Gubben Med Hatten

Gubben Med Hatten #79 – 150 mil senare: Vad har vi egentligen förändrat?Hästvälfärdsloppet är över – men arbetet för hästarnas psykiska hälsa har bara börjat.150 mil. 53 dagar. 35 maraton. En vagn som ibland kändes som ett mindre flyttlass. Och en kropp som vid flera tillfällen hade väldigt starka åsikter om hela projektet.Hästvälfärdsloppet är äntligen genomfört!Efter 53 dagar på vägarna, genom regn, backar, smärta, fantastiska möten och några riktigt mörka stunder är jag tillbaka hemma. Och för första gången på länge kan jag ge mig ut och springa utan att behöva släpa på en förbannad vagn.Men vad händer egentligen när man har genomfört något som man själv knappt förstod omfattningen av när man började?I det här avsnittet av Gubben Med Hatten är jag och Jonna äntligen tillbaka tillsammans framför mikrofonerna. Och vi har en hel del att prata om.Vi börjar med Hästvälfärdsloppet. Inte bara kilometerna och den fysiska prestationen, utan framför allt den mentala resan. För hur fortsätter man när kroppen protesterar, tankarna börjar handla om att ge upp och man inser att man fortfarande har halva Sverige kvar framför sig?Jag berättar om de tuffaste perioderna, om skadan som nästan satte stopp för allt, om de mentala svackorna i Dalarna och om varför syftet bakom loppet blev den viktigaste drivkraften när motivationen inte längre räckte.Men också om stoltheten, tacksamheten och det känslosamma mottagandet när jag äntligen kom hem.För det här handlade aldrig bara om att springa. Det handlade om att göra skillnad för hästarna.Vi pratar om vad loppet faktiskt har satt igång, om möten med människor, nya möjligheter och hur vi kan fortsätta arbetet med att lyfta hästens psykiska hälsa och välfärd.Och så blickar vi framåt.För det händer en hel del inom Hearts & Horses. Vi pratar bland annat om nya initiativ, framtidens utbildningar och utvecklingen av en AI-baserad kunskapsplattform som ska göra kunskap om hästpsykologi, beteende, kommunikation och samarbete mer tillgänglig för hästägare.Men vi stannar naturligtvis inte där.Vi tar också upp frågor från lyssnare, bland annat om hästar som blir starkt flockbundna, om självständighet, trygghet och vad vi egentligen menar med eftergift.För är eftergift något vi människor ska ge hästen? Eller kan den viktigaste eftergiften vara den som hästen själv upptäcker när den förstår situationen och hittar sin egen lösning?Det leder oss in i ett större samtal om positiv och negativ förstärkning, tryck och eftergift, belöningar och varför vi ibland blir så upptagna av att diskutera träningsmetoder att vi glömmer bort själva relationen.För en sak är att få hästen att göra det vi ber om.En helt annan är att hjälpa hästen att förstå, tänka, välja och utvecklas.Och kanske är det där den verkliga förändringen börjar.Det här är ett avsnitt med både skratt, allvar, personliga erfarenheter och en hel del tankar om vart vi är på väg. Från 150 mils ultralöpning till hästens psykiska välfärd, från träningsmetoder till självinsikt och från stora visioner till konkret förändring.För Hästvälfärdsloppet må vara avslutat.Men resan mot ett bättre hästliv fortsätter.Och som alltid:Gör ditt bästa och gör en skillnad.

Gubben Med Hatten #78 – Från vägen till Riksdagen: Hästens psykiska hälsaVi ser när hästen haltar. Men ser vi när den inte mår bra inuti?Drygt 60 mil. Regn, uppförsbackar, smärta, en alldeles för tung Vagneta, märkliga sovplatser, fantastiska människor längs vägen – och till slut en löptur rakt genom Stockholm och in till Riksdagen.Hästvälfärdsloppet har nått en milstolpe.Men det här avsnittet handlar egentligen om anledningen till att jag springer överhuvudtaget.Hästens psykiska hälsa.För inne i Riksdagen fick vi möjlighet att lyfta frågan om hästens psykiska välfärd och det lagförslag jag vill försöka föra fram. Och när jag och Jonna sätter oss ner efteråt kommer vi tillbaka till en fråga från livesändningen som egentligen borde diskuteras betydligt oftare i hästvärlden:Hur uppstår psykisk ohälsa hos en häst – och hur ser vi den?Vi är ganska bra på att reagera när något fysiskt går sönder. Hästen haltar, får kolik, tappar vikt eller får ett sår. Då förstår vi att någonting behöver göras.Men en häst kan fortfarande äta, ridas, hoppa, lastas och prestera – och samtidigt leva med psykisk ohälsa.Det gör frågan betydligt svårare.I avsnittet berättar vi om en hingst vi arbetade med som levt ensam under många år. På ytan fanns beteendeproblem som kunde tränas och hanteras, men det var först när vi fick se honom i hans hemmiljö som omfattningen av problemet blev tydlig. Det handlade inte bara om träning. Det handlade om livsstil, sociala behov och år av förutsättningar som inte matchade den häst han faktiskt var.Och där finns en viktig poäng.Psykisk ohälsa behöver inte betyda ett stort trauma eller en fullständigt förstörd häst.Den kan visa sig betydligt mer vardagligt: återkommande motstånd, motarbete, starka känsloreaktioner, avstängdhet eller beteenden som gång på gång berättar att någonting i hästens tillvaro inte fungerar.En enstaka dålig dag är inte psykisk ohälsa.Men när samma signaler återkommer behöver vi våga bli nyfikna på orsaken istället för att bara korrigera symptomet.För hästen är ett bytesdjur som vi har tagit in i en människoskapad värld. Vi bestämmer var den bor, vilka den träffar, när den äter, hur den tränas och väldigt mycket av hur dess vardag ser ut. Det betyder inte att hästhållning automatiskt skapar psykisk ohälsa – men det betyder att vi har ett enormt ansvar för att förstå vad hästen behöver för att kunna fungera och trivas i den värld vi skapat åt den.Och kanske är det just där nästa stora steg inom hästvälfärden behöver tas.Inte bara från ”min häst fungerar” till ”min häst är frisk”.Utan vidare till:”Min häst mår faktiskt bra.”Vi pratar också om själva Hästvälfärdsloppet hittills. Om de första brutala dagarna med för mycket vikt på vagnen, ösregnet, de ändlösa backarna, låret som till slut sa ifrån och alla människor som öppnat sina hem, trädgårdar, kyrkor och hjärtan längs vägen.Det har varit betydligt tuffare än planerat.Men efter drygt 60 mil står syftet ännu klarare.Min dröm är att kunskap om hästens psykiska behov en dag ska vara lika självklar som kunskap om foder, hovar och fysisk hälsa. Att vi som väljer att leva med hästar också tar ansvar för att lära oss förstå hur våra val påverkar livet på insidan av hästen.Det här är ett avsnitt om Riksdagen, Hästvälfärdsloppet och psykisk ohälsa – men framför allt om nästa steg.För vi behöver inte vänta tills hästen skriker för att börja lyssna.

Gubben Med Hatten #77 – Att göra en skillnad – med Amy BoysenVerklig förändring börjar inte med vad vi är emot – utan med vad vi själva är beredda att göra annorlunda.Vad krävs egentligen för att göra skillnad i en hästvärld där nästan alla säger sig vilja hästens bästa – men där vi inte alltid är överens om vad det faktiskt innebär?I veckans avsnitt av Gubben Med Hatten har jag lämnat den vanliga podduon för en stund och slagit mig ner med Amy Boysen för ett väldigt personligt samtal om hästar, livet, tävlingssporten, sociala medier och framför allt viljan att faktiskt förändra något.Vi börjar långt innan tävlingsbanor och sociala medier. Amy berättar öppet om en trasslig uppväxt, fosterfamiljer, känslan av att vara annorlunda och varför djuren blev platsen där hon kunde vara sig själv utan att bli dömd. Hästarna blev inte bara ett intresse, utan en trygghet – och så småningom också en riktning i livet.Efter att under uppväxten ha fått höra att hon inte skulle lyckas växte ett ganska rejält pannben fram. Livet tog sina omvägar, men omkring 2020 förändrades riktningen och Amy började satsa fullt ut på djuren, hästarna och det hon idag ser allt tydligare som sitt syfte: att hjälpa djur att bli bättre förstådda och hjälpa människor att bli bättre hästägare.Men hur gör man egentligen skillnad?Amy berättar om en period där hon använde sociala medier för att säga ifrån om sådant hon tyckte var fel inom hästsporten. Hon höll, med hennes egna ord, inte käften. Det skapade uppmärksamhet, konflikter och en hel del turbulens – men också en viktig insikt.Att peka på problemen är inte alltid samma sak som att förändra dem.Så vad händer om man istället går in i sporten och försöker visa ett annat sätt?Det är där samtalet verkligen tar fart.Vi pratar om Amys ambition att tävla med samspel, avslappning och hästvälfärd i centrum, om drömmen att en dag bli dressyrdomare och därigenom kunna påverka sporten inifrån, men också om något så konkret som att vilja gå in på tävlingsbanan utan sporrar och med mindre utrustning.Inte för att skapa en gimmick.Utan för att visa vad som faktiskt går att göra när kommunikationen och relationen får bära mer av prestationen.Det leder oss naturligtvis in i en större och stundtals ganska frispråkig diskussion om dagens tävlingssystem. Vad är det egentligen vi premierar? Är det samspelet mellan häst och människa – eller har vi ibland blivit så beroende av utrustning, tradition och ett visst ideal att vi tappat bort vad skicklighet faktiskt borde innebära?Och varför ska inte en tinker, ett kallblod eller ett gotlandsruss kunna komma in och konkurrera på sina egna förutsättningar om det vi verkligen säger oss vilja bedöma är kvalitet, kommunikation och samspel?Därifrån spårar samtalet – på bästa möjliga sätt – vidare till en idé om framtidens tävlingar där hästvälfärd faktiskt lönar sig. Där mindre utrustning, harmoniska övergångar, självständighet hos hästen och verkligt samspel kan ge fördelar i bedömningen. Och där prispengarna är tillräckligt stora för att människor faktiskt börjar höja på ögonbrynen.För tänk om den riktigt prestigefyllda prestationen inte var att kontrollera hästen mest effektivt.Tänk om den var att behöva kontrollera den minst.Det här blir ett personligt, varmt och stundtals ganska obekvämt samtal om en hästsport i förändring – men också om ansvar. Om att nästa generation inte behöver vänta på att någon annan ska skapa den sport de vill ha.Vi kan börja bygga den själva.För förändring sker inte bara genom att säga vad andra borde sluta göra.Den sker när vi själva vågar visa vad som kan göras istället.

Gubben Med Hatten #76 – Rutiner, fasader och hästen bakom beteendetNär vi slutar ta det välbekanta för givet kan vi börja se vad hästen faktiskt upplever.Tillbaka i bilen, tillbaka på vägarna och nästan lite tillbaka i tiden. I det här avsnittet sitter jag och Jonna återigen och spelar in podd mellan uppdragen, efter en dag fylld av hästar, ridning, lärdomar och några mindre lyckade försök att hitta rätt väg genom Skåne.Men veckans stora fråga handlar om något som finns i nästan varje hästs liv:Rutiner.Rutiner kan skapa trygghet. Hästen lär sig hur dagen fungerar, vad som kommer härnäst och vad olika situationer betyder. Men just därför kan rutiner också skapa väldigt starka förväntningar – och ibland börjar vi människor tolka hästens förutsägbarhet som ett bevis på att den är trygg.Det är inte nödvändigtvis samma sak.En häst kan vara lugn därför att den förstår situationen och känner sig trygg i den. Men den kan också ha lärt sig att tolerera, stå ut eller helt enkelt följa ett välbekant mönster. Och när något plötsligt förändras kan vi få möta en sida av hästen som vi aldrig tidigare sett.Där kommer vi in på fasader.För hur vet vi egentligen om den lugna hästen är avslappnad – eller om den har blivit väldigt skicklig på att hålla ihop sig?Under dagens uppdrag möter vi flera exempel på hur tidigare erfarenheter och förväntningar påverkar det som händer här och nu. En häst bär med sig så mycket oro in i ridningen att den utvecklat ett tix. Istället för att försöka korrigera själva beteendet arbetar vi med något betydligt mer grundläggande: att återskapa connection, få hästen tillbaka till nuet och hjälpa den upptäcka att den inte längre behöver förhålla sig till det som den förväntar sig ska hända.En annan ryttare har efter olyckor blivit osäker tillsammans med sin häst. Hästen fungerar när en självsäker tränare tar över, men inte på samma sätt tillsammans med ägaren. Den enkla slutsatsen hade kunnat vara att ägaren behöver bli tuffare.Men tänk om det är helt fel väg?Istället handlar lektionen om att hjälpa människan hitta sin egen trygghet, förstå var hennes gräns går och skapa positiva erfarenheter därifrån. För trygghet går inte att beställa, och den byggs definitivt inte genom att någon står bredvid och säger att du ”borde kunna det här vid det här laget”.Trygghet skapas erfarenhet för erfarenhet.Vi möter också en mycket erfaren ryttare med en otroligt talangfull häst som tidigare inte fungerat trots träning på hög nivå. Där blir förändringen nästan motsatsen till mer teknik: att våga känna sig som nybörjare igen och flytta fokus från prestation till samtalet i sadeln. När connection blir viktigare än att genomföra en övning börjar hästen släppa spänningar, förväntningar och gamla försvar.Och kanske är det en av avsnittets viktigaste tankar:Beteendet vi ser är inte alltid hästen vi har.Ibland ser vi resultatet av historik, rutiner och förväntningar. Ibland ser vi en fasad. Och ibland händer faktiskt bara något så överväldigande att hästens toleranströskel passeras fullständigt. Vår uppgift är inte att automatiskt sätta en etikett på det, utan att försöka förstå skillnaden.Mitt i allt detta närmar vi oss dessutom något väldigt speciellt.Det här är sista ordinarie avsnittet innan jag den 1 september spänner för vagnen och startar Hästvälfärdsloppet. Då lämnar vi pratet om att skapa förändring och börjar bokstavligen springa för den – fem mil om dagen, dag efter dag, på väg genom Sverige.Det är spännande.Det är skrämmande.Och ja, ironiskt nog innebär det förmodligen också två månader med ganska extrema rutiner efter ett helt poddavsnitt om hur rutiner påverkar oss.Bra planerat.Det här blir ett avsnitt om hästens vardag, förväntningar och fasader, men lika mycket om människans ansvar att fortsätta vara nyfiken. Att inte bara fråga vad hästen gör, utan varför den gör det – och vad den upplever tillsammans med oss.För ibland är det först när något bryter rutinen som vi får möjlighet att se vem som faktiskt finns där bakom

Gubben Med Hatten #75 – Fixed Mindset: När hästen fastnar i ett mönsterFörändring börjar när vi skapar utrymme för ett annat svar.Vad händer när en häst har lärt sig att världen fungerar på ett visst sätt – och därför börjar möta nya situationer med samma gamla svar?I veckans avsnitt pratar vi om fixed mindset och growth mindset, både hos hästen och hos människan. För även om vi ofta pratar om hästens beteenden som enskilda problem – den går inte att lasta, den blir rädd, den stänger av, den drar eller exploderar – kan det ibland finnas något betydligt djupare bakom. Hästen kan helt enkelt ha fastnat i ett sätt att hantera världen där alternativen blivit väldigt få.Vi utgår från flera hästar vi mött under den senaste roadtrippen, bland annat en väldigt vänlig och introvert hopphäst som utvecklat en imponerande förmåga att stå ut. Hon kunde tolerera väldigt mycket bakom den fasad hon byggt upp, men när vi började komma igenom den mötte vi något helt annat: en mjuk, mottaglig häst som faktiskt ville vara med i samtalet, men som hade väldigt liten kapacitet att hantera krav.Och där blir skillnaden mellan fasad och mindset viktig. Fasaden kan vara ett skydd, medan det bakom den kan finnas ett invant sätt att tänka och reagera som gör att hästen fortsätter välja samma lösning. Därför räcker det inte alltid att förändra beteendet på utsidan. Vi behöver förstå vad som får beteendet att uppstå från början.Vi möter också en häst som i samband med krav och lastning kunde stänga av nästan fullständigt för att sedan plötsligt explodera framåt. Och så har vi islänningen med vad som först beskrevs som en ganska rejäl koskräck. Det visade sig snart att korna kanske inte var det egentliga problemet. Utmaningen handlade snarare om självkontroll och om hästens förmåga att stanna kvar mentalt när situationen blev överväldigande.Och några hundra väldigt nyfikna kor visade sig vara förvånansvärt engagerade assistenter i den pedagogiska processen.Hästens första svar var det den redan kände till: fly, stegra, dra och komma därifrån. Men när vi kunde skapa små ögonblick där den istället stannade kvar började något förändras. En sekund blev tre. Tre blev fler. Till slut kunde hästen börja betrakta situationen istället för att automatiskt reagera på den.Det är egentligen kärnan i hela avsnittet.Utveckling handlar inte om att ta bort hästens instinkter, utan om att hjälpa hästen upptäcka att den har fler möjligheter än att automatiskt följa dem.Men då måste vi människor också vara beredda att förändras. Vi återkommer till Ray Hunts tanke om att vi måste anpassa oss efter situationen – och förstå att situationen är hästen framför oss. Det kräver mental flexibilitet. Om hästen förändras men vi fortsätter med samma plan, samma metod och samma förväntningar är det kanske inte längre hästen som sitter fast i ett fixed mindset.Och den där är lite jobbig.För vi människor är också fantastiskt duktiga på att skapa sanningar: ”Min häst är sådan.” ”Den är rädd för kor.” ”Den går inte att lasta.” ”Jag måste göra så här.” När förklaringen blir absolut slutar vi lätt vara nyfikna.Ett growth mindset betyder inte att vi tror att allt kan förändras på fem minuter. Det betyder att vi fortsätter leta efter möjligheten till utveckling – hos hästen, hos oss själva och i relationen mellan oss.Det här är ett avsnitt om skyddsmönster, rädsla, självkontroll, mental flexibilitet och om att hjälpa hästen gå från att bara reagera på världen till att kunna vara delaktig i den.För kanske börjar verklig förändring inte när hästen äntligen ger oss rätt svar.Kanske börjar den när hästen upptäcker:”Jag har faktiskt fler svar att välja mellan.”

Gubben Med Hatten #74 – 🎙️ Energi och meningen med livetDet vi lägger in i relationen är också det vi får möjlighet att skapa tillsammansDet här avsnittet börjar egentligen i en ganska konkret ände. Hästvälfärdsloppet närmar sig, rutten genom Sverige börjar ta form och den 1 september går starten på en resa som både handlar om fysisk uthållighet och om att lyfta frågor som vi länge har pratat om i podden: hur skapar vi ett hästliv som inte bara ser bra ut på utsidan, utan faktiskt känns bra för hästen på insidan?Det leder oss snabbt in i en större diskussion om vad hästvälfärd egentligen är. Vi människor har blivit mycket skickliga på det som går att se och mäta. Vi kan förbättra stallmiljöer, foderstater, utrustning, hagar och träningssystem. Allt det är viktigt. Men samtidigt finns det en risk att vi fortsätter måla om fasaden på ett hus utan att riktigt undersöka hur livet faktiskt fungerar där inne.För vad händer mentalt och emotionellt i hästen?Och hur mycket av det kan vi egentligen mäta?Vi diskuterar begränsningarna i att försöka förstå ett djurs inre liv enbart genom synligt beteende, fysiologiska värden och det som går att registrera utifrån. En människa hos en psykolog får möjlighet att berätta vad hon känner, tänker och upplever. Hästen har inte den möjligheten på samma sätt. Därför behöver vi bli betydligt bättre på att förstå sambandet mellan beteende, psykologi, relation och sammanhang.Men det betyder inte att varje hästägare behöver bli psykolog eller beteendeforskare.Tvärtom.För den kanske viktigaste förflyttningen är betydligt enklare: att börja tänka mer relationellt och mindre tekniskt. Att inte bara fråga vilken metod som fungerar, utan vad hästen upplever, vad den förstår och vad vi själva bidrar med i relationen.Och det är där vi kommer in på avsnittets huvudtema:energi.Hästar kommunicerar inte främst genom ord. De kommunicerar genom kropp, riktning, intention, spänning, avslappning, fokus och det vi i vardagligt språk ofta samlar under begreppet energi.Vi pratar om den fysiska energin – det vi kan se i ögon, ansiktsmimik, muskeltonus, rörelse, andning och kroppshållning – men också om den mer psykologiska energin. Förväntan. Intention. Frågan som hänger i luften innan någon ens har hunnit göra något.Det är också därför en flock hästar kan röra sig synkroniserat utan att någon behöver ge kommandon. Kommunikation sker hela tiden, och mycket av den sker långt innan vi människor själva är medvetna om att vi har skickat något budskap.Det gör energi till något betydligt mer praktiskt än mystiskt.Det handlar om vad vi tar med oss in i mötet.Om jag går till min häst med frustration, brådska, förväntan eller rädsla påverkar det relationen redan innan jag lyft handen eller tagit i grimskaftet. På samma sätt förändras kommunikationen när jag kommer med lugn, nyfikenhet, tydlighet och närvaro.Och mitt i allt detta kommer vi till den lite större frågan:Vad är egentligen meningen med livet?Efter många timmar av löpning och powerwalk finns det gott om tid att tänka, och någonstans där börjar en ganska logisk tanke växa fram: kanske handlar mening inte om att hitta ett färdigt svar utanför oss själva, utan om vad vi väljer att lägga in i våra relationer, våra handlingar och det vi bidrar med till andra.Det gäller människor.Det gäller hästar.Och det gäller relationen däremellan.För relationen är inte bara två individer som råkar befinna sig bredvid varandra. Den blir nästan som en egen entitet, skapad av det båda parter för in i den.Det här är därför ett avsnitt om hästar, energi och kommunikation – men också om något betydligt större. Om vår förmåga att vara närvarande, att söka förståelse istället för kontroll och att våga vara nyfikna på sådant som inte alltid går att mäta med en siffra.För kanske ligger en ganska stor del av meningen med livet just där:I det vi skapar mellan oss.

Gubben Med Hatten #73 – 🎙️ Norrlandsresa, bilproblem och varför resan alltid lär oss någotIbland är det inte motgångarna som definierar resan – utan hur vi väljer att möta dem.Det här avsnittet börjar med två veckor fyllda av mil efter mil på vägarna genom Sverige. Från laktattester i Mora och träning i de jämtländska fjällen till clinics i Östersund, Arvidsjaur, Malå, Umeå och vidare genom Norrland. Det blir ett samtal om långa arbetsdagar, många fantastiska hästar och människor, återhämtning i kalla sjöar och bastur, men också om den verklighet som följer med när man lever större delen av sitt liv på resande fot.För ibland går inte allt enligt plan.Den här gången är det bilen som bestämmer sig för att sätta tålamodet på prov.Det som börjar som ett mindre problem utvecklas till en resa fylld av verkstadsbesök, oväntade omvägar och många timmar där det enda alternativet är att lösa situationen steg för steg. Och precis som så många gånger tidigare visar det sig att det sällan är motgångarna i sig som avgör hur en resa blir – utan inställningen vi väljer att möta dem med.Vi pratar också om träningen inför Hästvälfärdsloppet och hur den blivit en naturlig del av vardagen. Laktattester, långa powerwalks med tung ryggsäck, intervallpass och timmar i naturen har blivit lika självklara som arbetet med hästarna. Samtidigt konstaterar vi att det ibland är betydligt enklare att hitta en häst med energi än att hitta en tillräckligt lång backe i Skåne för ett träningspass med 25 kilo på ryggen.Men avsnittets hjärta finns egentligen inte i bilen eller träningen.Det finns i alla de människor och hästar som möts längs vägen.Vi berättar om de olika hembesöken och workshoparna under resan, om ekipage med helt olika förutsättningar men med samma vilja att förstå varandra bättre. Det blir tydligt hur ofta lösningen inte handlar om att göra mer, utan om att göra saker tydligare. När hästen verkligen förstår vad vi ber om förändras både kommunikationen och känslan i samarbetet.Vi kommer också in på varför resor som dessa betyder så mycket. Att få möta människor där de är, se deras vardag och hjälpa dem med just de utmaningar de står inför ger en helt annan förståelse än om allt skulle ske på en och samma plats. Varje gård, varje häst och varje människa har sin egen historia – och det är just det som gör arbetet så fascinerande.Genom hela avsnittet återkommer vi till en tanke som passar lika bra för livet som för träningen med hästar:Vi kan inte alltid styra vad som händer.Men vi kan alltid påverka hur vi väljer att hantera det.En bil går sönder.Ett träningspass blir inte som planerat.Vädret förändras.En häst reagerar annorlunda än vi hade tänkt oss.Allt det där är en del av verkligheten.Det viktiga är inte att livet blir problemfritt.Det viktiga är att vi fortsätter framåt ändå.Det här blir därför ett avsnitt om mycket mer än en resa genom Norrland. Det handlar om uthållighet, problemlösning, möten med fantastiska människor, glädjen i att få arbeta med hästar och den märkliga men vackra känslan av att ibland upptäcka att de största lärdomarna kommer när ingenting riktigt går enligt plan.För ibland är det först när vägen tar en oväntad sväng som vi upptäcker hur långt vi faktiskt har kommit.Och kanske är det just därför de bästa berättelserna nästan alltid börjar med orden:"Det här gick inte riktigt som vi hade tänkt oss..."

Gubben Med Hatten #71 – 🎙️ Seminarium på Falsterbo och vad verklig hästvälfärd egentligen innebärHästvälfärd handlar inte om att välja sida – den handlar om att förstå hästen.Falsterbo Horse Show är en av Nordens största mötesplatser för hästsport, och i år fick vi möjlighet att delta i ett seminarium tillsammans med Agria, där frågor om partnerskap, hästvälfärd och framtidens hästhållning stod i centrum. Det som från början var tänkt att bli ett samtal om partnerskap utvecklades snabbt till något betydligt större – en djup diskussion om vad hästvälfärd faktiskt betyder, hur den kan omsättas i praktiken och varför den frågan angår alla som lever tillsammans med hästar, oavsett disciplin eller ambitionsnivå.Innan vi kommer dit hinner vi förstås prata om livet mellan poddavsnitten. Vi reflekterar över hur samma princip gäller både mellan människor och mellan människa och häst. För utan öppenhet och en vilja att möta sanningen blir det svårt att skapa verklig utveckling.Vi berättar också om förberedelserna inför kommande roadtrip genom Jämtland, Västerbotten och Norrland, om träningen inför Hästvälfärdsloppet och hur många timmar som faktiskt går åt till att dra en tung vagn i sommarvärmen. Det blir ett samtal om uthållighet, disciplin och varför de största målen nästan alltid byggs av många små steg.Vill du köpa min nya bok Covarra kan du nu göra det via denna länken: https://www.amazon.se/dp/9151944219Men avsnittets hjärta finns på Falsterbo.Tillsammans med Carl Hedin, Annette från SWB och en moderator från Agria diskuterar vi om partnerskap verkligen är möjligt inom tävlingssporten och hur vi kan skapa en framtid där prestation och hästvälfärd inte behöver stå i konflikt med varandra. Diskussionen blir både respektfull och engagerad, och det blir tydligt att människor kan ha olika utgångspunkter men ändå dela samma vilja att ge hästarna ett så bra liv som möjligt.En av de mest intressanta delarna av samtalet handlar om hur olika vi faktiskt definierar ordet partnerskap. Är partnerskap bara en känsla? Är det en träningsfilosofi? Eller är det något som kan beskrivas mer konkret?Här presenterar vi vårt eget perspektiv och lyfter fram de fyra grundläggande förutsättningarna för att hästen ska kunna trivas även när den arbetar, tränar eller tävlar: trygghet, välbehag, tillfredsställelse och meningsfullhet. Vi resonerar kring varför verklig hästvälfärd inte bara handlar om frånvaron av lidande, utan också om närvaron av positiva upplevelser. En häst som känner sig trygg men aldrig får uppleva glädje, utveckling eller mening lever fortfarande inte ett fullvärdigt liv.Samtalet leder också vidare till en av hästvärldens mest omdebatterade frågor – positiv och negativ förstärkning. Istället för att fastna i begrepp och etiketter väljer vi att rikta fokus mot något ännu viktigare: kommunikation. För innan vi diskuterar vilka verktyg vi använder behöver vi ställa en mycket enklare fråga:Hur kan vi göra det så lätt som möjligt för hästen att förstå oss?Det är en fråga som förändrar hela perspektivet.När målet blir begriplighet istället för kontroll förändras också sättet vi tränar, leder och samarbetar med våra hästar. Vi diskuterar varför eftergift, timing, tydlighet och lyhördhet fortfarande är några av de mest kraftfulla verktygen vi har – inte därför att de handlar om dominans, utan därför att de hjälper hästen att förstå vad vi försöker säga.Genom hela avsnittet återkommer vi till samma tanke. Hästvälfärd handlar inte om att vinna en debatt. Den handlar inte om att välja ett läger eller försvara en metod. Den handlar om att varje dag fatta beslut som gör livet lite bättre för den individ vi har framför oss.För när vi börjar se världen ur hästens perspektiv förändras också våra egna prioriteringar.Och kanske är det just där verklig hästvälfärd börjar.I människans vilja att förstå den häst hon har framför sig – och göra kommunikationen så tydlig, rättvis och meningsfull som möjligt.