Historia.nu med Urban Lindstedt

Share

Finlandisering – Finlands framgångsrika strävan efter nationellt oberoende

Ep. 213

Finlandisering blev under det kalla kriget en nedsättande beteckning på mindre staters följsamhet mot större grannländer. Men Finland lyckades trots allt upprätthålla ett nationellt oberoende till skillnad mot Baltikum och Östeuropa som hamnade under Stalins stövel.


Efter fortsättningskriget 1940-44 tvingades Finland till stora eftergifter och betala ett högt krigsskadestånd till Sovjetunionen. Det var osäkert om Finland ens skulle överleva som självständig stat. Spelreglerna för relationerna till Sovjetunionen kom att kodifierades i Vänskaps-, samarbets- och biståndspakten som undertecknades i april 1948.


I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet och författare till böckerna Finlands historia samt Finland 1944 – Mellan Hitler och Stalin.


Efter rikssprängningen 1809 blev Sveriges östra rikshalva storfurstendömet Finland inom det ryska imperiet. Men Finland fick behålla Gustav III:s lagstiftning och från 1863 tillät tsaren Alexander att den finska lantdagen kunde sammanträda regelbundet. Finland kom att utvecklas till en autonom del inom kejsardömet ända fram till att Finland utropade sin självständighet den 6 december 1917 i kaoset efter den Oktoberrevolutionen i Ryssland.


Under vinterkriget 1939-40 och fortsättningskriget 1940-44 slogs Finland tappert mot Röda armén för sitt oberoende. Efter stilleståndet ställdes Finland under de allierades kontrollkommission som helt kontrollerades av Sovjet. När fredsfördraget undertecknades 1947i Paris tvingades Finland tillbaka till 1940 års gränser, förlorade Petsamo i norr och tvingades betala ett krigsskadestånd på 300 miljoner dollar. 


Finland tvingades upplösa 400 föreningar och lagföra de som Sovjetunionen uppfattade som skyldiga till kriget. I detta läge stod Finland risken att sovjetiseras som Baltikum och Östeuropa. Stalin yrkade att Finland skulle sluta ett avtal med Sovjetunionen om ”samarbete och vänskap” för att förhindra att Finland blev en del av Nato. Finland tvingades också tacka nej till Marshallhjälpen.


I Vänskaps-, samarbets- och biståndspakten som undertecknades 1948 förband sig finska staten att avvärja varje angrepp som riktades mot Finland eller Sovjetunionen via finskt territorium. Resultatet blev en stor följsamhet från Finlands sida mot Sovjetunionens intressen under perioden 1948 till 1991 när Sovjetunionen kollapsade. Till den följd att parlamentarismens principer kom att frångås då Moskva gärna såg att president Urho Kekkonen, som hade kontakter med Sovjetisk underrättelsetjänst sedan 1944, skulle sitta kvar.


Efter att krigsskadeståndet var betalt kom också Finland att tjäna ekonomiskt på handelsutbytet med Sovjet. Samtidigt som man kunde ha ekonomiska relationer till Västeuropa.


Bild: Undertecknande av VSB-pakten mellan Finland och Sovjetunionen i Moskva den 6 april 1948. Undertecknad av den sovjetiske utrikesministern Vyacheslav Molotov, följt av den sovjetiske statschefen Josef Stalin. Till vänster om Stalin står Finlands statsminister Mauno Pekkala, till höger om Stalin utrikesministrarna Carl Enckell och Reinhold Svento, inrikesminister Yrjö Leino och riksdagsledamöterna Urho Kekkonen, Onni Peltonen och JO Söderhjelm. Wikipedia. Public Domain.


Musik: Pisces av Humans Win (formerly Lance Conrad), Soundblock Audio.

More Episodes

8/10/2022

Unionsupplösningen 1905 – Oscar II:s största misslyckandea

Ep. 219
Unionsupplösningen år 1905 mellan Sverige och Norge genomfördes fredligt trots att det fanns grupper som förespråkade att unionen skulle hållas samman med våld.En viss bitterheten på den svenska sidan handlade mer om hur norrmännen frigjort sig än självständigheten i sig.Den åldrande svenska monarken Oscar II, som pratade norska, tog mycket illa vid sig av hur norrmännen frigjorde sig från unionen, som skapades av hans farfar Karl XIV Johan 1814 som kompensation för det förlorade Finland.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Torbjörn Nilsson, professor i historia vid Södertörns högskola om unionen mellan Sverige och Norge som varade i nästan ett sekel.Unionen mellan Norge och Sverige fick aldrig den betydelse om Karl XIV Johan hoppades på när han med stormakternas godkännande tog Norge från Danmark i sluttampen av Napoleonkrigen. Norrmännen hade redan skapat en egen grundlag den 17 maj 1814 när Sverige med vapenmakt tvingade Norge att gå i union med Sverige i det som är Sveriges senaste krig.Unionen var en personalunion där Norge och Sverige fortsatte som två länder med egna lagar och gränser, men samma kung. Men ganska snart kom det att börja gnissla i relationerna mellan norrmännen och svenskarna. En rad politiska kriser kom att leda fram till att det norska parlamentet ensidigt sade upp unionen den 7 juni 1905, något som svenskarna inte accepterade. Men efter utdragna förhandlingar i Karlstad kunde länderna skiljas åt utan våld.Lyssna också på Napoleons marskalk som räddade Sverige.Bild: Folksamling vid Rosendals slott med anledning av Unionskrisen 1905 för att visa sitt stöd för den svenska kungen Oscar II. FOTOGRAF: Okänd. BILDNUMMER: Fa 50736 Stadsmuseet i Stockholm.Musik: ”Folkevise” av Edvard Grieg, inspelad av Constantin Stephan, piano, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons.
8/6/2022

Napoleons uppgång och fall i det revolutionära Frankrike (nymixad repris)

Napoleon Bonaparte är en av de mest framgångsrika härförarna i historien. Men Napoleon blev sina tidiga framgångars fånge – hans fåfänga klarade inte av att förhandla fram fred ur ett underläge. Och i längden kunde hans Grand Armée inte stå emot trycket från Europas förenade stormakter.Den franska revolutionen gjorde det möjligt för den lågadlige ynglingen från Korsika att bli general som 30-åring och två år senare chef för inrikesarmén.I reprisen av det nymixade avsnitt 75 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt, professor i Historia vid Umeå universitet och författare till boken Omvälvningarnas tid – Norden och Europa under revolutions- och Napoleonkrigen.Napoleon var på många sätt briljant med ett stort intresse för vetenskap och matematik. Han förändrade krigsföringen med sina värnpliktsarméer och snabba truppförflyttningar. Han kunde arbeta dygnet runt och förberedde sina fälttåg minutiöst.Till sin hjälp hade han den första värnpliktsarmén som kunde skriva ut hundratusentals män som många var antända av den revolutionära gnistan. Samtidigt förstod Napoleon betydelsen av att höja moralen bland sina män genom tal, belöningar och straff. När Napoleon tog den politiska makten gjorde han med den armé i ryggen som han själv skapat.Napoleons arméer kom att dominera den europeiska kontinenten under 1800-talets första decennium med Storbritannien som den främsta fienden. Under Napoleons regim, först som förste konsul och senare som kejsare, befanns sig Frankrike i ständigt krig mot växlade stormaktskoalitioner. I Revolutionskrigen från år 1792 till freden i Amiens 1802 och under Napoleonkrigen från 1803 till år 1815 stod i princip Frankrike ensamt mot resten av Europas stormakter.Det katastrofala fälttåget i Ryssland år 1812 vände på krigslyckan. Dessutom lärde sig motståndarna av Napoleon. Det mänskliga priset för Napoleons omätliga maktambitioner har uppskattats till 1,7 miljoner sårade och döda bara i Napoleons arméer. Själv slutade han sina dagar förvisad till ön St Helene i Sydatlanten.Bild: Bonaparte vid pont d’Arcole, av Antoine-Jean Gros (ca. 1801), Louvren, Paris.Musik: La Marseillaise, hymne national français interprété par Fédor Chaliapine (1873-1938) entre 1911 et 1914, public domain.