Salim var 14 år, det var den 17 februari 1994 och han dog i sin mors armar, han hade just varit och hämtat sitt examensbevis, och just när han stod utanför porten föll han ihop, han blev skjuten inför sin mamma som själv stod utanför och pratade med grannarna, hon trodde han skojade först för att bosättaren sköt med en ljudlös pistol. Bosättaren var känd för att terrorisera folk, efteråt kom han fram till henne och sa ”han skojar inte, jag sköt din son” varpå han och fyra soldater tog med sig Salim, en vecka senare fick de tillbaka honom, ihopsydd från halsen ner till bålen, fylld med bomull, bara hjärtat var kvar, de sköt honom i ryggen, genom hjärtat. Han var en av de första som bestals på organ på nittiotalet. Hans mamma fick en massiv stroke efteråt och dog ett par år senare.Efter över ett halvår av research och samtal har jag äntligen lyckats få en familj att våga berätta trots hot om våld och farliga konsekvenser. Hoppas ni vill lyssna och och sprida den viktiga berättelse. För Salim.För Palestina.För upprättelse.För rättvisa.
