Historia.nu med Urban Lindstedt

Share

Postbondens unika roll i Stormaktssverige (nymixad repris)

För den framväxande statsmakten under stormaktstiden var instruktioner via brevkorrespondens en viktig del av maktutövningen. Tidiga postsystem med kurirer som tog brev från avsändare till mottagare var ineffektiva. Lösningen blev en förordning år 1636 som ålade bönder att befordra brev enligt ett stafettsystem där postbud tog försändelserna en viss sträcka.


I reprisen av det nymixade avsnitt 70 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Magnus Linnarsson, docent i historia vid Stockholms universitet som bland annat skrivit avhandlingen Postgång på växlande villkor – Det svenska postväsendets organisation under stormaktstiden.


I Europa hade ett postsystem växt fram redan under 1500-talet där privata entreprenörer tog hand om kungarnas postgång. Greven Franz von Taxis tecknade ett avtal med den spanska kungen Karl I, senare kejsare Karl V att organisera ett postväsende för dennes räkning. Det sträckte sig från Antwerpen till Nepal och från Madrid till Prag.


1620 upprättades en postlinje mellan Hamburg och Stockholm, på så sätt länkades Sverige samman med Europa. Den svenska posten kom att skilja sig från posten i Europa. I det glest befolkade Sverige blev det billigare att ålägga bönder att vandra med breven. Sverige hade också för få köpmän som skulle kunna utnyttja posten vid sidan om staten.


Rikskanslern Axel von Oxenstierna ägnade en hel del tid åt utvecklandet av den svenska postgången. Oxenstierna är också upphovsman till den förordning år 1636 som grundlägger det svenska postväsendet.


I Sverige rekryterades helst läs- och skrivkunniga bönder längs postlinjerna på ett avstånd på två till tre mil. Till sin hjälp skulle postbönderna ha ett antal drängar som sprang med postsäcken till nästa postbonde. På det viset skulle posten transporteras i ett stafettsystem längs postlinjerna. Postbönderna befriades från utskrivning till det militära, dagsverken och krav på skjutsar och gästningar. Systemet knöts samman av postmästare i städerna som såg till att posten skickades vidare till nästa stad.


Musik: Vivaldi: Gloria In D Major (Rv 589) – Quoniam Tu Solus Sanctus (Allegro), Storyblocks Audio


Bild: Träsnitt visande en postryttare som blåser i posthorn och kommer med meddelande om Westfaliska freden 1648. Träsnittet har överskriften: ”Neuer auss Münster vom 25. des Weinmonats im Jahr 1648. abgefertiger Freud- und Friedenbringender Postrreuter”. Fotografi efter original i Berlins Postmuseum.

More Episodes

3/22/2023

Olof Rudbecks (dä) snille och galenskap

Ep. 251
Olof Rudbeck (dä) (1630-1702) var en av Sveriges största vetenskapsmän som redan som 23-åring vann världsrykte genom upptäckten av lymfsystemet. Universalsnillet Rudbeck företrädde en ny syn på vetenskap befriad från religiös dogmatism.Biskopssonen från Västerås skulle som ingen annan prägla lärdomsstaden Uppsala. Inom allt från medicin och botanik till mekanik samt fornhistoria. Trots sina stora insatser för vetenskap och bildning är han idag främst ihågkommen för sitt fornhistoriska verk Atlantica, som gjorde Sverige till gudarnas boning och alla större folkslags ursprung.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Henrik Ågren, professor i historia vid Uppsala universitet med tidigmodern kultur- och socialhistoria som specialitet samt Anders Lundin, programledare, historiepoddare och musiker som är aktuell med kabarén Olofolof på Uppsala stadsteater om Olof Rudbeck (dä).Olof Rudbeck föddes i Västerås 1630 som det nionde barnet av elva. Självaste Gustav II Adolf bar fram den unge Olof till dopet. Fadern var biskopen Johannes Rudbeckius, en av stormaktstiden främsta kyrkomän. Olof Rudbeck fick sin grundläggande utbildning vid det gymnasium som fadern inrättat i Västerås såsom det första i landet av sitt slag.Han skrevs in som student vid Uppsala universitet 1648 där han var verksam större delen av livet. Som 23-åring kunde han presentera sin första större vetenskapliga upptäckt – lymfsystemet. Medicinen var hans huvudområde, men han var verksam inom botanik, mekanik, arkitektur, astronomi och musik med mera.Han blev en av de viktigaste förespråkarna för den vetenskapliga revolutionen med krav på empiri och han bröt med religiös dogmatism i sin kunskapssyn. De sista decennierna av sitt liv ägnade han sig dock åt fyrabandsverket Atlantica där han genom kreativ ortnamnsforskning gjorde Sverige och Uppsala till en boning för gudarna och alla folks urkälla. Sverige var det förlorade Atlantis som Platon skrivit om.Atlantica (som utgavs i fyra band 1679–1702) framstår som vansinnig i dag, men Rudbeck knöt an till en i tiden väl etablerad historietradition: göticismen. Läran gick ut på att historiker sökte finna paralleller och förbindelselänkar mellan de mytomspunna göterna och svenskarna. Verket togs emot med intresse i världen, men kritiserades också hårt redan i sin samtid.Bild: Olof Rudbeck den äldre (1630-1702). Bilden är hämtad ur Atlantica och utförd af den här i Sverige länge verksamme kopparstickaren Dionysius Padt-Brügge för att tjäna till titelblad för atlasbandet af Atlantica. Wikipedia, Public Domain.Musik: Claudio Monteverdi - Quel Augelin Che Canta av The Tudor ConsortCC BY 3.0 <https://creativecommons.org/licenses/by/3.0>, via Wikimedia CommonsLyssna också på Drottning Kristina kom att sakna kungamakten.Klippare: Emanuel Lehtonen
3/18/2023

Pyrrhos – på fel sida i historien i kampen om världsherraväldet (nymixad repris)

Trots att kung Pyrrhos (319–272 f.Kr) betraktades som den största generalen någonsin under sin levnad har han gått till världshistorien som den främsta förloraren eftersom det var romarna som skrev historien -– men hur blir bilden av Pyrrhos om man kritiskt granskar de källor som finns?Historien skrivs av segrarna och Pyrrhos eftermäle har präglats av att han levde i en tid när romarriket formerades. Idag minns vi bara Pyrrhos för citatet ”En sådan seger till och jag är förlorad” som ska ha yttrats efter en blodig seger mot romarna. Men Pyrrhos vann under sin långa regenttid mer segrar genom diplomati än krig.I den nymixade reprisen av avsnitt 116 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med antikvetaren Allan Klynne som bland annat skrivit boken Pyrrhos – Segraren som förlorade.Pyrrhos namn bar med sig mytisk kraft eftersom han var släkt med Alexander den store, som dött som 33-åring efter att ha erövrat områden ända till Indien.Pyrrhos liv började dramatiskt när han som tvååring tvingades fly från faderns kungadöme Epyros till Illyrien. Men vid tolv år ålder återfick Pyrrhos den mördade faderns kungarike bara för att förlora det några år senare igen.Pyrrhos var en skicklig fältherre som tillfogade romarna allvarliga nederlag och de romerska förlusterna var större än Pyrrhos förluster, men romarna kunde hela tiden få förstärkningar som gjorde det möjligt för dem att sätta upp nya arméer. Därför kunde inte Pyrrhos vinna kriget trots att han vann de flesta slagen.