Hemma hos Strage

Nyligen hoppade Alexander Hacke av Einstürzende Neubauten, gruppen där han spelat gitarr och bas i 44 år. Innan det plötsliga beslutet hälsade han och hustrun Danielle de Picciotto på hemma hos Strage för att prata om sitt projekt Hackedepicciotto som gör egensinnig avantgarderock. Danielle flyttade från New York till Berlin i slutet av åttiotalet och grundade 1989, med sin dåvarande pojkvän, den stora technofesten Love Parade. Sedan började hon skriva elektronisk musik med Gudrun Gut (medlem i Mania D, Malaria och den allra första upplagan av Einstürzende Neubauten) samtidigt som hon gjorde karriär som konstnär och filmare. Danielle lärde känna Alexander Hacke i slutet av åttiotalet men det dröjde tills 2001 innan de blev ett par. I podden pratar Alexander bland annat om att använda kassettbandspelare som primitiva samplers, om att som 15-åring bli medlem i Einstürzende Neubauten, om sin första flickvän Christiane F (känd från filmen "Vi barn från Bahnhof Zoo"), om en vodkadränkt konsert i Pilsen som slutade med att Neubauten utvisades från Tjeckoslovakien, om första turnén i Japan där de blev otippade tonårsidoler (och bombarderades med gosedjur och trosor), om att producera Miranda Sex Garden och svenska Mobile Whorehouse och om det myller av instrument som han utforskar tillsammans med Danielle.

Nektar bildades hösten 2023, när Ilean Arvman Nelson just börjat gymnasiet och skolkade från ett svenskprov för att skriva en låt på svenska. Han spelade upp den för sin kompis Isak Zander som blev trummis i Nektar, där även basisten Elliot Axelsson Olsson, gitarristen Leo Larsson och keyboardisten Zion Merking ingår. I fjol blev Nektars debutalbum "Magnolia" en stor kritikerframgång och bandet utnämndes till "årets genombrott" av tidningen Gaffas läsare. Nu hälsar Ilean Arvman Nelson och Zion Merking på hemma hos Strage för att prata om texter som inspirerats av att gå hem tidigt från klassfester, om att ta hand om unga fans som kollapsar, om låten som de tycker är den bästa som skrivits på svenska (Solens "Fjärran stränder"), om sina barndomsminnen av Kents "Tigerdrottningen" och om när Strage nyligen skrev upp dem på gästlistan till Kent-efterfesten på Berns där de, efter att ha nekats av vakterna, fick smugglas in via köksingången.

För att fira sitt 30-årsjubileum ger det skotska postrockbandet Mogwai ut sitt elfte album "The bad fire" och hälsar på hemma hos Strage. Gitarristen (och den sporadiske sångaren) Stuart Braithwaite plus keyboardisten Barry Burns pratar bland annat om hur de skapar sitt sinnesutvidgande mangel (som på senaste skivan flyter i en mer elektronisk riktning), om kärleken till The Cure, om att sniffa Tipp-Ex, om att misslyckas som musiklärare, om att hämta sitt bandnamn från filmen "Gremlins", om att träffa Lionel Ritchie, om att klä sig så avslappnat att de misstas för roadies och om vad som inspirerade låttitlar som "Hardcore will never die but you will" och "Stupid prick gets chased by the police and loses his slut girlfriend".

Med sitt electronicaband Little Dragon har Yukimi Nagano haft stora framgångar i England och USA (där de fick en Grammynominering 2015). Efter sju fullängdare är hon nu aktuell med sitt första soloalbum "For you" där hon går i en souligare och jazzigare riktning. Hemma hos Strage pratar hon bland annat om att växa upp i Göteborg, om att få sparken från sitt första jobb som förskollärare, om sina japansk-amerikanska rötter, om att inspireras av enkelheten i en bluesklassiker från 1931, om dålig svensk sushi, om magiska svampar och om att samarbeta med stjärnor som Damon Albarn, De La Soul och Faith Evans.

I ljusskygga genrer som neofolk, martial industrial och apocalyptic pop är Ordo Rosarius Equilibrio ett av de största namnen. Duon låg länge på det legendariska Linköpingsbolaget Cold Meat Industry vars historia berättas i den nya dokumentären "Soul in flames" av Claudio Marino. Nu hälsar Tomas Pettersson och Rose-Marie Larsen på hemma hos Strage för att prata om tarot och magi, om att turnera och censureras i Kina, om rånet på Coop i Kärrtorp som fick dem att flytta till Boden, om att namedroppas av Nikanor Teratologen, om att läsa Marx i högklackat för asfulla greker, om att anklagas för att vara satanistiska fascister, om när konservativa neofolkfans blev arga på att Tomas bar klänning och läppstift, om det kommande albumet "Polishing mirrors" och om hur de fått sin kärlek att blomstra ända sedan en kompis handbojade ihop dem på Rose-Maries födelsedagskalas 1999.

Som första artist någonsin medverkar Nicke Andersson i "Hemma hos Strage" en andra gång. För fem år sedan var han med som ena halvan av Lucifer. Nu är dyker han upp som sångare och gitarrist i The Hellacopters tillsammans med trummisen Robban Eriksson. De svarar på många frågor: Hur kom de på att de skulle göra ett outro i moll till nya singeln "Do you feel normal"? Är Dregen, som tagit sin paus från bandet sedan han klämde sina fingrar i en bildörr, fortfarande medlem? Är Clash bättre än Kiss? Är det svårt att byta scenkläder i en turnébuss full av amerikanska crackpundare? Kan man tacka Lars Winnerbäck både för Hellacopters och Kents återförening eftersom han anlitade Nicke, Robban och keyboardisten Boba som kompmusiker och härom året fick Joakim Berg att ställa sig på scen igen? Varför vågade Nicke inte säga något när Hellacopters hamnade på samma flyg som AC/DC? Och hur gick det till när han på nya skivan råkade sjunga en hel Bruce Springsteen-vers utan att vara medveten om det?

Hon är snart 40 och kan inte köra bil. Hon kan inte läsa böcker eftersom hon har svårt att koncentrera sig. Hon är svartsjuk och jämför sig själv med sina killars ex. Hon är sen och har hål i strumpbyxorna. Men du kommer i alla fall inte att ha tråkigt med henne, lovar hon i sin hitlåt "Hello cowboy", och det gäller förhoppningsvis även när hon medverkar i Strages podd. Här berättar Maja Francis om att växa upp i Ängelholm där hennes far drev skivbutiken Änglavax och försåg henne med klassisk rock från en tidig ålder. Hon pratar också om att känna sig som en manic pixie dream girl, om psykisk ohälsa, om samarbetena med First Aid Kit och Veronica Maggio och om hon har den deppiga musiken i sina gener på grund av sin farmor Thory Bernhards (som sjöng "Vildandens sång", en av de sorgligaste låtar som gjorts på svenska).

Sedan 2001 leder Theodor Jensen gruppen The Plan som är aktuella med sitt första album på sex år. Hemma hos Strage får han många frågor om gruppen han spelade i på nittio- och nollnolltalet: Broder Daniel. Han minns bland annat hur de blev vräkta från sin replokal efter att ha lånat svindyra gitarrer av ett Status Quo-coverband, hur skeptisk Henrik Berggren var mot Theodors bakgrund som klassisk gitarrist och hur det gick till när Broder Daniel fullständigt kollapsade på Emmabodafestivalen 1997. Det blir också diskussioner om Jimi Hendrix, John Coltrane, metafysik, Theos planerade electronic body music-skiva (på tyska) och huruvida döden är en social konstruktion.

För 50 år sedan bildade en tolvårig Peo Thyrén ett band med sina kompisar i Gustavsberg. Han och trummisen Robert Klasen spelar fortfarande i Noice där de sedan länge är de enda originalmedlemmarna. Peo Thyrén är aktuell med en uppdaterad utgåva av sin självbiografi "Från Noice till nu" och med en jubileumsturné under våren. Hemma hos Strage berättar han om att växa upp i en socialdemokratisk utopi, om när han gick på audition för att få rollen som Emil i Lönneberga, om att dyrka Magnus Uggla och sedan spränga hans porttelefon eftersom han svikit punken, om att spela live i östtysk tv (i kommunistiska ungdomsförbundet Freie Deutsche Jugends eget program), om Noice-medlemmarna Hasse Carlssons och Freddie Hanssons tragiska öden, om sin tid i sleaze metal-gruppen Easy Action och tuggummipoppiga Sha-Boom, om att skriva texten till "Dansa i neon", om att bli frälst och om hur regissören Staffan Hildebrand försökte få Hasse Carlsson att spela huvudrollen i filmen "G": "Det kom löften som: 'Hasse, jag ska se till att du får träffa David Bowie. Vi ska filma när du går ner i tunnelbanan i Stockholm och sen går du upp ur tunnelbanan i New York och där står Bowie och väntar på dig.' Det var det fetaste som gick att locka med. Jag sa att det var bullshit."