HakeliusPopova

Stålspåren i golvet på Centralen är till för att hjälpa synsvaga, har vi lärt oss. Novus verkar visa att SD är inne i en andra andning. Expressen redovisar importerad kriminalitet i form av våldtäkter inom hemtjänsten. Ruggigt. Susanna dömer ut Estoniautredningen som statlig gruppterapi. Vi minns med glädje att vi har en härlig bok, Life at the top, om de finaste penthousevåningarna på Manhattan. Har man inte råd att bo där kan man åtminstone läsa om lyorna och titta på dem. Vanity Fairs stora artikel om Trumps stabschef Susie Wiles är fantastisk att läsa. Men varför talar hon så frispråkigt? Peggy Noonan tror att Wiles gjort misstaget att vilja bli förstådd. Vi undrar om hon inte vill ta ut lite distans, därför att det börjar gå lite knackigt för Trump. Liberalerna vill ha litteraturämne i plugget. Susanna applåderar. Johan är förvånad över att det inte redan finns. Veckans i särklass mest smaklösa: samma dag som judar mördas i Sydney publicerar Sydsvenskan ett stort, helt okritiskt idolreportage över Palestinaaktivister i Malmö. Bland dessa en person engagerad i organisationer närstående till Muslimska brödraskapet. Alltså just sådana personer som gör att judar flyr Malmö. Hur kan en sådan ohederlig partsinlaga leta sig in på nyhetsplats? Någon har helt förlorat greppet på tidningen. Man kanske ska tänka mer på mineraljakten och Bergsstaten. Årets jultips är att pryda bilen med en krans. Johan gläder sig åt att ha fått en sändning Steve Roper och Mike Nomad. Och julfilmen ni inte vill missa är Holiday Inn, med Bing Crosby, Fred Astaire och Irving Berlins musik. Hotellkedjan tog sitt namn av filmen.

Veckans ord är biofobi. Om man ogillar naturen, som vi gör, är det tydligen en psykisk åkomma. Folkhälsan kräver behandling. Jonas Bonnier ska bli kolumnist i Expressen, där Bonniersläktingen Cecilia Hagen nästan är den ende icke-anställda kolumnisten nu. Måste man vara en Bonnier för att få kolumnplats nu (säger sparkade Johan surt)? Claes de Faires nya roman "Att gå på teater" är rolig och skickligt retsam. Den ogina (Johan använder mot sin vana ett riktigt fult ord) recensionen i SvD avslöjar recensenten, Ylva Lagercrantz Spindler, som en humorlös försvarare av ett tunnhudat kulturetablissemang. Varför är metallstavar nitade i golvet på Centralen. Den som vet, berätta. SvD:s fotograf Magnus Hjalmarson Neideman för Tomas Oneborgs vana vidare att lätta upp trista bilder med en hund. Tingsrätten säger att det är OK att klimataktivister vandaliserar konst - dags att skippa politiska nämndemän. Krister Thelin, göt din plikt. Vi var på den betydligt mer exklusiva Fokus julmiddag, inte Nobelfesten, men vad var det för "värdebaserat budskap" som fanns på Nooshi Dadgostars klänning, som gjorde att hon till sist valde en annan klänning? Amnesty International har till sist kommit på att Hamas begår övergrepp. Grattis. Varför flabbar folk så mycket i andra poddar? Borde vi också göra det? Åsa Wigforss, akademiledamot, flabbar å andra sidan inte alls. Hon påminner Johan om vad som en gång sades om Karl Popper, apropå hans klassiker "The open society and its enemies": "The open society by one of its enemies". PM Nilsson går i clinch med henne i DN. Och DN går till generalangrepp på Fokus i dag: Fokus är något slags nazistiska sionister, tydligen. De är så fasligt arga över att världen inte ser ut som de önskar att den gjorde. Det blir rätt trist debatt av det. Thomas Friedman, däremot, intressant när han lyfter fram antropologi och psykologi, snarare än politik och ekonomi, som verktyg för att förstå världen. Katarina Barrling gjorde något liknande i sin fortfarande djupt intressanta doktorsavhandling. Trump vill knäcka Europa och Skatteverket förmanar oss att köpa rätt gran.

Vi har sett Beatles Anthology, 9 avsnitt nymixade efter 30 år. Och det håller. Beatles är vår populärkulturs motsvarighet till myter och gudasagor. Här finns både det extraordinära och det alldeles vardagliga. Magda håller jultal i dag, men talar knappast om AiP-skandalen. Men kanske om nazistmarschen i Salem. Mycket nazister nu, eller ska vi säga "militärhistoriker"? Magnus Ranstorp klär av Guillou, hela Sveriges egen fnoskige gammelfarbror. SOM-undersökningen bekräftar Ungdomsbarometern som vi redan talat om: yngre är allt mer konservativa. Varför? Kanske behövs en hårdare inre kärna av värderingar och normer, när allt annat flyter. Att Trump kan bli glad av att får ett "fredspris" som FIFA hittat på för att ge just till honom är nästan lite gulligt. Och tack till Edward Blom som hjälper oss att skilja på högtiderna, men också att uppföra oss. Liberalerna satsar på att vara mot strypsex för att klara sig i riksdagen. det har alla tecken på en moralpanik. Klarna varnar för bedragare, men hur skyddar man sig mot Klarna? Public services Hatet om Joakim Lundell är ett trendbrott i svensk offentlighet. Nu har vi importerat den brittiska genren underklass-nyhets-underhållning. Antagligen ett tecken på att medelklassens grepp över medierna veknat. Claes de Faires nya roman på Kaunitz-Olsson förlag är en hit, enligt Susanna, som hunnit läsa. Gå på teater heter den - nätt och rolig, men just därför allvarlig. Andreas T Olsson läste ur boken om sig själv på boksläppet på Wetterling Gallery, där hela Östermalm var. Israel får vara med i eurovisionen, vilket får de gamla vanliga länderna att hoppa av. Och årets julklapp: ett par mammuttofflor av Owe Gustafson för adaysmarch.com.

Det är podd 200. Hurra! Och vi har träffat vår första lyssnare med Inre exil-tisha. Det var på Fokus bokklubbs möte med Paulina Neudings förstlingsverk "Igår kväll i Sverige". Den är riktigt omskakande och det märks på recensionerna som i flera fall handlar mer om recensenternas ovilja att höra det hon skriver. Det blir som en tidsresa bakåt tio-femton år. Men situationen i Sverige är konstig, det noterade till exempel Spectators förre chefredaktör Fraser Nelson redan för ett par år sedan. Hur kommer det sig att vi inte fattade snabbare? Brå:s ovilja att tala om vad som skedde var en del av det. Men en del, som centerpartisten Staffan Danielsson, tog sig an problemet (och blev petad). Vi har sett Picassoutställningen på Moderna museet, som vi gillar mycket. Evelyn Waugh gillade dock inte Picasso, något han gärna berättade för Nancy Mitford. Vi har också sett Staffan Juléns och Rikstolvans dokumentär om Jan Håfström som är en underbar film om en konstnär som faktiskt kan förklara vad han gör. Kommer på SvT nästa år. Konstiga besked om varför vägarna drabbas av snökaos och skuldbeläggande av kaffedrickare. Vi protesterar. Washington Post rapporterar om grannfejd, när flygrutterna ändras för att Donald Trump inte ska ha plan ovanför huvudet. Vi bryter en lans för gymnastikens offer och buar åt Augustprisjuryn som inte gav fackbokspriset till Fredrik Sjöbergs Liljeforsbiografi. Vi förväntar oss att alla våra lyssnare köper den och ger bort den i julklapp. När ska vi komma till det nya, egyptiska museet? Vi orkar inte med sossarnas trollkonton, men uppmanar er att komma till biograf Fågel blå när Johan presenterar Whit Stillmans Metropolitian den 11 december klockan 17.30. Biljetter på biofagelbla.se.

Varför fastnar folk i snön? Vi har inget minne av att de brukade göra det. AI lika korkat som alltid. Hjälp till att sprida den förskönade versionen av Johans liv för att testa exakt hur dumt AI är. Påven försvarar biograferna — bra gjort. Johan presenterar Metropolitan på biograf Fågel blå den 11 december. Gå in på deras hemsida och köp biljetter nu. Vi har sett One battle after another och är imponerade. Lysande film med politiskt tema, men utan politiska pekpinnar. Den handlar om människor. Både Leonardo di Caprio och Sean Penn lysande. DN försöker piska upp opinion mot att talmannen Andreas Norlén tagit med sin fru Helena på några resor. Töntigt och småaktigt. Hon har representerat Sverige utan att få betalt: finns en skandal är det den. DN:s krystade avslöjanden kastar en skugga över de bra grejer de gör, som till exempel Niclas Orrenius artiklar, numsenast om nazistiska aktivklubbar. I svensk tidskrift skriver Amanda Wollstad läsvärt om problemet med svenska protestanter som inte fattar sociala koder inom diplomatin. Liberalerna ligger under två procent och har tre val. De väljer det enda av de tre som är ogenomförbart. Detta "lilla självmordsbenägna parti" som Hans Bergström en gång sade. SvD:s Henrik Torehammar försöker sig på att definiera personalismen och hamnar helt fel. Anna Nachman hamnar tvärtom helt rätt när hon i en kolumn i Fokus dissikerar Jan Guillous och andra vänstermäns homosociala vurm för arabiska män. Hon sätter fingret på något väsentligt. Det gör även Thomas Steinfeld, som analyserar dumheten, även det i Fokus. De som påstår att Trump är dum är helt enkelt slarviga. Susanna erkänner skamset att hon är ett offer för novent.

Nu råkar vi vara i de dagar som Marty McFly åkte till i Tillbaka till framtiden. Själva har vi bara varit i Venedig, som står sig. Harry's Bar lika bra som alltid, Fortuny likaså, och vi har hittat en överkomlig ersättning för fantastiska men svindyra juveleraren Codognato: Gioielleria Oreficeria Dogale, där en 88-årig juvelerare och hans son tillverkar fantasiskapelser i ett litet hål i väggen. Vi har också varit i Göteborg för att se Johan Rabaeus gästspela som Gertrude Stein på Stora teatern. Utmärkt, förstås, liksom de ny- men ej sönderrenoverade Hotell Eggers samt nyöppnade Dicksonska villan, med restaurangen Umarell. Synd bara att göteborgare inte kan låta bli att ta upp Stockholm. I den staden har de gapiga Gazademonstranterna fått SL att ställa in bussar. Räcker det inte nu? Kristoffer Tamsons tycker det. Kung Charles III har fyllt 77 och Johan tar det som ursäkt att tala om hans garderob, till stor del från Anderson & Sheppard. Vår kung också bra i sina dubbelknäppta - Götrich, måhända? Så BBC-skandalen, som inte kommer som någon överraskning för den som inte är blind och döv. Samma problem i public service här, som Adam Cweijman med glans demonstrerade i radiodebatt med Ekots Klas Wolf-Watz i veckan. Johan menar att public service förutsätter en accepterad elit som sätter normen, men att varken public service eller många av dess kritiker inser det. Ebba Busch har talat på riksting och använder "orka" snarare än "våga" - Susanna ger tummen upp. Kjell Höglund - en klenod - är invald i Sveriges music hall of fame. Vi har olika idéer om nya serien Pluribus och påven har listat sina favoritfilmer.