Harrisons dramatiska historia

I historisk tid och i nutid har den indiska subkontinenten nästan alltid varit splittrad i smärre riken och furstendömen under allt från sultaner och maharajor till presidenter. Men det har funnits undantag. Under vissa perioder har kraftfulla dynastier lagt under sig vidsträckta territorier och etablerat en kortvarig men glänsande hegemoni över Indien – och inga härskare gjorde detta lika effektivt och storslaget som de som gått till historien under den besynnerliga benämningen ”stormoguler”.Stormogulerna härstammade från det turkisk-mongoliska Centralasien och tog kontroll över Delhi och Gangesslätten på 1520-talet. Till en början var de bara några av många muslimska härskare som förgäves sökte bygga upp indiska imperier, men under stormogul Akbars regeringstid förändrades detta. Genom en kombination av politisk-religiös tolerans och kraftfulla militära aktioner skapades en av jordens rikaste och starkaste stormakter. Än idag minner monument som Taj Mahal om mogulepokens prakt. Otaliga européer – missionärer, handelsmän, forskare – for till Indien för att finna sin egen nisch i stormaktens skugga. En av dem var portugisen Bento de Goes, som med stormogulens finansiella stöd genomförde en osannolikt djärv upptäcktsresa genom Centralasiens berg och öknar.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Indien under stormogulernas välde, och om de européer som färdades till landet på 1500-talet.Bild: Kejsaren Akbar som tar emot den fyraårige Abdu'r Rahim vid hovet efter mordet på sin far, Akbars ledande general och mentor, Bairam Khan, 1561. Barnet hjälps upp på läktaren av en annan man, som har identifierats preliminärt som Ataga Khan. Händelsen ägde rum 1561. Denna illustration till den persiskspråkiga historien om Akbars regeringstid är av en av Mughal-konstnärerna i den kungliga verkstaden, Anant. Wikipedia, Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt

Det var en gång ett imperium – ett kungligt, kejserligt och brittiskt imperium – som utsträckte sig över hela jorden, ett kolonialvälde över vilket solen aldrig gick ned, större än något annat människor byggt.Imperiet skapades av engelska militärer, affärsmän och administratörer, med aktivt bidrag av skottar och walesare. Det utgjordes av kolonier, protektorat, mandat, dominier och territorier som erkände den brittiska monarkins överhöghet. När imperiet var som störst under åren kring 1920 härskade kungen i Buckingham Palace över 35,5 miljoner kvadratkilometer, en fjärdedel av jordens landyta.Idag är nästan allt borta. Numera återstår endast fjorton British Overseas Territories. Fyra av dem saknar permanent befolkning och kontrolleras endast av temporärt bosatta forskare och militärer. De övriga, som åtnjuter internt självstyre, är så små att de svårligen kan existera som fullvärdiga stater, varför de har valt att förbli beroende av Storbritannien för utrikespolitik och försvar.Hur skapades detta enorma imperium, som det tog flera sekler att utveckla och bara några decennier att avveckla? För att få svar på frågan måste vi blicka tillbaka mot andra hälften av 1500-talet, då djärva engelska sjöfarare och kapare började utforska världen och etablera utposter. Till en början gick det trögt, men efter flera fiaskon insåg engelsmännen i början av 1600-talet vad som behövde göras för att gårdagens misslyckande skulle bli morgondagens succé.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om engelska upptäcktsresande och kolonigrundare på 1500-talet och det tidiga 1600-talet.Bild: Robert Clives seger i slaget vid Plassey etablerade Ostindiska kompaniet som både en militär och kommersiell makt. Av Francis Hayman, Wikipedia, Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt

På Grönland etablerades många inuitbosättningar i förhistorisk tid, för att sedan försvinna på okänt vis och ersättas av andra immigrationsvågor från dagens Kanada. Även européer har sökt sig till ön, men utmaningarna har varit stora.Under medeltiden byggdes många norska gårdar i Grönlands södra och västra kulturbygder, men på 1500-talet hade samtliga försvunnit. Kolonistättlingarnas öde är ett olöst mysterium – ingen forskare har lyckats räkna ut vad som hände.Det moderna Grönlands historia inleddes först på 1700-talet, när Norge lydde under Danmark och den enväldiga danska kungamakten lade under sig ön. Detta vållade stor förstämning i Norge sedan landet blivit självständigt. Så sent som på 1930-talet utkämpades en bitter juridisk konflikt mellan Danmark och Norge om vem som skulle få förfoga över Grönland.Donald Trump har sagt att han vill köpa Grönland. När han sade det första gången trodde vi att det var ett dåligt skämt, men vi hade fel. Han vill verkligen ha ön. Detta sätter fingret på en källa till stor okunskap. De flesta av oss vet ingenting om Grönland och dess historia. Varför är ön dansk? Vilka har tidigare kontrollerat Grönland?Sanningen är att huvuddelen av Grönland har varit, och är, fullständigt obebodd. Att öns enorma naturresurser inte har utnyttjats beror på att ön är täckt av is, och så har det varit mycket länge. Däremot har människor bosatt sig i de delar vid kusterna – i synnerhet längs västkusten – som lämpar sig för fiske och boskapsskötsel. .I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Grönlands historia, ett okänt men fascinerande kapitel i Europas och Nordamerikas förflutna.Bild: Danskarna fick denna karta över Grönland från Hans Egede, den publicerades år 1737. Grønlandiæ Antiqva. De två avbildade personerna föreställer en inuit och en nordbo från en gammal inuitisk myt. Wikipeida. Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt

Ytterst få kvinnliga historiska gestalter kan tävla med den engelska drottningen Elisabet I i ryktbarhet och internationellt kändisskap. Hon förekommer ideligen i filmer och tv-serier, och hennes epok har blivit legendarisk för sin enastående kulturella kreativitet. Men vem var egentligen Elisabet I, och vad hände under den ”elisabetanska” eran?Elisabet – som i barn- och ungdomen stundom svävade i stor fara – hade turen att få ett långt härskarliv, och hon valde självmant att regera utan en manlig partner. Hon blev ”Jungfrudrottningen” som spelade ut friarna mot varandra och gjorde sitt yttersta för att styra riksskutan på rätt kurs i religionskrigens och de stora dynastiska uppgörelsernas tidevarv.Problemen var gigantiska, och hon tvingades upprepade gånger förändra sin politiska linje – från religiös tolerans till benhård intolerans, från fred med omvärlden till framgångsrik kamp mot spanska armadan. Hennes främsta rival om makten, den skotska exdrottningen Maria Stuart, utgjorde under flera år en intern säkerhetsrisk som till slut endast kunde avhjälpas genom halshuggning. Samtidigt frodades litteraturen i London, med Christopher Marlowes och William Shakespeares dramatik som mest kända uttryck. Tack vare deras alster har epoken för alltid etsat in sig i det kollektiva medvetandet.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om England på Elisabet I:s tid, önationens första guldålder.Bild: Porträtt av Elisabet I målat av William Segar 1585. Wikipedia, Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt

Säg ”fransk historia” och de flesta av oss associerar antingen till 1600-talet eller till 1700-talet – till de tre musketörerna, kardinal Richelieu, Ludvig XIV, Versailles och franska revolutionen. Det franska 1500-talet är för flertalet svenskar ett tämligen okänt kapitel i det europeiska förflutna, trots att landets historia under renässansepoken var oerhört dramatisk. 1500-talets Frankrike präglades av djupa politiska och religiösa motsättningar mellan de ledande högadelssläkterna, ätter som Guise och Bourbon, vilka menade sig ha lika stor rätt att härska som de franska kungarna, och som inte drog sig för att organisera välrustade privatarméer för att driva igenom sin vilja gentemot maktrivalerna. Personliga ambitioner och religiös fanatism gled samman i några av de värsta utrensningarna och massakrerna i europeisk historia, med Bartolomeinatten år 1572 som värsta exempel. Ingen gick säker för våldet, inte ens monarkerna själva. En kung dog av lanssplitter i ögat under en tornering, två andra blev brutalt lönnmördade. Lokala härskare i periferin, till exempel i staden Sedan, svarade med att bryta sig ut och skapa självständiga ministater. Parallellt med detta försökte den franska riksledningen genomföra koloniala projekt som – sett i efterhand – var dömda att misslyckas, till exempel i Florida och Brasilien.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Frankrike på 1500-talet – landets religiösa motsättningar, uppslitande krig och barbariska kungamord. Bild: Massakern i Saint-Barthélemy under Bartolomeinatten i Paris år 1572, målad av François Dubois (1529-1584). Katolska folkmobbar dödade mellan 5 000 och 30 000 protestanter. Wikipedia, Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt

Trots att Ryssland är en gigantisk stormakt som ligger alldeles runtom hörnet på andra sidan Östersjön har vi tagit emot ytterst få språkliga och kulturella lån från landet, bortsett från ett antal finkulturella verk, vodka på Systembolaget och ett och annat barnprogram på tv. Ryssland har i hundratals år räknats som det i särklass största säkerhetspolitiska hotet mot nationen, och redan Gustav Vasa betecknade grannen i öster som ”arvfiende” – detta trots att flera av hans egna närmaste anförvanter dödades på order av kungen av Danmark.Hur blev det så? På vikingatiden var ju svenskar och ryssar synnerligen goda vänner och allierade. Hur gestaltade sig konflikterna mellan Sverige och Ryssland i det skede av historien då båda rikena mognade till stater, det vill säga på 1500-talet och det tidiga 1600-talet? Johan III och Ivan den förskräcklige hade en diplomatiskt sett extremt destruktiv brevväxling (”skällebreven”), vilken följdes av ett kvarts sekel av krig – men varför, och vem segrade? Och eftersom Ryssland blev en så farlig granne – vad gjorde vi för att lära känna fienden bättre? Vilka spionrapporter tillkom, och vilka fördomar spreds i Sverige om Ryssland och ryssen?I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Ryssland, och Sveriges relation till denna vår närmaste stormaktsgranne, med fokus på Vasasönernas epok. Här möter vi bland annat Petrus Petrejus, Karl IX:s Rysslandsexpert, som skrev ett formidabelt flervolymsverk om hur livet gestaltade sig på andra sidan av dåtidens järnridå.Bild: Feodor Godunovs karta över Ryssland, publicerad av Hessel Gerritsz 1614Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt

Få kungar i svensk historia har blivit så infernaliskt baktalade som Erik XIV. Han är kungen som skall ha irrat omkring galen i skogen, mördat adelsmän i Uppsala med kniv, slagit ihjäl sin sekreterare med en eldgaffel och upprättat en hårdhänt regim som satte skräck i aristokratin. Dessutom skall han ha mördats genom att man hällde arsenik i hans ärtsoppa.Hur mycket av detta är sant, och hur mycket är propagandamyter? Katarina Harrison Lindbergh, som har gått igenom mängder av dokument i arbetet på sin biografi om monarken, har kunnat avfärda mycket, samtidigt som hon har hittat tidigare okända sidor i Eriks verksamhet som hertig och kung. Erik XIV är en av de mest intressanta personligheterna i den svenska historien, en kung som hade kunnat uträtta storverk för riket om han inte fallit för frestelsen att låta Sverige dras in i förödande krig mot Danmark och Lübeck. Erik var dessutom en lärd och begåvad renässansmänniska som har efterlämnat såväl konstnärliga som musikaliska alster, vilka än idag förmår imponera. Hans stora olycka var att efterträdaren – brodern Johan III, som avsatte honom och till slut lät mörda honom – inledde en svartmålningsprocess som kom att bli synnerligen framgångsrik. Från att ha varit en beundrad kung blev Erik först en tyrann och i nästa skede en galning.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Erik XIV, en av de mest omdiskuterade och fascinerande kungar Sverige har haft.Bild: Erik XIV 1561 av Domenicus ver Wildt. Erik Cornelius / Nationalmuseum, Wikipedia, Public DomainKlippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt

Nordiska sjuårskriget utkämpades mellan 1563 och 1570 - ett krig som de flesta svenskar inte har hört talas om. Erik XIV av Sverige och Fredrik II av Danmark kastade in sina riken i en blodig tvekamp som ingen kunde vinna, och som inte slutade förrän båda länderna var helt utmattade och grannarna i praktiken tvingade dem till förhandlingsbordet.Trots att nordiska sjuårskriget var en storpolitisk uppgörelse om makten över Östersjöns kuster och Baltikum har det framför allt blivit ihågkommet inom lokalhistorien. I Blekinge är kriget känt för ”Ronneby blodbad”, i Östergötland för Daniel Rantzaus förhärjande fälttåg år 1567, i Varberg för att samme Rantzau stupade utanför staden en tid senare, i Visby för att en fruktansvärd storm utanför staden orsakade den största katastrofen i den danska flottans historia. Men kriget var mycket större och viktigare än så. Det var första gången som de tidigmoderna svenska och danska monarkierna spände sina muskler gentemot varandra, och eftersom ingen sida lyckades segra blev det bara akt 1 i en lång och segsliten kamp som skulle vålla otaliga lidanden för gränsbygdernas befolkning under ett och ett halvt sekel. Dessutom fick kriget en bieffekt som ingen anade när det begav sig: genom medvetna satsningar på den baltiska fronten inledde svenskarna den expansion som i förlängningen skulle resultera i 1600-talets stormaktsvälde.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om nordiska sjuårskriget, ett av de första verkligt stora krigen i vår historia. Bild: Nordiska sjuårskriget: Älvsborgs fästning vid Göta älvs mynning intages den 4 september 1563. Wikipedia, Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt

Romerska rikets nedgång och fall i Västeuropa har ända sedan renässansens dagar varit föremål för ändlösa diskussioner mellan lärda européer. Fler än 170 orsaksmodeller har konstruerats, av vitt skilda slag. Frågan om vad som fick det gigantiska imperiet vid Medelhavet att erodera och kollapsa är en av världshistoriens största gåtor.Var det så enkelt att ”barbarerna” på andra sidan gränsen – germanerna, hunnerna och de andra – helt enkelt var bättre soldater, att de mördade imperiet genom hänsynslösa plundringståg? Eller bör vi söka efter ekonomiska förklaringar, till exempel i dålig penningpolitik, alltför dyra slavar och misskötta lantegendomar? Eller ligger gåtans lösning snarare i obarmhärtiga externa faktorer, som pandemier och klimatförändringar? På 1700-talet menade upplysningsfilosofer att imperiet fick en dolkstöt i ryggen av kristendomen, och i 1900-talets kommunistländer skyllde man på klasskamp. Nazisterna menade att det var judarnas fel. Och så vidare, i oändlighet. Nya förslag presenteras ständigt. Vad tror forskningen idag? Vad tror vi själva?I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om romerska rikets undergång, den händelseutveckling som utmynnade i att antiken gled över i medeltiden.Bild: Förstörelse av Thomas Cole (1836), Wikipedia, Public Domain.Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban LindstedtRepris