Så vad händer?

I del ett – huvudavsnittet – av vår djupdykning i adoptionsfrågan tog vi oss an diskussionen ur en historisk och samhällelig vinkel. Vi konstaterade att kommissionens utredning otvivelaktigt har slagit fast att hiskeliga brott har präglat den internationella adoptionen till Sverige.

I del två tar vi en mer personlig approach genom att bjuda in två av våra vänner som är adopterade. Dels för att få höra mer om deras individuella berättelser, dels för att få deras tankar om hemskheterna som utredningen bekräftade och uppdagade. 

Först Sara Nyman, som efter att ha träffat sin biologiska mamma i Sri Lanka fått bekräftat att hennes adoption gått till på korrekt vis. Men som likväl ser det problematiska i praktiken. Sedan Fernando Lucimí, som efter att ha hittat sin biologiska mamma i Colombia insåg att den officiella versionen av hans adoption var förfalskad. Han blev inte bortlämnad som barn, han blev kidnappad.

(Obs, det här avsnittet har ingen ambition att representera adopterade i stort, eller olika läger bland adopterade, det är endast en konversation mellan fyra vänner.)