluny i Paris. Dessa verk har fascinerat människor i 500 år och figurerat i såväl Harry Potter-filmerna som i Tracy Chevaliers roman ”Damen med enhörningen” från 2003.I avsnittet pratar vi om de sex gobelängerna i serien med fokus på hur den sjätte gobelängen kan tolkas och hur den hänger ihop med de fem andra. Fem gobelänger i serien har tolkats ha de fem sinnena som motiv: Synen (La Vue), Hörseln (L’Ouïe), Känseln (Le Toucher), Smaken (Le Goût) och Luktsinnet (L’Odorat), som gestaltas bland annat genom damens interaktion med enhörningen: I ”Synen” håller damen i en handspegel som enhörningen betraktar sig i. I ”Hörseln” spelar damen på en orgel. I ”Känseln” håller damen om enhörningens horn. I ”Smaken” matar damen en fågel. I ”Luktsinnet” binder damen en blomsterkrans medan apan bakom henne känner på doften av en blomma från korgen. Hur den sjätte gobelängen, som kallas ”Mon seul désir”, som översätts med ”Min enda önskan”, hänger ihop med de första fem har diskuterats under en lång tid och de olika teorierna pratar vi om i avsnittet.Lika gåtfull som motiven är djurens symbolik i gobelängerna och vi pratar mer om enhörningens olika betydelser under 1400- och 1500-talen. Dessutom ska vi berätta mer om hur gobelänger vävdes på denna tid, och varför just denna serie var i rätt dåligt skick och behövde restaureras på 1800-talet.Konstnären som ligger bakom motiven är okänd idag och i avsnittet pratar vi om de olika teorierna som finns om konstnären, samt hur man har knutit verken till en möjlig beställarfamilj.

Nytt avsnitt ute av ”Samtal pågår”! - ett samtal som mest ska vara ett litet livstecken från oss… vi kommer med två goda nyheter… goda för oss till en början och för er kanske senare? Och så ger vi en liten ledtråd om vilket verk nästa avsnitt kommer att handla om.

Det har varit tyst kring oss, för just nu håller vi febrilt på att förbereda två distanskurser om den italienska renässanskonsten och den amerikanska konsten på 1900-talet. Så vi samtalar lite om dessa två konsthistoriska perioder, men också om våra gemensamma resor och exkursioner som student till platserna vi nuförtiden pratar om i föreläsningar. Vi pratar om Florens och Venedig, om den amerikanska Ashcan-skolan, om George Bellows’ raka målningar av boxningsmatcher, om kreativiteten i att skapa föreläsningar om konst och om våra favoritmuseer och de som vi gillar mindre mycket. Och Herlitz kommer inte ihåg vad hon heter…!

Sedan vi började med Konsthistoriepodden var en aspekt som vi ville lyfta vad man arbetar med som utbildad konstvetare och vad man kan bli, när man har studerat det teoretiska ämnet Konst- och bildvetenskap. I detta avsnitt pratar vi med vår före detta student Ida Gudmundsson som nuförtiden är verksam som konstnär i Eskilsby utanför Göteborg och som ger kurser i måleri i sin studio, men vars målningar även har blivit omslag till romaner och skivor. Vi pratar om hur man blir konstnär på en konstvetenskaplig utbildning och hur man kan utgå från konsthistoria som en metod för måleri. Vi pratar också om konstnärligt entreprenörskap och konstnärlig frihet och hur man kan behålla den, samtidigt som man väljer att inte vara den nätverkande konstnären som är bosatt i storstaden med dess konstnärliga centrum. Och så diskuterar vi den stora respekten som många människor har för konsten och hur man kan avdramatisera konstnärligt skapande: "Kan du skriva alfabetet och bre en macka? Då kan du måla en tavla också.", är Ida Gudmundssons uppmuntrande inställning.

Äntligen börjar säsong 5 med det första konstverket som vi ska prata om: Michelangelos ”Yttersta domen” som han målade mellan 1534 och 1541 på altarväggen av det Sixtinska kapellet i Vatikanen. Ni kanske tror att vi har valt verket på grund av världsläget. Nu är det inte bara det..I Michelangelos målning av domedagen, ser vi den återuppståndne Jesus Kristus som ställer människorna inför rätta och de måste redogöra för sina handlingar. Jesus som domare avgör vilka som får komma in i himmelriket och vilka som blir fördömda till ett evigt liv i helvetet. Idén om den yttersta domen är förknippad med människans hopp om att rättvisa ska segra över orättvisorna på Jorden. Men Michelangelos version av detta kristna motiv skiljer sig väldigt mycket från traditionella bilder på detta motiv. I podden berättar vi om de muskulösa figurerna som påminner mer om antika skulpturer än kristna helgon och om anstöten som verkets nakenhet och tvetydiga positioner väckte, tills figurerna slutligen övermålades med små byxor, tyg och skuggor, ett år efter Michelangelos död. Vi berättar också mer om Michelangelo, som redan under sin levnad kallades för ”Il Divino” (Den gudomlige), och det storskaliga uppdraget på nästan 200 kvm och närmast 400 figurer som han fick av påven. Varför ville påve Paulus III att Peruginos bara 25 år gamla målningar skulle ge vika för Michelangelos nya bild?  Vi pratar också om den religiösa ceremonin under påskveckan, vars samspel av musik, ljus och Michelangelos målning sedan åtminstone 1700-talet lockade mängder av turister, men också författare som Mary Shelley och konstnärer som Jean-Auguste-Dominique Ingres till Sixtinska kapellet, för att bevittna och teckna ner den oförglömliga och skräckfyllda upplevelsen de varit med om. Allt detta och mycket mer pratar vi om i senaste avsnittet, som finns överallt där det finns poddar eller via länken i bio! Bild: Michelangelo, ”Yttersta domen”, freskmålning, 14,60 m x 13,41 m, Sixtinska kapellet, Vatikanen 

Vem längtar inte efter våren så här års? Vi gör det i alla fall och därför valde vi till dagens avsnitt att prata med Malin Borin, som är konservator på Göteborgs konstmuseum och som har restaurerat Anna-Maria Ehrenstrahls verk "Allegori över våren" från 1687. De många misslyckade restaureringar av spanska konstverk vars bilder de senaste åren har spridits världen runt i sociala medier, visar tydligt hur viktiga kunskaper och färdigheter en kunnig konservator besitter. I samtal med Malin Borin får vi en glimt av hennes expertkunskaper, när vi pratar om värdet av historiens känsla, vilka pigment den kvinnliga 1600-talskonstnären Anna-Maria Ehrenstrahl hade tillgång till och om man behöver vara modig för att arbeta som konservator. Varmt välkomna att lyssna!