Nosighetspodden

I det här avsnittet pratar jag med Valgeir Rögnvaldsson som delar med sig av sitt liv och det han själv har lärt sig på sin livsresa. Den startar på Island, där han föddes och fortsätter ut i Skandinavien för att landa på Gotland där han nu befinner sig. Hans mamma lämnade familjen när han bara var ett år gammal vilket innebar att han lämnades bort och fick bo hos den ena familjen efter den andra tills han var ungefär fem år gammal då han hamnade hos sin pappa och hans dåvarande fru. Vid det laget hade han redan kommit fram till att han inte kunde lita på de vuxna utan fick se till att ta hand om sig själv på egen hand, under eget ansvar. När han var runt elva-tolv år hamnade han på en bondgård som låg väldigt avskilt och nära naturen, och där kunde han äntligen få ro. Hans bästa lek-kamrater blev älvorna, trollen och andra väsen som finns naturligt på Island. När han var 19 år lämnade han Island och begav sig till de skandinaviska länderna för att utforska sina rötter. Bland annat bodde han i Sverige i 20 år. För 3,5 år sedan åkte han till Damark där han köpte en stor lastbil som han byggde om till sitt eget hem, sitt eget tempel som han värnar om. Han tänkte dra vidare till Spanien men på campingplatsen där han vistades blev han överfallen av två män och det förändrade hela hans liv. Han var brutalt misshandlad med knappt något blod kvar i kroppen och hade tur att en kompis kunde köra honom till sjukhuset där han försattes i konstgjord koma. Läkarna hade gett upp om att kunna väcka honom till liv och förberett hans kompis på att arrangera begravning, men efter sex dagar vaknade han själv upp ur koman. Under dessa sex dagar mötte han änglar och upplevde vitt ljus och helt underbara saker. Bland annat kändes det som att hans hjärna blev matad med massor av information och när han tog sitt första andetag efter att ha passerat till andra sidan så kändes det som att han drog in allt som någonsin kan finnas i hela Universum.  På sin läkningsresa har han haft oerhört stor nytta av sin digeridoo som han köpte för 35 år sedan. Digeridoon skapar helande, läkande och balanserande vibrationer som påverkar alla nivåer i våra system. Vibrationerna är kraftfulla för vårt mående psykiskt, fysiskt, emotionellt och stärker även immunförsvaret vilket är vetenskapligt bevisat. Vibrationerna hjälper även autistiska människor och dem med ADHD och liknande. Valgeir berättar en helt underbar historia om två lärare som jobbade med autistiska barn och som kommit över artiklar om detta och som ville att Valgeir skulle lära dem spela digeridoo. De kunde aldrig vara på stan med dessa barn och ville så gärna ge dem ett värdigt liv på förskolan. Ett år senare är han på en jättestor mässa och hör att några spelar digeridoo och möter dessa lärare där de spekar och är med hela gruppen autistiska barn.  Valgeir har gett digeridoobehandlingar i många år och sett fantastiska förändringar och transformeringar hos dem som fått behandling. Förutom digeridoobehandlingar ger han reikiheling, seanser, tarotläggningar och massage. På Gotland har han hittat en plats där han känner sig som hemma.

I november månads avsnitt pratar jag om rädslor. Framförallt hur man kan bli fri från dem. Eller rättare sagt hur jag har gjort för att bli fri från mina rädslor. Rädslor kan nog alla känna igen sig i. Jag har inte mött en enda människa som aldrig burit på någon rädsla. Däremot har jag mött människor som på sin inre livsresa har tagit itu med sina rädslor och blivit väldigt trygga i sig själva. För min egen del var valet självklart. Jag gick hellre igenom våndan med mina rädslor när jag skalade av dem alla försvarsbeteenden, tolkningar, hittepå-förklaringar och andra känslor än att jag skulle låta dem styra mitt liv. Grunden till det tackar jag min mamma för. Några av hennes stora rädslor var för konflikter, tandläkare, att inte vara duktig nog och vad andra skulle tänka om henne. Ganska vanliga rädslor som många bär på. Någonstans under barndomen bestämde jag mig för att jag inte skulle bli som hon, för jag såg redan då hur det begränsade henne. Samtidigt var hon väldigt kavat och framåt på andra områden så jag såg också skillnaden hur det var när man inte lät något begränsa sig.  Det kan vara riktigt knepigt att ta itu med ens rädslor för de har en förmåga att maskera sig så man inte riktigt känner igen dem för vad de faktiskt är – just rädslor. Men ett sätt att få kontakt med ens rädslor är att observera sina beteenden och fråga sig själv vad som står bakom de beteendena – egentligen. ”Varför gör/fungerar jag så här?” Så får man kanske en orsak som svar ”jag fungerar så här därför att….”. Men om man då fortsätter att fråga ”Hur kom jag fram till den orsaken?”, så kan man kanske skala av ytterligare ett lager eller ytterligare en mask. Det är inte helt ovanligt att man har förklaringar till varför man beter sig som man gör, varför man bär på vissa rädslor och att det blir förklaringar som gör att man fortsätter att bete sig så även fast man vet att det inte gagnar en på något sätt alls. ”Jag fungerar så här därför att………, så det är inte så konstigt att jag fortsätter att fungera så, för det sitter så djupt i mig”. Det blir en sanning som befäster ens beteende istället för att man lyfter på locket till förklaringen och ser på det som är bakom och varför man har just den förklaringen. Min väg har varit väldigt knögglig och full av rädslor, både från min barndom och från mina tidiga vuxenår men det har verkligen varit värt alla våndor jag haft för att bli fri från dem. Jag kan fortfarande möta rädslor i mig men att ”vara fri från rädslor” innebär för mig att jag kan se dem och syna dem för vad de är och jag har tilliten till mig själv att jag kan hantera dem för hur det än är så är det alltid jag själv som har skapat dem. 

Jag pratar om relationer i oktober månads avsnitt. Jag har valt ut några perspektiv som jag själv har funderat på och reflekterat över på sistone. Anledningen är att jag har träffat en man som inte bara accepterar mig precis som jag är utan tycker att jag är perfekt precis som jag är med alla mina föredömen, egenheter, tokigheter och tillkortakommanden. Han har låtit mig få berätta om mig själv och mitt liv på det sätt jag själv är bekväm i och han är mest och genuint intresserad av hur jag är och fungerar idag. Han fångar upp när jag har reagerat på något i vår relation eller om jag funderar på något och är så trygg i sig själv att han kan gå på sin magkänsla så vi tillsammans kan reda ut vad det är. Det är jag inte van vid. Jag är van vid att vara den enda parten i en relation som fungerar på det viset och nu är vi två. Det har fått mig att reflektera över mina erfarenheter av tidigare relationer och det är det som jag tar upp i det här avsnittet.  Jag har ofta blivit utfrågad i början av tidigare relationer om mitt liv och hur jag fungerar på olika sätt. Det är som att männen fiskar efter information så de vet att man passar in i någon mall de gjort upp för sig själva, eller att de på något sätt kan känna garantier för att relationen är värd att satsa på eller garantier för att de har träffat en ärlig kvinna. Men som jag ser det så ju mer man ställer frågor i början desto större risk att man får anpassade svar utifrån agendan hos den som svarar. Och jag har alltid undrat hur männen som frågat ut mig ens kan lita på att de får korrekta och/eller ärliga svar. Många tycker säkert att det inte handlar om utfrågningar utan om ett genuint intresse för en människa man nyss träffat och så kan det definitivt vara i vissa fall. Men jag föredrar att lära känna en människa lite i taget och låta den få komma med sina berättelser om sig själv och sitt liv, för då blir det verkligen berättelser och inte bara svar på givna frågor.  Från och med november kan det bli lite spännande för jag har bjudit in min partner att delta i min podd och vi har kommit fram till att samtal skulle vara en passande form för oss. Vi kommer att ta upp olika ämnen men framförallt det som man sällan pratar om, ämnen som är tabu, ämnen som kanske bryter normer hur man ska vara och bete sig och vi kommer också att prata om saker vi reflekterar över i vår relation och vår vardag. Men det är som sagt från och med november månads avsnitt. Nu får ni hålla till godo med reflektioner ur mina perspektiv.

I augusti månads avsnitt fortsätter jag på temat våld i nära relation. Även om man själv aldrig upplevt det så är det så viktigt att tala om det för det berör oss alla. Mörkertalet är extremt stort och börjar man prata med människor om det så finns det alltid någon som antingen varit med om det eller har någon i sin närhet som har upplevt våld i nära relation. Kunskapen om hur våld i nära relation fungerar är i princip helskruttig, tyvärr även hos många handläggare på myndigheter som har till uppgift att fatta beslut om åtgärder som ska hjälpa de som är utsatta. Och eftersom man sällan, eller aldrig, talar om det så är det fritt fram för mytbildning. Myter som cementeras och blir det man tror är sanningen och som gör att förståelsen för de som är utsatta för våld i nära relation kan vara väldigt liten, och det gäller tyvärr även i detta fall många handläggare på myndigheter.  I det här avsnittet djupdyker jag och berättar om olika typer av våld. De flesta tänker bara på misshandel med blåmärken när de hör om våld i nära relation men i de fall som misshandel förekommer så är det bara en liten del i förövarens verktygslåda. Jag gör också en rejäl djupdykning i upptrappningen av våld i nära relation, hur den fungerar och byggs upp och bidrar till att offret inte går därifrån. Slutligen går jag igenom de flesta myter som finns och dissekerar dem och förklarar hur det egentligen är bakom kulisserna.  Jag hoppas att detta avsnitt kan bidra till ökad kunskap och en större förståelse men framförallt hoppas jag att det kan bidra till att man alltmer börjar tala om det. 

I juli månads avsnitt intervjuar jag Linda som berättar om sin resa ut ur en våldsrelation till idag, fyra år senare, när hon lever i frihet. Det har varit en omtumlande resa för Linda som inte förstått att hon varit utsatt för våld, då mannen inte slagit henne på regelbunden basis. Vi pratar om olika sorts våld och vad som är våld. Linda ger flera exempel från sin vardag hur det var att leva i en våldsrelation och reflekterar över sina känslor och hur hon tänkte och fungerade då. Vi pratar också om att det finns många myter och uppfattningar kring varför och vilka kvinnor som fastnar i våldsrelationer. Linda växte upp i en trygg och kärleksfull familj och utifrån hennes uppväxt och händelser i barndomen tar vi kål på några myter men också att Linda reflekterar över varför just hon gick in i relationen och stannade kvar trots att det fanns varningsflaggor redan under de två första åren. Det kan vara svårt för utomstående att förstå varför man inte lämnar mannen på ett tidigt stadium. Linda beskriver hur det psykiska våldet sakta började med små steg till att ha eskalerat efter 20 år så mannen hade total kontroll över Linda. Hon var då i en ekonomisk gisslansituation, helt söndertrasad psykiskt och hela tillvaron gick ut på att i varje ”nu” skapa förutsättningar så att mannens vrede inte skulle få utlopp. Det innebar att anpassa sina ord och handlingar hela tiden och att se till att barnen ”skötte sig” så han inte skulle bli arg på dem för någonting. Det innebar också att skydda barnen i de situationer hon blev utsatt för vredesutbrotten så att mannen inte skulle rikta sin vrede mot dem också, och för att barnen inte skulle behöva uppleva pappans utbrott mot henne mitt framför deras ögon. Linda levde i ständig stress och otrygghet med antennerna ute för att pejla av mannens skiftande och helt, för henne, oberäkneliga humör. Det ledde till att hon utvecklade en svår PTSD (posttraumatiskt stressyndrom). Senare, när hon fick terapi hos en psykolog förklarade denne att den vanligaste orsaken i Sverige till PTSD är just våld i nära relation. Vi pratar om de anledningar som gjorde att Linda stannade kvar i relationen och lät det gå så långt innan hon slutligen lämnade mannen. Och vi pratar förstås också om de anledningar som gjorde att hon till slut tog det steget, trots att hon var extremt rädd för att hans vrede och repressalier skulle öka om hon lämnade honom och trots att hon inte trodde om sig själv att hon skulle klara av att leva ensam. Linda berättar om eftervåldet, hur hon har fått hjälp efter separationen, på vilka sätt hon och barnen inte fått hjälp och om den bristande kunskap som hon erfarit hos handläggare på myndigheterna som har till uppgift att hjälpa utsatta kvinnor. Hon berättar också om hur värdefullt det har varit med stödet från sin familj, nära vänner och eldsjälar (med kunskaper) som brinner för att hjälpa kvinnor som varit i utsatta våldsrelationer.  Linda vill nå ut med sin berättelse i hopp om att det kan hjälpa andra som är i en våldsrelation men också i hopp om att kunna bidra till ökade kunskaper om våld i nära relationer. Jag hoppas att du känner att Lindas berättelse har varit värdefull för dig.

I detta avsnitt samtalar jag med Christina Mellberg som bjuder på sina reflektioner om barndomen, över livet, vad som formar oss och hur vi får erfarenheter genom livet som senare hjälper oss i tuffare situationer. Christina berättar hur de senaste fem åren varit för henne, då livet förändrades med arbetskamrater som inte ville sitta vid samma bord på fikarasten, arbetsgivare som inte tyckte hon passade att undervisa längre, vänner som vände henne ryggen och hur mycket det har betytt att hon har fått styrka genom svårigheter hon gått igenom tidigare så hon klarade av att hantera att stå ensam kvar i de situationerna. Vi samtalar också om hur det är att följa sin magkänsla och vara ensam i den och ändå kunna känna sig trygg och stark i den. Vad är det då som har förändrats så kapitalt? För Christina blev vändpunkten när hon inte kunde se någon logik i hur man hanterade det man hade utlyst som pandemi. Christina har en bakgrund som husdjursagronom och erfarenheter av lantbruk och djurhållning och utifrån de erfarenheterna kunde hon inte få ihop synen på det nya viruset med de restriktioner som utlystes. Hon började därför söka information på egen hand vilket ledde till att hon ändrade perspektiv på mycket. I början hade hon svårt att ändra perspektiv då det satt så djupt i henne hur saker och ting fungerar, då det var sånt som hon fått lära sig redan som barn. Det finns ett ord, eller snarare ett begrepp för detta med svårigheterna att så totalt ändra sina trossatser eller sanningar hur världen och saker och ting fungerar. Det är kognitiv dissonans och det betyder att man tar avstånd till nya tolkningar av verkligheten. Hon berättar att hon kunde känna av de svårigheterna tydligt till en början men när hon väl kommit över den tröskeln så har hon haft lätt att anamma nya synsätt. Idag ser hon på världen ur helt andra perspektiv och har en förståelse för att allt är energier och frekvenser och att vi är skapande varelser. Hör henne berätta hur hon trotsade tiden, hur hon förhåller sig till sjukdom, smitta och virus och hur resan har varit från att ta allt för givet som hon fått lära sig från början till att överge sina sanningar som hon burit som en självklarhet för att istället förhålla sig till nya perspektiv som resonerar med henne. 

I maj månads avsnitt reflekterar jag över sanning. Vad är det egentligen? Och vem bestämmer vad som är sanning? Och i vilka sammanhang finns sanningen? Som barn älskade jag att läsa om sånt som motsade det vi fick lära oss i skolan. Jag fascinerades till exempel av mänskliga fotspår som hade hittats bredvid dinosauriespår i stelnad lava. Det betydde att de blev till samtidigt. Men i skolan fick vi lära oss att människor inte existerade samtidigt som dinosaurier. Och jag köpte inte uttryck som ”det vet alla”. Jag undrade bara varför det skulle vara mer sant bara för att många trodde att de visste det. Tänk om det var så att alla hade fel från början? ”Alla” visste en gång i tiden att jorden var platt och alltings mittpunkt. Idag vet alla att jorden är rund och kretsar runt solen. Vem bestämmer vad som är sanning? Och vad är sanning? Det här med korruption är ganska intressant också. Då lever alla inblandade som om det är rena rama sanningen fastän de innerst inne vet att det inte är så. Man talar väldigt tyst, eller inte alls, om hur det verkligen förhåller sig. Det gör att det blir väldigt svårt att veta vad som är sanning där korruption finns, men alla som är utanför korruptionen vet förstås inte om korruptionen utan tror att den bilden som förmedlas är sann. Och det ingår i korruptionssystemet, för skulle den nakna sanningen komma fram så faller hela korruptionssystemet. På tal om nakenhet så är sagan om kejsarens nya kläder ett ypperligt exempel på hur principerna för korruption fungerar. Någon/några i toppen har en egen agenda; ett eget vinstsyfte, och manipulerar människor att gå med på en korrupt syn i tron på att de får en vinst av det. I sagan om kejsarens nya kläder var deras vinst att inte verka korkade som inte kunde se kejsarens kläder utan bara såg en naken kejsare. Och kejsaren själv låtsades också att han såg några kläder som inte fanns. Ett regelrätt korruptionssystem bygger i och för sig på belöningar som de i toppen styr eftersom de har sina egna agendor med olika vinster och behöver folk som går med på en korrupt syn för att de i toppen ska kunna ro hem sina vinster. Och det bygger på förvridna sanningar till oigenkännlighet. Jag pratar inte så väldigt mycket om korruption i avsnittet men jag reflekterar kring hur sanningar förvrids i vårt samhälle idag. Jag tror dock gott om mänskligheten i stort. Jag är helt övertygad om att (nästan) alla vill känna att de är sanna mot både sig själva och andra och att det är viktigt. Och det pratar jag desto mer om i avsnittet. Det är dagens sanning.

I detta avsnitt intervjuar jag Marie Bogren som växte upp i en trasig familj med en alkoholiserad och våldsam pappa. Som barn saknade Marie den kärlek och trygghet som barn behöver, men fann en fristad tillsammans med djur. Mormor var en viktig person som bodde nära som Marie själv kunde gå till och kela med mormors katt. Mormor kunde också hjälpa till med pengar när pappa försvann under perioder och lämnade Maries mamma utan pengar att köpa mat för. Marie upplevde saker som barn men blev tystad då de vuxna talade om för henne att sådant inte fanns. Till slut trodde Marie själv att sådant som alla inte kan se och höra faktiskt inte fanns. Som ung var Marie väldigt anpassningsbar och kunde manipuleras men med åren så har hon jobbat med att hitta sig själv och idag förstår hon vikten av att lyssna inåt och göra sådant som hon mår bra av. I tonåren kom hästarna in i hennes liv och det blev en vändpunkt för henne. Dels fann hon så mycket kärlek hos hästarna och dels kunde hon tillbringa hela dagarna efter skolan i stallet och slapp på det viset hem-miljön som begränsade henne. Idag är hennes stora intresse russ-trav, vilket hon delar med sin dotter och lilla dotterdotter. Genom ett medium kom hon i kontakt med Tarot. Hon var helt fascinerad av vad man kunde uttyda från korten och ville förstå hur det gick till. Tarotkorten blev med tiden ett verktyg för självinsikt och andlig utveckling då hon kunde börja att hämta tillbaka sina mediala förmågor som hon slutade att tro på när hon var barn. Hon fann kärlek och trygghet hos djuren men med hjälp av Tarot fann hon sig själv och den resan är inte slut än.