Obruten mark – samtal om social innovation

Idag får du hänga med oss i ett samtal med Mattias Bergström och Anna Lexelius, båda två förbundschefer i något som kallas ”samordningsförbund”. Vad är nu det, undrar du? Ja, vi kommer så klart in på det i podden, men till att börja med kan det sammanfattas med att samordningsförbundens övergripande syfte ät att få fler inkluderade på arbetsmarknaden, och man gör det genom att underlätta samverkan mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Region och kommun. På sätt och vis i sig självt en social innovation.  Den här är till dig som går och klurar på systematiska utmaningar i välfärdssystemet, som tror att vi, med alla våra resurser, skulle kunna göra bättre, så att fler får en plats på arbetsmarknaden och i samhället. Samtalet sätter fingret på vad vi, som samhälle, skulle kunna göra annorlunda. Våra myndigheter har tjänat oss bra, men de har också lett till en hög grad av specialisering, vilket vi ofta pratar om som silos. Jag ska inte dra alla över en kam, men en genomgående konekvens av specialiseringen är att många av oss tappar förmågan att se våra system som en helhet. Och hur påverkar det den som hamnat utanför arbetsmarknaden? För en del kanske systemet kan funka, men åter andra behöver stöd från flera olika instanser samtidigt. Livet är rörigt, och vi människor är komplexa varelser. Våra bekymmer och utmaningar har som regel inte ett enda svar. Men om vi behöver hjälp från fler - Hur koordineras egentligen det? Eller gör det alls det?  Lyssna på det här avsnittet så får du höra hur samordningsförbunden möjligtvis sitter på en del av svaret på detta!Mer om samordningsförbunden hittar du här. Podden tar ett par veckors julledighet, och är tillbaka i januari igen. Tack för att du lyssnar! Och med önskan om god jul och gott nytt år! Vill du kunna läsa avsnittet? Det gör du här.  

Etableringslyftet har hittat en "genväg" för nya svenskar att snabbare ta en plats på arbetsmarknaden. Ja, ungefär så säger Annika Nordgren och Danilo Espinoza när de ska förklara vad de gör som andra inte gör, och vad som får deras projekt att ge bättre resultat än vad de samverkande kommunerna kan åstadkomma var för sig. Vilken genväg, kanske du undrar? En genväg genom en myriad av välmenande myndigheter och organisationer som alla på något sätt ska underlätta för etablering på arbetsmarknaden, men som ofta inte når hela vägen själva, och som dessutom (som regel) är ganska dåliga med att kommunicera, och samarbeta, med varandra.Du hör själv, mycket att gräva i här! Vi pratade om vad det betyder att göra rätt - det vill säga att vi kan göra rätt rent formellt, i förhållande till regelverk, direktiv osv., men att det inte alltid är vad som är rätt för våra målgrupper. Vi pratade också om vad det betyder för en människa att ha ett arbete att gå till, hur det skapar meningsfullhet, samhörighet och tillit. Och vi resonerade om hur projekt kan vara ett verktyg dels för att förstå ens egna och sin organisations gränser och mandat, dels för att förflytta gränser och på så vis åstadkomma ännu större effekter för dem vi jobbar för.Här kan du få mer information om Etableringslyftet. Vill du kunna läsa avsnittet så kan du göra det här.

Prognosen säger att Norrbotten och Västerbotten kommer att behöva ca 100 000 nya invånare i sina län fram till 2035, för att klara av kompetensförsörjningen av de stora satsningarna inom den fossilfria industrin. För att sätta det i perspektiv så är det alltså en 20 procentig befolkningsökning vi pratar om. Hur går en sådan omvandling till? Vilka är möjligheterna? Vilka är utmaningarna?Ja, det pratar vi om i det här avsnittet med Ylva Löwenborg, ordförande i Samforma - en organisation som kraftsamlar idéburna organisationer i Norrbotten och Västerbotten. Och då förstår du kanske att vi fokuserar på vilken roll civilsamhället kan spela i en sådan stor samhällsomvandling. Här finns mycket att gräva i, allt från det kanske lite mer självklara i att vi alla vill ha en lustfylld fritid, och därför behöver en levande idéburen sektor. Vi behöver föreningar som samlar oss för att åka skidor, spela pingis eller hålla på med bågskytte. Vi behöver också föreningar som kämpar för barnens rättigheter, som står upp för minoriteters rättigheter, eller för den sakens skull driver stadsutveckling från ett gräsrotsperspektiv. OCH vi behöver civilsamhället för att samhället ska hålla ihop, inte minst i tider av snabba förändringar.Du vill inte missa det här. Så är det bara. Och du, dela gärna vidare till vänner och kollegor!Vill du veta mer om Samforma? Se härVill du kunna läsa podden? Se här.

I det här avsnittet pratar vi om en av de viktigaste frågorna vi har – nämligen hur vi kan skapa mer barnvänliga städer. Och varför är det här så viktigt då? Ja, det självklara svaret är att stadsutveckling ofta är långsamma processer – det kan ta årtionden från planering till genomförande när det kommer till att bygga nya stadsdelar, broar, vägar eller vad det nu kan vara. De som är barn idag är helt enkelt också dem som förmodligen kommer att vara mest påverkade av de beslut som vi tar idag. En annan sak som vi kanske inte tänker på så mycket, är att städer som är bra för barn är bra för alla. Ja, det menar i alla fall dagens gäst Sara Stiber, som är verksamhetsledare vid föreningen Växtvärket i Malmö. Växtvärket har sedan 2014 drivit projekt och verksamhet för att öka delaktigheten för barn i stadsutvecklingen.  Du får höra oss prata om vad som egentligen är en barnvänlig stad, men också hur processerna för att nå dit är minst lika viktiga – där vi kombinerar professionell kunskap, så som landskapsarkitektur och design, med barns levda erfarenheter, visioner och drömmar. Vill du veta mer om Växtvärket (och det tror jag du vill!) - kolla in deras hemsida. Här hittar du bland annat den metodbank som vi pratar om i det här avsnittet. Om du vill läsa avsnittet i text istället så hittar du det här https://mau.box.com/s/wn9nyqiv5c1pfp7ink0f73x7maq4eqo7

Hur kan samhällsentreprenörer bidra till bättre förutsättningar för barn och unga? Hur kan vi stötta dem? Hur kan vi skapa långsiktiga förutsättningar för dem, så att de kan göra ännu större skillnad för barn och unga? Ja, det är några av frågorna vi pratar med Andrea Råsberg om.Andrea är inget mindre än Sverigechef för organisationen Reach for change – som i korthet har som syfte att stötta samhällsentreprenörer i deras strävan att skapa bättre förutsättningar för barn och unga – eller som de säger själva: ”We unleash the power of local social entrepreneurs for children and youth”. Hur då, Kanske du undrar? Ja, om du stannar kvar så får du så klart veta mer! Vi pratar också om vem som egentligen har ansvar för vår gemensamma välfärd, hur vi behöver samarbeta mer över sektorerna för barn och ungas bästa, hur projekt är både en möjlighet och en försvårande omständighet, vad finansiärer av social innovation borde tänka på…och sen, på ett lite mer personligt plan, försöker vi förstå vad Andrea menar med att hon ”hittat hem” hos Reach for change…Vill du veta mer om Reach for change? Läs mer på deras hemsida här.Vill du läsa det här avsnittet istället för att lyssna? Det gör du här.

Vet du vad pengar är? Vet du hur de fungerar, vem/vilka som introducerar dem in i vårt samhälle? Har du någon gång funderat över hur de påverkar våra relationer till varandra?Är du som jag, och vågar jag påstå de flesta av oss i vårt samhälle, så är vi bara ytligt insatta i vad pengar är och vad de gör. Är det inte underligt att vi vet så lite om en så grundläggande förutsättning för hur vi lever våra liv tillsammans? Så idag har vi glädjen att dela ett samtal med dig som förhoppningsvis kan göra oss lite klokare kring det här. Till vår hjälp har vi Ester Barinaga. Hon är professor i entreprenörskap vid Lunds universitet och professor vid Institutionen för management, politik och filosofi vid Copenhagen Business School, i Köpenhamn OCH hon är, som hon säger själv, besatt av pengar. Men kanske inte på det sätt du tror. Hon menar nämligen att pengar skulle kunna vara ett redskap för en mer hållbar värld. Kanske inte en helt självklar slutsats... då många tvärtemot skulle säga att pengar är rotorsaken till många av våra stora utmaningar kring klimat och ojämlikhet vi har idag. Men för att kunna använda pengar för en mer jämlik och hållbar värld behöver vi närmast en folkbildningsrörelse kring hur pengar funkar – vilket också var en viktig anledning till att Ester skrev boken ”Re-making money for a sustainable future”, som kom ut tidigare i år, där hon bland annat fördjupar sig i hur lokala valutor kan vara en del i att skapa en mer motståndskraftig ekonomi. För min egen del var det lite av en Matrix-upplevelse att läsa Esters bok – ni vet hur världen helt plötsligt blir tydlig – hur den egentligen ser ut – på samma sätt fick jag en aha-upplevelse om hur pengar påverkar själva fundamentet av våra liv – och alla våra relationer.Frågan som vi ställer oss; finns det ett annat sätt? Kan vi föreställa oss hur pengar kan bli ett verktyg för hållbar utveckling? Vad behöver vi förstå mer om för att på ett medvetet sätt kunna använda pengar med syfte att öka tillhörighet, gemenskap, minska klimatpåverkan och alla andra stora utmaningar vi har idag?Esters bok finns att ladda ned gratis här. Läs och du kommer att få en ny blick på världen!Vill du läsa avsnittet som text kan du göra det via länken https://mau.box.com/s/nw9bsl3gvjvg3irbd3wqwvs0nwto4mas.

Tycker inte du också att det blir alltmer uppenbart att vi lever i en tid fylld av kriser som avlöser varandra – från pandemier till krig till flyktingströmmar. Vi står också inför en klimatkris, på sätt och vis lågintensiv, men helt avgörande för mänsklighetens vara eller icke-vara på den här planeten. Det är lätt att bli dystopisk och känna hopplöshet inför framtiden – MEN är kriser bara negativa? Vad händer egentligen med oss människor vid en kris? Vad gör kriser med våra samhällen? Hur påverkar det våra relationer?  Just detta har dagens gäst, Joakim Netz – till vardags lektor vid Jönköping university och gästforskare vid Chalmers - under lång tid forskat på. Han har bland annat kommit fram till att en kris också är en möjlighet, eller en vändpunkt. OCH att kriser driver fram innovationer. Du får bland annat höra oss prata om att planer och strategier är viktiga, men vi behöver också vara redo för det okända (och att det förmodligen är en kompetens), vilken betydelse våra relationer kan ha i kriser, hur tillit till varandra kan vara avgörande för att agera, vilken roll näringslivet har inom social innovation och mycket annat.  Vi reflekterar kring vår förmåga att samarbeta under en kris – då vi ofta inser att många utmaningar är för komplexa för att kunna lösa på egen hand – och att vi helt enkelt behöver vända oss till varandra. Vill du kunna läsa hela samtalet? Det kan du göra här.

Idag får du hänga med oss i ett samtal med Sofi Fristedt, docent vid institutet för gerontologi (ja, du kommer att få veta vad det betyder!), vid Jönköping University, och Åsa Gustavsson, projektledare vid Jönköpings Läns Döva och Teckenspråkigas förbund.Det här samtalet handlar om att tillgodose äldre dövas rättigheter, viktiga frågor för en specifik grupp av människor, samtidigt som det ger oss anledning att också fundera över hur väl vårt samhälle är rustat för att ta vara på olikheter generellt? Och den frågan rör mycket mer än ”bara” målgruppen äldre döva…Om vi verkligen börjar se efter så kan vi ganska snabbt konstatera vilka snäva normer vi konstruerat – vilka i sin tur lägger grunden till formella lagar, riktlinjer, hur vården utformas, skolor fungerar osv. Systemen bygger på att vi alla är ganska lika…i vår välvilja för allas bästa, i de breda välfärdslösningarna, där ”alla ska med”, går det fråga sig om vi verkligen mäktar med att inkludera alla utifrån deras förutsättningar? Du får höra oss prata om Movadot, en förkortning för ”Mobilt hem- och vårdteam för äldre döva och teckenspråkiga i Jönköpings län” – ett arvsfondsprojekt som utvecklar en ny lösning, där en förening samarbetar med Jönköping University, men också kommuner och region Jönköping om ett sätt att skapa bättre förutsättningar för en god vård för äldre döva. Innan vi sätter igång vill jag också berätta att det här samtalet spelades in med hjälp av teckenspråkstolkarna Jenny Svarén och Sara Ericsson från Tolkcentralen vid Jönköping regions län.Mer om Movadot här.Från tal till text, se här