Obruten mark – samtal om social innovation

Stigge Bäckman är den samhällsengagerade visionären som aldrig ger upp.Som visar oss att det alltid finns alltid en väg. Ibland är den krokig, Inte alltid den förväntade. Men med en tydlig vision, pragmatism, envishet och många goda vänner går det att förflytta berg.Stigge har genom åren varit med lite överallt, då han t ex grundade Urkraft i Skellefteå som bland annat blev känt för att anordna Skellefteåfestivalen, och där Stigge själv skjutsat både Iggy Pop och Ramones fram och tillbaka till flygplatsen. Bara det va?! De senaste åren har Stigges energi kanske främst gått till att bygga upp Talangakademin, en non-profit organisation som arbetar med att förkorta vägen till arbetsmarknadne genom praktik med validering. I det här avsnittet fördjupar vi oss i hur han lyckats navigera sig fram genom samhället, och livet, för att ge fler människor greppbara möjligheter att vara delaktiga i samhället och på arbetsmarknaden. Vi pratar om hur vi kan förhålla oss till motstånd och motgångar – för sådana kommer du av nödvändighet att möta som samhällsentreprenör. Vi pratar om hans förmåga att göra synvändor, vad vi kan vinna på att låta människor bli till de resurser de är, hur vi kan låta fler vara med att ta ansvar, hur de växer genom att bli sedda och bekräftade. Vad mer? Jo, vi funderar också över hur vi kan förstå ”resultat”, att det inte bara behöver vara det uppenbara, i det här fallet en anställning – utan också kan handla om ökad egenmakt, självförtroende och en känsla av delaktighet och sammanhang. Här får du en guldgruva av inspiration, som förhoppningsvis kan ge dig själv insikter om hur du kan bli den förändring du själv vill se.Mer om Talangakademin här. Är du mer nyfiken på Stigge så kom han även precis ut med boken "Tänk om"Vill du läsa avsnittet? Här finns länken.

Under nästan hela Sayakas liv har hon befunnit sig i ett slags mellanförskap, som av en del kanske skulle benämnas som rotlöshet, men där Sayaka hellre använt det som en styrka för att kunna hantera och navigera i olika kulturella sammanhang. Det har också präglat hennes val av studier, och senare forskning, där hon fokuserat mycket på diskriminering och rasism.Sayaka Osanami Törngren är docent i internationell migration och etniska relationer vid Malmö universitet. Hennes avhandling, ”Love aint got no colour”, tar sig an hur svårt det kan vara att prata om frågor om ras i ett land där vi allt som oftast får höra att ”vi inte ser färger” och därför behandlar alla lika. Men är det egentligen så enkelt? När vi undviker att se våra egna förutfattade meningar så lägger vi locket på, och osynliggör den diskriminering och rasism som faktiskt existerar i vårt samhälle. Sayaka nöjer sig dock inte med att konstatera sakernas tillstånd. Hon vill göra mer. Hon vill påverka till det bättre. Genom att delta i Malmö universitets Societal Impact lab ser hon framför sig att utveckla ett koncept (kanske en webplattform?) för att tillgängliggöra den akademiska forskningen inom rasism och diskriminering, så vi kan göra bättre och medvetna val som ökar jämlikheten i vårt land. Tror faktiskt inte du vill missa det här. Så enkelt är det.Vill du veta mer om Sayaka och hennes forskning hittar du det här.Och här kan du läsa hela avsnittet.

I Herrgården, ett delområde i Malmös Rosengård, sker en av de mest innovativa samarbeten du kan tänka dig. Genom Kraftsamling Herrgården har idéburna organisationer, kommunen, akademin och näringslivet under drygt tio års tid samarbetat för att lyfta området och skapa bättre livsförutsättningar för dem som bor här. Och intentionen är att inte "bara" jobba för de boende utan hela tiden skapa förutsättningar där de jobbar tillsammans med de boende. Här finns en fin nyansskillnad, men som möjligtvis är den avgörande faktorn för Kraftsamlingens uthållighet? För deras trovärdighet? Mario Dri är sedan ett par år tillbaka projektledare för Kraftsamlingen, och han gläds åt att ha fått vara en del i den positiva utveckling som vi nu kan se i hela Rosengård. Inte minst ska nämnas att tusentals barn genom Kraftsamling Herrgården under årens lopp fått möjlighet att delta i aktiviteter under parollen "Bästa sommaren". Här samarbetar mängder av föreningar för att ge möjlighet till fler att få spela fotboll, badminton, dansa, springa, spela schack, åka på utflykt eller se en bio. Bara för att nämna något. Lärdomarna från Kraftsamling Herrgården visar oss hur andra sätt att organisera oss faktiskt är möjligt, på tvärs av våra samhällsektorer. Det visar inte minst att när vi har något angeläget att enas kring så finns det alltid en väg framåt, och att vi kan bli starkare tillsammans. Här kan du läsa mer om Kraftsamling Herrgården. Vill du kunna läsa avsnittet så gör du det här.

Om poliser är som folk flest, vilket är rimligt, så bär de med sig lika mycket omedvetna fördomar och normer som dig och mig. Samtidigt ställer vi höga krav på att polisen i sitt agerande är objektiv och rättvis. Någonstans här verkar det vara ett glapp, eller hur? Så vad gör vi då? Ja, dagens gäst har kanske en del av svaret på det! Jesper Fundberg är lektor vid polisprogrammet i Malmö och har under ett antal år arbetat med ämnet "maktanalys", vilket tar sig an hur polisen på bästa sätt kan kommunicera och bemöta människor på ett sjyst sätt. Jesper är just nu med i något som kallas Societal Impact Lab vid Malmö universitet, där han, tillsammans med fyra andra forskare, har lyxen att fokusera på idé och konceptutveckling en dag i veckan under ett helt år. Och i Jespers fall handlar det alltså om hur fler poliser kan få redskap att göra sitt arbete på ett så bra sätt som möjligt, som är objektivt och rättssäkert. Hur går det, så här halvvägs genom året? Vi pratar bland annat om utmaningar att vara polis i en stad som Malmö, en ung och mångkulturell stad, vad fördomar är och hur de fungerar, om makt, entreprenörskap och innovation… vad mer, jo så klart det här om att få lov tänka på en sak i taget. Vill du hellre läsa avsnittet så gör du det här.

Vissa människor lär sig bäst i skolbänken, i en traditionell utbildningsmiljö, medan andra behöver något praktiskt, som en spade i handen, eller varför inte nål och tråd? I Stenungsunds kommun har de insett hur svenska för invandrare (SFI) skulle kunna utföras på ett något annorlunda sätt - i en verksamhet där de kombinerar praktiska arbetsuppgifter med språkundervisning. På så vis vill de göra det enklare för nya svenskar att hitta språket, och samtidigt komma närmare arbetsmarknaden.Maja Falkeborn-Willner, projektledare för "Odla Svenska" delar med sig av idén bakom projektet och hur det fungerar i praktiken. I podden pratar vi också om hur de samarbetar inom kommunen, och med externa aktörer, vilka resurser de fått tillgång till, hur vi behöver justera i systemen, hur vi bygger starka och långsiktiga projekt och mycket mer. Men, vad är hemligheten då? Varför funkar det så bra? Lyssna så får du kanske några ledtrådar!Projektet är finansierat av den Europeiska Socialfonden och du läsa mer om det här.Vill du kunna läsa avsnittet i text så gör du det här.Tack för att du lyssnar! Och om du gillar det, sprid gärna vidare!

Idag får du hänga med oss i ett samtal med Jesper Frilund och Gustav Gyllensten från det sociala företaget Skäggbyrån. Här är ett socialt företag som fascinerar, av flera olika anledningar. Till att börja med, låta oss klara ut det vanligaste missförståndet – nej, det här är ingen barberare, utan en cool mediabyrå som grundades i stadsdelen Skäggetorp i Linköping, därav namnet. Vad menar vi med att den är cool? Ja, inte på det sätt du först tror. Det här är en byrå, som förvisso producerar högkvalitativa tjänster – både inom media och traditionellt hantverk – men de gör det med syftet att ge fler möjlighet att närma sig arbetsmarknaden. Som ett arbetsintegrerande socialt företag har de skapat ett sammanhang där även de lite vingklippa får plats – som den som kommer från ett drogberoende, utbrändhet eller annan psykisk ohälsa. Det här är en arbetsplats som utgår från vad de här individerna kan, snarare än vad de inte kan.  Vi pratar om hur en dag på Skäggbyrån kan se ut, hur man förflyttar ett koncept och en idé från en plats till en annan, om drivkrafter, udda projekt och mycket annat.  Här kan du läsa mer om Skäggbyrån. Vill du kunna läsa avsnittet så gör du det här.

Idag får du hänga med oss i ett samtal med Mattias Bergström och Anna Lexelius, båda två förbundschefer i något som kallas ”samordningsförbund”. Vad är nu det, undrar du? Ja, vi kommer så klart in på det i podden, men till att börja med kan det sammanfattas med att samordningsförbundens övergripande syfte ät att få fler inkluderade på arbetsmarknaden, och man gör det genom att underlätta samverkan mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Region och kommun. På sätt och vis i sig självt en social innovation.  Den här är till dig som går och klurar på systematiska utmaningar i välfärdssystemet, som tror att vi, med alla våra resurser, skulle kunna göra bättre, så att fler får en plats på arbetsmarknaden och i samhället. Samtalet sätter fingret på vad vi, som samhälle, skulle kunna göra annorlunda. Våra myndigheter har tjänat oss bra, men de har också lett till en hög grad av specialisering, vilket vi ofta pratar om som silos. Jag ska inte dra alla över en kam, men en genomgående konekvens av specialiseringen är att många av oss tappar förmågan att se våra system som en helhet. Och hur påverkar det den som hamnat utanför arbetsmarknaden? För en del kanske systemet kan funka, men åter andra behöver stöd från flera olika instanser samtidigt. Livet är rörigt, och vi människor är komplexa varelser. Våra bekymmer och utmaningar har som regel inte ett enda svar. Men om vi behöver hjälp från fler - Hur koordineras egentligen det? Eller gör det alls det?  Lyssna på det här avsnittet så får du höra hur samordningsförbunden möjligtvis sitter på en del av svaret på detta!Mer om samordningsförbunden hittar du här. Podden tar ett par veckors julledighet, och är tillbaka i januari igen. Tack för att du lyssnar! Och med önskan om god jul och gott nytt år! Vill du kunna läsa avsnittet? Det gör du här.  

Etableringslyftet har hittat en "genväg" för nya svenskar att snabbare ta en plats på arbetsmarknaden. Ja, ungefär så säger Annika Nordgren och Danilo Espinoza när de ska förklara vad de gör som andra inte gör, och vad som får deras projekt att ge bättre resultat än vad de samverkande kommunerna kan åstadkomma var för sig. Vilken genväg, kanske du undrar? En genväg genom en myriad av välmenande myndigheter och organisationer som alla på något sätt ska underlätta för etablering på arbetsmarknaden, men som ofta inte når hela vägen själva, och som dessutom (som regel) är ganska dåliga med att kommunicera, och samarbeta, med varandra.Du hör själv, mycket att gräva i här! Vi pratade om vad det betyder att göra rätt - det vill säga att vi kan göra rätt rent formellt, i förhållande till regelverk, direktiv osv., men att det inte alltid är vad som är rätt för våra målgrupper. Vi pratade också om vad det betyder för en människa att ha ett arbete att gå till, hur det skapar meningsfullhet, samhörighet och tillit. Och vi resonerade om hur projekt kan vara ett verktyg dels för att förstå ens egna och sin organisations gränser och mandat, dels för att förflytta gränser och på så vis åstadkomma ännu större effekter för dem vi jobbar för.Här kan du få mer information om Etableringslyftet. Vill du kunna läsa avsnittet så kan du göra det här.

Prognosen säger att Norrbotten och Västerbotten kommer att behöva ca 100 000 nya invånare i sina län fram till 2035, för att klara av kompetensförsörjningen av de stora satsningarna inom den fossilfria industrin. För att sätta det i perspektiv så är det alltså en 20 procentig befolkningsökning vi pratar om. Hur går en sådan omvandling till? Vilka är möjligheterna? Vilka är utmaningarna?Ja, det pratar vi om i det här avsnittet med Ylva Löwenborg, ordförande i Samforma - en organisation som kraftsamlar idéburna organisationer i Norrbotten och Västerbotten. Och då förstår du kanske att vi fokuserar på vilken roll civilsamhället kan spela i en sådan stor samhällsomvandling. Här finns mycket att gräva i, allt från det kanske lite mer självklara i att vi alla vill ha en lustfylld fritid, och därför behöver en levande idéburen sektor. Vi behöver föreningar som samlar oss för att åka skidor, spela pingis eller hålla på med bågskytte. Vi behöver också föreningar som kämpar för barnens rättigheter, som står upp för minoriteters rättigheter, eller för den sakens skull driver stadsutveckling från ett gräsrotsperspektiv. OCH vi behöver civilsamhället för att samhället ska hålla ihop, inte minst i tider av snabba förändringar.Du vill inte missa det här. Så är det bara. Och du, dela gärna vidare till vänner och kollegor!Vill du veta mer om Samforma? Se härVill du kunna läsa podden? Se här.