Beyond Our Places

Genom historien och i vår samtid produceras mängder med visionära planer för våra städer och platser. I detta avsnitt gräver vi oss ned i de många lager av idéer som gömts och glöms. De är, såklart, svåra att helt förstå då nya tidsåldrars idéfilter och sammanhang omtolkar dem. Med detta sagt kan materiella lagren ändå läsas och beskrivas, ges antaganden och tolkningar. En gäst som är välrenommerad uppgiften är författaren och tv-profilen Martin Rörby. Ett kärt återseende i podden. Diana lyssnar och funderar medan Martin gräver i glömskans stora låda och försöker finna idéerna bakom det som inte blev.  Samtalets resa börjar med en passage ur den italienske filosofen och författaren Italo Calvino och hans bok Invisible Cities. En underbar skrift där vi möter unge upptäcksresande Marco Polo och hans samtal med Kublai Khan, en tartarhärskare med ett vidsträckt rike. Vi har ingen aning om var samtalet ska ta vägen. Det finns en fantastisk låda med bortglömda visioner och planer. Det finns en tes om allt som skapas har en drivkraft med ett ursprung ur mänsklighetens begär som makt, rikedom och någon form av status. Det finns en trollbindande bok. Det finns ett slut som borde fortsätta tolka. Följ med på en resa genom den vidunderliga idéernas bortglömda historia. 

Hur vet vi, att det vi ser, är det vi ser? Det kan tyckas vara en enkel fråga, men svaret är vid eftertanke snårigt. Det verkar som, trots vår syn, att våra kollektiva minnen lägger sig och styr vad vi tror oss se. Vad har, exempelvis, flera hundra år av tro på att antikens skulpturer och palats, perfekt stoltserade i sin vita marmorhud, gjort med vårt sätt att se världen? Jo, vi har idealiserat det vita som det rena och det klara, det som upplyser oss människor. Vi har det i språket, i arkitekturen, i konsten, i tron. Den vita antiken formade renässansen, nyklassicism, nationalromantiken, Le Corbusier och modernism. Inte bara i dess byggnader och efterlämnade föremål, utan hur vi tänker och tolkar vår värld. Nu vet vi att de vita marmorstatyerna och byggnadsverken i själva verket var färgsprakande, men det går inte längre att färgsätta vårt vita kollektiva minne, för även det vita är numer ett kollektivt minne. Med denna öppning, inspirerad av professor och författaren Peter Cornells Vit marmor, dyker vi in i poddens tema.  I detta avsnitt möter Diana Uppman en riktigt van minnesresenär, Sophie Nyman. Hon är idag avdelningschef på den statliga museimyndigheten för Statens maritima och transporthistoriska museer. Vi har tidigare hittat henne i flera ledningsroller på Historiska museet och på Tekniska museet. Hennes myndighet, som omfattar Vasamuseet, Vrak, Järnvägsmuseet, Sjöhistoriska museet och Marinmuseet, fick nyligen utmärkelsen Sveriges modernaste myndighet. Med alla sin olika roller i bagaget har Sophie erfarenheter hur komplexa våra berättelser och minnen är och vad de betyder för oss människor. Sophie minns hur objekten och berättelsen förändrar karaktär med att en besökare olovligt kysser en vit marmorstaty med rött läppstift. Eller hur rum och byggnader utgör en scen för föremålens olika repertoarer. Tidsandan gör sig påmind i risker för historiebruk. Nationalism och gemensamma minnen kan raderas av dominant politik, katastrofer och krig. Diana ser plötsligt en trängsel av människor från 1100-talet fram till idag i Danderyds kyrka. Hur kunde hon se det utan dess fysiska närvaro? Följ med på en resa där våra minnen väver ihop tid, rum och upplevelser. Vi ser, det vi ser, men alla ser inte, det vi ser. 

Gentrifiering innebär en statushöjning av ett område, ofta med negativa konsekvenser för människorna som lever och verkar i dessa områden innan statushöjningen. Det är ett ord som rör upp starka negativa känslor, samtidigt som vi idag ser område efter område förändras med attraktivitet och statushöjning som följd. Många gånger förpackad under begreppet social hållbarhet. Klarar vi att bygga den goda staden som möjliggör för de många utan gentrifiering som konsekvens? Innebär en områdesförändring med ökad status alltid negativa konsekvenser för de som bor och verkar där? Och hur förvandlas landsbygden när allt fler välbeställda storstadsbor köper hus där? Följ med på en värderingsmässigt snårig resa in i gentrifieringens mångsidiga ansikten i podcast Beyond Our Places med bebyggelseantikvarie och platsdebattören Torbjörn Lindstedt.  Samtalets resa börjar i Kjell Johanssons fantastiska bok Huset vid Flon, som utspelar sig i Midsommarkransen under 40-50-talet. Därefter dyker Torbjörn och Diana ned i känsliga ämnen som politik, makt, identitet, utanförskap, den goda blandstaden och förändringskraft - med en rad exempel från Sverige och internationellt. Torbjörn arbetar med en modell kallad Business Improvement District, BID, och berättar hur den, tvärtemot gängse synsätt, faktisk kan fördröja en gentrifieringsprocess. Diana testar tesen att alla områden som uppnår en form av attraktion också uppnår en statushöjning och därmed förflyttas in i en snabb eller långsam gentrifieringsprocess. Med det sagt har gentrifieringen många fler ansikten än något som är bra eller dåligt, gott eller ont.  Torbjörn Lindstedt är bebyggelseantikvarie och driver tillsammans med Hans Johnsson byrån Platsutveckling samt en tankesmedja under samma namn. De har både Sverige och Norge som arbetsfält. En torsdag i månaden samlas tankesmedjan digitalt för att höra om och diskutera olika ämnen kopplade till platsers utveckling. Torbjörn är också en flitig debattör i media och nästan dagligen lägger han ut inlägg för debatt på LinkedIn.  Länkar till er som vill veta mer om byrån och tankesmedjan Platsutveckling.  Platsutveckling  www.platsutveckling.se  Platsutveckling Think Tank https://www.platsutveckling.se/?page_id=608

Vad är sanning i det vi ser och beskriver? När vi berättar om eller arbetar med platser – hur förhåller vi oss till sanning? Vad kan konst ge oss för verktyg när vi arbetar med en plats? Om sanningens dunkla kvaliteter diskuterar konstnären och filosofen Jorun Burman Berg tillsammans med Diana Uppman i detta podavsnitt. Jorun Burman Berg är konstnär med magisterexamen i fri konst från Konsthögskolan i Malmö samt Masterexamen i filosofi vid Södertörn högskola. I hennes utställning New Rosettas visar Jorun hur ett antal fragment tillsammans berättar en historia tolkad av betraktaren. Jorun för fram tesen att sanningen finns i objektet och den sanningen kan inte nås fullt ut av ett subjekt. Detsamma gäller platser. Jorun vill låta platser och objekt ha sin sanning. När vi beskriver exempelvis platser försvinner alltid en del av kunskapen och sanningen som platsen berättar. Länk till Joruns New Rosettas: https://jorunburmanberg.se/new-rosettas-2016/Länk till Carl Sagan about 4th dimension: Ca 5.10 börjar det sända inslaget om https://www.youtube.com/watch?v=UnURElCzGc0 Följ med på en upptäcksfärd om kunskap och sanning.

Vad menar vi människor när vi säger ordet natur? Kan vi säga att människor påverkas av natur? Om så, vad händer när vi tappat kontakten med naturen? Hur påverkar språket vår kontakt med plats och natur? Vad blir skillnaden mellan en havsvik som substantiv och en havsvik som verb? Stigfinnaren Göran Gennvi från Nature Academy Learning Lab och Diana Uppman tar olika stigar för att resa in i ordens och upplevelsernas värld och utforska vad vi menar med natur. Göran Gennvi tillbringar mycket tid i skog, skärgård och fjäll där han erbjuder, inte minst ledare från samhällets många hörn, det som kallas för Nature Quest. Inspirerad av visdomen, inte mins från sina många år tillsammans med olika ursprungsbefolkningar ger Göran oss chansen att se in i oss själva, kalibrera den inre kompassen och återupptäcka att vi är natur i ständigt samspel med allt omkring oss. Att vi människor har en potential och roll att spela för mer biologisk mångfald och positiv förändring på vår planet. För att lyckas behöver vi återuppväcka våra sinnen, att se, dofta, känna och lyssna. Diana väcker tankar om ordens och berättelsernas betydelse för att vi ska kunna se och lyssna mer klart. Vad behöver vi människor för ord och berättelser för att kunna leva i vår sanna natur? Som vanligt i denna pod hittar vi fler frågor än svar. Välkommen till en stig för att upptäcka vår roll i en föränderlig natur.

I detta avsnitt söker vi genius loci. Vad är genius loci? Vem är Genius Loci? Hur hittar vi genius loci? Behöver vi människor genius loci? Ylva Björnberg resonerar tillsammans med Diana Uppman om fenomenet genius loci. Duon börjar i ett snårigt amerikanskt poem för att sedan leta sig tillbaka till romarnas möjliga tolkning av genius loci. Romarna såg genius loci som platsens skyddande ande eller andar. Arkitekturteoriker och professorn Christian Norberg Schultz sökte åter efter genius loci då han ansåg att nya platser förlorat sin identitet när den moderna arkitekturen fjärmat sig från platsers natur och omgivning. Idag försöker de kommersiella krafterna återinföra genius loci på platser för att öka dess attraktivitet. Ylva och Diana har experimenterat både tillsammans och var för sig för att finna genius loci. Det blir en upptäcktsresa mellan den rationella världen, naturens värld och den andliga världen. Språket är ivägen och sökande behöver fortsätta långt utanför podens ramar. Välkommen till ett avsnitt som söker efter genius loci.

Vad är egentligen en verklig plats? Hur mycket verklighet ryms i våra beskrivningar av platser? Arkitekt Björn Ekelund, en av grundarna till arkitektbyrån Warm in The Winter och Partner Director Eva Kindlundh från VR/AR byrån Warpin Reality resonerar tillsammans med Diana Uppman kring hur vår digitala värld tar fram nya frågor såväl som väcker liv i urtida frågor. Trion återbesöker filmen Matrix och Björn konstaterar att Matrix är fattig med sin två världar. Han väcker frågan om varför vi måste ha så få världar. Eva tar oss på den filosofiska resa till en virtuell värld där inga naturlagar gäller. Diana undrar vilka som skapar de olika världarna och vilka konsekvenser världarna har på oss människor. En ny upptäcksresa in i virtuella världar som spiller över i våra fysiska miljöer. Så Eva och Björn, vad är en verklig plats….egentligen?

Vilken roll spelar tiden för en plats? Arkitekturhistoriker Martin Rörby funderar tillsammans med Diana Uppman om tidens betydelse för människans relation till en plats. I avsnittet möter ni många tidsbegrepp som parallelltid, minnestid, klocktid och relativ. Ser vi platser på olika sätt relaterat till tiden? Martin och Diana upptäcker i samtalet att tiden är hal och ständigt flyr undan. Martin tar en tidsmaskin till sina anfäders platser och funderar kring slott och torg. Diana undrar om vi människor skapar oss illusioner att förstå platser med hjälp av just tiden. De söker hjälp hos Alice i Underlandet för att fånga tiden, men även Alice växlar i storlek och hastar vidare. Ändå är tid så fundamental för både människorna och platserna. Den är effektivitet och pengar. Den är historia och framtid. Den är glömska och minnen. Så, vad gör tiden med platser och oss människor?