Harrisons dramatiska historia

Den 25 december år 800 kröntes frankerkungen Karl till kejsare i Peterskyrkan i Rom. Händelsen kom att få enorm historisk betydelse och betraktas ofta som utgångspunkten för den västeuropeiska medeltidens politiska utveckling. Karl blev Karl ”den store”, Carolus Magnus, och i både Tysklands och Frankrikes regentlängder har han nummer ett. I många östeuropeiska länder har man gått ett steg längre och låtit hans namn bli synonymt med ordet för kung.Men vem var Karl den store, och varför kom just hans regeringstid att fungera som en vattendelare? Varför hänvisas han ofta till som ”Europas fader”? Historien om Karls liv och ovanligt långa och lyckosamma tid som kung över största delen av Västeuropa är både spännande och blodig, med erövringar av Tyskland och Italien, hänsynslös svärdsmission och nedkämpande av kupper och uppror, fälttåg från Baskien och Aragonien i väster till Ungern och Kroatien i öster. I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Karl den store och hans värld.Det är också historien om en man som vi vet ovanligt mycket om. Inte nog med att skelettet är bevarat i Aachens domkyrka, vi har också detaljerade ögonvittnesskildringar av hur Karl klädde sig, lyssnade på hjältesagor, övade sig i välskrivning, jagade vilt, åt och drack, skaffade sig en stor familj, och så vidare. Ingen annan människa under tidig medeltid kan komma oss så kusligt nära.                      Bild: Karl den Stores byst, en idealiserad avbildning och relikskrin som sägs innehålla Karl den stores dödskalle, ligger vid Aachens katedralskassa och kan betraktas som den mest kända avbildningen av härskaren. Wikipedia, Fotograf Florian B. Gutsch Some Rights Reserved. Wikipedia, CC BY-SA 4.0Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt

Kung Artur av Britannien, monarken med de tappra riddarna kring runda bordet, framstår för många som medeltidens portalfigur. Blott namnen på medlemmarna i kretsen är nog för att få oss att minnas barndomens sagor och associera till djärva stordåd, Camelots krenelerade murar, tinnar, torn och magi – Lancelot, Gawain, Tristan, Mordred, Merlin, Guinevere, Morgaine le Fay. För att inte tala om svärdet Excalibur och den heliga Graal.Men hur mycket är sant? Har kung Artur funnits? I så fall: när levde han, och hur tedde sig den värld som var hans? Varför är det så ont om hänvisningar till kungen i epokens egen litteratur? Vad vet vi egentligen, om vi utgår från arkeologin och från bevarade texter, om det land som idag heter England, när landet drabbades av invasioner och krig i svallvågorna av romarrikets fall och folkvandringstiden?I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om kung Artur och den berättarkultur som förknippas med hans namn.Till saken hör att vissa av de mest färgstarka historierna om kung Artur och riddarna kring runda bordet skrevs påfallande sent, på 1100- och 1200-talen, och berättar mycket mer om den erans adliga och aristokratiska smak och värderingar än om hur folk tyckte och tänkte under tidig medeltid. Historien om hur Graal introducerades i europeisk litteratur och på kort tid blev Europas mest legendomspunna – men kyrkligt sett icke-auktoriserade – heliga föremål är både fascinerande och avslöjande. Detsamma gäller historien om hur munkarna i Glastonbury slog knut på sig själva för att hölja det egna klostret i arturiansk mystik, något som ännu ger eko i populärkulturen.Bild: Gobeläng som visar Artur som en av de nio värdiga, bär en vapensköld som ofta tillskrivs honom ca. 1385.  Okänd upphovsman - International Studio Volume 76, via http://www.bestoflegends.org/kingarthur/ Wikipedia, Public Domain.Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt

Det har gått två millennier sedan antikens grekiska och romerska civilisationer blomstrade, men än idag kan vi komma dem kusligt nära – inte bara i skrifter utan också i kulturlandskapet. Grekernas tempel och teatrar, romarnas akvedukter, vägar och murar och alla de vardagsföremål och skulpturer som finns till beskådande på våra museer är imponerande vittnesbörd om de första europeiska högkulturerna.För dagens resenärer är den antika världen aldrig långt borta. Mitt i storstäderna Athen och Rom utbreder sig väldiga arkeologiska parker med lämningar efter triumfbågar, samlingslokaler och salar för religiösa kulter. I Pompeji och Herculaneum är det som om tiden stått stilla sedan 70-talet e.Kr. I norra England kan man fotvandra längs Hadrianus mur, den 118 kilometer långa försvarsbarriären mot Skottland. I tyska Trier, som under senantiken fungerade som romersk huvudstad, finns en lika enorm som välbevarad port, flera stora badanläggningar, en amfiteater och en rekonstruerad tronsal som ännu ser ut som på Konstantin den stores tid.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om lämningar efter antiken i dagens Europa och Medelhavsvärlden, med utflykter till allt från öländska fornborgar och museimontrar i Stockholm till villor på Sicilien och ruinstäder i Jordanien.Bild: Pompeiis teater med Vesuvius i bakgrunden. ElfQrin - CC BY-SA 4.0, Wikipedia.Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt

Romerska rikets nedgång och fall i Västeuropa har ända sedan renässansens dagar varit föremål för ändlösa diskussioner mellan lärda européer. Fler än 170 orsaksmodeller har konstruerats, av vitt skilda slag. Frågan om vad som fick det gigantiska imperiet vid Medelhavet att erodera och kollapsa är en av världshistoriens största gåtor.Var det så enkelt att ”barbarerna” på andra sidan gränsen – germanerna, hunnerna och de andra – helt enkelt var bättre soldater, att de mördade imperiet genom hänsynslösa plundringståg? Eller bör vi söka efter ekonomiska förklaringar, till exempel i dålig penningpolitik, alltför dyra slavar och misskötta lantegendomar? Eller ligger gåtans lösning snarare i obarmhärtiga externa faktorer, som pandemier och klimatförändringar? På 1700-talet menade upplysningsfilosofer att imperiet fick en dolkstöt i ryggen av kristendomen, och i 1900-talets kommunistländer skyllde man på klasskamp. Nazisterna menade att det var judarnas fel. Och så vidare, i oändlighet. Nya förslag presenteras ständigt. Vad tror forskningen idag? Vad tror vi själva?I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om romerska rikets undergång, den händelseutveckling som utmynnade i att antiken gled över i medeltiden.Bild: Förstörelse av Thomas Cole (1836), Wikipedia, Public Domain.Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt

Få politiska system i världshistorien tycks, enligt källorna, ha producerat lika många tyranniska och galna härskare som det romerska kejsardömet. Listan över katastrofer på tronen kan göras lång: Tiberius, Caligula, Nero, Domitianus, Commodus, Heliogabalus, med flera. Folk som aldrig läst en rad i de latinska skrifterna har ofta gjort deras bekantskap i tv-serier som ”Jag, Claudius” och filmer som ”Gladiator”.Hur mycket är sant? Stämmer det att Nero var så tokigt ondskefull att han lät bränna ned Rom bara för att få stå och spela lyra i eldskenet och sedan kunna bygga upp världens lyxigaste palats i det brutalt rivningssanerade stadsområdet? Stämmer det att Caligula förklarade krig mot havsguden och tvingade sina soldater att springa ut i Engelska kanalen för att samla ihop snäckor som krigsbyten? Utnämnde han sin favorithäst till konsul? Var Vespasianus så erbarmligt snål att han till och med beskattade kiss? Och hur var det med romarna själva – var de obotliga festprissar som ägnade nätterna åt vidlyftiga orgier och dagarna åt att frossa i dödligt underhållningsvåld på amfiteatrarna?I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om de många uppfattningar och missuppfattningar som vi har utvecklat om romarna och deras kejsare.Bild: Mynt som visar Nero; cirka 64–66. Wikipedia, Public Domain.Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt

Jesus från Nasaret, kristendomens förgrundsgestalt, är världens genom tiderna mest kända, omdiskuterade och inflytelserika individ. För 2,4 miljarder människor – omkring en tredjedel av jordens befolkning – är han att betrakta som Guds son och den stora sanningssägaren och predikaren i historien. Även de som vänder honom ryggen måste ta honom på allvar, eftersom det är omöjligt att förstå de senaste två millenniernas västerländska kultur utan kännedom om Jesus och hans budskap.Men hur mycket vet vi egentligen? Det finns ju folk som gör gällande att Jesus inte ens har existerat. Har de en poäng? Vad var det som gjorde Jesu budskap så radikalt och farligt att myndigheterna i Jerusalem såg sig tvungna att gripa, tortera, döma och avrätta honom? Hur kom det sig att hans lilla grupp i Galileen på kort tid utvecklades till en av det romerska imperiets mest vitala rörelser och till slut upphöjdes till statsideologi? Finns det belägg för de mirakler som Jesus utför i Nya testamentet – gick han på vatten, förvandlade vatten till vin och botade rörelsehindrade så effektivt att de kunde ta sina sängar och gå hem?I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Jesus. Det blir en uppvisning i allt från obarmhärtig källkritik till nyfikna deckarspekulationer om uppståndelsens mysterium.Bild: Kristus Frälsaren (Pantokrator), en enkaustisk ikon från 600-talet från Saint Catherine's Monastery, Mount Sinai. OBS - något nedskuren. Wikipedia, Public Domain.Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt

Det romerska riket var antikens största och mest inflytelserika imperium. Från att ha varit en liten stadsstat på några kullar vid Tibern, dominerat av etruskiska grannar, utvecklades Rom på 300- och 200-talen f.Kr. till att bli en stormakt i sydvästra Europa och Nordafrika, för att i nästa skede svälla till ett kejsardöme som sträckte sig från Skottland i nordväst till Mesopotamien i sydöst. Medelhavet blev i praktiken en romersk insjö.Men hur började det? Byggdes Rom verkligen på sju kullar? Finns det någon sanning i historien om Romulus och Remus, de båda bebisarna som räddades av en varginna och sedan växte upp till att bli hämndlystna och dådkraftiga krigare och stadsgrundare? Vem var Lucretia, vars självmord upphöjde till en kvinnlig förebild för stadsborna vid Tibern? Hur kunde lilla Rom betvinga samtliga grannstäder och skapa ett politiskt system som gjorde det möjligt att expandera åt alla väderstreck? Hur utvecklades strategin ”söndra och härska”? Vad är sant och falskt i Asterixalbumen?I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om det äldsta Rom. Vi möter såväl obevisbara skrönor om gamla hjältar och hjältinnor som analyser av stadsbilden kring Forum Romanum, en skildring av världens original-proletärer och det dödliga maffiasamhälle som de romerska stormännen skapade kring sina residens.Bild: Romulus och Remus diar vargen på en flodstrand. Efter Justus van Egmont - Den här filen donerades till Wikimedia Commons som en del av ett projekt av Metropolitan Museum of Art. Wiki Media Commons.Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt

Kleopatra var den sista hellenistiska härskaren. Hon styrde som kvinnlig farao över Egypten omedelbart innan landet införlivades med det romerska imperiet. Genom att måla upp henne som orientalisk huvudskurk gjorde romarna henne till föremål för en negativ propaganda av sällan skådat slag, och deras bisarra och fantasifulla överdrifter gav henne ett kändisskap som består än idag.Alla tror sig veta hur Kleopatra såg ut, men alla gissar. Den antika världens karismatiska skönhetsdrottning, Kleopatra av Egypten, är en av historiens mest fascinerande gåtor. Trots att hon regerade påfallande länge och effektivt är det bara för hennes kärleksaffärer och ouppklarade dödsfall som hon blivit ihågkommen. Och det är hennes fienders fel: deras intensiva baktaleri gav henne evigt liv i historieböckerna.Men hur mycket är sant? Lät hon verkligen upplösa pärlor i ättika och dricka upp dem för att imponera på Marcus Antonius? Kommer Elizabeth Taylors rolltolkning på bio den historiska verkligheten nära? Vad vet vi om Kleopatra, när det kommer till kritan?I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om drottning Kleopatra – inte bara om hennes liv och gärning utan också om hur minnet av henne har formats och förändrats under tvåtusen år.Bild: Marmorbyst av Kleopatra VII av Egypten från ca. 40-30 f.Kr. En forntida romersk byst av den ptolemaiske härskaren Kleopatra VII av Egypten som bär ett kungligt diademband över håret; daterad till mitten av 1:a århundradet f.Kr. (dvs. runt tiden för hennes besök i Rom), upptäcktes den i en villa längs Via Appia. Det finns nu i Altes Museum, Berlin, i Antikensammlung Berlin-samlingen. Wikipedia, Public Domain.Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt

Turism är ingen modern företeelse. Under 200-talet och 100-talet f.Kr. utvecklades en omfattande resekultur i den grekiska och hellenistiska världen, vilken resulterade i skrivandet av listor över sevärdheter som borde ses av den som hade tid och råd. Ambitionen utmynnade i utnämningen av ett antal spektakulära byggnads- och konstverk till ”världens sju underverk”.Av de antika underverken återstår i våra dagar endast ett någorlunda intakt: Cheopspyramiden och de stora pyramiderna i Egypten. De andra underverken har krossats av jordbävningar, erosion, översvämningar och – ej att förglömma – två årtusendens klåfingriga besökare. Trots detta kan vi faktiskt bilda oss en uppfattning av hur de försvunna monumenten har sett ut, och i vissa fall har man faktiskt byggt upp nya versioner av dem. Frihetsgudinnan i New York har således samma proportioner som kolossen på Rhodos. Dessutom inspirerar de antika listorna ständigt till nytt listskrivande i modern tid.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om den antika världens sju underverk och om den kultur som omvälvde dem – om allt från nervösa souvenirförsäljare i Mindre Asien till bittra romerska kommentarer om att akvedukterna minsann är betydligt värdigare underverk än de gamla pyramiderna.Bild: Kolossen enligt en gravyr från 1800-talet. Wikipedia, Public Domain.Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt