Gubben Med Hatten

––––––––––––––––––

Det här är ett avsnitt som inte handlar om att hästar är svåra, farliga eller missförstådda, utan om något som är betydligt mer obekvämt – nämligen vad som händer när människor får information, kunskap och konkreta verktyg serverade gång på gång, men ändå väljer att fortsätta som de alltid har gjort.

För det som faktiskt gör mig ledsen i hästvärlden är inte olyckor, misstag eller konflikter. Det är inte unga hästar som testar gränser eller människor som kämpar med osäkerhet. Det är när någon vet bättre, har fått förklaringen, har sett sambanden, har förstått varför något inte fungerar – och ändå väljer att inte göra skillnaden.

I avsnittet pratar vi om den där märkliga punkten där utveckling stannar, inte för att kunskapen saknas, utan för att viljan att förändra sitt eget beteende är mindre än viljan att hålla fast vid sin självbild. Vi pratar om hur lätt det är att lyssna på ett poddavsnitt, nicka instämmande, känna sig träffad – och sedan gå ut i stallet och göra exakt samma sak som igår.

Samtalet rör sig genom konkreta exempel: en ung häst som invaderar space och väcker frustration, en situation där säkerhet blandas ihop med makt, och hur begreppet “ledarskap” ofta används för att rättfärdiga otydlighet snarare än ansvar. Vi pratar om hur space inte handlar om dominans utan om kommunikation, och hur tydlighet inte är hårdhet utan struktur.

Vi går också in i den psykologiska delen av konflikten, den som uppstår i människan. Den där blandningen av ambition, skuld och rädsla för att inte räcka till som ibland gör att man hellre försvarar sitt gamla beteende än erkänner att något behöver förändras. Det är lättare att säga att hästen är svår än att säga att jag kanske behöver utvecklas.

Ett viktigt tema i avsnittet är skillnaden mellan att något fungerar och att något utvecklar. En häst kan vara funktionell, lydig och “duktig” utan att relationen för den skull är särskilt stark. En träning kan vara tekniskt korrekt utan att vara utvecklande. Och en människa kan samla på sig enormt mycket kunskap utan att den någonsin omsätts i praktiken.

Vi pratar om rädsla och överskottsenergi och hur allt för ofta tolkas som samma sak. Om hur understimulans kan maskeras som olydnad, och hur överkontroll ibland döljs bakom ord som säkerhet och ansvar. Vi pratar om stimulans som mognad, om vikten av fri rörelse, lång lina och utrymme – och om varför verklig förändring ofta börjar först när vi slutar detaljstyra varje steg och istället börjar ta ansvar för helheten.

Men kärnan i avsnittet är tydlig: förändring kräver mer än förståelse. Den kräver beslut. Och det är där många konflikter egentligen börjar, inte i hästen, utan i människans ovilja att förändra sitt eget beteende trots att hon vet bättre.

Det här är inte ett avsnitt som pekar finger för att skuldbelägga, utan för att väcka. För ibland är det mest respektfulla vi kan göra mot både hästen och oss själva att sluta låtsas att vi inte vet.

Om du någon gång har känt att du egentligen redan har svaret men inte riktigt velat agera på det, då kommer det här avsnittet att träffa. Och ja, det kan kännas lite obekvämt – men det är ofta där utveckling börjar.

Lyssna med öppet sinne, men också med ärlighet. För i slutändan handlar det inte om hur mycket vi vet, utan om vad vi är beredda att göra annorlunda när vi väl vet det.

🔗 Vill du följa resonemangen vidare?

Samtalen slutar inte här.

Om du vill fortsätta utforska samarbete, ledarskap och relationen med hästen bortom metoder och quick fixes, är du varmt välkommen att följa oss här:

🌍 Hemsida: www.heartsandhorses.se

📸 Instagram: @hh_horseacademy

📘 Facebook: https://www.facebook.com/thehorsepsychologist

▶️ YouTube: https://www.youtube.com/@hästpsykologen

Där fortsätter samtalet.

Och där bygger vi förståelse – över tid. 💛