Konsthistoriepodden

Sedan vi började med Konsthistoriepodden var en aspekt som vi ville lyfta vad man arbetar med som utbildad konstvetare och vad man kan bli, när man har studerat det teoretiska ämnet Konst- och bildvetenskap. I detta avsnitt pratar vi med vår före detta student Ida Gudmundsson som nuförtiden är verksam som konstnär i Eskilsby utanför Göteborg och som ger kurser i måleri i sin studio, men vars målningar även har blivit omslag till romaner och skivor. Vi pratar om hur man blir konstnär på en konstvetenskaplig utbildning och hur man kan utgå från konsthistoria som en metod för måleri. Vi pratar också om konstnärligt entreprenörskap och konstnärlig frihet och hur man kan behålla den, samtidigt som man väljer att inte vara den nätverkande konstnären som är bosatt i storstaden med dess konstnärliga centrum. Och så diskuterar vi den stora respekten som många människor har för konsten och hur man kan avdramatisera konstnärligt skapande: "Kan du skriva alfabetet och bre en macka? Då kan du måla en tavla också.", är Ida Gudmundssons uppmuntrande inställning.

Äntligen börjar säsong 5 med det första konstverket som vi ska prata om: Michelangelos ”Yttersta domen” som han målade mellan 1534 och 1541 på altarväggen av det Sixtinska kapellet i Vatikanen. Ni kanske tror att vi har valt verket på grund av världsläget. Nu är det inte bara det..I Michelangelos målning av domedagen, ser vi den återuppståndne Jesus Kristus som ställer människorna inför rätta och de måste redogöra för sina handlingar. Jesus som domare avgör vilka som får komma in i himmelriket och vilka som blir fördömda till ett evigt liv i helvetet. Idén om den yttersta domen är förknippad med människans hopp om att rättvisa ska segra över orättvisorna på Jorden. Men Michelangelos version av detta kristna motiv skiljer sig väldigt mycket från traditionella bilder på detta motiv. I podden berättar vi om de muskulösa figurerna som påminner mer om antika skulpturer än kristna helgon och om anstöten som verkets nakenhet och tvetydiga positioner väckte, tills figurerna slutligen övermålades med små byxor, tyg och skuggor, ett år efter Michelangelos död. Vi berättar också mer om Michelangelo, som redan under sin levnad kallades för ”Il Divino” (Den gudomlige), och det storskaliga uppdraget på nästan 200 kvm och närmast 400 figurer som han fick av påven. Varför ville påve Paulus III att Peruginos bara 25 år gamla målningar skulle ge vika för Michelangelos nya bild?  Vi pratar också om den religiösa ceremonin under påskveckan, vars samspel av musik, ljus och Michelangelos målning sedan åtminstone 1700-talet lockade mängder av turister, men också författare som Mary Shelley och konstnärer som Jean-Auguste-Dominique Ingres till Sixtinska kapellet, för att bevittna och teckna ner den oförglömliga och skräckfyllda upplevelsen de varit med om. Allt detta och mycket mer pratar vi om i senaste avsnittet, som finns överallt där det finns poddar eller via länken i bio! Bild: Michelangelo, ”Yttersta domen”, freskmålning, 14,60 m x 13,41 m, Sixtinska kapellet, Vatikanen 

Efter drygt hundra år ska Göteborgs Konsthall flytta från Götaplatsen, med start 27 januari 2025, till Slakthuset i Gamlestaden där verksamheten kör igång under 2026. Efter den sista utställningen stängdes, arrangerade Konsthallen en avskedsfest, en ”utrymning”, och precis som väldigt många andra göteborgare som håller sin konsthall kär, var vi med på konsthallens sista öppna dag. Under ”Utrymning: Ett maxat avsked” tog vi farväl av de gamla lokalerna och ser nu med spänning fram emot alla nya möjligheter att få uppleva samtidskonst i gamla slakthuset.

Vem längtar inte efter våren så här års? Vi gör det i alla fall och därför valde vi till dagens avsnitt att prata med Malin Borin, som är konservator på Göteborgs konstmuseum och som har restaurerat Anna-Maria Ehrenstrahls verk "Allegori över våren" från 1687. De många misslyckade restaureringar av spanska konstverk vars bilder de senaste åren har spridits världen runt i sociala medier, visar tydligt hur viktiga kunskaper och färdigheter en kunnig konservator besitter. I samtal med Malin Borin får vi en glimt av hennes expertkunskaper, när vi pratar om värdet av historiens känsla, vilka pigment den kvinnliga 1600-talskonstnären Anna-Maria Ehrenstrahl hade tillgång till och om man behöver vara modig för att arbeta som konservator. Varmt välkomna att lyssna!

I detta avsnitt besöker vi Nationalmuseums stora utställning ”Romantiken - ett sätt att se” och går med intendenten och curatorn Carl-Johan Olsson genom utställningen. Vi pratar om t ex Romantikens självporträtt, 1800-talets ”utsikts-mani”, Caspar David Friedrichs färger som är omöjliga att reproducera korrekt, Walt Disneys febrila letande efter CD Friedrichs målningar i böcker och på vykort under en Tysklandsresa inför produktionen av filmen ”Bambi” och granar (det är ändå juletider!).

Till årets och säsongens sista poddavsnitt valde vi ett verk som passar juletiden. Vi pratar om ”Portinarialtaret” (1472-1478) som finns på Uffizierna i Florens och som är det mest kända verket av den flamländske målaren Hugo van der Goes (ca 1440-1482). Men vi kommer inte prata så mycket om det välkända kristna julmotivet, som visar herdarnas tillbedjan efter Jesusbarnets födelse. Istället fokuserar vi på den person efter vilken verket blev uppkallat: verkets beställare Tommaso Portinari. Vad vet vi om Portinari som var så välbärgad att han hade råd att beställa denna överdådiga målning av en av Flanderns mest välkända konstnärer? Hur blev den florentinske bankiren chef för Medicibankens kontor i Gent och vad vet vi om hans nära kontakter med det burgundiska hovet? Och hur hänger målningens dyrbara och moderiktiga kläder ihop med Portinaris affärsverksamheter i Brygge? Men vi kommer också prata om den mystiske målaren bakom verket, Hugo van der Goes, som idag är ett av de tyngsta namnen i konsthistorien om renässansen norr om Alperna, men som man vet väldigt lite om. Hugo van der Goes levde under hela sitt liv i skräck för evig förbannelse. Dessutom led han samvetskval över den stolthet som han hade känt för all berömmelse som han erfor som konstnär. Hans mentala hälsa sviktade gång på gång tills han på toppen av sin karriär drog sig tillbaka som novis i Rood-Kloster, ett kloster utanför Bryssel. Bara ett 30-tal konstverk kan nuförtiden knytas till Hugo van der Goes, trots att han uppnådde stor berömmelse bland borgerskapet och adeln, vilket hans få bevarade verk vittnar om. Bild: Hugo van der Goes, Portinarialtaret, 1472-78, olja på pannå, 253 x 304 cm, Uffizierna Florens

I detta avsnitt pratar vi med chefsintendenten Dragana Vujanovic Östlind från Hasselbladstiftelsen om årets Hasselbladspristagare Ingrid Pollard och utställningen som för närvarande visas på Hasselblad Center i Göteborg. Ingrid Pollard föddes 1953 i Guyana, flyttade som treåring till London och har varit verksam som fotograf i England sedan 1980-talet. Genom fotografen Ingrid Pollards verk samtalar vi om det brittiska arvet i kolonierna, om fotalbum, identitet och maskulinitet och om rasism som sitter i väggarna. Varmt välkomna att lyssna!

Äntligen ska vi prata om 1700-talet igen, nämligen Jacques-Louis Davids ikoniska målning “Marats död” från 1793, som finns på Kungliga museet för sköna konster i Belgien och i en kopia från 1800 på Louvren. Davids tavla visar den döende tidningsmannen, revolutionären och politikern Jean Paul Marat och det är en vacker och stillsam död vi får se här. Inget får en att ana den rafflande och våldsamma historiska berättelsen som ligger bakom motivet. Målningen härstammar direkt från den franska revolutionens epicentrum. Målaren David och motivet Marat var inte bara vänner, utan båda politiskt aktiva i Nationalkonventet under den franska revolutionen. Medan Marat inte överlevde revolutionen, kunde David med nöd och näppe undgå giljotinen. Nuförtiden räknas konstverket till ett av de viktigaste i den franska konsthistorien, men då det begav sig fanns ingen plats för den i Frankrike. Konstnären själv fick rädda undan tavlan, gömma den i flera år och ta med sig den till sitt exil i Belgien, där den finns än idag. Jacques-Louis David är en av de viktigaste målarna i den franska konsthistorien, men när han gick bort, nekades han till och med att bli begravd i Paris. Bara hans hjärta ligger begravd på Père-Lachaise i Paris.