Harrisons dramatiska historia

Fascismen är en av 1900-talets mest destruktiva och inflytelserika ideologier. Ursprungligen formulerad av Benito Mussolini i Italien efter första världskriget, kom fascismen att inspirera en rad totalitära rörelser världen över. Trots att begreppet i dag främst används som skällsord – fascistsvin, språkfascist, miljöfascist – finns det en verklig ideologisk kärna att analysera.Vad finner vi om vi skalar bort retoriken och undersöker den fascism som tog makten i Italien på 1920-talet – och som i viss mån överlevde även efter Mussolinis fall?Framför allt handlar det om en extremt nationalistisk ideologi, djupt rotad i socialdarwinismens idéer om kamp och överlevnad. Fascismen hyllade staten på individens bekostnad, och såg nationen som en levande organism i ständig kamp mot andra. Medborgarna skulle fullständigt underordna sig statens intressen och enas i syfte att uppnå en nationell pånyttfödelse. Interna konflikter, som klasskampen, skulle biläggas. Demokratin betraktades som ett uttryck för svaghet – i stället krävdes ett starkt ledarskap i form av en diktator som kunde föra nationen mot storhet, även om vägen dit gick via krig.Just detta blev fascismens fall. Hade Mussolini avstått från militära äventyr är det mycket möjligt att hans diktatur kunnat bestå långt efter andra världskriget.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om fascismen – dess idéhistoria, begreppets utveckling och den ideologiska struktur som döljer sig bakom ett av vår tids mest laddade ord.Bildtext: Benito Mussolini med tre av de fyra fascistiska quadrumvirerna under mötet i Neapel den 24 oktober 1922. Från vänster: okänd person, Emilio De Bono, Benito Mussolini, Italo Balbo och Cesare Maria De Vecchi. Fotot togs vid det fascistiska kongressmötet i Neapel, som fungerade som en generalrepetition inför marschen mot Rom några dagar senare. Marschen mot Rom var ett avgörande steg i Mussolinis maktövertagande i Italien och inledde den fascistiska diktaturen. Okänd fotograf, Wikipedia, Public Domain. Källa: WikipediaKlippare: Emanuel Lehtonen

Få gestalter i västerländsk kultur är lika mytomspunna och suggestiva som Djävulen. Han är känd under många namn – Satan, Lucifer, Fan, Hin håle, Den Onde – och har avbildats på de mest skiftande sätt: som spelman med bockfot, som hornförsett monster, som elegant förförare.Men varifrån kommer egentligen tron på Djävulen? Och hur har föreställningen om honom förändrats genom tiderna?Att han går under så många namn säger något väsentligt: Djävulen är en sammansmältning av flera olika gestalter och personifierade idéer, som med tiden fogats samman till den figur vi idag associerar med ondska och frestelse.I Jobs bok i Gamla testamentet framträder Satan som en slags gnällig åklagare i Guds tjänst, tydligt underställd Skaparen. I europeiska folksagor är han en ondskefull men ofta komisk trickster som man kan lura – om man bara är tillräckligt smart, vilket sagohjältarna i regel är. Under medeltiden växte han i betydelse inom den kristna teologin och utvecklades till en mäktig motståndare till himlen, omgiven av ett hov av demoner.Under 1800- och 1900-talen har Djävulen i hög grad relativiserats och förringats. Han har blivit en kulturfigur som dyker upp i litteratur, populärkultur och skräckfilmer – en symbol snarare än ett väsen. I Sverige lever han kvar i våra svordomar och vardagliga uttryck.I detta avsnitt av Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Djävulen – hans ursprung, hans många gestalter och hur vi ser på honom idag.Bild: Djävulen och helvetet, målning från Södra Råda gamla kyrka (1494). Motivet skildrar helvetet och djävulen enligt senmedeltida föreställningar, med starka moraliska och pedagogiska drag. Sådana scener användes ofta för att varna för syndens följder och förstärka kyrkans undervisning.Detalj ur kyrkomålning från 1494 i Södra Råda gamla kyrka, Sverige, avbildad före branden som förstörde kyrkan. Foto: Sven Rosborn – Eget arbete, licens: CC BY 3.0.Klippare: Emanuel Lehtonen

Under de senaste åren har kriget i Gaza dominerat nyhetsflödet och polariserat opinionen i två oförsonliga läger. Få ämnen dödar stämningen snabbare i ett sällskap än en diskussion om konflikten mellan Israel och Hamas. Den mänskliga tragedi som följt i krigets spår har dessutom chockat en hel värld.Men hur mycket vet vi egentligen om själva Gaza? Vad hände i staden före det senaste kriget? Hur ser platsens långa och komplexa historia ut?Faktum är att Gaza är en av världens äldsta städer. Redan omkring 3000 f.Kr. växte den första tätorten fram på platsen. Under faraonernas Nya rike i det forntida Egypten utvecklades Gaza till en strategisk politisk och militär knutpunkt. Stadens läge mitt på den karavanled som förband Asien med Afrika var både en välsignelse och en förbannelse: blomstringstider avlöstes av invasioner och förstörelse.Genom historien har Gaza plundrats och kontrollerats av en rad imperier och stormakter: egyptier, assyrier, babylonier, perser, makedonier, judar, romare, araber, turkar, korsfarare, mongoler, fransmän och britter – för att nämna några. Alexander den store, Rikard Lejonhjärta, Napoleon Bonaparte och Djingis khans ättlingar har alla lämnat spår i stadens blodiga historia. Under första världskriget blev området dessutom skådeplats för utdragna skyttegravsstrider.I detta avsnitt av Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Gazas långa och våldsamma historia – från bronsåldern till idag.Bildtext: Byzantinsk grekisk handritad karta över Palestina efter Klaudios Ptolemaios fjärde Asienkarta, utförd i Konstantinopel omkring 1300. Den röda linjen markerar Askalon, medan Gaza syns strax nedanför. Den äldsta bevarade ptolemeiska kartan över Palestina. Public domain, via Wikimedia Commons.Klippare: Emanuel Lehtonen

Fotboll är inte bara världens största sport – den spelar också en svåröverträffad roll i samhället. Dess inflytande sträcker sig långt bortom idrottens värld och omfattar kultur, politik och identitet, både lokalt och globalt.Det saknas inte exempel på när sportens passionerade anhängare har gått över gränsen – från hejarop till våldsamma upplopp, som inom huliganismen, eller till och med krig, som det så kallade "fotbollskriget" mellan Honduras och El Salvador 1969.Men hur började allt? Hur länge har människor egentligen spelat fotboll?Faktum är att fotboll inte bara är världens mest utbredda sport, den är också en av de äldsta – särskilt bland lagidrotter. Bollsporter med likheter till dagens fotboll har spelats i över 2000 år och har utvecklats oberoende av varandra i flera delar av världen. I Kina spelades cuju, ett slags militär träning med boll, redan under Han-dynastin. I antikens Grekland och Rom förekom egna varianter, medan medeltidens Europa hade den ofta våldsamma ”folkfotbollen” – en okontrollerad kamp mellan byar där hela samhällen deltog.Den moderna fotbollen har sitt ursprung i de engelska internatskolorna under 1800-talet. Där formaliserades spelet och regler skrevs ner, vilket så småningom ledde till att rugby och fotboll blev två skilda sporter. Under den viktorianska eran tog arbetarklassen fotbollen till sitt hjärta. På bara några decennier spred sig sporten över världen – ofta med det brittiska imperiet som språngbräda – och blev en global rörelse.I detta avsnitt av Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om fotbollens föregångare, dess utveckling och hur sporten blev den internationella folkrörelse vi känner idag.Bildtext: ”Il Calcio” – en tidig form av fotboll i Florens. Kopparstick från 1610, ur Itinerario overo nove desctitione de' viaggi principali d'Italia. Upphovsperson: okänd. Källa: Wikipeda, Public DomainKlippare: Emanuel Lehtonen

När människor förr i tiden blev sjuka, sökte de sällan upp en läkare – inte minst eftersom det i regel inte fanns någon sådan i byn. Istället vände man sig till en äldre person, ofta en kvinna, vars ålder förknippades med visdom, livserfarenhet och kunskap. Den ”kloka gumman” var en viktig resurs i lokalsamhället, men också en potentiellt farlig figur. Gränsen mellan att vara respekterad för sin läkekonst och att bli anklagad för häxeri var ofta hårfin.Tack vare riklig dokumentation vet vi idag mycket om dessa kvinnor under 1700-talet. Carl von Linné intervjuade själv en av de mest kända, Ingeborg i Mjärhult, vilket ger oss unika inblickar i hennes världsbild och syn på sjukdomars orsaker och botemedel. I rättsliga dokument från Gotland återfinns flera fall där kloka gummor uppgett att de lärt sig sina färdigheter hos ”de små under jorden”. Dessa berättelser väckte myndigheternas misstankar, och kunde leda till anklagelser om samröre med Djävulen.Ännu på 1750-talet kunde människor dömas till döden eller andra stränga straff för trollkonster. Men när trolldomsbrottet senare togs bort ur lagen, uppstod istället en ny situation: kvinnor började själva framhålla sina magiska förmågor och erbjöd spådomar och övernaturlig hjälp – ett slags tidig kommersialisering av magi.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, med fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om 1700-talets kloka gummor, häxor och spåkvinnor – representanter för en levande folktro i en tid då den vetenskapliga världsbilden började göra sitt intåg.Bildtext: Hos kloka gumman av Jakob Kulle (1875). Oljemålning. I en lantlig stuga söker en ung man få sin framtid spådd av en klok gumma med hjälp av kort och kaffesump. Scenen kompletteras av två äldre män som samtalar i bakgrunden, den ene med mat på en näsduk i knät – ett tecken på både vardagsliv och rituell högtidlighet.Målningen ger en inblick i folktro och vardagsliv i 1800-talets Sverige, där kloka gummor ofta anlitades för råd och spådomar. Jakob Kulles detaljrika framställning fångar samtidens sociala dynamik och kulturella symbolik.Källa: Gerda Cederblom, återgiven i http://libris.kb.se/bib/1471188Bild: Public DomainKlippare: Emanuel Lehtonen

Profeten Muhammeds budskap kom till synes från ingenstans – från den arabiska öknen och dess oaser, från karavanleder som romare och perser tagit för givna, från ett område som ingen kejsare eller storkonung uppfattat som hotfulla. Likväl överflyglade islams krigare inom loppet av några få decennier hela Främre Orienten. På 600-talet skapades ett muslimskt kalifat från Marocko till Pakistan, och i början av 700-talet erövrades även Pyreneiska halvön.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om islams uppkomst i allmänhet och utvecklingen i Spanien i synnerhet.I Spanien härskade muslimska emirer och kalifer från 700-talet till 1400-talet och har efterlämnat storartade kulturella monument, som i fallet med den gamla moskén i Córdoba, men hur hanterade den underkuvade befolkningen och dess stormän trycket från nykomlingarna och deras regim? Till saken hör också att vår allmänkulturella uppfattning av medeltidens islamiska värld är starkt präglad av Tusen och natt och dess sagor. Hur mycket av den bild som framtonar i dessa är sann? Hur många av sagorna är ens arabiska?                Hur kunde det ske? Varför lyckades inte de gamla stormakterna, det östromerska imperiet och det sasanidiska Iran, stå emot trycket från öknarnas och stäppens folk? Vad var hemligheten bakom arabernas hastiga maktutveckling och islams utbredning? Och hur gestaltade sig det muslimska herraväldet efter att erövringarna var avklarade?Bild: Abd ar-Rahman III, umayyadisk kalif 929-961, tar emot tysk-romersk ambassadör i Córdoba. Oljemålning av Dionisio Baixeras Verdaguer (1885), Wikipedia, Public Domain.Lyssna också på Reconquistan – Granadas fall 1492.Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt