HakeliusPopova

Vi har 313 partipolitiska företrädare som är gängkriminella. Vad gör partierna? SD:s kvittningsbråk får oss att undra om SD vill sänka Tidö. Tanken att man föraktar äldre för att man kritiserar Mats Svegfors försök att sänka regeringen är lika löjlig som att man inte kan ha synpunkter på vad svarta säger utan att vara rasist. Alexandra Charles har helt enkelt fel. Poängen är väl den motsatta: att man bör ta honom på allvar oavsett hans ålder. Och allvaret handlar så delvis om den oattraktiva egenskapen att vara illojal. Vill man inte vara lojal, stå utanför partier. Men att sänka sina kompisar i en valrörelse är inte ett tecken på god moral, utan ett karaktärsfel. En annan intressant sak, där detta är en del, är att kampanjerna mot regeringen nu är igång. Sossarna är alltid bäst på detta och de har många journalister med sig. Många kommunikatörer ställer upp i valet. Men varför petas Bengt Ohlsson ut ur DN:s helgbilaga efter 38 år? Cykla är hälsosamt, får vi veta, men polisen varnar för att cyklister blir av med sina värdesaker. Vi var på Louisiana med Harriet och Owe Gustafson för att titta på Basquiat, väl värt resan. Djävulen bär Prada 2 kan man däremot hoppa, även om det alltid är kul att gå på Borrby bio. Johans sommarprojekt är att läsa viktorianska Anthony Trollope, med början i The way we live now. Susannas är att läsa och läsa om Simone de Beauvoir. Segerdag i Moskva i dag - otroligt att Putin tvingas skala ner i rädsla för Ukraina. Kanske är han riktigt pressad, även i Moskva. Lena Andersson skriver kul om maktspråk i Svenskan. Och Susanna bär en fin tröja av camillathulin.se.

Varför övergav Sossarna arbetarklassen? Johan Alfonsson reder ut saken. Samtidigt kommer Katalys med en bok med djupintervjuer med sossar som gick till SD, Kjell Östberg ed en historia från Palm till Andersson och Payam Moula på Tiden med en om vart sossarna bör ta vägen. Första maj firas stort i år, utom i DN, där Timbros Segerfeldt får skriva en rött barnslig artikel om att allt vore bättre om S och LO inte hade funnits. *Är det någonsin intressant med sådant ointresse för det som faktiskt hänt? Mycket förståelse och många erkännanden för och till kungen på 80-årsdagen. Utom i Svenskan som, vanan trogen, måste tala om hur illa de tycker om sina kärnläsare genom att publicera en pueril kolumn av Ali Alonzo om att vi måste ha republik. Bra av Alexandra von Schwerin att lyfta frågan om hormonplåster och bristen därpå. Klimakteriekvinnor röstar också. Vi har sett ett par avsnitt av At Madison. Kul med skådisar — Kurt Russell och Michelle Pfeiffer — som blir betydligt bättre som äldre. Också intressant tema, som pekar på en längtan tillbaka bland amerikaner till en tid före woke och Trump. Bra stridsrop av riksantikvarien Susanne Thedéen mot utförsäljningar av kulturbyggnader. Kung Charles gör succé i USA och drottning Camilla har med sig en av Christoffer Robins dockor som saknats. Vi recenserar London efter förra veckans besök. Sedan reder vi ut bakgrunden till Mats Svegfors "öppna brev" i syfte at sänka Ulf Kristersson. Köpenhamn har en bar för neurodivergenta som vi vill besöka. Och sopgalenskaperna kostar hundratals miljoner. När ska någon ta strid med "hållbarhetssamordnarna".

Vi bor på Carlton Club på St James's street, klubben där det nuvarande torypartiet bildades, fast lokalerna tog de över först 1940, efter en tysk bomb. Kungen fyller åttio och fick passande nog en fin Märta Måås-Fjetterström-matta. Kungen är intresserad av hantverk. Vi har sett en fantastisk utställning om Elsa Schiaparelli på Victoria & Albertmuséet. Otroliga kreationer av den första modeskaparen som verkligen gjorde konst av sitt hantverk. Ingrid Giertz-Mårtenson kommer att skriva om utställningen i Fokus, ingen kunde göra det bättre. Tracey Emin på Tate Modern inte så kul, hon är som en hispig tonårsbrud som aldrig utvecklas. Stig Strömholm har skrivit en fantastisk understreckare om 1870 års män, apropå en bok av Per Wästberg om Bo Bergman. De hade nyanserade, vuxna liv. Johan tänker på Hans L Zetterberg och hans tal om samhällets sfärer. De har blivit färre. Lite onödigt med överpriserna för att inreda Sagerska huset. En skithistoria, men lite av Konsultsverige möter resten av Sverige. Kvartals story om SOM-undersökningarna som antagligen överskattar förtroendet för Public service och delvis finansieras av Public service är bra, men problemet har varit tydligt hela tiden: förtroendet för PS växer vänsterut, sjunker högerut. Novus konstaterar att tre av fyra upplever samtalstonen inom politiken som ohövlig. Simona Mohamsson kanske inte vet så mycket, men har gott humör i motgång. Rädda våtmarkerna har skattefuskat, men de är svenska anarkister, så de böjer sig för Förvaltningsdomstolen. Oförklarlig trötthet ej oförklarlig: träna mindre. Vi gillar fortfarande våra favoritkrogar i London: The Wolseley, Mr Chow, Simpsons-in-the-Strand och så vidare. Men London har blivit mer privat. Bra att Operan i Stockholm kan renoveras och bli kvar, tack vare privata finansiärer. Blir det bensinransonering? Vi ser fram emot gengasen.

Trump visste förstås att han utmålade sig som Jesus. Det han inte förstår är precis detsamma Stalin inte fattade. "Hur många divisioner har påven", frågade Stalin. Nu är han och Sovjetunionen borta, men påven och Vatikanen finns kvar efter 2000 år. Eller är allt riggat av Joel Halldorf i hans ambitiösa karriär? Härligt depraverat att Teatergrillen kör "nio sjötungor under nio dagar". Men vi minns Erik Lallerstedt med saknad. Hans definition av en journalist: någon som är full och saknar penna. Susanna noterar att det skrivs om att barnafödandet går ned, men att hundägandet ökar. Vi har ett par reservationer. Inte riktigt samma sak. Föräldraskap har blivit för teoretiskt. Det är en praktisk kunskap. Nu blir det fotbolls-VM och politiker övertrumfar varandra i löften om att öl ska få serveras till frukost. Populismen verkar ha blivit en elitsysselsättning, för folk i allmänhet verkar inte bry sig. Vad 'är nästa legalisering? Pensionsmyndigheten säger att vi inte behöver pensionsspara, vilket är uppenbart fel. Günther Mårder är häktad för insiderbrott, men de röda flaggorna finns där: det sägs samtidigt att han inte vunnit på det. Låt oss vänta och se vad det är. Men hans trista roll som "Sveriges snålaste man" är värt ett fängelsestraff. Agnes Wold och två andra läkare påpekar att staten nu satsar massor av miljoner på en metod mot demens som inte har något vetenskapligt stöd alls. Det beror på at det är en moralistisk idé om att man ska motionera och äta trist. Typiskt svensk vård och svenskt samhälle. Ingen vill ha barnfängelser, men det verkar de som argumenterar mot dem ha missat. de verkar tro att det finns folk som tycker det är bra med barn i fängelser, när sanningen är att det helt enkelt är den bästa lösningen i en skitsituation. Vad är deras egen lösning? Ingen, verkar det som. Susanna skriver om det i Fokus. Fokus har också en valkompass, de är väldigt populära, men varför. Vi är inte säkra. Kul att följa striden om skattesänkning i Vänsterpartiet - väldigt intern för det gäller bara deras "partiskatt".

Skatteverket tycker att kvinnan som blivit såld till 120 män bör skatta för hobbyverksamhet. En aning obehagligt, eftersom vi alla, undantaget storföretag, är Skatteverkets bitches. Klarna fortsätter med sina affärer för att täcka upp kursfallet. Katrine Kielos har skrivit intressant om kvinnor i ekonomin — det finns massor av historia vi glömt. Anita du Rietz har gjort det tidigare. Ebba Busch, tidigare "högerpopulist" har plötsligt blivit det vita hoppet för DN och alla andra som vill splittra Tidösamarbetet. Samtidigt går hon i clinch med Public service, som förstås inte fattar vad saken handlar om. Ansvarig utgivare Karin Ekman kastar sig rakt ut i politiken. Antagligen utan att fatta det, för så institutionaliserade är journalisterna i allmänhet på Public service. Bra att de saker Public service velat hålla för sig själv nu blivit offentliga diskussioner. Det är som när en dysfunktionell familjs hemligheter äntligen börjar redas upp. Centerns Thand-Ringqvist satsar allt på att blockpolitiken löses upp. Vänsterpartiets Dadgostar satsar allt på att den upprätthålls. Kul valrörelse, när så många lägger allt de har i potten. Missa inte att köpa biljetter till Bio Fågel Blå, biofagelbla.se, till den 16 april 17.45, då Johan presenterar den fantastiska klassikern Withnail and I. Det blir inte roligare än så — och Fågel Blå har bra bar. Missa inte heller laddalivet.se den 22 maj — biljetter finns på den adressen — där vi lajvpoddar och andra kloka och inspirerande personer gör andra grejer. Och så, till slut, Trump och Irankriget: Bagdad Bob hade rätt, han var bara för tidig. Nu är alla Bagdad Bob, verkligheten är avskaffad och med det även vårt intresse. Man orkar inte följa ett krig där allt känns som AI och ljug.

Vi plågas bakom långsamkörande konstrundepensionärer på Österlen. The Hives hade bäst aprilskämt, förutom M på Lidingö. Vi har sett Carouschka Streijffert på Olseröds konsthall — rekommenderas — och varit med när Göran Hellström presenterade sin nya bok "Från van Goghs öra till Mona Lisas leende". Fullt av intressanta historier om och med konstnärer. Skönt med konstnärer som är verbala och skönt när de för den skull inte är fyllda av teori. Mårten Arndtzens senaste bok — Konsten är vi — behandlar sådana frågor på ett förträffligt sätt. Presskonferensen med M och SD berättade egentligen inget vi inte redan visste, men just därför skönt att få saken ur världen. Lite krystat med alla som försöker dissa det hela. Kd är ett litet parti som måste få uppmärksamhet, inte så konstigt om de tar varje chans till det. Och förresten: var är den breda mitten? Om man utgår från väljarkårens uppfattning är antagligen SD mer i mitten än C, som är extremt i många avseenden. Inga-Britt Ahlenius skrivit utmärkt i SvD om problemet med bristen på ansvarsutkrävande av tjänstemän. Kan man återupprätta detta, eller är det för sent. Polisen har plötsligt fattat att man kan få ned våld mot kvinnor genom att punktmarkera våldsamma män. Varför tog det så lång tid? Skandal att inbrottstjuv kan komma in hos Jimmie Åkesson. Vad gör Säpo. Vi gillade, lite överraskande, den senaste säsongen av The Industry på HBO. Och så såg vi om Once up on a time in Hollywood och den håller. Hollywood är så bra på att ta hand om sin historia. Hur kan Statens Fastighetsverk sälja ut våra kulturbyggnader? Är det inte sådant här Tidögängets kulturpolitik borde handla om? Och Public services nedskärningar är ett politiskt uppspel inför valrörelsen.de har inte alls någon akut brist på pengar. Pinsamt.