Poesi för alla

Share

Burcu Sahin pratar om en dikt av Paul Celan

Season 1, Ep. 7

Burcu Sahin pratar om en dikt av den tyskspråkige poeten Paul Celan, ”Todtnauberg” från diktsamlingen Ljustvång (1970). Vad kan det ge läsningen att känna till under vilka förhållanden en text har skrivits? Sahin menar att en ändring har uppstått i hennes eget sätt att läsa poesi - att läsa dikten som ett svar på sina egna omständigheter kan vara rimligt och givande. I år är det hundra år sedan Paul Celan föddes. Celan skrev "Todtnauberg" efter att ha besökt filosofen Martin Heideggers stuga, en filosof vars åsikter på vissa sätt går i linje med den nazistiska ideologins framväxt.


Poeten Burcu Sahin debuterade 2018 med diktsamlingen Broderier (Albert Bonniers Förlag), för vilken hon mottog Katapultpriset för bästa debut. Sahin är född 1993 och bosatt i Husby. Hon gick ut Biskops-Arnös skrivarlinje 2015 och är nu verksam som lärare på samma skola. Burcu Sahins dikter börjar i det detaljerade handarbetet, så som det har praktiserats av generationer kvinnor: broderi, sömnad, vävning. Tradition och minne ställs mot rörelse, migration och konflikt – men inte som enkla motsatser, utan som en växande och föränderlig väv.


Den tyskspråkige Paul Celan, av många sedd som efterkrigstidens störste poet, föddes i den rumänska staden Czernowitz, som idag är en del av Ukraina. År 1941 ockuperades staden av nationalsocialistiska trupper och hans föräldrar, som var av judisk börd, deporterades och dog i ett läger. Celan lyckades själv under riskfyllda omständigheter fly sin hemstad, först till Bukarest, sedan till Wien, för att till sist bosätta sig i Paris, där han var verksam tills han tog sitt liv 1970. I november 2020 har Albert Bonniers Förlag givit ut "Det sena verket" som består av Celans fem sista diktsamlingar och en extra svit – tidigare har inga av hans samlingar förutom Andningsvändning (1967), den som inleder "Det sena verket", översatts i sin helhet. 50–60 år efter deras tillkomst ter sig dessa dikter kanske mer angelägna än någonsin. Inte nödvändigtvis för att vi nu kan blicka tillbaka på dem på avstånd, utan för att vi börjar hinna ifatt dem.

More Episodes

11/11/2020

Judith Kiros pratar om en dikt av Hanna Rajs Lara

Season 1, Ep. 5
Judith Kiros pratar om titeldikten i Hanna Rajs Laras nya diktsamling Under månen. En dikt som arbetar med upprepning men ändå hela tiden rör sig framåt. Den befinner sig i förlusten av en gemenskap och tid, i förlusten av en potential till något annat. Kiros diskuterar sorgediktning - den frestelse som finns i att dikten kan återuppväcka de döda eller bevara det förlorade, samtidigt som det enligt diktens logik redan är förlorat. Judith Kiros är född 1989 och debuterade förra året med poesiboken O, som blev nominerad till både Borås Tidnings debutantpris, Katapultpriset och Sveriges Radios lyrikpris. Kiros är även verksam som kritiker, ledarskribent och fritidsledare samt som litteraturredaktör på Kontext. Sedan våren 2020 doktorerar hon i engelsk litteratur vid Karlstads universitet, hon har avslutat en master i Litterär gestaltning på Valand och även ingått i skrivkollektivet Ce(n)sur. Judith Kiros debut är en hybrid av poesi och essä som tar sin utgångspunkt i Shakespeares pjäs Othello. Othello hetsas till att döda sin vita hustru och blir därmed det publiken redan vet att han är: ett monster, den svarte mannen. Läsningar av pjäsen varvas med rytmisk dikt och längre prosapassager – alla delar förhåller sig till detta O, en både öppen och stängd form. O är en bok som söker sig till reflektionsytorna och spegelbilderna, som skriver in sig i klassiska texter och utvidgas till att kretsa kring svarthet och kön i Sverige i dag.Hanna Rajs Lara, född 1991, debuterade 2018 medArmarnasom hyllades av kritikerna och nominerades till Borås Tidnings Debutantpris. Hon arbetar på Judiska Församlingen i Stockholm med kulturprogram för unga.Under månenkom ut den 6 november 2020 och är Rajs Laras första diktsamling på Albert Bonniers Förlag. Hanna Rajs Lara tillhör förnyarna av den svenska samtida poesin. Under månen består av enskilda, starka dikter med olika tematiska ingångar. Med kraft och rytm skriver hon om kärlek, förlust, familjen och det judiska arvet, antisemitism och missbruk. Dikterna är personligt direkta, ofta rimmade och poetiskt talspråkliga. Hos Rajs Lara är kärleksförklaringen ett motstånd – solen lyser inte, men väl månen.
11/4/2020

Marie Silkeberg pratar om en dikt av Göran Sonnevi

Season 1, Ep. 4
Marie Silkeberg pratar om en dikt av Göran Sonnevi som finns i Klangernas bok från 1998. En dikt som befinner sig efter ett slut – kanske som en sammanfattning av 1900-talet. Dikten använder sig av den klangfulla sonettformen, och Silkeberg menar att Sonnevi gör musik av något för att hålla det i rörelse. Dikten finns på s 35 i boken. Hösten 2020 har Albert Bonniers Förlag givit ut en samlingsutgåva med Sonnevis dikter från 1961 till 1972.Marie Silkeberg, född 1961, debuterade som poet med Komma och gå (1990) och har sedan dess givit ut ett tiotal böcker. 2004 belönades hon med Sveriges Radios Lyrikpris förSockenplan, säger hon. Silkeberg har även skrivit essäer, dramatik och är verksam som översättare. Exempelvis har hon översatt författare som Marguerite Duras, Inger Christensen, Susan Howe, Claudia Rankine och Rosmarie Waldrop. Hon har även varit professor i litterär gestaltning vid Valand i Göteborg. I vår kommer Silkeberg med sin nästa bok Sisyfos, och hennes senaste utgivning är Atlantis från 2017. Göran Sonnevi är född 1939, debuterade 1961 och har sedan dess givit ut över tjugo böcker. Genom hela författarskapet engagerar han sig tydligt i samhällsfrågor i sin poesi, mot kapitalism och imperialism, medan han även registrerar sitt privata liv som det är, även det en del av världen. I sina senaste böcker har han skrivit stora episka diktsviter. Sonnevi är mångfaldigt prisbelönt, till exempel fick han Nordiska Rådets litteraturpris 2006 för boken Oceanen. Förra året fyllde han 80 år och gav ut sin senaste bok, Det osynliga motstyckets bok. Den recenserades såhär i Svenska Dagbladet: ”Göran Sonnevis poetiska vitalitet är obruten. Det är poesi som andas storpolitik och krigföring, apokalyptiskt svårmod och dov förtvivlan, men också svindlande ömhet.”