Share

cover art for Från rädslor till styrka och trygghet

Nosighetspodden

Från rädslor till styrka och trygghet

Ep. 14

Många människor som är med om trauman sänker sitt ”emotionella immunförsvar” och blir sköra och får svårt att komma tillbaka till den livsglädjen de hade innan. Andra människor är hur starka som helst och det är lätt att tro att de alltid har varit så starka och att det är det som har gjort att de har kunnat resa sig från trauman. Men i de flesta fallen har man blivit stark på vägen. Den styrkan som folk ser är resultatet av att ha gått igenom trauman. Det som betyder något är hur man förhåller sig till det man upplever och hur man hanterar livshändelser. Jag startade mitt vuxenliv helt utan självförtroende och självtillit och hade svårt att se framåt. I det här avsnittet berättar jag med hjälp av händelser och möten med människor vad det är som har gjort mig till den starka och trygga människa som jag är idag. Oavsett vad du har varit med om (eller inte) i ditt liv så är jag övertygad om att du kan få med dig mycket från min berättelse. Varmt välkommen att ta del av det jag berättar om min resa från att överleva till att leva. 

More episodes

View all episodes

  • 26. Att leva med skam

    40:31
    I det här avsnittet pratar jag om något som vi alla har varit med om, eller upplevt på något sätt. Alla har inte burit på det men jag kan nog säkert påstå att alla vet vad det vill säga att bära på det. Det är en av de vanligast förekommande känslor som vi har i vår kultur och vårt samhälle. Och fastän det är så vanligt så är det inte något som vi pratar om. Jag pratar förstås om skam. Jag såg ganska nyligen en inspelning av en mycket intressant föreläsning där föreläsaren bad publiken att alla skulle skriva ner något som de skämdes för. Och alla hade något att bidra med. Sedan skulle de vika ihop papperet och sedan gick langen av de små papperslapparna så ingen visste varifrån de kom. Hon bad frivilliga att läsa på lappen som de fått vad det stod om skam. Det blev väldigt känslosamt för några kände igen sig och andra ville lyfta upp att det som de skämdes för, som skrivit lappen, verkligen inte var något att skämmas för. Föreläsaren gav sedan ett exempel ur sitt eget liv där de hade bett grannarna om hjälp i en fråga där vem som helst skulle ha låtit bli att be om hjälp på grund av skam. Tänk så många gånger som människor kan behöva hjälp men inte vågar be om det av rädsla för att skämma ut sig! Föreläsaren berättade att de hade fått jättefint gensvar och att grannarna hade börjat våga berätta om sina problem efter den situationen. Det slutade med en superfin grannsamverkan där man var öppna och okonstlade med sina vardagsproblem som ju allihop hade. Vi behöver alla prata mer om skam! Det mesta som vi skäms för är skapade sanningar som egentligen inte har någon grund mer än att vi TROR att andra har synpunkter och åsikter om oss, eller att vi har satt press på oss att vi ska se ut som, eller vara som ett sorts ideal som vi inte når upp till. De idealen är bland annat skapade genom reklam. Mördande reklam i ordets rätta bemärkelse för den tar död på vårt inre, vår genuina älskvärda hjärtats röst som har helt andra saker att säga om oss. Jag reflekterar om skam utifrån mina perspektiv och jag hoppas att du kan bli inspirerad att släppa på din skam och istället lyssna på ditt hjärta vad det har att säga om och till dig. Och bär du inte själv på någon skam hoppas jag att du blir inspirerad att hjälpa andra att öppna upp mer och prata om det, för det är genom att lyfta upp det i ljuset som vi kan släppa på såna känslor. Vi behöver prata om allt som är tabu, som det är tyst om, inte bara skam, och vi behöver tänka själva, känna själva och sätta oss själva i ett sammanhang. Framförallt behöver vi känna efter vad som är rimligt och vad som ger oss liv. Den vägen behöver vi gå allihop. 
  • 25. Mathias - en stigande stjärna på mediumhimlen

    50:29
    I det här avsnittet pratar jag med Mathias Hellman, som jag träffade på en mässa på Gotland. Det var första gången som han deltog på en mässa och jag var hans första kund. Han var minst sagt nervös. Han lade kort för mig och kände in budskap som han fick. Och jag kunde inte förstå vad och vem han pratade om, även fast det var något som gnagde i mitt bakhuvud och ville komma fram. Det blev verkligen ingen bra start för honom. Senare på dagen kom jag på vad han hade pratat om och gick genast till honom och berättade hur duktig han var som medium som hade fått fram just de sakerna och även på det sätt som han förmedlade dem. Flera månader senare tog jag kontakt med honom och sedan dess han det vuxit fram en vänskap.  Vi pratar om Mathias resa som medial och som medium. Som jag ser det så föds vi allihop med en medial förmåga men någonstans på vägen under vår uppväxt är det många som tappar bort den. Några hittar tillbaka till den förmågan men alla som gör det bestämmer sig inte för att bli medium som Mathias har gjort. Det är inte någon enkel väg att gå. De flesta brottas med tvivel på vad man upplever och hur man ska förklara eller tolka det. Och ännu mer tvivel kan det bli när man ska förmedla till andra. Då får man hjärnkrockar som Mathias uttrycker det.  Redan som barn hade Mathias ofta upplevelser, särskilt i det hus han bodde i. Det var som ett spökhus med fotsteg som hördes, beröringar rent fysiskt och sängen som kunde skaka. Mathias utvecklade en känslighet och kunde känna av när energierna i huset förändrades, vilket de gjorde innan fenomenen uppstod. Det kan finnas flera anledningar till att man går hela vägen och börjar jobba som medium, men en sak är Mathias klar över. Han hade förmodligen inte blivit medium om det inte vore för alla upplevelser han hade som barn i huset han bodde i.  Mathias har också startat en Facebook-grupp tillsammans med en god vän, som jag senare ska intervjua till ett annat avsnitt. Gruppen heter ”Andligt och spirituellt på Gotland” och det som driver Mathias (och hans kompis) är att inspirera andra att plocka fram de förmågor som de har inom sig, att våga prova sig fram och att ha en gemenskap där man kan vara trygg i att utforska och utveckla sina mediala förmågor. 
  • 24. Din kropp är ditt barn

    32:10
    I detta avsnitt pratar jag om något som jag tror vi kan relatera till allihop, nämligen hur vi förhåller oss till våra kroppar. Men jag vill belysa det ur ett lite annorlunda perspektiv genom att jämföra med hur vi förhåller oss till våra barn, för våra kroppar har precis samma behov som barnen har. När vi tänker på vad kroppen behöver så tror jag att alla tänker sund mat, vatten, god sömn och rörelse. Men räcker det? Inte som jag ser det. Precis som barnen som behöver kärlek för att må bra, så behöver våra kroppar också kärlek. Massor av kärlek. Men det är ingen självklarhet att vi får lära oss det. Istället matas vi med idealbilder hur vår kropp ska se ut, och som en självklarhet programmeras vi att ställa krav på att vår kropp ska klara av de hårda krav som finns med vår livsstil som är späckad av jobb, aktiviteter, umgänge och ett familjeliv, helst med hög kvalitet. Hur bemöter vi barn som ställer alldeles för höga krav på sig själva, eller som jämför sig med andra? Vi behöver bemöta vår kropp på samma sätt som vi bemöter ett barn.  Dessutom programmeras vi ända från barnsben att tänka på vår kropp som något vi har. Den blir objektifierad. Men något som vi har är inte vi. Vi kan ha en katt, en hund, en väska, en bil och så vidare. Men djuren och objekten är inte vi. Vi är separerade från djuren och objekten som vi har. Vi kan ta hand om djuren som vi har och vi kan ge bilen som vi har service. På samma sätt kan vi ta hand om vår kropp och ge den service men så länge som vi tänker på vår kropp i de banorna så har vi separerat oss från kroppen. Vi växer upp med uppfattningen att kroppen vi har ska tjäna oss och göra som vi vill, annars blir vi besvikna på den. Och om kroppen inte faller in i idealmallen eller att den inte fungerar som vi vill att den ska göra är det risk att vi till och med föraktar den eller skäms för den. Då har vi verkligen separerat oss från den. Men det är en illusion. Vi är inte separerade från våra kroppar. Du är din kropp. Din kropp är du. Du är unik och du är älskvärd. Du förtjänar all kärlek i världen, och du är perfekt precis som du är. Precis som din kropp. 
  • 23. En f d alkoholists fenomenala livsberättelse

    52:27
    I detta avsnitt som spelades in i slutet av september 2023 intervjuar jag Stefan Bjelkelöv som är en mycket god vän till mig sedan 90-talet och som har gjort en livsresa över halva jordklotet och en inre livsresa som jag snarare skulle likna från jorden till månen och tillbaka. Han föddes på ett svenskt BB av svenska föräldrar som inte kunde ta hand om honom och levde de första tre månaderna på ett barnhem innan han blev adopterad. Han kom att växa upp i tre olika länder i Asien; Hong-Kong, Malaysia och Singapore, då hans pappa jobbade i Asien. Hans mamma var hemmafru men den som tog hand om Stefan var hans ”aman”. Hon var specifikt anställd för att sköta om och uppfostra Stefan och det är också hon som Stefan knöt an till känslomässigt som barn, då hans pappa mest var frånvarande och hans mamma inte fanns för honom, varken tidsmässigt eller känslomässigt. Stefan växte upp utan att kunna knyta an till sina föräldrar, något som är ett fundament för en hälsosam emotionell utveckling. Ännu viktigare då man är adopterad och inte har fått den naturliga anknytningen tillgodosedd med sina biologiska föräldrar under den första levnadstiden. Stefan pratade svenska med sina föräldrar men den var knackig och hans förstaspråk blev engelska och kantonesiska (som Agang, hans aman lärde honom), och han levde ett liv där det fanns pengar till allt man ville ha i familjen. Som tolvåring fick Stefan veta att han var adopterad men att de hellre hade haft egna barn. Det här tog hårt på den kärlekstörstande pojken som under hela sin uppväxt hade vänt ut och in på sig för att bli sedd av sina föräldrar, men alltid känt att de hela tiden höll en distans till honom. Han blev utåtagerande och från att ha varit duktig i skolan dalade betygen rejält. Efter tre år av både dåligt mående och dåligt beteende ansåg hans pappa att det var dags för Stefan att försvenska sig; att lära sig svenska och att bli som en svensk. Lösningen var internatskola i Sverige, dit Stefan ensam skickades som femtonåring medan familjen var kvar i Singapore. Han var dålig på svenska språket, han kunde ingenting om svensk kultur och levnadssätt och han kände sig deporterad av sina föräldrar. Där startade hans bana som alkoholist. Hör Stefan berätta om sitt liv, hans reflektioner och hur det var att själv bli förälder. Idag hjälper Stefan missbrukare via sitt företag Personal Matters, men inte bara med missbruk av droger, alkohol och annat utan också missbruk av sig själv, för det kan Stefan mycket om. Han har en fenomenal känsla för hur andra människor fungerar och han har kompetensen att hjälpa andra att hjälpa sig själva så att det sker genuint och blir hållbart genom livet.  Jag ber om ursäkt för att Stefans hund hörs de sista minuterna. Vi satt en lång stund och väntade på att han skulle tystna men fick ge upp och fortsatte intervjun då vi själva var inne i ett flöde. Jag hoppas att ni kan bortse från skällandet i bakgrunden och få behållning av hela intervjun. 
  • 22. Att bemöta sitt mediala barn

    29:42
    Att bemöta sitt barn som är medialt kan kännas klurigt om man själv inte är i kontakt med någon medial förmåga. Och ännu mer svårt kan det vara om man dessutom tycker att mediala saker är lite skrämmande. Det kan faktiskt vara lite klurigt även om man själv har medial förmåga, för det är en sak att hantera något som man klarar av som vuxen men en helt annan sak att veta hur man kan hjälpa ett barn så det blir till en hjälp för barnet. Men egentligen är det varken klurigt eller svårt. Medialitet går hand i hand med känslor, fantasi och tillit, så egentligen behöver man som förälder inte förhålla sig särskilt annorlunda än mot vilket barn som helst.  I det här avsnittet får du både handfasta tips och olika perspektiv på hur du kan bemöta ditt barn, oavsett om det är medialt eller inte, men i synnerhet om det är medialt. Jag berättar hur jag själv upplevde vuxnas bemötande som medial i min barndom och hur jag som förälder gjorde för att bemöta och hjälpa min son som var väldigt medial. Som vanligt delar jag med mig av både reflektioner och funderingar med förhoppning att det kan inspirera dig att hitta dina egna sätt och dina vägar att gå.
  • 21. Janne - Bonnierchefen som blev hedersmedborgare i Syrakusa

    01:05:20
    Jag har fått äran att intervjua den forne Bonnierdirektören Jan Lindell. Jag har känt honom i flera år och vi har haft många härliga samtal om livet och vad som verkligen betyder något. Det som Janne alltid lyfter upp är människor och ofta berättar han om hur mycket andra människor har betytt för honom (och fortfarande gör). Därför kände jag att jag ville göra en intervju med honom för i dagens samhälle har människor och möten med människor alltmer mist i betydelse. Intervjun gav så mycket mer än ett samtal om viktiga värden i livet. Det visade sig att Janne haft en betydande roll inom idrottsvärlden för ungdomar, och för utvecklandet av Sveriges Luciatradition och Fröken Sverige. Och genom allt detta går Buster Cup som en röd tråd, ända in i miss Universum-tävlingen i USA, på den tiden som Donald Trump höll i den. Inte nog med det. Hans unika visionära förhållningssätt till möjligheter och människors potential har bidragit till att digitalisera Bonniers alla tidsskrifter, skapa Bonnier Music (tills den dagen han gick i pension) och att hjälpa Bert Karlsson med försäljningen av Mariann, inte bara till ett väldigt bra pris, utan också att knyta ihop nätverkskontakter mellan Warner Music, Melodifestivalen och Mariann/Bert Karlsson.Något annat som också blir tydligt i intervjun är det som jag kommit att kalla ”Janne-anda”, och hur betydelsefullt det är att gå på den. Den innebär att se möjligheter, att klura på ”vad kan jag lära mig av detta” och att tro på att alla människor bär med sig möjligheter och bara köra på det. Rätt vad det är så blir man hedersmedborgare i Syrakusa!Vi har alla inom oss denna innerliga nyfikenhet på livet och denna skaparkraft. Ta del av Jannes berättelse och låt dig inspireras!
  • 20. Micke - IT-experten som hittade kraften i naturmedicin

    01:37:54
    I årets första avsnitt samtalar jag med Micke Ingelin som på sin inre livsresa kom i kontakt med naturmedicinernas läkande kraft. Micke är en ödmjuk, lite tystlåten och välkomnande person, så som jag lärt känna honom, vilket jag gjorde för cirka tre år sedan, då jag gjorde Kamboceremoni med honom för första gången. Han har en otrolig närvaro och jag har känt det som att han verkligen lever i samklang med allt levande, livet självt och med allt som händer. Det har varit fantastiskt att få intervjua honom och vi samtalar om energier, trumning, vibrationer och vad de kan åstadkomma och även om spirit och consciousness. Vi pratar om shamanism och vad shamanerna använder sina verktyg till. Micke berättar hur han kom i kontakt med naturmedicinerna och vad de har betytt för honom. Vi reder också ut vad som är psykedelika och vad som inte är det och vad som är lagligt och inte lagligt i Sverige. När vi gjorde intervjun var vi ensamma och det var tyst men i inspelningen förekom det konstiga ljud och även röster som mumlade i varierande tonstyrka vid ett flertal tillfällen. Jag har kunnat få bort det mesta men inte allt. Cirka 23 minuter in i intervjun kommenterar Micke det jag pratat om och där har jag inte kunnat få bort ljuden utan att klippa ut honom helt och det vill jag förstås inte. Som tur är så är inte ljuden just där så höga att man inte hör vad Micke säger. Ljuden återkommer vid några fler tillfällen och jag ber om ursäkt i förväg för att jag inte har de tekniska kunskaperna att få bort bara vissa spår.  Jag hade många frågor inför intervjun, både kloka och lite aparta som till exempel varför ingen någonsin har kackerlacka som kraftdjur. Ingen fråga var konstig för Micke och han tog sig an dem alla och besvarade dem ur sitt perspektiv som är både insiktsfullt som klokt och vist. Vill du veta mer eller komma i kontakt med Micke rekommenderar jag att du går in på hemsidan som Micke har tillsammans med sin fru: https://www.greenheartretreats.org/
  • 19. Vad är livet - egentligen? Och vad är döden?

    33:38
    I det här avsnittet pratar jag om något som de flesta funderar på och som vi möter varje dag och varje stund. Jag pratar om livet, men vad är det – egentligen? Visst är det märkligt att vi går igenom livet utan att egentligen veta vad det är; vad det egentligen handlar om. Vi har våra uppfattningar och det är också det som gör livet så spännande. Är livet en kamp eller är det något vi kan älska? Jag har funderat mycket över vad livet är. Redan som barn kittlade det min fantasi och jag kunde fundera på om den verklighet som jag upplevde bara fanns i mitt huvud, att kanske alla människor som jag upplevde bara fanns i mitt huvud. Jag kunde också fundera på hur världen kanske såg ut utanför mitt huvud. Fanns det varelser och energier som jag inte kunde uppfatta? Och vad är vi – egentligen? Och var någonstans var vi innan vi föddes? Och vad är döden? Det och mycket annat tar jag upp i årets sista avsnitt. Som en cliffhanger kan jag hinta om att jag kickar igång nästa år med en intervju med en man som verkligen har gjort en annorlunda livsresa. En man som levde ett alldeles vanligt liv (vad det nu är som är vanligt) och som kom i kontakt med plantmedicin och shamanism. Vi samtalar ännu mer om livet, om shamanism, om gröna grodor och mycket annat.
  • 18. Eva - när sjujäklaranamma bär en genom livet

    58:44
    I det här avsnittet får ni möta Eva som berättar om, och reflekterar över sin livsresa. Det händer att hon ibland själv undrar hur hon har kunnat ta sig igenom allt hon varit med om i livet. För det har inte varit lätt med flera trasiga relationer, kronofogden som har hängt på dörrhandtaget, ensamt försörjningsansvar för barnen och en hel del fysisk smärta och värk som bokstavligt talat slagit undan benen för henne. Ändå har hon lyckats driva igenom sina mål, visioner och drömmar. Och när hon är 60+ möter hon plötsligt sitt livs kärlek. I en matkö på en restaurang. Eva berättar om sin uppväxt med en kärleksfull pappa som är alkoholist och där alkoholen ändå kom i främsta rummet. Det band som fanns mellan henne och hennes pappa betydde oerhört mycket, för han hade alltid tid med henne och fick henne att känna sig värdefull och att hennes nyfikenhet på livet blev en resa som de båda njöt av i djupa och andliga samtal. Det vill säga, när han var nykter. Evas mamma kunde inte ge Eva samma stöd så hon fick oftast klara sig själv när pappa var onykter. Det som blir väldigt tydligt i intervjun är hur Eva har tagit med sig sina erfarenheter upp i vuxenlivet. Hon har tagit vara på det fina hon hade med pappan och låtit fokus vara på hans stöd och tillit till henne samtidigt som hon har låtit mammans bristande omsorger bli till en inre styrka, en envishet att aldrig ge upp vad hon än möter i livet. Eva bestämde sig i unga år för att utbilda sig till sjukgymnast och något som var till stor hjälp för henne som sjukgymnast var hennes egna erfarenheter av smärthantering. Hon förstod tidigt att det är viktigt att lyssna på kroppen "för om vi inte gör det så lyssnar inte kroppen på oss heller". Något annat som Eva kom till insikt om i tidig ålder var att livet är som en skola och som hon uttrycker ”då blev det plötsligt intressant” och ”kan jag förstå och hitta en mening i det som händer, då har jag hittat meningen med hela mitt liv och då kan jag aldrig leva ett meningslöst liv”. Jag hoppas och tror att du som lyssnar kan hitta något meningsfullt som du kan ta till dig av det som Eva delar med sig av.