Pingstkyrkan Mölndal

Tänk dig att kliva in på en fest där samhällets mäktigaste redan har tagit plats – och själv komma in som fånge. Ungefär så beskriver Stefan Gustafsson scenen när Paulus förs inför kung Agrippa, Berenike och den romerske ståthållaren Festus. Nästan som att bli insläppt på Nobelmiddagen, fast med bojor runt handlederna och ett rättsfall hängande över sig.Paulus har blivit missförstådd, anklagad och fängslad i flera år. Nu får han äntligen tala för sin sak. Men samtalet kommer snart att röra sig långt bortom frågan om hans egen frihet. Mitt i berättelsen ställer han en fråga som fortfarande kan skava: ”Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?”Vad händer när tro möter förnuft? När något vi hoppas på också utmanar det vi tycker verkar möjligt? Och hur håller man fast vid det man tror är sant när omgivningen betraktar det som fullständigt orimligt?Predikan rör sig mellan ett dramatiskt rättsfall, Paulus egen livsberättelse och den oväntade konfrontationen med Festus, som till slut utbrister: ”Du är galen Paulus.”Var går egentligen din egen gräns mellan det rimliga och det otroliga? Det återstår att se – och förhoppningsvis utan att någon behöver ordna en romersk rättegång först.

Var ligger egentligen jordens ände – och var ligger centrum? För Jan-Erik Nyman, som är född i Finland, uppvuxen i Tanzania och har arbetat med mission i stora delar av Afrika, är frågan inte bara geografisk. Efter ett liv bland människor, språk och kulturer leder den vidare till frågor om vad det innebär att följa Jesus mitt i ett helt vanligt liv.I predikan möter vi fiskarna Petrus och Andreas mitt i deras arbete vid sjön, Jesu ord om att gå ut till alla folk och berättelser från Swahilikusten, där Jan-Erik har fått följa utvecklingen under många år. Men perspektivet rör sig också hela vägen hem till vardagen – till familjen, arbetsplatsen, kafferasten och de människor vi möter omkring oss.Jesus säger till Petrus och Andreas: ”Kom och följ mig så ska jag göra er till människofiskare.” Vad kan en sådan inbjudan väcka hos oss idag, när trygghet, arbete, planer och egna ambitioner redan fyller så mycket av livet?Jan-Erik berättar personligt, varmt och med glimten i ögat om en livslång resa där både Afrika, Bibeln och den egna vardagen får plats. Och enligt hans fru har bibelläsningen åtminstone gett henne ”en bättre man” – hur det ska tolkas får du nästan fundera på själv.

Vi väljer hela tiden. Vad vi ska äta, vad vi ska ta på oss, vilken väg vi ska gå – och ibland ställs vi inför val som får betydligt större konsekvenser än om det blir Max, McDonald’s eller Burger King till middag. Men vad händer när vi innerst inne vet åt vilket håll vi borde gå, och ändå börjar röra oss åt ett helt annat?I veckans predikan tar Anna-Maria oss med in i berättelsen om Jona, mannen som fick ett tydligt uppdrag: ”Bryt upp och bege dig till den stora staden Nineve.” Jona gör något annat. Snart finns där ett skepp, en storm, rädda sjömän och – förstås – den stora fisken som gjort berättelsen så välkänd.Samtidigt rör sig predikan mellan Bibelns berättelse och våra egna vägval: trygghet och längtan, rädsla och mod, beslut vi står fast vid och sådana vi kanske börjar ompröva. Anna-Maria delar också en personlig berättelse om ett vägval mellan Stockholm och Jönköping som kom att sätta spår långt framåt i livet.Vilka val i ditt eget liv bär du på just nu – och finns det någon riktning du fortfarande funderar över?Och ja, en predikan om val lyckas faktiskt få med både valkampanj och valfisk. Det är ändå ganska starkt jobbat.

Ibland märker vi inte att vi har börjat glida förrän vi redan har kommit en bit från bryggan. Det behöver inte börja med ett stort beslut eller ett dramatiskt avståndstagande. Kanske är det bara bönen som blir lite mer sällan, Bibeln som förblir stängd eller gemenskapen som inte längre känns lika självklar.I veckans predikan tar Ruben González sin utgångspunkt i Hebréerbrevet och bilden av ett skepp som långsamt kan föras ur kurs av vind, vågor och osynliga underströmmar. Textens ord är tydliga: ”Därför måste vi så mycket mer ta fasta på det vi har hört så att vi inte driver bort med strömmen.”Med både allvar, värme och vardagsnära bilder rör sig predikan kring uppmärksamhet, förankring och de små signaler som ibland är lättare för andra att se än för oss själva. Ett litet skepp dyker upp, liksom övningskörning, trafikskyltar och frågan om vad som egentligen händer när något sakta börjar förändras.Finns det områden i ditt eget liv där du behöver stanna upp och fråga: vart är jag egentligen på väg?

Ibland kan något välbekant plötsligt kännas nytt. En text vi läst många gånger, en relation vi trodde att vi kände utan och innan – eller kanske en plats där vi varit förr, men som vi återvänder till med andra ögon.Predikan tar oss med ut på vägen mellan Jerusalem och Emmaus. Två människor går och försöker förstå allt som har hänt när en främling plötsligt slår följe med dem. Lukas berättar: ”Jesus själv närmade sig och vandrade med dem. Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom.”Vad händer när något vi trodde att vi redan kände visar sig rymma mer? Och finns det något i ditt eget liv – i tron, Bibeln, en relation eller kanske i dig själv – som du längtar efter att få se med nya ögon?

Det finns stunder då vi snabbt bildar oss en uppfattning om någon. Ett första intryck, en kommentar vi hört eller något vi sett – och innan vi ens märker det har vi redan placerat personen i ett fack. Men vad händer när vi själva står i centrum, sårbara och med känslan av att alla blickar är riktade mot oss? I den här gudstjänsten tar Benjamin oss med till en av de mest välkända berättelserna i Johannesevangeliet. Vi får följa mötet mellan Jesus och kvinnan som ställs mitt framför folkmassan, höra orden: ”Den av er som är utan synd kan kasta första stenen”, och fundera över den märkliga detaljen som fortfarande väcker frågor: Vad var det egentligen Jesus skrev i marken? Samtidigt får vi bära med oss orden från Psalm 98: ”Ropa till Herren hela jorden, brist ut i jubel och lovsång.”Predikan rör sig varsamt genom frågor om rättvisa, nåd, sanning och hur vi ser på både andra och oss själva. Kanske känner du igen dig i längtan efter att bli förstådd – eller i frestelsen att snabbt dra slutsatser. Hur ser ett möte ut när ingen behöver låtsas vara perfekt?Och vem vet – kanske visar det sig att det ibland finns mer att upptäcka i ett par streck i sanden än man först anar.

Ibland är det märkligt vad som stannar kvar i minnet. Känslan av att tappa bort någon i en folkmassa. Lättnaden när det försvunna plötsligt hittas. Eller envisheten som gör att man vägrar ge upp jakten på en försvunnen jacka. Små vardagshändelser kan bära på större frågor än vi först anar.Den här predikan rör sig just där – mellan det vardagliga och det djupt existentiella. Med berättelser från livet, Jesu liknelser i Lukas 15 och de första orden Gud uttalar efter syndafallet: ”Var är du?”, väcks frågor om sökande, längtan och vad som egentligen är värt att aldrig sluta leta efter. Vi får också möta kvinnan som inte ger upp förrän hon hittat sitt förlorade silvermynt: ”Tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och söker noga tills hon hittar det?”Finns det något du en gång slutade leta efter – eller något som fortfarande söker dig?

Vad gör man när vägen framför en känns mörk, och man helst skulle vilja stanna kvar i tältet där det ändå är någorlunda tryggt?I veckans predikan får vi följa med genom nöd, kallelse, rädsla, svaghet och förtroende. Här finns igenkänning för den som känt sig inklämd i ett hörn, men också bilder som doftar campingplats, ficklampa och ett barn som håller sin förälders hand på väg genom mörkret. Predikan rör sig mellan Psalm 95, Psalm 118, Mose, Josua, Jeremia, Gideon, David, Paulus och Jesu egna ord – utan att vägen görs för enkel.Ett av orden som stannar kvar är: “I min nöd ropade jag till Herren. Herren svarade mig och gav mig en rymlig plats.” Här finns också Paulus ord om svaghet, Romarbrevet 8 och Davids bön: “Du är med mig, din käpp och stav, de tröstar mig.”Ta med ficklampan att lysa vägen – det finns mer bortom tältduken!