Konsthistoriepodden

På söndag är det äntligen vintersolstånd och vi går mot ljusare tider! Efter veckor av mörker och regn i Göteborg längtar vi så fruktansvärt efter solen att vi ville samtala om konstverk som skildrar solljus på ett så vackert och naturtroget sätt att de får oss att minnas hur sommarens ljus och värme faktiskt känns…

Vi återvänder till Joan Semmels konstnärskap och fördjupar oss i nakenhetens roll i hennes verk. I detta sammanhang återkopplar vi även till andra arbeten som vi övervägde att inkludera i avsnittet, men som av praktiska skäl, inte minst sociala mediers restriktioner kring sexuellt innehåll, visade sig omöjliga att publicera.Bland annat diskuterar vi hennes” Erotic Series” från 1970-talet, där Semmel utgick från fotografier som hon har tagit av heterosexuella par i sexuella akter och därefter omvandlade dessa till målningar. Resultatet är bilder som inte är idealiserade utan realistiska, men som samtidigt förhåller sig medvetet estetiserade.Vi jämför Joan Semmels sätt att återta blicken på den kvinnliga kroppen med den svenska fotografen Eva Klassons närstudier av sin egen kropp under samma period. Båda konstnärerna skapar på olika vis kroppsliga landskap som får oss att reflektera över både motivet och den blick vi själva riktar mot den mänskliga kroppen, den kropp vi bebor men som ändå stundtals kan framstå som främmande.Vi samtalar dessutom om den betydelsefulla distinktionen mellan naked och nude, och om hur Semmel själv resonerar kring denna skillnad.Och slutligen delar Alexandra Fried Magnusson med sig av sitt möte med Joan Semmel på en Finissage i New York år 2019.

I dagens avsnitt lyfter vi fram den amerikanska konstnären Joan Semmel, en konstnär som många i USA känner till, men som ännu inte fått sitt genombrott i Sverige. Under våra resor har vi sett hennes verk på flera av de stora museerna och blivit allt mer fascinerade av hennes konstnärskap. Därför kändes det helt rätt att ägna ett avsnitt åt hennes konst. Joan Semmel föddes 1932 i New York, där hon fortfarande är verksam. Hon inledde sin bana som abstrakt expressionist men blev snart en av de tidiga feministiska konstnärerna som utmanade den traditionella bilden av den kvinnliga kroppen i konsten. Under sina mer än sex decennier som konstnär har kroppen, ofta hennes egen, varit ett återkommande motiv.I avsnittet fördjupar vi oss i ett av hennes senare, introspektiva självporträtt: ”Skin Patterns” från 2013. Här utforskar Semmel kroppens förändring över tid och hur dessa förändringar påverkar självbild och identitet. I målningen möter hon, och låter oss möta, den åldrande kroppen utan försköning, men med en stark estetisk närvaro.Genom att rikta blicken mot den äldre kvinnokroppen utmanar hon samtidens skönhetsideal, där det finns en fixering vid ungdomlighet och åldrandets fysiska spår länge varit tabubelagda. I sin konst återtar Joan Semmel blicken på kvinnokroppen, som inte finns till för att behagar, samtidigt som hon ger det levda livet och tidens spår på kroppen värdighet och kraft. I USA räknas Joan Semmel som en central gestalt inom den feministiska konsthistorien och hon har ställt ut på några av landets mest betydelsefulla institutioner, bland annat MoMA PS1 och The Whitney Museum of American Art.

I detta avsnitt återvänder vi till Gent i Belgien och får i konservatorsateljén på Museum voor Schoone Kunsten Gent följa arbetet med restaureringen av den berömda van Eyck altartavlan som målades för San Bavo-katedralen i Gent. Konservatorn Kathleen Froyen berättar om de praktiska och svåra beslut som styr hur målningen bevaras och hur nya detaljer kommer fram när övermålningar tas bort och tekniska undersökningar görs. Vi pratar om vad infrarödbilder och röntgen visar, om oväntade insikter i van Eycks arbetsmetoder, om dyrbara pigment som förändrats med tiden och om den fortfarande försvunna panelen från stölden 1934. Ett avsnitt för dig som vill förstå hur ett ikoniskt och världsberömt konstverk faktiskt restaureras i praktiken!

Missade du vårt föredrag för Hasselbladstiftelsen som vi höll inom ramarna för Göteborgs kulturkalas på Göteborgs stadsbibliotek i somras? Då har du nu möjlighet att lyssna på detta föredrag som ett poddavsnitt!En konstsalong var från början en konstutställning – ofta arrangerad av konstakademier eller privata värdar – där konst visades för en bred publik. Men salongen blev snart mycket mer än så. Den utvecklades till en levande social och intellektuell mötesplats, där människor samlades för att diskutera konst, idéer och samtidens frågor. Hur har detta fenomen påverkat vår syn på konst och kultur? Och varför kom just salongen att bli en så central plats för konstnärliga och samhälleliga samtal? I detta avsnitt tar vi er med oss genom konstsalongens rika och spännande historia – från praktfulla utställningar i 1700- och 1800-talets Paris till dagens samtida salonger. Vi berättar hur salongerna inte bara visade upp konst, utan också fungerade som en arena för debatt, idéutbyte och kulturell påverkan. De formade såväl konstnärliga uttryck som publikens smak och blev en drivkraft i det kulturella livet. Detta avsnitt ger en inblick i hur konstsalongens arv fortfarande präglar konstvärlden – och varför den än i dag väcker nyfikenhet och engagemang. 

I slutet av juni hade vi det stora nöjet att träffa Peter Schmidt – teolog, professor emeritus och tidigare präst i St. Bavo-katedralen i Gent. Av en tillfällighet fick han på 1990-talet i uppdrag att ta fram en ny guidebok om Gentaltaret, och sedan dess har han skrivit flera böcker om Jan och Hubert van Eycks berömda altartavla.Vi samtalar om verkets betydelse, svårigheterna kring attribuering, teknik, raminskriptioner – men också om konst som väcker känslor och hur det är att arbeta så nära verk som dessa. Vi kommer förstås också in på van Eyck-forskningens klassiska fallgropar – och råkar kanske själva halka i ett par. Dessutom är vi inte alltid överens – och det är då det blir som mest intressant!