Pingstkyrkan Mölndal

Har du någon gång undrat hur långt en enkel handling av omtanke egentligen kan nå, och om Gud verkligen märker det där lilla du gör i vardagen? Den här predikan öppnar just den dörren, utan att avslöja svaret direkt. Du får glimta in i berättelser om missionens hjärta, om barn i Sydsudan och Kenya med stora drömmar, och om varför Jesus säger: “Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta, det har ni gjort för mig” (Matt 25:40). Hur kan just din vardag – dina händer, dina ord, din gata – bli en del av det uppdrag Jesus gav när han sade: “Gå därför ut … och se, jag är med er alla dagar” (Matt 28:18–20)?Om kärlek är ett verb, hur skulle den se ut genom dig den här veckan?

Har du någonsin undrat varför Gud ibland verkar ställa samma fråga till oss som han gjorde till sitt folk genom profeten Mika: “Vad har jag gjort mot dig?” Det låter nästan som en uppgörelse – men bakom orden finns en kärlek som söker hjärtats svar, inte våra prestationer.Predikan tar oss med till en gammal rättegångsscen mellan Gud och Israel, men också till dagens Frölunda – där nåd inte bara blir ett ord utan något man gör. Med berättelser om kaffe, hopprep och läxhjälp visar Elin från Frölunda hur Guds kärlek kan förändra ett område, ett barn, ett hjärta i taget. Utgångspunkten är Mika 6:8: “Han har sagt dig, du människa, vad gott är: att du gör det rätta, älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud.”Hur skulle ditt liv se ut om “att göra nåd” blev lika naturligt som att andas?

Vad är det egentligen som formar dig – dina egna val, eller något mycket större än så? I en värld där allt från reklam till kultur vill sätta sin prägel på oss, väcker den här predikan frågan: vad händer om vi i stället låter Jesus forma oss? Med utgångspunkt i orden ”Jag är vinstocken, ni är grenarna” (Joh 15:5) utforskas hur våra liv kan bära verklig frukt – frid, kärlek och upprättelse – när vi förblir i honom. Tre nycklar växer fram: att stanna kvar hos Jesus, att älska varandra i handling och att förstå att vi är utvalda att bära frukt där vi står, mitt i vardagen.Genom berättelser ur livet – från samtal på ICA till möten som förändrar människors hjärtan – väcks tanken om att även de små stegen kan bli heliga handlingar när de görs i kärlek.Vad skulle hända i ditt liv om du verkligen trodde att Gud vill bära frukt genom just dig?

Har du någonsin undrat om himlen verkligen finns – om det är en plats bortom molnen eller bara en dröm vi håller fast vid när livet känns tungt? I söndagens predikan möter vi Johan Mörlid, tidigare pastor i Pingst Mölndal, som återvänder för att tala om hoppet om evigheten – det levande hoppet som Petrus skriver om: ”I sin stora barmhärtighet har han fött oss på nytt till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda” (1 Petrusbrevet 1:3).Genom berättelser om Vladimir av Kiev, den tredje himlen och Jesus som snickaren som bereder rum åt oss, målar Johan en bild av himlen som något verkligt, vackert och nära. Han ställer de frågor många bär på men få vågar formulera: Är himlen en plats – eller ett löfte? Och om den är verklig, vad säger det om livet vi lever här och nu?Hur skulle ditt liv se ut om du började leva som om himlen faktiskt väntade på dig?

Har du någon gång sett solen bryta igenom morgondimman och känt att något nytt börjar? I predikan vävs soluppgångens ljus samman med hoppets kraft – det där ljuset som bryter igenom mörkret, både i naturen och i våra liv. Vi får följa berättelser om soluppgångar vid Vänerns strand, ett borttappat ankare, ungdomar som söker mening, och en smärtsam men ljusfylld erfarenhet av förlust. Allt leder till frågan om vad som egentligen håller oss uppe när hoppet känns som längst bort.Med Hebreerbrevet 6:19 – “Detta hopp är vår själs ankare, tryggt och säkert och når innanför förhänget” – som grund, får vi se hur hoppet har två fästpunkter: en i Guds hjärta och en i vårt eget. Och mitt i vardagen, vid kyrkkaffet eller matutdelningen på måndagar, får vi lära oss hur små ljusglimtar kan göra hela skillnaden.Vad skulle hända om du själv blev den lilla ljuskällan i någon annans mörker?Kom, tanka hopp, humor och solsken – för här gäller mottot: Tappa inte taget om ankaret, och glöm inte var du la repet!

Har du någonsin känt att hoppet håller på att sjunka – ungefär som Petrus när han klev ur båten och vinden började vina? Ibland känns livet just så: vågorna av oro och nyheter som skrämmer dränker vår tro. Men vad händer när man vågar rikta blicken bort från stormen och mot den som säger: “Kom”?I den här predikan dyker ungdomspastor Benjamin ner i berättelsen ur Matteus 14 där Jesus går på vattnet och Petrus får uppleva både mirakel och rädsla. Genom humor, ärlighet och hopp visar han hur tillit och tro hänger samman, och hur vi mitt i all hopplöshet kan finna en stadig grund. Predikan bjuder också på reflektioner om nyhetsflödet, rädslans kraft och små vardagliga steg mot en djupare tillit.Vad skulle hända om du, precis som Petrus, tog ett kliv ut ur din egen båt – inte i dumdristighet, utan i tillit till att hoppet bär?Ta klivet – vattnet håller bättre än du tror!

Har du någonsin tänkt på varför Jesus började sin tjänst med orden: ”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga” (Luk 4:18)? Tänk om dessa ord inte bara var hans programförklaring, utan också en kallelse till oss som församling?I predikan hör vi om gemenskapen som växer när vi möts i små sammanhang – vid köksbord, i vardagsrum och hemgrupper. Det är där relationer fördjupas, bördor delas och tron får kropp och hjärta. Vi får också glimtar från Bibelns första församling, där man bröt brödet i hemmen med jublande glädje, och vi får höra vittnesbörd från några i församlingen om vad en hemgrupp kan betyda i praktiken.Men det stannar inte där – frågan om gästfrihet, syskonkärlek och modet att låta andra se oss precis som vi är vävs ihop med en utmaning: hur bygger vi en miljö där kärleken inte bara stannar inom kyrkans väggar, utan får ge ringar på vattnet? Hur skulle ditt liv se ut om du varje vecka hade människor som bad för dig, delade din vardag och bar dina bördor?Kom ihåg: livet behöver inte alltid vara städat – gemenskap funkar bäst även med dammråttor under soffan!

Har du någonsin känt att ensamhet nästan blivit en folksjukdom? I Sverige talas det ofta om självständighet och oberoende, men vad händer när det också skapar distans mellan människor? Predikan rör sig från Edens lustgård till Paulus ord i 1 Korinthierbrevet 13 – ”Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, men störst av dem är kärleken” – och utforskar varför just kärleken är grunden som håller ihop både vår tro och våra relationer. Genom bilder som Adam och Eva, berättelser om vår rädsla att visa oss sårbara, får vi syn på vad som står på spel: att på riktigt våga vara med Gud och med varandra.Hur skulle ditt liv förändras om du vågade leva mer öppet och transparent, utan masker, både inför Gud och människor?”Älska på riktigt – det är billigare än terapi och roligare än att prata med din katt!”