Konsthistoriepodden

NYTT AVSNITT AV KONSTHISTORIEPODDEN! Denna gång ska vi prata om en game changer i den västerländska konsthistorien, som har skrivits fram som renässansens första betydelsefulla målare, då han utvecklade måleriet mot en större individualism, naturalism och rumsligt djup. Vi ska prata om Giottos di Bondones fresker i Scrovegnikapellet (även kallat Arenakapellet) i Padua och fokuserar på hans berömda “Kristi begråtelse” (1303-10). De 36 fresker som täcker kapellets interiör är en av de första och mest omfattande freskcyklerna från den tidiga renässansen och är nuförtiden synonyma med Giotto. I dessa bilder berättar han i tre bildserier om Jungfru Maria och hennes föräldrar Annas och Joakims liv och inte minst Jesus liv och död. Hans fresker ingår i ett komplext program, där bilderna i serien syftar på varandra. Vi fastnade speciellt för “Kristi begråtelse”, då vi var eniga att de små förtvivlade änglarna som svävar i himlen ovanför scenen och är utom sig av sorg, är för bedårande i sina individuella känslouttryck. "Bilder formade av hans pensel följer naturens konturer så nära", skrev den florentinska krönikören Filippo Villani på 1300-talet om Giotto, "att de för betraktaren verkar leva och andas och till och med utföra vissa rörelser och gester så realistiskt att de verkar tala, gråta, göra en glad och andra saker."I poddavsnittet tittar vi närmare på Giottos livsberättelse som baserar sig i mångt och mycket på myter och osäkra källor, när det skrivs fram hur hans lärare Cimabue blev uppmärksam på den talangfulle 12-åringen och hur Giotto så småningom gick om sin läromästare. Vi berättar om Giottos innovationer i bildkonsten och hur han bröt med bildtraditioner; hur han vände sig ifrån den italienska bysantinism med dess strängt formaliserade bildspråk till en färgstark bildkonst som skulle basera sig på studier av naturen och som tillät individuella drag i helgonens uttryck. Vi berättar om hur Giotto inspirerades av gester som han hade sett i andra sammanhang, i rättsväsendet och i kyrkliga ritualer och hur han skapade ett nytt symboliskt teckenspråk av dessa.

Vi har länge velat prata om den amerikanske målaren John Singer Sargent (1856-1925) och när vi var i Boston och såg hans fantastiska målningar där, bestämde vi oss att göra ett avsnitt om denna spännande och redan på sin tid mycket populära konstnär!Sargent är mest känd för sina porträtt, men vi valde ”Carnation, Lily, Lily, Rose”, som målades 1885-86 och som finns på Tate Britain i London. Vad betyder den mystiska titeln som låter som en trollformel egentligen? Och är det en spegling av ett och samma barn vi ser? Vilken skandal ledde till att Sargent var tvungen att lämna Paris och hur hamnade han i Cotswolds, där målningen färdigställdes under två sensomrar? Varför arbetade Sargent under långa perioder bara 10 minuter per dag med verket? Och hur kom det sig att läsarskaran bakom The Pall Mall Gazette röstade fram målningen som den man minst av alla ville ha i sitt hem?

Äntligen är det dags för ett helt nytt poddavsnitt! Ja, det var väldigt länge sedan vi publicerade ett nytt avsnitt, det tycker vi också. Desto gladare är vi att kunna presentera ett nytt avsnitt om en konstnär som väldigt många av er önskade sig.I detta avsnitt ska vi fördjupa oss i Hilma af Klints verk ”Svanen, nr 1” från 1915, som ägs av Stiftelsen Hilma af Klints verk. Vi ska berätta om konstnären och hennes antroposofiska bakgrund som öppnar upp för tolkningsmöjligheter av detta verk vars komposition bygger på tydliga motsatser i färg och form. Och vad symboliserar svanarna?Avsnittet handlar om en grupp väninnor, ”De Fem”, och deras seanser där de talade med ”De Höga”, ett kosmiskt brödraskap som ska ha funnits sedan tidens gryning och som ska ha gett kvinnorna i uppdrag att måla verk till deras tempel. I avsnittet fokuserar vi också på återupptäckten och mytbildningen kring Hilma af Klint och hennes verk, som sedan utställningen ”The Spiritual in Art - Abstract Painting 1890-1985” på Los Angeles County Museum (1986-87) har exploderat i popularitet.Varmt välkomna att lyssna på det senaste avsnittet av Konsthistoriepodden!

Äntligen kommer det sista avsnittet av "På resande fot" från vår resa genom USA och som ni hör i avsnittet var det egentligen meningen att detta avsnitt skulle bli publicerat före det första avsnittet av säsong 4. I detta avsnitt pratar vi med Diana Seave Greenwald, som är curator på The Isabella Stewart Gardner Museum i Boston. Efter vårt besök på museet hade vi en del frågor om konstverkens hängning, den mycket varierande kvalitén och varför det inte fanns några etiketter med text i anslutning till verken. Diana Seave Greenwald är inte bara en av de två skribenterna av den senaste biografin om Isabella Stewart Gardner, hon kunde dessutom ge oss svar på alla våra frågor! Hur var Isabella Stewart Gardner som person och varför började hon att samla konst? Vilken konst samlade hon och vem var hennes rådgivare? Hur ska man föreställa sig Gardners omskrivna vänskaper med John Singer Sargent och Anders Zorn? Överdrevs de i efterhand i konsthistorien eller talar vi om riktiga vänskaper? Svar på dessa och många andra frågor får du i vårt nyaste avsnitt av "På resande fot"! 

Äntligen är det dags för en ny säsong av Konsthistoriepodden och denna gång går vi långt tillbaka i tiden och tar oss an en av de mest kända och omdiskuterade skulpturgrupperna i tiden: Den hellenistiska Laokoongruppen, som är skuren i marmor och som dateras till ca 40 till 20 år före Kristus och som tillhör Vatikanmuseets samlingar. Denna skulpturgrupp finns dock i en mängd kopior runtom i världen.  Denna antika skulptur visar den trojanska prästen Laokoon, flankerad av sina söner Antiphantes och Thymbraeus, när de kämpar mot två gigantiska ormar som gudarna har skickat på dem. Berättelsen om Laokoons fruktansvärda öde beskrevs i litteraturen bland annat hos de antika författarna Homeros och Vergilius och är en del av berättelsen om den trojanska hästen, som alltså hänger ihop med de historiska händelserna i det trojanska kriget som sägs ha utkämpats mellan Grekland och Troja någon gång på 1100- eller 1200-talet före Kristus. Vi går till grunden med myten om Laokoon och Troja och vad man egentligen vet om var Troja låg. Men vi berättar också hur man kan följa Laokoongruppen genom tiden från att Plinius den äldre 77 efter Kristus verkar ha identifierad dess upphovsmän - tre stenhuggare från Rhodos vid namnen Agesandros, Polydoros, and Athenodoros - till att skulpturen återupptäcktes i januari 1506 på Felice De Fredis vingård som var belägen nära Colosseum på Esquilinen i Rom. Vi berättar om några försök som sedan dess har gjorts att ta fram mer kunskap om verket och att rekonstruera de delarna som inte kunnat återfinnas i utgrävningar. Och vi berättar också hur intresset för den antika Laokoonskulpturen fick en nytändning i och med 1700-talets utgrävningar av antiken och framväxten av den nyklassicistiska konsten som utfördes med antiken som förebild. Sedan denna tid har Laokoongruppen varit ett av dem mest diskuterade konstverken i vår konsthistoria med fokus på dess formspråk och dess känslomässiga uttryck. Framför allt den tyske konstskribenten Johann Joachim Winckelmann skrev fram den ideala skönheten han upplevde i den antika konsten, och hans åter och åter nypublicerade tankar blev snart allmängiltiga. Genom honom fick Laokoongruppen ännu större publicitet än vad den hade någonsin tidigare. Han skrev att Laokoongruppen följer konstens alla regler för fullkomlighet och att den äger precis samma excellenta kvalitéer som utmärkte just den grekiska antikens mästerverk: en ädel enkelhet och en stilla storhet, såväl i hållningen som i uttryck. Ända sedan dess har Laokoongruppens symbolkraft diskuterats och inspirerat utifrån det intensiva lidandet som framställs i denna skulptur, där Winckelmann såg en skildring av det mest omedelbara lidande, som uttrycker sig i alla muskler och nerver som spänner sig i kampen. Samtidigt framträder den “stilla storheten” han alltid påtalade: i Laokoons uttryck ser vi det kontrollerade, hur känslorna undertrycks av denna “store man”.Bildmaterial finns på instagram och Facebook @konsthistoriepodden

Vi besökte the Rothko Chapel som ligger i villaområdet Montrose i Houston, Texas. I detta avsnitt berättar vi om våra personliga upplevelser av hur det är att vara i kapellet, som är bekant för de väldigt individuella upplevelserna den framkallar hos sina besökare, inte minst är det många som blir rörda till tårar. Det är ett avskalat och minimalistiskt polygonalt kapell vars väggar pryds av 14 stora tavlor målade av Mark Rothko. Dessa visar dock inte hans mera färgglada färgfältsmåleri, utan är målade i olika nyanser av svart - vissa går mer åt en röd nyans, andra lila eller indigoblå. Byggnaden kallas för kapell, men har alltså ingen religiös inriktning, det är en tyst plats där alla ska känna sig välkomna. Mecenaterna John och Dominique de Menil hade fått inspiration till detta meditativa rum med enbart målningar genom Henri Matisses kapell i vence och Le Corbusiers kapell Nôtre Dame du Haut in Ronchamp. Mark Rothko själva fick aldrig uppleva när det färdiga kapellet öppnades 1971, då han tog livet av sig i sin ateljé i New York 25 februari 1970. Vi berättar också om Barnett Newmans skulptur utanför the Rothko Chapel, "The Broken Obeklisk" i den reflekterande vattenspegeln, som tillkom 1971 och som är dedikerad till Dr Martin Luther King. Varmt välkomna att lyssna!Bildmaterial finns som vanligt på Instagram och Facebook @konsthistoriepodden

Staden Santa Fe, som ligger på en plåta i New Mexico, har sedan det tidiga 1900-talet, redan innan Georgia O’Keeffe kom dit 1929, haft ett spännande konstliv och är ännu idag en stad med en häpnadsväckande täthet av museer. Man får inte missa Museum Hill i Santa Fe och Museum of Indian arts and culture, som ligger där! I detta avsnitt får ni även höra en intervju med Dr Cody Hartley, museichef på Georgia O’Keeffe, som berättar mer om Santa Fe som uppmärksammad konststad och om Georgia O’Keeffes konstnärskap och hennes ställning i den amerikanska konsthistorien.