Hemma hos Strage

Genom att mixa indierock, jazz, blues och ren misär har Franska Trion blivit en av landets mest säregna grupper. De har spelat förband till Håkan Hellström, medverkat i "På spåret" och gav i våras ut sitt 14:e album "Nya kulor". Samtidigt publicerades sångaren Matti Ollikainens andra roman "Silverkulor i svart natt" där han granskar minnesfragment och inser att det vardagligt grå alltid berört honom mer än det spektakulära. Många av Ollikainens bästa låtar utspelar sig en deppig tisdagsförmiddag i mars. Hemma hos Strage pratar han också om att växa upp i byn Ullatti i Tornedalen, om mamman som fick huvudvärk av citypulsen i Gällivare, om kärleken till Chet Baker, om kaos, om sprit, om att nästan dö av covid och om att förälska sig i Majornas Lana Del Rey.

När Peter Jöback var liten hette hans bästa kompisar Judy Garland, Cyd Charisse, Gene Kelly och Fred Astaire. Hans mamma lät honom titta på musikaler när det var stökigt hemma. Några år senare blev han själv musikalartist och i mitten av nittiotalet sjöng han "Guldet blev till sand", en av de mest älskade svenska låtarna någonsin, i Benny Anderssons och Björn Ulvaeus "Kristina från Duvemåla". Parallellt med sitt arbete på scen har han haft en popkarriär och i våras kom albumet "Atlas" där han samarbetar med de brittiska artisterna Ed Harcourt, Kathryn Williams och Sophie Ellis-Bextor. Nu hälsar han på hemma hos mig för att prata om sina idoler George Michael och Elton John, om när han nästan fick gå på audition för en Woody Allen-film, om när RFSL outade honom på affischer över hela stan, om att vara mer indie än folk tror, om att sjunga duett med Kate Pierson från The B52's och Sia, om att komma näst sist i Melodifestivalen (men tröstas av Loa Falkman) och om hur allt sög 2002 ("Jag var olyckligt kär, skivan gick åt helvete och det var året då jag plattångade mitt hår").

Med sin sextiotalsfärgade soulpop blev Jackie Mere en av de mest hyllade debutanterna 2023. Hon nominerades i kategorin "årets nykomling" på Grammisgalan och "framtidens artist" på P3 Guld. Jackie föddes i Stockholm men flyttade med sin mor till Biskopsgården i Göteborg där hon vantrivdes. Redan som elvaåring började hon sjunga och spela gitarr på gatan för att få fickpengar. Musik i allmänhet – och idolerna Amy Winehouse och Prince i synnerhet – hjälpte henne genom en stökig tonårsperiod. Hemma hos Strage pratar Jackie Mere om sina tidigare liv, om att befinna sig i ett "fuck shit up mode", om att ångra alla sina tatueringar, om att komma ut som lesbisk, om kärleken till kebab och om när hon struntade i att begå självmord eftersom hon var tvungen att se Katy Perry live.

Som gitarrhjälte i Guns N' Roses blev Slash en av världens största rockikoner. Nu är han aktuell med "Orgy of the damned", ett album med bluescovers och hemma hos Strage spelar han upp några av originallåtarna av artister som Howlin Wolf, Lightning Hopkins och Robert Johnson. Han pratar också om att som sexåring flytta från brittiska Stoke-on-Trent till Laurel Canyon, sjuttiotalets rockmecka i Los Angeles, om hur hans mor efter skilsmässan blev ihop med David Bowie (och sydde kostymerna till hans Thin White Duke-period), om att få ett gitarrsolo stoppat av Michael Jacksons säkerhetsvakter, om att medverka på Bob Dylans sämsta låt och om varför han inte längre har 100 ormar hemma.

Hösten 1978 bytte den unga synthduon VCL XI (som döpt sig efter ett diagram på baksidan av Kraftwerks album "Radio-activity") namn till Orchestral Manouvres in the Dark och gjorde sin första spelning på Eric's Club i Liverpool. Andy McCluskey och Paul Humphreys kom från arbetarhem. De hade inte råd med keyboards så Paul byggde egna elektroniska instrument genom att plocka ut kretskorten ur sina mostrars radioapparater. Till slut köpte de en Korg-500 på avbetalning och skickade en demo med låten "Electricity" till Tony Wilson på skivbolaget Factory i Manchester. Han hatade den, minns Andy och Paul när de hälsar på hemma hos Strage."One week Tony Wilson was saying to his wife: 'Oh, they played the club. They were shit. I hate them. They're two hairy blokes from Liverpool playing electric nonsense.' And his wife says: 'No, this is a hit.' And the next week we met Tony and he said: 'You are the future of pop music!' He totally changed his mind. And we said: "We're not fucking pop. We're experimental.'"I nya "Hemma hos Strage" pratar OMD om sitt 14:e album "Bauhaus staircase", om hur regissören John Hughes fick dem att skriva "If you leave" eftersom han ändrat slutet på sin nya film "Pretty in pink", om Kraftwerks spelning på Liverpool Empire 1975 (dit Paul inte fick gå för sin mamma), om kärleken till Oskar Schlemmer och abstrakt 1900-talskonst, om skivbolaget som sa att de var tvungna att välja om de ville vara Karlheinz Stockhausen eller Abba (varpå de svarade "Why can't we be both?") och om att spela förband till Depeche Mode på den legendariska Rose Bowl-konserten i Pasadena 1988.

1976, när Brian Tatler var 16, bildade han heavy metal-bandet Diamond Head hemma i Stourbridge. De förutspåddes en lika ljus framtid som de andra grupperna i The New Wave of British Heavy Metal. Diamond Head tryckte upp sitt debutalbum själva och sålde det via en annons i musiktidningen Sounds. När de lyckades sälja ett ex till någon i Los Angeles blev de överlyckliga. "We thought: WE'VE GOT A FAN IN AMERICA! But we didn't think that he had a very American sounding name: Lars Ulrich."Den unge Lars Ulrich blev så förtjust i Diamond Head att han reste till England för att se dem live. Brian Tatler lät honom bo på en madrass i sitt pojkrum. Sedan åkte Lars hem till Kalifornien och bildade Metallica. För Diamond Head gick det inte lika bra. Sångaren Sean Harris krävde att hans mamma och hennes pojkvän skulle vara bandets managers, trots att de inte visste mycket om musikbranschen. De missade många chanser på grund av det men de första två albumen "Lightning to the nations" och "Borrowed time" anses vara klassiker – och den monumentala "Am I evil" kom på 26:e plats när Rolling Stone listade de 100 bästa heavy metal-låtarna någonsin. Diamond Head splittrades 1985 och har sedan dess återförenats flera gånger av Brian Tatler som är den ende originalmedlemmen. Hemma hos mig pratar han om sin långa och mödosamma karriär, om hur mycket hjälp han fått av Metallica som tolkat inte mindre än fyra Diamond Head-låtar och om sitt nuvarande jobb som gitarrist i Saxon.

Hon var den enda syntharen i den norska småstaden Mysen. Hon skulle bli fotbollsproffs men flyttade till Stockholm där hon inledde en karriär som skådespelare för att sedan sadla om och bli musiker. Hon har gjort fyra soloalbum som spänner mellan dramatisk gothrock och drömsk electronica. Numera är Katharina Nuttall mest känd som filmkompositör. I fjol förtjusades många av hennes soundtrack till dokumentären "Kungen" om Carl XVI Gustaf. Nu hälsar hon på hemma hos Strage för att prata om 1800-talspoesi, om antika synthar, om sin monumentala cover av Depeche Modes "Stripped", om att sampla sitt kylskåp och om att stå stadigt som träden genom alla årstider. Katharina Nuttall spelar också upp favoritlåtar av artister som Wendy Carlos, Laurie Anderson, Hildur Guðnadóttir och Radiohead.

Biff Byford hoppade av skolan som 15-åring. Han tänkte bli snickare eller gruvarbetare som sin far. I stället blev han sångare i det brittiska heavy metal-bandet Saxon som hade enorma framgångar på åttiotalet och fortfarande håller fanan högt. I januari släpptes deras 24:e album "Hell, fire and damnation" och nu hälsar Biff Byford på hemma hos Strage för att prata om sin tid som antikhandlare, om att bli kallad "tea drinker" av Lemmy som tyckte att han krökade för lite, om flygdramat som inspirerade hitten "747 (Strangers in the night)", om att jamma med The Clash och om texterna på senaste skivan som avhandlar allt från slaget vid Hastings och häxprocesserna i Salem till franska revolutionen, UFO:n och Kublai Khan.

Sedan han slog igenom med sitt band The Commotions i mittten av åttiotalet har Lloyd Cole varit en idol för alla som älskar melankolisk och litterär gitarrpop. Hemma hos Strage pratar han om nya albumet "On pain", om sitt flörtande med elektronisk musik, om varför han avskyr Stone Roses, om hur kokainskildringen "My bag" inspirerades av Jay McInerneys bok "Bright lights big city", om när han tvingades lämna sin stora lägenhet i New York (Jodie Foster flyttade in i stället), om sitt möte med David Bowie, om låten "I tried to rock" (där han sjöng om hur svårt det var att rocka) och om när han spelade bongotrummor med Bob Hund på Kalas-turnén 1998.