Beyond Our Places

Kantstött, bortstött, återfött. Tre tillstånd. Ett hus. En bransch i förändring. I detta avsnitt livesänder Beyond Our Places direkt på plats i Malmö inför publik. Vi undersöker vad som händer när byggandets restprodukter kliver in i centrum och tvingar oss att omdefiniera värde, estetik och ansvar.Vi befinner oss i ett före detta personalhus som en gång trängde in hundratals varvsarbetare i dusch- och matutrymmen. Här möter vi några av personerna bakom det Vinnovafinansierade projektet ”Förbrukningsmönster under transformation” – ett forsknings- och utvecklingsarbete som i praktiken undersöker hur material kan utgå från cirkulära förbrukningsmönster.I panelen möter vi arkitekten Joakim Lyth från Wingårdhs, som rör sig mellan arkitektur och konstnärlig undersökning. Han ställer den obekväma frågan: Vad händer om vi inte bara återbrukar det vackra – utan också det vi helst vill kasta?Vi möter Hanne Birk, utvecklingschef på Varvsstaden AB, verksam i skärningspunkten mellan vision och genomförande. Hur kan vi få material tillbaka in i byggandet? Hur förflyttas en konservativ bransch från tanke till handling?Vi möter konstnären och formgivaren Finn Ahlgren, som länge sneglat på spill och speciellt gipsskivan – detta byggandes mest förbisedda restmaterial – och frågat sig: Kan det återbrukas? I hans händer förvandlas spill och fragment till vackra, säregna kompositioner. Och vi möter arkitekten och återbruksexperten Lene Damsbo Brix, som arbetar med materialens logik, livscykler och klimatpåverkan. I Varvsstadens materialbank verkar hon för att byggmaterial systematiseras och lagras för framtida användning.Tillsammans med Diana Uppman rör sig samtalet från det konkreta – hur går det till? – till frågan om de minnen material rymmer. Även byggsektorns roller sätts i rörelse. Vad händer när rivningsarbetaren plötsligt blir den med det estetiska ögat? Vad händer när byggstudenter och arkitektstudenter möts i praktiken och deras invanda hierarkier rubbas? Kan vi övertyga marknaden om att det kantstötta också bär värde?Detta möte mellan materialets historia och framtid blir ett samtal om klimat, kulturarv och omställningen av en hel bransch. Men också om något mer lågmält: modet att arbeta med det som är bortstött.Välkommen till en livepodd där det bortstötta får ta plats, där det kantstötta inte slipas bort och där det återfödda kanske är början på något helt annat.Läs mer om projektet här:https://www.wingardhs.se/assets/images/content/2025-11-20_Booklet_Forbrukningsmonster-under-transformation_pae.pdfVarvstaden: https://www.varvsstaden.seFinn Ahlgren: https://finnahlgren.comWingårdhs: https://www.wingardhs.se

 ”Vi är gäster i städer som byggdes före oss, och värdar för dem som ännu inte har kommit.”Staden vi lever i är aldrig helt vår egen. Den är ett arv, men också ett lån från framtiden. I detta avsnitt följer vi Lejla Cengics resonemang om vad det innebär att arbeta mitt i denna tidsaxel – där igår, nutid och morgondag ständigt överlappar varandra.Lejla beskriver stadsarkitektens roll som strategisk och djupt mänsklig. Ett uppdrag där det gäller att förstå hur människor rör sig, var de stannar, och varför vissa platser bär liv medan andra förblir tomma. Här blir kvalitet något som sitter lika mycket i strukturerna som i det mellanrum där vardagen utspelar sig.Samtalet rör sig från arkitekturens klassiska principer till samtidens mer försiktiga frågor: hur bygger vi vidare utan att radera? Hur skapar vi stad där grönska, täthet och vardagsliv kan samexistera? Hur mycket tålamod kräver egentligen en god stad? Vad menar vi idag med trädgårdsstäder och tät stad?Sollentuna framträder som ett levande kollage – inte färdigt, inte entydigt, men fullt av möjligheter. En plats där en framtida stadskärna långsamt växer fram. Detta är ett samtal som påminner oss om att stad inte är något vi gör klart. Det är något vi tar ansvar för, en stund i taget.

I detta avsnitt kryper vi in i Johan Lindskogs huvud – projekt- och stadsutvecklingschef på AMF Fastigheter – och följer en geografisk såväl som existentiell karta, ritad genom erfarenheter. Resan tar sin början i Tallkrogens trygghet och sociala spännvidd, fortsätter genom tonårens äventyrliga färder in till city och landar i den första förälskelsen i Södermalm med sina små lokaler, täta stadsrum och en kultur som växte fram i mötet mellan människor.Studietiden i Lund blir en ny upptäckt – den promenadvänliga staden, småskaligheten och vardagens närhet. Under finanskrisens skugga återvänder Johan till Stockholm, där bostadsmarknadens trösklar och de osynliga murarna formar nya erfarenheter, och väcker frågor om tillhörighet, tillgång och stadens inre geografi.Samtalet vidgas mot stadens längre minnen. Historiska lager, skiften i funktion och form, och den återkommande insikten att stadens innersta uppgift är att möjliggöra möten. I en digital samtid, där mycket kan ske utan fysisk närvaro, blir den materiella platsens betydelse paradoxalt nog ännu större. Vad är det som gör att vi vill vara just här? I Marievik, vid Liljeholmens vattenrum, tar dessa frågor fysisk form. Här arbetar AMF Fastigheter med en varsam, stegvis utveckling av befintliga strukturer. Återbruk blir ett etiskt ställningstagande. Historien ett aktivt material. Bottenvåningar, entréer och offentliga rum formas för att bjuda in snarare än dirigera. Genom hela avsnittet löper en stillsam men ihärdig fråga: varför väljer vi en stad? Johan återvänder till något grundläggande – drömmen om ett bättre liv. En stad som bär denna dröm måste erbjuda mer än funktion. Den måste erbjuda mening. För när en plats får en själ, menar Johan, kan den liknas vid en bra fest: man stannar kvar, inte för att man måste, utan för att man vill. Medverkande:  Johan Lindskog & Diana UppmanProduktion: Jocke Wik

Vad är det som gör att vissa människor fortsätter att vara nyfikna – när andra redan har svaren? I det här avsnittet kryper vi in i huvudet på Martin Arfalk, grundare av stadsbyggnads- och landskapsarkitektkontoret  Mandaworks, som han driver tillsammans med Patrick Verhoeven. Vi följer uppväxtens spår från ett lekrum med Lego utanför Jönköping till internationella stadsbyggnadsmiljöer där idéer testas, förkastas, vrids – och får nytt liv.Martin bär en dubbel blick: konstvetenskapens lyhördhet för berättelser och lager, och landskapsarkitekturens handfasta förmåga att göra stadens mellanrum intressanta och mänskliga. Han återvänder till minnet av Malmö i slutet av 90-talet — en stad som var i rörelse  — en oslipad diamant där visionerna låg som toner i ett kokande partitur, ännu inte spelade. Vi besöker också erfarenheterna från Nederländerna, som formade ett mod och strategierna för nytänkande. För hur fångas egentligen inspiration?Vi talar om visionens loopar: fröet som sätts, kritiken som växer, mognaden som kommer långsamt, ogillandet som återvänder, rivningshotets skugga — och hur en gammal idé plötsligt kan få nytt syre. Martin beskriver varför den röda tråden ofta brister när processer fragmenteras och människor byts ut — och varför det är så svårt att hålla fast vid den när projekt byter händer och politiska viljor skiftar.Medverkande: Diana Uppman & Martin ArfalkProduktion: Jocke Wik.

Vi blir alltmer uppkopplade, synliga, åtkomliga. Ändå breder ensamheten ut sig som en lågmäld epidemi. Det paradoxala skavet i samtidens hud: hur kan det komma sig att närheten inte längre gör oss nära? Att våra kroppar navigerar genom folkmassor medan våra sinnen slutat registrera dem som människor? I detta avsnitt samtalar Diana Uppman med Stina Stjärnström, arkitekt, civilingenjör och författare till det pågående bokprojektet Ensamhetens paradox. Hon har på senare år kompletterat med studier inom neurovetenskap och har medförfattat rapporten Den magiska formeln för lycka i staden. Stina bor i Amsterdam där hon driver en egen studio, StudioStina. Samtalet stämmer ton i människans fysiologi: vårt grundläggande behov av att höra till. Sedan vidgas perspektivet till staden – parkbänkar som placeras så att ingen människan behöver möta en annan persons blick, platser där närvaro blivit konsumtion, digitala system som gör oss effektiva men tar ifrån oss ”vilsegångens” möten. Men här finns också hopp. I vardagens små mekanismer: ett hej som sänker kortisolet, en granne som blir ett igenkännande. Det är ofta de små handlingarna som långsamt binder oss samman igen.Kanske är ensamhetens paradox just detta: Att vi byggt världar fyllda av människor, men glömt hur man bygger rum där vi faktiskt möts.Följ med på en resa som inte pekar ut en lösning – utan öppnar ett nytt sätt att förstå både människan och staden.

Det finns vackra industriarv som nu är stadens attraktionsnoder. Och sedan finns det byggnader som ännu inte hunnit fylla fyrtio år, men som redan betraktas som omoderna. Hus från 80- och 90-talen som står mitt i sin första livscykel och ändå ses som förbrukade. De byggdes i sin samtid som motreaktion på det redan byggda. I det här avsnittet rör vi oss genom just dessa byggnader – där det nyss byggda riskerar att försvinna innan det ens har blivit historia och det kvarvarande industriarvet som står mitt i sin nya stjärnglans.. Kan kulturhistoriskt värde hjälpa oss att se kvaliteter vi ännu inte uppfattat? Det är här samtalet dröjer: i skiftet mellan det nyss byggda och det redan hotade, i ögonblicket när tidens skikt glimmar till – innan någon hunnit besluta att de saknar värde.Tillsammans med arkitekten Anna Jacobson, certifierad sakkunnig avseende kulturvärden (N) och en av grundarna till Maren arkitekter, utforskar vi hur kulturhistoriskt värde kan fungera som en motkraft i en tid då 40–50-åriga byggnader rivs innan de ens fått mogna i sin roll. Dessa hus bär kanske ingen patina – bara samtidens motreaktion – men de bär ändå på en berättelse om sin tid.Genom samtalet ser vi hur kulturhistoriskt värde kan bli ett slags förstoringsglas mot samtidens blinda fläckar. Här försöker vi se det som framtiden kommer att vara tacksam över att vi inte missade.

Vad gör konst på ett sjukhus? Kanske hjälper den oss att minnas att vård inte bara handlar om kroppen, utan också om det inre livet. Kanske är det just där, mitt i vårdens mest tekniska miljöer, som vi bäst kan se vad det innebär att vara människa.I Malmös nya sjukhusområde får konsten ta plats. Den bjuder upp till dans, formar frågor om livets stora och vardagliga ting, och låter oss finna en ny sorts klarhet. Här prövas idén att konst inte ska reduceras till enbart utsmyckning eller recept, utan ska få bevara sitt egenvärde – som något som kan utmana, trösta och fördjupa. I detta avsnitt utforskar Diana Uppman, tillsammans med Nilsmagnus Sköld, enhetschef för Konstenheten i Region Skåne, hur konsten kan möjliggöra förundran och reflektion, bidra till skratt och dans samt forma social gemenskap. I slutet följer vi dem till tre centrala verk. På Rosa Torget blir dansen, musiken och den öppna ytan ett vårdande offentligt rum. Vid verket I Granens tid möter vi världens äldsta gran i en teknologisk kammare – ett starkt verk om omsorg, ekologi och vår plats i världen. Slutligen samlas vi under verket Platsens ljus där personalens olika födelseplatser svävar som glasglober över oss. Kopplade till de geografiska platsernas dygnsrytm lyser de upp en av sjukhusets entréer. Genom dessa verk uppstår rum som hjälper oss att vara människor mitt i det tekniskt nödvändiga maskineriet för liv. Kanske är det just där, när konsten vårdar, som vården finner sin själ.Läsning ur Gaston Bachelard Rummets poetik. Länkar till verkRosa torget https://www.skane.se/regional-utveckling/kultur/region-skanes-konstsamling/upplev-konstsamlingen/konst-pa-sjukhusomradet-i-malmo/rosa-torget/?utm_source=chatgpt.comGranens tid https://www.skane.se/regional-utveckling/kultur/region-skanes-konstsamling/upplev-konstsamlingen/konst-pa-sjukhusomradet-i-malmo/granens-tid/?utm_source=chatgpt.comPlatsens ljus hhttps://www.skane.se/regional-utveckling/kultur/region-skanes-konstsamling/upplev-konstsamlingen/konst-pa-sjukhusomradet-i-malmo/platsens-ljus/?utm_source=chatgpt.com

Vad är det egentligen vi försöker skydda när vi talar om kulturhistoriskt värde – byggnaden, känslan eller minnet? Vad händer med det kulturhistoriska värdet när tiden rör vid det? Varje byggnad bär spår av dem som levt, arbetat och drömt där. Men i mötet mellan då och nu förändras vårt sätt att lyssna på historien. Tillsammans med Vicki Wenander, bebyggelseantikvarie med lång erfarenhet att arbeta med kulturhistoriskt värde, utforskar vi dess skiftande uttryck.  Vicki beskriver hur hållbarhetsperspektivet har förändrat hennes syn. Bevarande handlar inte längre om att återskapa en tidsperiods estetiska helhet, utan om att ta vara på det som redan finns. Det kan innebära att låta fönster som inte passar stilen ändå få sitta kvar och låta materialen tjäna ut sin fulla tid . På så sätt ger varje tidsålder det kulturhistoriska värdet sin egen fotnot i marginalen.  Kanske är det just så vi bäst hedrar våra historiska arv: genom att ge dem nytt syre, nya blickar, och låta dem tala med framtiden i samtidens tonart. Så adderas nya kulturvärden för framtidens läsning.

Platsvarumärke, platsidentitet och placemaking – tre begrepp som används flitigt men ofta missar målet att skapa en gemensam förståelse. Vad betyder de egentligen? Varför använder vi dessa begrepp i dagens plats- och stadsutveckling?I detta avsnitt av Beyond Our Places tar Diana Uppman hjälp av Eva Eliasson, kommunikationschef på fastighetsbolaget CA Fastigheter. I sin nuvarande roll arbetar Eva bland annat med att utveckla attraktionskraften för Gasverksområdet i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Arkitekt Petra Svensson Gleisner, grundare av Ihop, har djup erfarenhet av placemaking och är bland mycket annat medförfattare till boken "Placemaking in the Nordics". Även Diana Uppman har arbetat med platsidentitet och placemaking sedan 2010.Podden tar en ovanlig och något negativ ingång i ämnet. Vi inleder med en kritisk tes – att platsvarumärke har en tendens att bli det Jane Jacobs kallar ”en oärlig mask”. Är det så? Finns det en risk för överanvändning av dessa begrepp, vilket kan leda till att deras ursprungliga positiva betydelse urholkas och i stället blir något att håna? Tendensen finns där idag.Vi försöker reda ut begreppens bakgrund, skillnader, deras ursprungliga ambitioner och hur tolkningarna har förändrats över tid. Är det möjligt att rädda begreppens värde och använda dem på ett sätt som skapar hållbara och autentiska platser?Följ med på en utforskande resa om begrepp i förändring.