Obruten mark – samtal om social innovation

Vet du vad pengar är? Vet du hur de fungerar, vem/vilka som introducerar dem in i vårt samhälle? Har du någon gång funderat över hur de påverkar våra relationer till varandra?Är du som jag, och vågar jag påstå de flesta av oss i vårt samhälle, så är vi bara ytligt insatta i vad pengar är och vad de gör. Är det inte underligt att vi vet så lite om en så grundläggande förutsättning för hur vi lever våra liv tillsammans? Så idag har vi glädjen att dela ett samtal med dig som förhoppningsvis kan göra oss lite klokare kring det här. Till vår hjälp har vi Ester Barinaga. Hon är professor i entreprenörskap vid Lunds universitet och professor vid Institutionen för management, politik och filosofi vid Copenhagen Business School, i Köpenhamn OCH hon är, som hon säger själv, besatt av pengar. Men kanske inte på det sätt du tror. Hon menar nämligen att pengar skulle kunna vara ett redskap för en mer hållbar värld. Kanske inte en helt självklar slutsats... då många tvärtemot skulle säga att pengar är rotorsaken till många av våra stora utmaningar kring klimat och ojämlikhet vi har idag. Men för att kunna använda pengar för en mer jämlik och hållbar värld behöver vi närmast en folkbildningsrörelse kring hur pengar funkar – vilket också var en viktig anledning till att Ester skrev boken ”Re-making money for a sustainable future”, som kom ut tidigare i år, där hon bland annat fördjupar sig i hur lokala valutor kan vara en del i att skapa en mer motståndskraftig ekonomi. För min egen del var det lite av en Matrix-upplevelse att läsa Esters bok – ni vet hur världen helt plötsligt blir tydlig – hur den egentligen ser ut – på samma sätt fick jag en aha-upplevelse om hur pengar påverkar själva fundamentet av våra liv – och alla våra relationer.Frågan som vi ställer oss; finns det ett annat sätt? Kan vi föreställa oss hur pengar kan bli ett verktyg för hållbar utveckling? Vad behöver vi förstå mer om för att på ett medvetet sätt kunna använda pengar med syfte att öka tillhörighet, gemenskap, minska klimatpåverkan och alla andra stora utmaningar vi har idag?Esters bok finns att ladda ned gratis här. Läs och du kommer att få en ny blick på världen!Vill du läsa avsnittet som text kan du göra det via länken https://mau.box.com/s/nw9bsl3gvjvg3irbd3wqwvs0nwto4mas.

Idag får du hänga med oss i ett samtal med Sofi Fristedt, docent vid institutet för gerontologi (ja, du kommer att få veta vad det betyder!), vid Jönköping University, och Åsa Gustavsson, projektledare vid Jönköpings Läns Döva och Teckenspråkigas förbund.Det här samtalet handlar om att tillgodose äldre dövas rättigheter, viktiga frågor för en specifik grupp av människor, samtidigt som det ger oss anledning att också fundera över hur väl vårt samhälle är rustat för att ta vara på olikheter generellt? Och den frågan rör mycket mer än ”bara” målgruppen äldre döva…Om vi verkligen börjar se efter så kan vi ganska snabbt konstatera vilka snäva normer vi konstruerat – vilka i sin tur lägger grunden till formella lagar, riktlinjer, hur vården utformas, skolor fungerar osv. Systemen bygger på att vi alla är ganska lika…i vår välvilja för allas bästa, i de breda välfärdslösningarna, där ”alla ska med”, går det fråga sig om vi verkligen mäktar med att inkludera alla utifrån deras förutsättningar? Du får höra oss prata om Movadot, en förkortning för ”Mobilt hem- och vårdteam för äldre döva och teckenspråkiga i Jönköpings län” – ett arvsfondsprojekt som utvecklar en ny lösning, där en förening samarbetar med Jönköping University, men också kommuner och region Jönköping om ett sätt att skapa bättre förutsättningar för en god vård för äldre döva. Innan vi sätter igång vill jag också berätta att det här samtalet spelades in med hjälp av teckenspråkstolkarna Jenny Svarén och Sara Ericsson från Tolkcentralen vid Jönköping regions län.Mer om Movadot här.Från tal till text, se här  

Har du någon gång funderat över vilka effekter du och din organisation bidrar med? Vet du vilka långsiktiga mål ni har, som de aktiviteter ni gör varje dag ska leda till? Har du tid att stanna upp och ifrågasätta om ni verkligen gör rätt saker? Vet du vilka ni borde jobba tillsammans med för att komplettera era egna luckor? Förmodligen har vi alla upplevt situationer där vi inte riktigt förstår varför vi gör det vi gör, och vad det ska leda till. Och när vi inte fullt ut förstår vårt mål, så finns det en överhängande risk att allt blir lika viktigt, och att vi helt plötsligt drunknar i arbete, men samtidigt känner att vi trampar vatten. Dagens gäst, Hanna Eklöf, från organisationen Nätverket idéburen sektor Skåne, vill bidra till att våra organisationer arbetar mer fokuserat, med målet i sikte, och utifrån de resurser och kompetenser vi har. När Hanna flyttade hem till Sverige, efter många år i England, blev hon förundrad över hur få som faktiskt har en tydlig effektlogik för sin verksamhet – sagt med andra ord; vi förstår egentligen inte så mycket om hur det vi sysslar med påverkar våra målgrupper. Det här vill Hanna vara med och ändra på! I det här avsnittet får du höra oss vända och vrida på varför vi inte är bättre på att mäta effekter i Sverige, hur vi förmodligen skulle tjäna på att göra färre saker, men att göra dem riktigt bra, hur viktigt det är att förstå problemet vi jobbar med från olika perspektiv, vilket värde effektmätning kan få för medarbetare i syftesdrivna organisationer – och mycket mer. Det här vill du inte missa helt enkelt! Läs mer om Nätverket idéburen sektor Skåne här. Vi rekommenderar också att du tar en en titt på organisationen Effektfullt. Här finns alla utbildningar kring effektmätning du kan tänka dig.

I det här avsnittet får du följa med till Örebro där vi träffar Veikko Pelto-Piri, utredare för psykiatriledningen i Örebro län och affilierad forskare vid Örebro universitet. Veikko har ägnat större delen av sitt yrkesliv åt frågor kring den psykiatriska heldygnsvården, det vi tidigare kallade ”slutenvården” och har såväl teoretiska som praktiska kunskaper av fältet. Han har också egna levda erfarenheter av att själv blivit svårt sjuk i depression, och varit inlagd i heldygnsvården under 17 dygn. Vad är det Veikko vill förändra då? Sammanfattningsvis vill han göra institutionerna tryggare, mänskligare och…ja mer hoppfulla. Safewards, som det här samtalet cirkulerar kring, är ett evidensbaserat program som bygger på många år av internationella studier. Safewards betyder trygga avdelningar och är enkelt uttryckt en modell med tio olika insatser för att förebygga hot, våld och tvångsåtgärder inom den psykiatriska heldygnsvården. Den som kommer till en sån här avdelning idag är de sjukaste av de sjuka, vilket skapar en tuff miljö för såväl patienter som personal. Hur kan man målmedvetet arbeta preventivt för att motverka att konflikter, hot och våld uppstår? Vilka värderingar bör genomsyra vården för att få en miljö där patienter känner sig sedda, hörda och inte minst – trygga? Kärnan i Safewards tycks på sätt och vis självklar – det handlar om att få en mer mänsklig vård, där relationerna mellan personal och patienter är mer jämbördiga, och där patienter också får lov att vara de individer de är, också med styrkor, och inte bara sin sjukdom. Det här ingen rocket scince, som Veikko säger, utan sammanfattar till mångt och mycket vad personal inom den psykiatriska vården redan känner till – men paketerar det och systematiserar det och skapar en högre lägstanivå på vården.Hörrni, det här är spännande, och ger inte bara insikter om den psykiatriska vården, utan säger också en del om logiken i det moderna välfärdssamhället, hur vi kan förstå det systemet och kanske också hur vi behöver reformera det. Eller åtminstone hitta nya lösningar på hur vi kan jobba tillsammans mellan patienter och personal.Läs mer om Safewards här.

Idag får du hänga med oss i ett samtal med Duncan Levinsohn, lektor vid Jönköping International Business School, som under lång tid ägnat sig åt att fördjupa kunskapen kring samhällsentreprenörskap och hållbart företagande. Vad handlar det här samtalet om? Ja, kanske främst om kategorier. Det vill säga hur vi tenderar att dela upp samhället i sektorer, och att dra ganska skarpa skiljelinjer däremellan. Det handlar också om vilken plats näringslivet har för hållbar utveckling och social innovation. Ett återkommande tema i den här podden är hur vårt välfärdssamhälle uppstått, utvecklats och fört oss dit vi är idag, med både dess positiva och negativa sidor. Vi kan vara stolta över dem som gått före och byggt upp vårt samhälle, och vi ska vara noga med att förvalta det arvet. MEN, vi måste samtidigt komma ihåg att det fortfarande finns luckor, människor som av olika skäl hamnar utanför arbetsmarknaden, är ensamma, drabbade av fattigdom och ohälsa. OCH, kanske är det så att vår starka välfärdsstat, med alla dess fördelar, också har sina baksidor? När vi sätter vår tillit till att någon annan ska ta hand om alla våra samhällsproblem, vad gör det med den egna handlingskraften? Hur påverkar det vårt sätt att se på hur aktörer från olika sektorer alla behövs för att bidra till lösningar på våra komplexa samhällsutmaningar? Vi pratade också om hur vi alla behöver jobba mer med gemensamma mål, tro på goda intentioner, hur vi kan nyansera vad vi lägger i ordet ”vinst”, om lagkrav för socialt ansvarstagande och mycket mer.Det här blir det sista avsnittet för terminen. Vi vill tacka för att du lyssnat, och hälsa dig välkommen tillbaka till hösten. Glöm inte att dela avsnittet med kollegor, vänner och bekanta. Det betyder massor för oss. Tack på förhand och trevlig lyssning! 

Idag får du hänga med oss i ett samtal med Kristina Collén, universitetsadjunkt vid institutionen för beteende-, social och rättsvetenskap vid Örebro universitet. Kristina är personen bakom den så kallade Almamodellen, en modell som syftar till att medvetandegöra vilka utmaningar flickor med autism och adhd har idag. Genom modellen så hoppas Kristina att förskolor och skolor i ett tidigt stadie ska förstå mer om den här målgruppen, och skapa en miljö där även de här individerna kan komma till sin rätt.  Det började med boken ”Alma och papegojmysteriet” 2018, i vilken Alma under ett besök hos sin mormor blir detektiv, och hjälper till att hitta en bortflugen papegoja. Här får man följa en ung flicka som är precis som alla andra…men ändå inte. Som läsare märker man snart hur det t ex är saker i det sociala spelet som hon inte riktigt förstår. Samtidigt har hon egenskaper som gör att hon ser vad andra inte ser…vilket ju gör henne till en utmärkt detektiv.  I Almamodellen finns nu ytterligare en bok, en teaterföreställning och ett dataspel på väg att utvecklas. Jag kan personligen rekommenderar böckerna, till såväl liten som stor, då de ger dig som läsare en direkt inifrån förståelse för de utmaningar de här flickorna har. Men varför pratar du bara om flickor, kanske du undrar? Ja, för att deras diagnoser på grund av våra könsnormer ofta blir osynliggjorda, vilket i sin tur kan leda till utbrändhet och andra former av ohälsa. Det här vill du väl veta mer om? Samtalet tydliggör utmaningarna för en specifik målgrupp, men samtidigt säger det något om hur vi (alla) är med och upprätthåller normer kring hur vi ska eller inte ska vara. normer som tjänar ytterst få. Och förmodligen är vi många som kämpar för att passa in på arbetsplatsen, i skolan eller i andra sammanhang. Den uppenbara frågan; måste det vara så?  

Idag får du hänga med mig i ett samtal med Charlotte Ahlgren Moritz, vicerektor med ansvar för samverkan och innovation vid Malmö universitet och styrelseordförande i Mau Holding. Charlotte är dessutom ordförande i Mötesplats social innovations nationella styrgrupp, och har under sina tio år på universitetet varit en viktig möjliggörare för att stärka vår förmåga att samarbeta mellan samhällssektorerna. En person, som jag skulle säga, är en typisk gränsgångare – med förmåga att förstå lingot i såväl akademin, näringslivet, civilsamhället som offentlig sektor – och översätta olika logiker, hitta synergier som i sin tur skapar samhandling.  Du får höra ett samtal om universitets roll i samhället, vilka egenskaper vi behöver som gränsgångare, vad som kan hända i gränsytorna mellan sektorer, vad nyttiggörande betyder i praktiken – till exempel genom ett holdingbolag - och inte minst - hur universitet skulle kunna vara en ännu starkare drivkraft för innovationer än vad vi är idag. Var det något mer? Jo, just det, Charlotte går i pension till sommaren, så då får vi passa på att önska henne lycka till vidare i livet, och tacka henne för hennes gärning i samhället så här långt! Kom i kontakt med Mau Innovation, Mötesplats social innovation och/eller Mau Holding.

I det här avsnittet får du möta Nicklas Wallberg, en person med lång erfarenhet och engagemang för samhällsentreprenörskap i Sverige. Han har haft ledande roller på stiftelsen Reach for change och Social Entrepreneurship Forum, och nu driver han företaget ”Common Interest” som hjälper andra företag att arbeta mer hållbart. Men, det är inte därför du ska lyssna på vad Niklas har att berätta idag. Han är nämligen mitt uppe i ett spännande projekt, där han tillsammans med Handelshögskolan, Changers Hub och Värmeverket ska utveckla en ny organisationsform för sociala entreprenörer – en form som ger bättre möjligheter för dessa entreprenörer att skapa verklig förändring i samhället.Vi diskuterar bland annat vad som driver Nicklas till att vilja jobba med social innovation, vilka fördelar det finns med hybridorganisationer, hur filantropimarknaden ser ut i Sverige och så klart lite om hans bakgrund som bondson och hur det har påverkat hans syn på gemensamma utmaningar. När vi släpper det här avsnittet så är Niklas snart framme vid dag 100, och då ska han bland annat presentera sina rekommendationer om hur en ny organisationsform skulle kunna se ut. Visst låter det intressant? Det tycker i alla fall vi!Mer om 100-dagars resan hittar du här.