Beyond Our Places

Platsvarumärke, platsidentitet och placemaking – tre begrepp som används flitigt men ofta missar målet att skapa en gemensam förståelse. Vad betyder de egentligen? Varför använder vi dessa begrepp i dagens plats- och stadsutveckling?I detta avsnitt av Beyond Our Places tar Diana Uppman hjälp av Eva Eliasson, kommunikationschef på fastighetsbolaget CA Fastigheter. I sin nuvarande roll arbetar Eva bland annat med att utveckla attraktionskraften för Gasverksområdet i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Arkitekt Petra Svensson Gleisner, grundare av Ihop, har djup erfarenhet av placemaking och är bland mycket annat medförfattare till boken "Placemaking in the Nordics". Även Diana Uppman har arbetat med platsidentitet och placemaking sedan 2010.Podden tar en ovanlig och något negativ ingång i ämnet. Vi inleder med en kritisk tes – att platsvarumärke har en tendens att bli det Jane Jacobs kallar ”en oärlig mask”. Är det så? Finns det en risk för överanvändning av dessa begrepp, vilket kan leda till att deras ursprungliga positiva betydelse urholkas och i stället blir något att håna? Tendensen finns där idag.Vi försöker reda ut begreppens bakgrund, skillnader, deras ursprungliga ambitioner och hur tolkningarna har förändrats över tid. Är det möjligt att rädda begreppens värde och använda dem på ett sätt som skapar hållbara och autentiska platser?Följ med på en utforskande resa om begrepp i förändring.

Vad är det som gör en plats levande, älskad – eller kanske rent av avvisande för oss människor? Kan vi förstå de krafter som styr våra relationer till platser?I detta avsnitt av Beyond Our Places tar Diana Uppman hjälp av urbanisten Josef Conning för att dyka djupt in i fysikens fundamentala krafter och utforska hur dessa kan fungera som analogi och ingång för att förstå platsers attraherande eller repellerande krafter.Josef Conning driver företaget A Spatial Story och är en kreativ platsutvecklare som rör sig mellan olika tekniker och metoder från framtidsstudier, placemaking och strategi.Samtalet börjar med Jane Jacobs poetiska skildring av stadens trottoarer som en oändlig balett där människorna skapar rörelse och liv. Därifrån går vi in i fysikens värld, där gravitation och magnetism får stå som metaforer för mänskliga behov, identitet och relationer.Vad kan vi lära oss av de krafter som binder samman – eller sliter isär – våra fysiska miljöer? Hur kan vi använda denna förståelse för att bygga framtidens magnetiska platser? Följ med på en utforskande resa om platsens krafter.

Vad är intelligens? Har intelligens en påverkan på hur vi formar våra städer och platser? I detta avsnitt utforskar Diana Uppman begreppet intelligens tillsammans med Petra Jenning, arkitekt, utvecklingschef på FOJAB och temaledare för innovationer inom programmet Smart Built Environment. Samtalet tar oss med på en resa genom olika dimensioner av intelligens med nya insikter om hur vi kan utveckla våra urbana miljöer.Avsnitten inleds med en mayansk skapelseberättelse, en vacker och uråldrig historia, som öppnar dörrar till nya tolkningar av vad intelligens kan vara. Genom att vidga intelligensbegreppet kan vi skärpa vår förståelse för växternas och djurens intelligens och upptäcka fler ömsesidiga beroenden i ekosystemen. Det inspirerar till nya skapandeprocesser som levande fasader eller organiska stadsstrukturer. Kanske har artificiell intelligens potential att förfina vår förmåga att lyssna till naturens mer subtila signaler. Är det möjligt att framtiden kan finnas i en symbios där alla dessa former av intelligens flätas samman och skapar något större än var och en för sig. Följ med på en tankeexpedition som breddar perspektivet på intelligens och dess roll på våra framtida platser.

Martin Rörby ger en kort arkitekturhistorisk guidetur i stadsdelens olika kvarter.Välkommen till stadsdelen där ett medborgarnätverk utvecklar de innovativa framtidsfrågorna.I stadsdelen Hammarby Sjöstad i Stockholm finns det ett medborgarengagemang som saknar motstycke. Ca 90 procent av de boende är anslutna till en förening, Sjöstadsföreningen, som driver såväl omfattande klimatprojekt som sociala hållbarhetsprojekt. Utöver de nämnda projekten samordnar de en rad aktiviteter och evenemang under sommar- och vinterhalvåret. För att lyckas uppnå sina visioner samarbetar Sjöstadsföreningen med skolor, fastighetsutvecklare, polis, kommun och näringslivet. Inte nog med dagens engagemang, föreningen har verkat i 20 år. En enastående bedrift.I detta avsnitt samtalar Diana Uppman med Poul Heie och Ulf Andersson samt Martin Rörby. Poul Heie bor i Hammarby Sjöstad och är ordförande i Sjöstadsföreningen. Poul driver också lokaltidningen Sjöstadsbladet, är grundare till Sjöstadsportalen, grundare till företagarnätverket i Hammarby Sjöstad och mycket mer. Ulf Andersson har sin verksamhet längs en av kajerna i stadsdelen. Med kanalen som utsikt arbetar Ulf med platsutveckling i sitt familjeföretag Kompanjon partner. Kompanjons fokus är att koppla samman medborgarna med varandra och genom evenemang och dialog möjliggöra engagemang och attraktionskraft. Beyond our Places har tagit hjälp av Arkitekturhistorikern och tv-profilen Martin Rörby som guidar oss genom Hammarby Sjöstads kvarter och historia.Medborgardrivna projekt är ingen nyhet i sig och i en tidigare podcast om Göteborg 2021 så kunde vi lyssna till hur kommun och näringsliv initierade ett omfattande medborgarengagemang. Det som gör Hammarby sjöstad unikt är att där initieras medborgarinflytande av medborgarna själva. Lyssna till en helt unik stadsdel med djupt engagerade boende som vågar välja nya vägar för att uppnå sina framtida visioner.https://sjostadsforeningen.se.

Ett jubileum är inte bara ett firande; det är ett målsnöre och en spegel för historien. Det är också en blick mot framtiden och ett avstamp för att förverkliga visioner. Göteborgs 400-årsjubileum, ett firande som sträckte sig över ett decennium, är nu avslutat. Tusentals människor har involverats och bidragit med idéer, initiativ och projekt som formar stadens framtid. Men vi bromsar här. Vanligen är ett stadsjubileum ett firande under några dagar. Ibland har staden byggt vackra monument och byggnader, institutioner och stadsdelar för att visa upp stadens framtida skrud under dess jubileumsdagar. Göteborg stack ut hakan och valde en helt annan väg.I detta avsnitt samtalar Diana Uppman med Therese Brusberg, Chef för destinationsutveckling och Göteborgs 400-årsjubileum på Göteborg & Co. Therese har levt med 400-årsjubileet i snart 15 år. I samtalet startar vi i historien 100 år bakåt för att sedan snubbla in i ett idélandskap under 2011/2012 där visioner mejslades fram av hundratals experter och flera tusen medborgare. Vilka drömmar hade de? Jo, att få bada mitt i stan. Att få mer konst och kultur till stadens platser. Att hylla regnet och göra staden till världens bästa stad när det regnar. Att få smart trafik. Att hylla historier och berättelser. Att staden Göteborg är mer än dess gator och byggnader, det är dess människor och drömmar. Att Göteborg bygger broar, öppnar rum, och lever nära sitt vatten – nu teman för en stad som aldrig slutar växa och förbättras.Under tio år har Göteborg fått se tusentals evenemang och projekt genomföras på dess olika platser, många burna på idéer från medborgarna. Det finns kritik. Varför byggdes det inte mer spännande arkitektur? Vilka avtryck gjorde ”egentligen” jubileet för framtiden? Lyssna till ett samtal om hur ett jubileum växer fram, förverkligas och nu reflekterar exempelvis dessa invändningar. Lyssna till en jubilar som vågade ta en annorlunda väg!

Kyrkoherde Kristin Molander, Arkitekt Björn Ekelund och Diana Uppman i samtal.Vad kan hända om du stannar upp, vänder ryggen åt negativa mediaflöden och katastroftankar, bara för en stund? Att stänga örat till samtalen om korkade kollegor eller inkompetenta politiker. Låta blicken söka andra landskap. Tänk om du då skulle skymta det stora antal människor som ler i mötet längs trottoarkanten. Kanske kan du ana alla dem som bygger vår värld och stöttar varandra. Står du stilla fler stunder ser du möjligen att detta sker dagligen på våra fysiska platser. Men är det tillräckligt? Inom stads- och platsutveckling pratas det ofta om målet att levandegöra platser med gemenskaper, men varför upplevs detta så svårt?I en poddstudio, mitt bland 100-tals ”swifites” som samlas runt den moderna lägerelden i sångerskan Taylor Swift, möter Diana Uppman, Kyrkoherde Kristin Molander samt Arkitekt och planerare Björn Ekelund för ett samtal om just gemenskap. Kontrasten är stor mellan den tysta studion och ljudet utanför. Kristin Molander är Kyrkoherde i Danderyds församling i Stockholm som arbetar efter en underbart utmanande vision, För att världen ska räddas. En vision med både glimten i ögat och med en stor portion allvar.Jag, Diana, lyssnade till ett av alla samtal i Danderyds församling och slogs av de många möjliga gemenskaper som ryms i kalendariet. Tänk om det är så att demokrati vilar på konsten att öva sig i sammanslutning. Att vi förlorat just detta i vår nuvarande stora övning till självständiga individer. Jag undrar, vad kan kyrkans engagemang kring gemenskap lära stadsutvecklingens olika aktörer? Kristin berättar om just det viktiga att öva gemenskap och att kyrkan kan vara en plats för det. Hon reflekterar vidare att det händer något i balansen att vara rotad till platser och känna gemenskap. ”Du måste vara rotad för att vara rörlig”, säger Kristin.Björn Ekelund, en av grundarna till arkitektbyrån Warm in the Winter samt VD för Arkitekturinstitutet lyfter fram vikten av mänskliga möten i sina diskussioner och arbeten. Han beskriver hur fysiska strukturer leder människor till platser där möten uppstår. Men frågan kvarstår, varför bär vi på känslan av ett misslyckande att vi inte kan skapa levande platser med gemenskaper? Vi vet att det är så viktig för vår hälsa, vårt välmående och för social resiliens vid katastrofer. Björn lyfter hur viktiga våra platser är för att vi ska kunna bygga vidare på vårt demokratiska projekt och ger en hel rad infallsvinklar hur det kan ske.Lyssna till de böljande samtalen om hemhörighet, rätten till att vara olika, om anonymitet och mångfald, om vikten av kultur och traditioner och om att vara rotad till våra platser. När vinden viskar gemenskap är dess ansikten många.

Genom historien och i vår samtid produceras mängder med visionära planer för våra städer och platser. I detta avsnitt gräver vi oss ned i de många lager av idéer som gömts och glöms. De är, såklart, svåra att helt förstå då nya tidsåldrars idéfilter och sammanhang omtolkar dem. Med detta sagt kan materiella lagren ändå läsas och beskrivas, ges antaganden och tolkningar. En gäst som är välrenommerad uppgiften är författaren och tv-profilen Martin Rörby. Ett kärt återseende i podden. Diana lyssnar och funderar medan Martin gräver i glömskans stora låda och försöker finna idéerna bakom det som inte blev.  Samtalets resa börjar med en passage ur den italienske filosofen och författaren Italo Calvino och hans bok Invisible Cities. En underbar skrift där vi möter unge upptäcksresande Marco Polo och hans samtal med Kublai Khan, en tartarhärskare med ett vidsträckt rike. Vi har ingen aning om var samtalet ska ta vägen. Det finns en fantastisk låda med bortglömda visioner och planer. Det finns en tes om allt som skapas har en drivkraft med ett ursprung ur mänsklighetens begär som makt, rikedom och någon form av status. Det finns en trollbindande bok. Det finns ett slut som borde fortsätta tolka. Följ med på en resa genom den vidunderliga idéernas bortglömda historia. 

Hur vet vi, att det vi ser, är det vi ser? Det kan tyckas vara en enkel fråga, men svaret är vid eftertanke snårigt. Det verkar som, trots vår syn, att våra kollektiva minnen lägger sig och styr vad vi tror oss se. Vad har, exempelvis, flera hundra år av tro på att antikens skulpturer och palats, perfekt stoltserade i sin vita marmorhud, gjort med vårt sätt att se världen? Jo, vi har idealiserat det vita som det rena och det klara, det som upplyser oss människor. Vi har det i språket, i arkitekturen, i konsten, i tron. Den vita antiken formade renässansen, nyklassicism, nationalromantiken, Le Corbusier och modernism. Inte bara i dess byggnader och efterlämnade föremål, utan hur vi tänker och tolkar vår värld. Nu vet vi att de vita marmorstatyerna och byggnadsverken i själva verket var färgsprakande, men det går inte längre att färgsätta vårt vita kollektiva minne, för även det vita är numer ett kollektivt minne. Med denna öppning, inspirerad av professor och författaren Peter Cornells Vit marmor, dyker vi in i poddens tema.  I detta avsnitt möter Diana Uppman en riktigt van minnesresenär, Sophie Nyman. Hon är idag avdelningschef på den statliga museimyndigheten för Statens maritima och transporthistoriska museer. Vi har tidigare hittat henne i flera ledningsroller på Historiska museet och på Tekniska museet. Hennes myndighet, som omfattar Vasamuseet, Vrak, Järnvägsmuseet, Sjöhistoriska museet och Marinmuseet, fick nyligen utmärkelsen Sveriges modernaste myndighet. Med alla sin olika roller i bagaget har Sophie erfarenheter hur komplexa våra berättelser och minnen är och vad de betyder för oss människor. Sophie minns hur objekten och berättelsen förändrar karaktär med att en besökare olovligt kysser en vit marmorstaty med rött läppstift. Eller hur rum och byggnader utgör en scen för föremålens olika repertoarer. Tidsandan gör sig påmind i risker för historiebruk. Nationalism och gemensamma minnen kan raderas av dominant politik, katastrofer och krig. Diana ser plötsligt en trängsel av människor från 1100-talet fram till idag i Danderyds kyrka. Hur kunde hon se det utan dess fysiska närvaro? Följ med på en resa där våra minnen väver ihop tid, rum och upplevelser. Vi ser, det vi ser, men alla ser inte, det vi ser.