Share
Skrivkamp!
17. Refuseringar och releasefester
Ep. 17
•
Vi läser högt ur gamla refuseringsmejl och översköljs av lika delar skam som ömhet för tidigare versioner av oss själva. Men vi pratar också om det som finns allra längst bort från refuseringsregnets gråhet: releasefester.
More episodes
View all episodes
49. 49. Besvikelse
55:07Lisa fingrar på pärlbandet av besvikelser efter boksläpp och känner sig inte som en författare. Malin fortsätter att såga Julia Camerons mästrande bok om kreativitet och är på gång med nytt manus. Vi pratar om värdet av att skriva mot ett bokavtal och att fokusera på process istället för prestation. Dessutom funderar vi över frågan om man ska skriva utifrån ett behov på bokmarknaden, eller utgå från sitt eget behov att berätta.48. 48. Stora frågeavsnittet
01:08:12Vilka författarförebilder fanns under barndomen? Och vad tycker Malin och Lisa egentligen om hybridförlag? I detta avsnitt styrs samtalet av lyssnarnas frågor! Malin avslöjar vilka vanliga nybörjarmisstag hon ser när hon håller skrivarkurser och slår fast vad som gör en miljö levande. Vi pratar också om motivation: hur hittar man den, och är den nödvändig för att skriva?47. 47. Tvivel
51:34Kan man bli av med sitt skrivtvivel med rätt inställning eller är det något man får leva med? Lisa har besökt den mörka sidan och Malin kliver oväntat in som livscoach. Samtidigt som Lisa lidit har Malin fått gåshud av en gästbok och blivit illamående av Julia Camerons klassiker "Lev kreativt". Vi pratar också om mindre bra BTJ-recensioner och den stora skräcken för att förlora allt.46. 46. Omstart – att börja skriva nytt
55:09Hur kommer man i gång med ett nytt bokmanus? Lisa och Malin börjar som vanligt i olika ändar. Den ena skapar synopsis och pratar med AI – den andra gör läslistor och skriver hörnstenar. Vi pratar också om att välja vad man ska skriva: är det klokast att tänka strategiskt kring sin författarkarriär eller bör man låta lusten leda vägen?45. 45. Hur lång tid tar det att skriva en bok?
55:27Vi reder ut hur lång tid det faktiskt tar att skriva en bok – Lisa presenterar det exakta svaret. Vi konstaterar även att majoriteten av tiden inte läggs på själva skrivandet, utan på redigering. Dessutom känner vi sympati med Beyoncé efter höstens författarbesök och laddar inför julen med en rad boktips! Böckerna som diskuteras i avsnittet är:Konsterna av Elin RuuthNattsångaren av Johanna MoMitt stora vackra hat Elisabeth ÅsbrinkK.J av Carina BurmanFjollornas fest av Jonas GardellUtanpåverket av Kristin NordVi är inte här för att ha roligt av Nina LykkeEn studie i mänskligt beteende av Lena AnderssonAndromeda av Therese BohmanStargate av Ingvild H. RishøiDen sårade divan av Karin Johannisson44. 44. Att avsluta en serie
53:14Lisa är på väg att avsluta en serie och Malin har just gått igenom en dylik separation. Är det skönt, vemodigt eller både och? Vi pratar om det ständiga skrivpusslet, om att skära ner på annat och kanske även skala upp själva livet. Mest vill vi som alltid ha tid och rum för skrivandet. Och så har Malin varit på skrivresa igen!43. 43. Våra värsta våndor
39:30Författarlivets värsta våndor varierar – för det tycks alltid vara just nu det är som tuffast. I detta livepodd-avsnitt inspelat i Gamla stans bokhandel går vi igenom det mest eländiga i skrivandet. Men vi talar också om glädjen och lusten i skrivandet, och ger våra bästa råd om hur man skalar av sig våndorna för att komma dit. Dessutom är Malin så rädd för manuslämning att halsen snör ihop sig och Lisa konstaterar att absolut ingenting skulle hända om hon slutade bidra till deckarfloden om 500 böcker årligen.42. 42. Orka med
44:15Malin är nyförälskad i författarbesök medan Lisa är trött på sig själv och drömmer om att bli nöjd. Vi pratar om vikten av att använda tiden oförnuftigt för att tanka inspiration och konstaterar att det bästa med ett oskrivet manus är att det inte kan refuseras. Myndigt sätter Malin sedan ner foten kring dagens litteraturkritik och ropar mer ljus på fler!41. 41. Tack och åter tack
58:24De coola tackar inte – åtminstone inte i böcker. Vi dyker ner i det som finns före och efter själva boken: dedikationer, motton och efterord. Är det poserande att inleda med Nietzsche eller bygger det klangbotten som får själen att skälva? Vi pratar också om serieskrivande. Är det lättare eller svårare än att skriva solitärer och borde man kanske göra något helt annat än det man håller på med?