Pingstkyrkan Mölndal

Hur känns det egentligen när livet rör sig mellan hyllningar och osäkerhet – när något ser klart ut på ytan men bär på en djupare berättelse under? Vi känner igen det där skiftet, mellan det vi hoppas på och det vi ännu inte förstår.I veckans predikan rör vi oss genom en ovanlig gudstjänstform där ett panelsamtal får bära reflektionerna kring Efesierbrevet. Vi följer spåren av Palm­söndagen – berättelsen om Jesus som rider in i Jerusalem, samtidigt hyllad och ifrågasatt. Samtalet väver samman personliga erfarenheter, vardagsnära bilder och frågor om identitet, gemenskap och vad det innebär att leva nära Gud. Metaforer om ett hus, rötter som växer samman och en kropp med många delar öppnar upp perspektiv snarare än stänger dem.Ett av bibelorden som lyfts är: “Guds syfte var att förena allting i himlen och på jorden i Kristus” (Ef 1:10). Vad betyder det – i ett helt vanligt liv?Så vad händer i dig när du stannar upp och funderar på vad som egentligen formar ditt liv?

Hur rustar man sig egentligen för en vardag som både rymmer hopp och motstånd? Kanske känner du igen spänningen mellan det som vill bygga upp – och det som bryter ner, både inom oss och runt omkring oss. I veckans predikan rör vi oss genom Efesierbrevet och stannar inför den starka bilden av andlig rustning. Vi får följa med från berättelser om Efesos – en stad full av influenser och krafter – till våra egna liv i dag. Här vävs konkreta relationer samman med större frågor om sanning, rättfärdighet, fred och inre kamp. Metaforer som bälte, pansar och skor får liv, samtidigt som texten öppnar för både igenkänning och eftertanke. Mitt i allt hör vi orden: “Ta på er Guds rustning så att ni kan hålla stånd…”Vad bär du med dig just nu – och vad skyddar egentligen ditt hjärta?Lite allvar, lite rustning – och kanske en och annan oväntad upptäckt längs vägen.

Hur formas egentligen ett liv som speglar något större än oss själva? De flesta av oss bär på en längtan efter att leva meningsfullt – men också en kamp mellan det vi vill vara och det vi faktiskt blir i vardagen. I veckans predikan rör sig samtalet just där, i spänningen mellan ideal och verklighet. Fredrik Jennerhav, pastor från Kungälv, delar erfarenheter från livet, relationer och sin väg in i pastorskapet efter många år som socionom. Samtidigt vävs Bibelns ord in i berättelsen – bland annat från Efesierbrevet och Första Johannesbrevet, där vi får höra de starka orden: “Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud.”Predikan rör sig mellan stora frågor om efterföljelse, vardagliga bilder om att “imitera” någon man beundrar och konkreta texter om ljus och mörker, tacksamhet och riktning i livet. Vad innebär det egentligen att följa Jesus – inte bara i teori, utan i praktiken? Så kanske är frågan som stannar kvar: Hur nära vill jag egentligen leva det liv jag säger att jag längtar efter?Ibland börjar de största förändringarna med något så enkelt som att våga ta ett steg närmare. Och kanske, bara kanske, lukta lite extra gott på vägen.

Vad formar egentligen en människa över tid? Är det våra egna beslut, de människor som gått före oss – eller de små orden och handlingarna vi knappt tänker på i vardagen?I den här predikan rör vi oss genom några starka och ibland utmanande ord ur Efesierbrevet. Vi möter Paulus, som skriver från ett fängelse i Rom och samtidigt talar om något så levande som gemenskap, relationer och hur människor faktiskt behandlar varandra. Hur ska vi vara mot varandra i församlingen? Ett kort axplock i 4 punkter kommer här: Lev värdigt den kallelse ni har fått - Spegla Gud. Lev likt Jesus. Han har gett oss så mycket gott - lev livet i tacksamhet till Honom genom att vara god mot andra.Lägg bort lögnen och tala sanning med varandra. Vi är ju delar i samma kropp. - Tala inte om eller bakom ryggen, tala MED varandra.Låt inga smutsiga ord komma över era läppar, utan bara det som är gott och bygger upp där det behövs, så att det blir till glädje för dem som hör det.Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och förolämpningar och all annan ondska. Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, så som Gud i Kristus har förlåtit er.Några frågor att samtala om - gärna i era hemgrupper:Hur lever vi värdigt den kallelse vi har fått?Hur talar vi sanning MED vår nästa?Hur mår församlingen? Behöver vi lägga bort häftighet och vrede till förmån för barmhärtighet och nåd?Hur blir vi en församling som talar gott så att omgivningen märker att vi älskar varandra? Hur kan du själv vara den förändringen?  

Har du någon gång haft svårt att ta in något riktigt gott som sägs om dig? Som om de positiva orden studsar, medan kritiken fastnar och ekar länge?Dagens predikan tar oss in i inledningen av Efesierbrevet – ett brev skrivet av Paulus i fångenskap, men fyllt av frihet. Med utgångspunkt i orden “Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och Fader som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen” får vi stanna inför vad det faktiskt betyder att vara välsignad, utvald och buren av Gud. Vad innebär det att våra “hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till”?I första kapitlet skriver Paulus så pennan glöder om allt vi har i Kristus. Det är såna fantastiska sanningar som samtidigt kan vara svårt att ta in. Paulus bön för oss: "Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam." (Ef 1:18-19)

Har du någon gång sagt förlåt – men undrat om det verkligen förändrade något? Eller burit på något som kändes litet först, men som med tiden blivit tungt?Veckans predikan tar oss från ett barndomsminne av ett bråk mellan bröder till en större berättelse om synd, ansvar och omvändelse. Med ord som “alla har syndat och saknar härligheten från Gud” (Rom 3:23) rör vi oss genom Bibelns röda tråd av förlåtelse – från Eden till korset, från kung Josias omvändelse (2 Krön 34) till Jesu utmaning att leva annorlunda. Vad händer när vi inser att vi haft fel – även när vi trodde att vi gjorde rätt?Vad gör förlåtelsen egentligen med oss? Är den bara ord – eller början på något nytt?

Paulus var en förebild i att sträcka sig mot det som låg framför oavsett om han mötte hinder på vägen, för det som var värt nåt för honom var att ha blivit funnen i Kristus.Det är både så vackert och starkt! Tänk att bli funnen i Kristus!“För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus och bli funnen i honom…och vidare skriver han: “ jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus”. ( Fil 3:8-9, 13)Han hade fokus i sikte även om han var med om tunga saker längs vägen, har du fokus i sikte och orkar du kämpa vidare genom de tunga passagerna i livet? Glöm inte att ha sikte på målet och att Jesus är med genom allt!