Beyond Our Places

Vi blir alltmer uppkopplade, synliga, åtkomliga. Ändå breder ensamheten ut sig som en lågmäld epidemi. Det paradoxala skavet i samtidens hud: hur kan det komma sig att närheten inte längre gör oss nära? Att våra kroppar navigerar genom folkmassor medan våra sinnen slutat registrera dem som människor? I detta avsnitt samtalar Diana Uppman med Stina Stjärnström, arkitekt, civilingenjör och författare till det pågående bokprojektet Ensamhetens paradox. Hon har på senare år kompletterat med studier inom neurovetenskap och har medförfattat rapporten Den magiska formeln för lycka i staden. Stina bor i Amsterdam där hon driver en egen studio, StudioStina. Samtalet stämmer ton i människans fysiologi: vårt grundläggande behov av att höra till. Sedan vidgas perspektivet till staden – parkbänkar som placeras så att ingen människan behöver möta en annan persons blick, platser där närvaro blivit konsumtion, digitala system som gör oss effektiva men tar ifrån oss ”vilsegångens” möten. Men här finns också hopp. I vardagens små mekanismer: ett hej som sänker kortisolet, en granne som blir ett igenkännande. Det är ofta de små handlingarna som långsamt binder oss samman igen.Kanske är ensamhetens paradox just detta: Att vi byggt världar fyllda av människor, men glömt hur man bygger rum där vi faktiskt möts.Följ med på en resa som inte pekar ut en lösning – utan öppnar ett nytt sätt att förstå både människan och staden.

Det finns vackra industriarv som nu är stadens attraktionsnoder. Och sedan finns det byggnader som ännu inte hunnit fylla fyrtio år, men som redan betraktas som omoderna. Hus från 80- och 90-talen som står mitt i sin första livscykel och ändå ses som förbrukade. De byggdes i sin samtid som motreaktion på det redan byggda. I det här avsnittet rör vi oss genom just dessa byggnader – där det nyss byggda riskerar att försvinna innan det ens har blivit historia och det kvarvarande industriarvet som står mitt i sin nya stjärnglans.. Kan kulturhistoriskt värde hjälpa oss att se kvaliteter vi ännu inte uppfattat? Det är här samtalet dröjer: i skiftet mellan det nyss byggda och det redan hotade, i ögonblicket när tidens skikt glimmar till – innan någon hunnit besluta att de saknar värde.Tillsammans med arkitekten Anna Jacobson, certifierad sakkunnig avseende kulturvärden (N) och en av grundarna till Maren arkitekter, utforskar vi hur kulturhistoriskt värde kan fungera som en motkraft i en tid då 40–50-åriga byggnader rivs innan de ens fått mogna i sin roll. Dessa hus bär kanske ingen patina – bara samtidens motreaktion – men de bär ändå på en berättelse om sin tid.Genom samtalet ser vi hur kulturhistoriskt värde kan bli ett slags förstoringsglas mot samtidens blinda fläckar. Här försöker vi se det som framtiden kommer att vara tacksam över att vi inte missade.

Vad gör konst på ett sjukhus? Kanske hjälper den oss att minnas att vård inte bara handlar om kroppen, utan också om det inre livet. Kanske är det just där, mitt i vårdens mest tekniska miljöer, som vi bäst kan se vad det innebär att vara människa.I Malmös nya sjukhusområde får konsten ta plats. Den bjuder upp till dans, formar frågor om livets stora och vardagliga ting, och låter oss finna en ny sorts klarhet. Här prövas idén att konst inte ska reduceras till enbart utsmyckning eller recept, utan ska få bevara sitt egenvärde – som något som kan utmana, trösta och fördjupa. I detta avsnitt utforskar Diana Uppman, tillsammans med Nilsmagnus Sköld, enhetschef för Konstenheten i Region Skåne, hur konsten kan möjliggöra förundran och reflektion, bidra till skratt och dans samt forma social gemenskap. I slutet följer vi dem till tre centrala verk. På Rosa Torget blir dansen, musiken och den öppna ytan ett vårdande offentligt rum. Vid verket I Granens tid möter vi världens äldsta gran i en teknologisk kammare – ett starkt verk om omsorg, ekologi och vår plats i världen. Slutligen samlas vi under verket Platsens ljus där personalens olika födelseplatser svävar som glasglober över oss. Kopplade till de geografiska platsernas dygnsrytm lyser de upp en av sjukhusets entréer. Genom dessa verk uppstår rum som hjälper oss att vara människor mitt i det tekniskt nödvändiga maskineriet för liv. Kanske är det just där, när konsten vårdar, som vården finner sin själ.Läsning ur Gaston Bachelard Rummets poetik. Länkar till verkRosa torget https://www.skane.se/regional-utveckling/kultur/region-skanes-konstsamling/upplev-konstsamlingen/konst-pa-sjukhusomradet-i-malmo/rosa-torget/?utm_source=chatgpt.comGranens tid https://www.skane.se/regional-utveckling/kultur/region-skanes-konstsamling/upplev-konstsamlingen/konst-pa-sjukhusomradet-i-malmo/granens-tid/?utm_source=chatgpt.comPlatsens ljus hhttps://www.skane.se/regional-utveckling/kultur/region-skanes-konstsamling/upplev-konstsamlingen/konst-pa-sjukhusomradet-i-malmo/platsens-ljus/?utm_source=chatgpt.com

Vad är det egentligen vi försöker skydda när vi talar om kulturhistoriskt värde – byggnaden, känslan eller minnet? Vad händer med det kulturhistoriska värdet när tiden rör vid det? Varje byggnad bär spår av dem som levt, arbetat och drömt där. Men i mötet mellan då och nu förändras vårt sätt att lyssna på historien. Tillsammans med Vicki Wenander, bebyggelseantikvarie med lång erfarenhet att arbeta med kulturhistoriskt värde, utforskar vi dess skiftande uttryck.  Vicki beskriver hur hållbarhetsperspektivet har förändrat hennes syn. Bevarande handlar inte längre om att återskapa en tidsperiods estetiska helhet, utan om att ta vara på det som redan finns. Det kan innebära att låta fönster som inte passar stilen ändå få sitta kvar och låta materialen tjäna ut sin fulla tid . På så sätt ger varje tidsålder det kulturhistoriska värdet sin egen fotnot i marginalen.  Kanske är det just så vi bäst hedrar våra historiska arv: genom att ge dem nytt syre, nya blickar, och låta dem tala med framtiden i samtidens tonart. Så adderas nya kulturvärden för framtidens läsning.

Platsvarumärke, platsidentitet och placemaking – tre begrepp som används flitigt men ofta missar målet att skapa en gemensam förståelse. Vad betyder de egentligen? Varför använder vi dessa begrepp i dagens plats- och stadsutveckling?I detta avsnitt av Beyond Our Places tar Diana Uppman hjälp av Eva Eliasson, kommunikationschef på fastighetsbolaget CA Fastigheter. I sin nuvarande roll arbetar Eva bland annat med att utveckla attraktionskraften för Gasverksområdet i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Arkitekt Petra Svensson Gleisner, grundare av Ihop, har djup erfarenhet av placemaking och är bland mycket annat medförfattare till boken "Placemaking in the Nordics". Även Diana Uppman har arbetat med platsidentitet och placemaking sedan 2010.Podden tar en ovanlig och något negativ ingång i ämnet. Vi inleder med en kritisk tes – att platsvarumärke har en tendens att bli det Jane Jacobs kallar ”en oärlig mask”. Är det så? Finns det en risk för överanvändning av dessa begrepp, vilket kan leda till att deras ursprungliga positiva betydelse urholkas och i stället blir något att håna? Tendensen finns där idag.Vi försöker reda ut begreppens bakgrund, skillnader, deras ursprungliga ambitioner och hur tolkningarna har förändrats över tid. Är det möjligt att rädda begreppens värde och använda dem på ett sätt som skapar hållbara och autentiska platser?Följ med på en utforskande resa om begrepp i förändring.

Vad är det som gör en plats levande, älskad – eller kanske rent av avvisande för oss människor? Kan vi förstå de krafter som styr våra relationer till platser?I detta avsnitt av Beyond Our Places tar Diana Uppman hjälp av urbanisten Josef Conning för att dyka djupt in i fysikens fundamentala krafter och utforska hur dessa kan fungera som analogi och ingång för att förstå platsers attraherande eller repellerande krafter.Josef Conning driver företaget A Spatial Story och är en kreativ platsutvecklare som rör sig mellan olika tekniker och metoder från framtidsstudier, placemaking och strategi.Samtalet börjar med Jane Jacobs poetiska skildring av stadens trottoarer som en oändlig balett där människorna skapar rörelse och liv. Därifrån går vi in i fysikens värld, där gravitation och magnetism får stå som metaforer för mänskliga behov, identitet och relationer.Vad kan vi lära oss av de krafter som binder samman – eller sliter isär – våra fysiska miljöer? Hur kan vi använda denna förståelse för att bygga framtidens magnetiska platser? Följ med på en utforskande resa om platsens krafter.

Vad är intelligens? Har intelligens en påverkan på hur vi formar våra städer och platser? I detta avsnitt utforskar Diana Uppman begreppet intelligens tillsammans med Petra Jenning, arkitekt, utvecklingschef på FOJAB och temaledare för innovationer inom programmet Smart Built Environment. Samtalet tar oss med på en resa genom olika dimensioner av intelligens med nya insikter om hur vi kan utveckla våra urbana miljöer.Avsnitten inleds med en mayansk skapelseberättelse, en vacker och uråldrig historia, som öppnar dörrar till nya tolkningar av vad intelligens kan vara. Genom att vidga intelligensbegreppet kan vi skärpa vår förståelse för växternas och djurens intelligens och upptäcka fler ömsesidiga beroenden i ekosystemen. Det inspirerar till nya skapandeprocesser som levande fasader eller organiska stadsstrukturer. Kanske har artificiell intelligens potential att förfina vår förmåga att lyssna till naturens mer subtila signaler. Är det möjligt att framtiden kan finnas i en symbios där alla dessa former av intelligens flätas samman och skapar något större än var och en för sig. Följ med på en tankeexpedition som breddar perspektivet på intelligens och dess roll på våra framtida platser.

Hur påverkar vårt användande av teknik vårt sätt att bygga och forma samhällen? Hur kan vi säkerställa att teknologiska lösningar inom plats- och stadsutveckling alltid tjänar mänskliga behov, snarare än att människor och processer anpassar sig till tekniken?I detta avsnitt av Beyond Our Places möter vi Kristina Gabrielii, som är passionerad ämnet teknik och samtidigt prioriterar människan. Hon har under många år arbetat med teknisk innovation och utveckling inom byggsektorn i företag som NCC och Peab. Idag är Kristina programchef för Smart Built Environment, ett strategiskt innovationsprogram för samhällsbyggnadssektorn finansierat från Formas, Vinnova och Energimyndigheten.Vårt samtal tar ett avstamp i en scen där tänkare som Le Corbusier, Jane Jacobs och Nick Bostrom möts och utforskar hur olika synsätt på teknik och stadsutveckling formar framtidens samhällen.Diana är lite trevande och frågande kring vad teknik är och gör. Kristina Gabrielii lotsar oss lugnt och tydligt genom detta svårgripbara ämne och delar sina tankar kring teknikens potential. Följ med på ett tankeväckande samtal om hur vi kan forma framtidens samhällen genom att använda tekniken som ett verktyg – utan att förlora vår mänsklighet på vägen.