Obruten mark – samtal om social innovation

I det här avsnittet pratar vi om en av de viktigaste frågorna vi har – nämligen hur vi kan skapa mer barnvänliga städer. Och varför är det här så viktigt då? Ja, det självklara svaret är att stadsutveckling ofta är långsamma processer – det kan ta årtionden från planering till genomförande när det kommer till att bygga nya stadsdelar, broar, vägar eller vad det nu kan vara. De som är barn idag är helt enkelt också dem som förmodligen kommer att vara mest påverkade av de beslut som vi tar idag. En annan sak som vi kanske inte tänker på så mycket, är att städer som är bra för barn är bra för alla. Ja, det menar i alla fall dagens gäst Sara Stiber, som är verksamhetsledare vid föreningen Växtvärket i Malmö. Växtvärket har sedan 2014 drivit projekt och verksamhet för att öka delaktigheten för barn i stadsutvecklingen.  Du får höra oss prata om vad som egentligen är en barnvänlig stad, men också hur processerna för att nå dit är minst lika viktiga – där vi kombinerar professionell kunskap, så som landskapsarkitektur och design, med barns levda erfarenheter, visioner och drömmar. Vill du veta mer om Växtvärket (och det tror jag du vill!) - kolla in deras hemsida. Här hittar du bland annat den metodbank som vi pratar om i det här avsnittet. Om du vill läsa avsnittet i text istället så hittar du det här https://mau.box.com/s/wn9nyqiv5c1pfp7ink0f73x7maq4eqo7

Hur kan samhällsentreprenörer bidra till bättre förutsättningar för barn och unga? Hur kan vi stötta dem? Hur kan vi skapa långsiktiga förutsättningar för dem, så att de kan göra ännu större skillnad för barn och unga? Ja, det är några av frågorna vi pratar med Andrea Råsberg om.Andrea är inget mindre än Sverigechef för organisationen Reach for change – som i korthet har som syfte att stötta samhällsentreprenörer i deras strävan att skapa bättre förutsättningar för barn och unga – eller som de säger själva: ”We unleash the power of local social entrepreneurs for children and youth”. Hur då, Kanske du undrar? Ja, om du stannar kvar så får du så klart veta mer! Vi pratar också om vem som egentligen har ansvar för vår gemensamma välfärd, hur vi behöver samarbeta mer över sektorerna för barn och ungas bästa, hur projekt är både en möjlighet och en försvårande omständighet, vad finansiärer av social innovation borde tänka på…och sen, på ett lite mer personligt plan, försöker vi förstå vad Andrea menar med att hon ”hittat hem” hos Reach for change…Vill du veta mer om Reach for change? Läs mer på deras hemsida här.Vill du läsa det här avsnittet istället för att lyssna? Det gör du här.

Vet du vad pengar är? Vet du hur de fungerar, vem/vilka som introducerar dem in i vårt samhälle? Har du någon gång funderat över hur de påverkar våra relationer till varandra?Är du som jag, och vågar jag påstå de flesta av oss i vårt samhälle, så är vi bara ytligt insatta i vad pengar är och vad de gör. Är det inte underligt att vi vet så lite om en så grundläggande förutsättning för hur vi lever våra liv tillsammans? Så idag har vi glädjen att dela ett samtal med dig som förhoppningsvis kan göra oss lite klokare kring det här. Till vår hjälp har vi Ester Barinaga. Hon är professor i entreprenörskap vid Lunds universitet och professor vid Institutionen för management, politik och filosofi vid Copenhagen Business School, i Köpenhamn OCH hon är, som hon säger själv, besatt av pengar. Men kanske inte på det sätt du tror. Hon menar nämligen att pengar skulle kunna vara ett redskap för en mer hållbar värld. Kanske inte en helt självklar slutsats... då många tvärtemot skulle säga att pengar är rotorsaken till många av våra stora utmaningar kring klimat och ojämlikhet vi har idag. Men för att kunna använda pengar för en mer jämlik och hållbar värld behöver vi närmast en folkbildningsrörelse kring hur pengar funkar – vilket också var en viktig anledning till att Ester skrev boken ”Re-making money for a sustainable future”, som kom ut tidigare i år, där hon bland annat fördjupar sig i hur lokala valutor kan vara en del i att skapa en mer motståndskraftig ekonomi. För min egen del var det lite av en Matrix-upplevelse att läsa Esters bok – ni vet hur världen helt plötsligt blir tydlig – hur den egentligen ser ut – på samma sätt fick jag en aha-upplevelse om hur pengar påverkar själva fundamentet av våra liv – och alla våra relationer.Frågan som vi ställer oss; finns det ett annat sätt? Kan vi föreställa oss hur pengar kan bli ett verktyg för hållbar utveckling? Vad behöver vi förstå mer om för att på ett medvetet sätt kunna använda pengar med syfte att öka tillhörighet, gemenskap, minska klimatpåverkan och alla andra stora utmaningar vi har idag?Esters bok finns att ladda ned gratis här. Läs och du kommer att få en ny blick på världen!Vill du läsa avsnittet som text kan du göra det via länken https://mau.box.com/s/nw9bsl3gvjvg3irbd3wqwvs0nwto4mas.

Tycker inte du också att det blir alltmer uppenbart att vi lever i en tid fylld av kriser som avlöser varandra – från pandemier till krig till flyktingströmmar. Vi står också inför en klimatkris, på sätt och vis lågintensiv, men helt avgörande för mänsklighetens vara eller icke-vara på den här planeten. Det är lätt att bli dystopisk och känna hopplöshet inför framtiden – MEN är kriser bara negativa? Vad händer egentligen med oss människor vid en kris? Vad gör kriser med våra samhällen? Hur påverkar det våra relationer?  Just detta har dagens gäst, Joakim Netz – till vardags lektor vid Jönköping university och gästforskare vid Chalmers - under lång tid forskat på. Han har bland annat kommit fram till att en kris också är en möjlighet, eller en vändpunkt. OCH att kriser driver fram innovationer. Du får bland annat höra oss prata om att planer och strategier är viktiga, men vi behöver också vara redo för det okända (och att det förmodligen är en kompetens), vilken betydelse våra relationer kan ha i kriser, hur tillit till varandra kan vara avgörande för att agera, vilken roll näringslivet har inom social innovation och mycket annat.  Vi reflekterar kring vår förmåga att samarbeta under en kris – då vi ofta inser att många utmaningar är för komplexa för att kunna lösa på egen hand – och att vi helt enkelt behöver vända oss till varandra. Vill du kunna läsa hela samtalet? Det kan du göra här.

Har du någon gång funderat över vilka effekter du och din organisation bidrar med? Vet du vilka långsiktiga mål ni har, som de aktiviteter ni gör varje dag ska leda till? Har du tid att stanna upp och ifrågasätta om ni verkligen gör rätt saker? Vet du vilka ni borde jobba tillsammans med för att komplettera era egna luckor? Förmodligen har vi alla upplevt situationer där vi inte riktigt förstår varför vi gör det vi gör, och vad det ska leda till. Och när vi inte fullt ut förstår vårt mål, så finns det en överhängande risk att allt blir lika viktigt, och att vi helt plötsligt drunknar i arbete, men samtidigt känner att vi trampar vatten. Dagens gäst, Hanna Eklöf, från organisationen Nätverket idéburen sektor Skåne, vill bidra till att våra organisationer arbetar mer fokuserat, med målet i sikte, och utifrån de resurser och kompetenser vi har. När Hanna flyttade hem till Sverige, efter många år i England, blev hon förundrad över hur få som faktiskt har en tydlig effektlogik för sin verksamhet – sagt med andra ord; vi förstår egentligen inte så mycket om hur det vi sysslar med påverkar våra målgrupper. Det här vill Hanna vara med och ändra på! I det här avsnittet får du höra oss vända och vrida på varför vi inte är bättre på att mäta effekter i Sverige, hur vi förmodligen skulle tjäna på att göra färre saker, men att göra dem riktigt bra, hur viktigt det är att förstå problemet vi jobbar med från olika perspektiv, vilket värde effektmätning kan få för medarbetare i syftesdrivna organisationer – och mycket mer. Det här vill du inte missa helt enkelt! Läs mer om Nätverket idéburen sektor Skåne här. Vi rekommenderar också att du tar en en titt på organisationen Effektfullt. Här finns alla utbildningar kring effektmätning du kan tänka dig.

I det här avsnittet får du följa med till Örebro där vi träffar Veikko Pelto-Piri, utredare för psykiatriledningen i Örebro län och affilierad forskare vid Örebro universitet. Veikko har ägnat större delen av sitt yrkesliv åt frågor kring den psykiatriska heldygnsvården, det vi tidigare kallade ”slutenvården” och har såväl teoretiska som praktiska kunskaper av fältet. Han har också egna levda erfarenheter av att själv blivit svårt sjuk i depression, och varit inlagd i heldygnsvården under 17 dygn. Vad är det Veikko vill förändra då? Sammanfattningsvis vill han göra institutionerna tryggare, mänskligare och…ja mer hoppfulla. Safewards, som det här samtalet cirkulerar kring, är ett evidensbaserat program som bygger på många år av internationella studier. Safewards betyder trygga avdelningar och är enkelt uttryckt en modell med tio olika insatser för att förebygga hot, våld och tvångsåtgärder inom den psykiatriska heldygnsvården. Den som kommer till en sån här avdelning idag är de sjukaste av de sjuka, vilket skapar en tuff miljö för såväl patienter som personal. Hur kan man målmedvetet arbeta preventivt för att motverka att konflikter, hot och våld uppstår? Vilka värderingar bör genomsyra vården för att få en miljö där patienter känner sig sedda, hörda och inte minst – trygga? Kärnan i Safewards tycks på sätt och vis självklar – det handlar om att få en mer mänsklig vård, där relationerna mellan personal och patienter är mer jämbördiga, och där patienter också får lov att vara de individer de är, också med styrkor, och inte bara sin sjukdom. Det här ingen rocket scince, som Veikko säger, utan sammanfattar till mångt och mycket vad personal inom den psykiatriska vården redan känner till – men paketerar det och systematiserar det och skapar en högre lägstanivå på vården.Hörrni, det här är spännande, och ger inte bara insikter om den psykiatriska vården, utan säger också en del om logiken i det moderna välfärdssamhället, hur vi kan förstå det systemet och kanske också hur vi behöver reformera det. Eller åtminstone hitta nya lösningar på hur vi kan jobba tillsammans mellan patienter och personal.Läs mer om Safewards här.

Idag får du hänga med oss i ett samtal med Duncan Levinsohn, lektor vid Jönköping International Business School, som under lång tid ägnat sig åt att fördjupa kunskapen kring samhällsentreprenörskap och hållbart företagande. Vad handlar det här samtalet om? Ja, kanske främst om kategorier. Det vill säga hur vi tenderar att dela upp samhället i sektorer, och att dra ganska skarpa skiljelinjer däremellan. Det handlar också om vilken plats näringslivet har för hållbar utveckling och social innovation. Ett återkommande tema i den här podden är hur vårt välfärdssamhälle uppstått, utvecklats och fört oss dit vi är idag, med både dess positiva och negativa sidor. Vi kan vara stolta över dem som gått före och byggt upp vårt samhälle, och vi ska vara noga med att förvalta det arvet. MEN, vi måste samtidigt komma ihåg att det fortfarande finns luckor, människor som av olika skäl hamnar utanför arbetsmarknaden, är ensamma, drabbade av fattigdom och ohälsa. OCH, kanske är det så att vår starka välfärdsstat, med alla dess fördelar, också har sina baksidor? När vi sätter vår tillit till att någon annan ska ta hand om alla våra samhällsproblem, vad gör det med den egna handlingskraften? Hur påverkar det vårt sätt att se på hur aktörer från olika sektorer alla behövs för att bidra till lösningar på våra komplexa samhällsutmaningar? Vi pratade också om hur vi alla behöver jobba mer med gemensamma mål, tro på goda intentioner, hur vi kan nyansera vad vi lägger i ordet ”vinst”, om lagkrav för socialt ansvarstagande och mycket mer.Det här blir det sista avsnittet för terminen. Vi vill tacka för att du lyssnat, och hälsa dig välkommen tillbaka till hösten. Glöm inte att dela avsnittet med kollegor, vänner och bekanta. Det betyder massor för oss. Tack på förhand och trevlig lyssning! 

Idag får du hänga med oss i ett samtal med Kristina Collén, universitetsadjunkt vid institutionen för beteende-, social och rättsvetenskap vid Örebro universitet. Kristina är personen bakom den så kallade Almamodellen, en modell som syftar till att medvetandegöra vilka utmaningar flickor med autism och adhd har idag. Genom modellen så hoppas Kristina att förskolor och skolor i ett tidigt stadie ska förstå mer om den här målgruppen, och skapa en miljö där även de här individerna kan komma till sin rätt.  Det började med boken ”Alma och papegojmysteriet” 2018, i vilken Alma under ett besök hos sin mormor blir detektiv, och hjälper till att hitta en bortflugen papegoja. Här får man följa en ung flicka som är precis som alla andra…men ändå inte. Som läsare märker man snart hur det t ex är saker i det sociala spelet som hon inte riktigt förstår. Samtidigt har hon egenskaper som gör att hon ser vad andra inte ser…vilket ju gör henne till en utmärkt detektiv.  I Almamodellen finns nu ytterligare en bok, en teaterföreställning och ett dataspel på väg att utvecklas. Jag kan personligen rekommenderar böckerna, till såväl liten som stor, då de ger dig som läsare en direkt inifrån förståelse för de utmaningar de här flickorna har. Men varför pratar du bara om flickor, kanske du undrar? Ja, för att deras diagnoser på grund av våra könsnormer ofta blir osynliggjorda, vilket i sin tur kan leda till utbrändhet och andra former av ohälsa. Det här vill du väl veta mer om? Samtalet tydliggör utmaningarna för en specifik målgrupp, men samtidigt säger det något om hur vi (alla) är med och upprätthåller normer kring hur vi ska eller inte ska vara. normer som tjänar ytterst få. Och förmodligen är vi många som kämpar för att passa in på arbetsplatsen, i skolan eller i andra sammanhang. Den uppenbara frågan; måste det vara så?