Hemma hos Strage

Han är den svenska litteraturens främsta dandy. Han är Sveriges äldsta tonåring och yngsta pensionär. Han är eleganten från vidderna. Han är allas älskare och ingens älskling och han är den andra icke-musiker som gästar "Hemma hos Strage" efter Bret Easton Ellis – en författare som han jämfördes med på nittiotalet. I podden berättar Per om sina egna musikaliska projekt: The Cure-coverbandet The Funeral Party hemma i Skövde, schlagerbidraget "Louise" som han i gymnasiet skrev med den blivande mellokungen Thomas G:son, samt trion The Sabrina i vilken han med Andreas Tilliander och Johan Skugge uppfann genren euroclash (en fusion av eurodisco och electroclash). Per pratar också om nya boken "Johannes och du", om kärleken till Soft Cell, Duran Duran och Eddie Meduza och om att bli trakasserad av elitistiska house-dj:er.

1992 flyttade den nioåriga Jacqueline Mapei Cummings från Rhode Island till Segersjö i Tumba. Hon fick en kulturchock. "Tänk dig att du varit i Providence i farliga områden där alla skriker och det är bara kaos. Det är ammunition i luften. Stress. Alla har press på sig att lyckas med den amerikanska drömmen. Sedan kommer man till Segersjö och det är... tyst och eftertänksamt. Allt är så lugnt att det känns som om man har PTSD efter kaoset. Det är som att vara på ett jättefint psykhem."I de tidiga tonåren började Mapei att rappa. Hon fick ett genombrott med den skruvade klubblåten "Video vixens" 2006 men ville göra mer vanlig pop och försvann från rampljuset. 2013 gjorde hon comeback med "Don't wait" som blev en stor internationell hit. Hon uppträdde hos David Letterman, turnerade med John Legend och spåddes en lysande framtid efter debutalbumet "Hey hey". Då drog hon sig tillbaka igen och återvände först 2019 med "Sensory overload". Två år senare startade hon supergruppen MOR, tillsammans med Fredrik Okazaki och Thomas Rusiak, som gav ut det hyllade albumet "Babydolls" innan hon plötsligt hoppade av. Strage beskriver henne som "den svenska popmusikens runaway bride" och hon lovar att inte försvinna den här gången. Mapei pratar också om att längta efter MTV-glamour i ett politiskt radikalt hem, om att som tolvåring turnera med eurodiscoduon Cool James & Black Teacher, om att måla graffiti och om att ibland bara vilja vara en tjej som köper tajts i Kista galleria.

I december hyllas Strages idol Lana Del Rey med konserten "Dark paradise" i Berwaldhallen i Stockholm. De svenska artisterna Moto Boy och Jennie Abrahamson tolkar hennes låtar i samarbete med Radiokören, ledd av dirigenten Hans Ek. Eftersom Strage lyssnat massor på både Moto Boy och Jennie Abrahamsson bjuder han förstås hem dem till sig för ett samtal om Lana Del Rey. Och för första gången spelas bara en artist i ett helt "Hemma hos Strage"-avsnitt. Moto Boy och Jennie Abrahamsson hinner också berätta om sina vikariat i The Cardigans respektive Shout Out Louds, om det går att dricka alkohol i samband med konserter och om varför man som Lana Del Rey-fan ibland, när folk inte förstår hennes storhet, känner sig som om man förklarar Schopenhauers filosofi för chimpanser.

Gitarristen Serra Petale kommer från Australien, basisten Josefine Jonsson växte upp utanför Norrköping, keyboardisten Augustina Ruiz föddes i Uruguay och trummisen Nic Crawshaw är britt. Tillsammans kallar de sig Los Bitchos! De blev kompisar i London 2017 genom sitt intresse för peruansk cumbiamusik och instrumental surfrock från sextiotalet. Alex Kapranos från Franz Ferdinand producerade deras första låtar och den streamade spelning som de genomförde under pandemin blev viral. När debutalbumet "Let the festivities begin!" släpptes 2022 hyllade kritiker Los Bitchos instrumentala cocktailgrooves. Hemma hos Strage pratar Serra Petale och Josefin Jonsson bland annat om kärleken till tequila, Abba och Tarantino, om hyllningslåten som de skrev till Lindsay Lohan, om det är en slump att de lånade ett typsnitt från omslaget till skräcksoundtracket "Vampyros lesbos", om hur Josefin lärde sig rida stående på två hästar samtidigt, om nya albumet "Talkie talkie" och om varför de gjorde en cover av den svenska julvisan "Tomtarnas julafton" (även känd "Midnatt råder").

Första "Hemma hos Strage"-avsnittet med en dansk artist gästas av Jesper Binzer, sångare och gitarrist i D-A-D! Han har ett råd till alla som likt Strage tycker att det är svårt att förstå danska: "Ha inte ångest! Lyssna med hjärtat!" D-A-D bildades som Disneyland After Dark 1982 men räknar sitt födelseår som 1984 eftersom det var då Jespers lillebror Jacob Binzer blev gitarrist. Hans gudabenådade solo i hitsingeln "Sleeping my day away" är ett av skälen till att Strage tycker att det är den bästa skandinaviska rocklåten någonsin. I podden pratar Jesper Binzer bland annat om om när han var liten och ville bli skomakare, om att se Johnny Ramone på Burger King i Köpenhamn, om att träffa Ringo Starr och flippa ut totalt, om D-A-D:s 13:e album "Speed of darkness" och om när de gjorde en hemlig spelning i Göteborg och det kom två personer.

Sedan 1979 gör Matt Johnson musik under namnet The The. Under 2000-talet har han mest skrivit filmsoundtracks men nyligen kom "Ensoulment", det första riktiga studioalbumet många år. Hemma hos Strage pratar Matt Johnson bland annat om puben som hans föräldrar drev i östra London (de ökända tvillingarna Kray hängde där), om när han fick en back öl för att åka på turné med Cabaret Voltaire, om samlingsskivan "Some bizarre" som inkluderade en av The Thes tidiga låtar (och den allra första låt som Depeche Mode spelade in), om samarbetena med Johnny Marr (som spelade längre i The The än i The Smiths), om varför Tony Blair var Margaret Thatchers sanna arvtagare, om att försöka sig på "method songwriting" (med katastrofala resultat), om The The-skivan som Bowie älskade, om psykedeliska droger, om zenmeditation och om åren han bodde i Göteborg.

Efter storstrejken 1909 tvingades fackföreningsledaren Alrik Andersson i landsflykt. Han reste från Horndal i Dalarna till Chicago där han dog 90 år gammal 1970. Samma år föddes Henrik Levahn som växte upp i Horndal och fyra decennier senare, med sin lillebror Pontus, startade ett metalband döpt efter hemorten. Deras nya album "Head hammer man" (och boken med samma titel som Henrik Levahn skrivit) skildrar Alrik Anderssons öde. Nu har bröderna Levahn varit hemma hos Strage för att prata om järnbruk och heavy metal. De hinner även diskutera Janne "Loffe" Carlssons monumentala trumspel, Scott Walkers kompakta mörker, röster från andra sidan, en tolvårig Henriks möte med Saxon på en båt, hur de lyckades skrämma slag på Google och hur de fick den legendariske ljudteknikern Steve Albini att spela in deras första EP.

Martin Elisson växte upp i Örgryte och gjorde Nirvana-covers med sina kompisar. I ettan på gymnasiet bildade de Bad Cash Quartet som hyllades av pressen (i alla fall av tidningen Pop där Strage jobbade) och fick turnera som förband till sina hjältar Broder Daniel. 2004 splittrades Bad Cash Quartet och tre år senare startade Martin Elisson och basisten Adam Bolméus det nya bandet Hästpojken tillsammans med Broder Daniel-trummisen Pop-Lars. Deras första singlar "Shane McGowan" och "Caligula", hyllningar till destruktiva livsnjutare, spelades på alla indieklubbar och Hästpojken blev så småningom en synonym för hårt leverne (i alla fall i Strages stockholmska mediekretsar). I våras kom bandets femte album "River av ett liv", som med en speltid på 22 minuter kanske snarare bör kallas EP, och nu hälsar de på hemma hos Strage. Martin Elisson och Adam Bolméus pratar bland annat om att spela en marginaliserad genre, om att både skriva Örgryte IS inmarschlåt och ett bidrag till Melodifestivalen, om parallellerna mellan Broder Daniel och Iron Maiden och om om att göra sluddrandet till en konstform samtidigt som man jobbar som logoped. Dessutom spelar de upp en italiensk Morricone-schlager som är det mäktigaste Strage hört på flera år.

Tom S Englund är sångare och gitarrist i death metal-bandet Evergrey. Han växte upp i Göteborgs nordöstra förorter och lyssnade mest på Modern Talking och Alphaville innan Europe fick honom att bli hårdrockare. I början av nittiotalet hängde han på klubben Valvet, tillsammans med många av stans blivande death metal-stjärnor, innan han bildade det mörkt melodiska Evergrey 1993. Hemma hos Strage pratar Tom bland annat om att extrajobba som scentekniker åt Pink Floyd, om Depeche Mode-låten som nästan fick honom att köra av vägen, om att studera till socionom (efter att ha drabbats av panikångest och funderat på att lägga ner bandet), om att i en musikvideo bränna fyrverkerier till ett värde av 750 000 kronor, om världens bästa gitarrsolo (Europes "More than meets the eye"), om att få dödshot av black metal-fans som tyckte att han spelade "life metal" och om det nya albumet "Theories of emptiness".