Hemma hos Strage

Den 1:a juni 1980, några veckor efter att Jugoslaviens ledare Josip Broz Tito och Joy Divisions sångare Ian Curtis avlidit, bildades Laibach i den slovenska gruvstaden Trbovlje. "Vårt arbete är industriellt, vårt språk är politiskt", skrev gruppen i det första av många manifest. Deras totalitära estetik gjorde dem kontroversiella i det kommunistiska Jugoslavien och under några år tilläts de inte uppträda. En gång ringde till och med Serbiens president Slobodan Milošević till den slovenske kommunistledaren Milan Kučan och krävde att han skulle sätta stopp för Laibach. De fick sin största publik utomlands tack vare hotfullt mullrande tolkningar av rockhits som Opus "Live is life" och Rolling Stones "Sympathy for the devil". "Vi är den mänskliga själens ingenjörer", säger bandets grundare och språkrör Ivan Novak när han hälsar på hemma hos Strage. Han pratar om deras nya discopoppiga album "Musick", om att inspireras av musikalen "The sound of music", om den beryktade turnén till Nordkorea, om förebilderna Tito, Toto, Tati & Tutu, om vad Paul McCartney tyckte om deras version av Beatles album "Let it be" och om Laibachs kopplingar till Sloveniens mest kända person: Melania Trump.

För tio år sedan slog Sara Parkman igenom med albumet "Sara Parkmans skog". Sedan dess har hon trampat upp en egensinnig stig mellan uråldrig folkmusik och hypermoderna harmonier. Nu knackar hon på hemma hos Strage för att prata om sitt nya album "Aster, atlas", om sin uppväxt i en prästfamilj i Härnösand, om att upptäcka folk- och proggrock genom filmen "Tillsammans", om att följa Voltaires råd att odla sin trädgård, om att hämta liturgisk kraft genom att skriva på latin, om att vilja hänga med Hildegard av Bingen på 1100-talet, om sin skräckblandade kärlek till black metal, om att sjunga för kor, om att bli kallad "skrikande miljöpartistfitta" på Flashback och om varför det är svårt att samla på fioler: "Du kan hitta en skruttgitarr för tusen spänn som låter fantastiskt, mina fioler kostar 100 000 kr styck, det är relativt billigt för att vara bra instrument."

Alessandro Cortini är den italienska hårdrocksgitarristen som drömde om att bli en ny Steve Vai när han började på Musician's Institute i Los Angeles. Där upptäckte han syntar och fick snart jobb som keyboardist i Nine Inch Nails. Som soloartist har han blivit känd för hotfulla och harmoniska ljudlandskap, en sorts dystopisk ambient. Nu hälsar han på hemma hos Strage där han bland annat pratar om antika syntar och den "alkemiska" ljudmaskinen Strega ("häxa" på italienska) som han själv utvecklat, om att turnera med Nine Inch Nails och remixa Depeche Mode, om att medverka i tredje säsongen av "Twin Peaks", om sin kärlek till Kents fyra första album, om att skriva soundtracket till Netflix-serien "Il mostro" (om Italiens mest ökända seriemördare) och om sitt nya uppdrag: att producera Kites första riktiga studioalbum.

Lasse "Trazan" Åberg, Klasse "Banarne" Möllberg och Janne "Zebran" Schaffer har spelat tillsammans i Electric Banana Band sedan 1980. De bildades i andra säsongen av barn-tv-succén "Trazan & Banarne" och blev så populära att bananförsäljningen i Sverige lär ha ökat med 20 procent. Hemma hos Strage pratar de om att hämta inspiration både från Kiss och Hoola Bandoola, om comebacken på Hultsfredsfestivalen 1997 (när de uppträdde mellan Monica Zetterlund och Nick Cave), om femtiotalets skiffle, jazz och rock'n'roll, om Lasses möten med Beatles och Andy Warhol, om när han målade en riktig häst som dalahäst i Lee Hazlewoods film "A cowboy in Sweden", om Klasses samarbeten med Smurfarna och om huruvida det finns en dold drogromantik i hits som "Zwampen" och "Min piraja Maya".

De skelettstylade garagerockarna The Dahmers bildades efter en Halloweenfest 2011. Trummisen Karl Oskar Hansson och frontfiguren Christoffer Karlsson hade känt varandra sedan högstadiet då de var Bromöllas enda punkare. "Det fanns inte så mycket att göra där", minns Christoffer. "Antingen spelade man fotboll eller så spelade man musik. Eller så var man nynazist." Hemma hos Strage pratar The Dahmers bland annat om kärleken till The Stooges, Joan Jett och Screaming Lord Sutch, om filmerna som skrämde livet ur dem som barn, om att besöka huset där "Motorsågsmassakern" spelades in, om sitt nya album "Creature feature", om att bota hjärtesorg med Edgar Allan Poes poesi och om varför det är "borgerligt" att rengöra scannern när man designar t-shirts.

Valter Nilsson har jobbat som truckförare, bartender och ljustekniker på filminspelningar. Han hade just utbildat sig till sjöbefäl när popkarriären – efter 25 års harvande i replokaler – plötsligt tog fart. Nu hyllas 36-åringen som kungen av göteborgsk arbetarpop och som den nye Håkan Hellström. Hemma hos Strage pratar han bland annat om hur man som livrädd bartender hanterar stökiga gängmedlemmar, om nya albumet "Högsbo riviera", om sitt vänsterpolitiska arv, om vad som egentligen är arbetarklass, om Västlänken, om husguden Mavis Staples och om hur nära han var att ge upp.

Äntligen hälsar Robyn på hemma hos Strage (som lyssnat på henne i lite mer än 30 år och dyrkat henne i lite mer än 20). Hon pratar bland annat om nya albumet "Sexistential", om sex och om att få barn utan sex, om att vilja ha Adam Driver som spermadonator, om att träffa Prince, om när hon blev vän med Klas Åhlund och Andreas Kleerup efter ett gatuslagsmål på Söder, om nätdejting på Illuminati-Tinder, om porten till universum mellan hennes lår, om hur hon blev arenarockare efter succén i Madison Square Garden, om sommarens konserter i Globen, om att som nioåring spela spökbarn i Strindbergs "Kronbruden" på Dramaten och om varför Kraftwerks "Computer love" är världens bästa låt.

De är ett band. De är ett konstprojekt. De är en självhatande organisation. De är en wannabe-folkrörelse som tvångsansluter alla lyssnare. De är en del av det svenska totalförsvaret. De söker beredskapsstöd. De skriver många manifest. De vill inte visa sina ansikten eller berätta vad de heter. De bojkottar Spotify och driver sin egen streamingtjänst. De gillar drum'n'bass. De gillar nittiotalet eftersom de slapp vara med på den tiden. De gjorde fjolårets mest omtalade svenska debutalbum ("En man utan referenser"). Deras affärsidé är att göra dumma grejer snabbt. Nu har de splittrats, det står i alla fall så i deras senaste manifest, och eventuellt startat ett "riddarband". Men innan Civil Polis lägger av gästar två av deras språkrör "Hemma hos Strage".

Göteborgsbandet Makthaverskan har gjort intensiv postpunk i 18 år. Snart kommer femte albumet "Glass and bones" och med anledning av det hälsar sångerskan Maja Milner och gitarristen Hugo Randulv på hemma hos Strage. De pratar bland annat om att vägra klättra på karriärstegen, om varför alla deras tidiga låtar handlade om Josef Fritzl, om att inte vilja bli en Pokémon som måste utvecklas, om sin beef med feminister i Falun och om hur Maja vårdade sin röst med cigaretter och gröna äpplen.