Vandra med Henrik

Vandra — idag tar vi ett litet eftertänksamt kliv genom Örnsköldsvik.Jag börjar uppe vid ett slags lekfullt bostadsbygge — flerfärgat som en leksak – som klättrat sig ovanpå den gamla tingsrätten. Från denna punkt vandrar jag ner mot hamnen — stadens lutande gator, metallregnets doft, doften av avfärd — och landar vid kajen där kranar och räls ramar in vattnet. Här är en plats av ankomst och avresa, där solen skär rakt i ansiktet och kastar skuggor på ens funderingar. Jag reflekterar över Modo (hockeyn som stadens religiösa hjärta), om identitet, stadens tyngd, och hur ord kan väga mer än man anar — särskilt när man säger ”Örnsköldsvik”.Under promenaden funderar jag på att vi alla bär med oss flera versioner av en stad — en morgonversion, en kvällsversion, en nostalgisk version — och uppmanar dig, Vandra, att skriva upp dina versioner i Facebook-gruppen.I slutet får du följa med mej upp på rummet!Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Örnsköldsvik, klicka här: https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96rnsk%C3%B6ldsvik 

Idag kliver vi ner på klipp­kanterna vid Nämforsen, hör det vilda dånet och halkar oss fram bland älgar, båtar och figurer som stirrar från tusen år tillbaka. Varningarna för damluckor blinkar som urgammal runskrift, och hela hällen är som ett drömspel där Göran ristar älgar och båtar om vartannat. Vandra med mig bland bruset! Ibland räcker inte språket till...Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Nämforsens hällristningar, klicka här: https://namforsen.com/namforsens-hallristningar/

Vandra! Idag vandrar vi längs Västanåfallet i Härnösands kommun. Fallet är över 90 meter högt och har burit på århundraden av historia — järnbruk, vattenhjul, hammarslag och brutna rörelser. På vår vandring hör du ljudet av rinnande vatten, ser resterna av smedja och kvarn, känner den fuktiga luften och trädens vilande skuggor. Det mesta är ruiner, fundament, ett spår av industriellt liv där vattnet en gång nyttjades och beundrades, nu lämnat att fortsätta sitt eviga lopp i ny roll och skepnad. I avsnittet möter vi både det obarmhärtiga och det trösterika — naturens brutna rytm och människans förmåga att bygga vid dess kant. Jag är ensam, men det är som om historien själv följer med mig uppför klipporna. Vandra, lyssna noga, luta dig fram, låt dig dras med.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Västanåfallet – info & historia: https://www.vastanafallet.se/

Vandra, idag tar vi en promenad bland kullar och gåtor — vi hamnar i Högoms gravfält i Sundsvall, där högar växer ur marken som urgamla viskningar. Jag går i högt gräs, tvekar om jag korsar en skolgård, klättrar upp på kullar och försöker känna historiens puls under fötterna. Vi dyker ner i fynd av järn, keramik, häst­selar och mysteriet kring en runsten — och jag delar med mig av personliga tankar om att åldras, vistas i naturen och kampen med snabba tröstlösningar. Det blir små absurda svängar, andfåddhet, och en önskan att bli ett träd till slut.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Högoms gravfält, klicka här: https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%B6goms_gravf%C3%A4ltMer om fyndutställningen “Hövdingen i Högom” vid Sundsvalls museum, klicka här: https://sundsvall.se/kommun/uppleva-och-gora/kultur/kulturmagasinet/sundsvalls-museum/utstallningar/kommande/hovdingen-i-hogom

Vandra – vi stannar till vid en stilla lönn intill Harmångers kyrka. Mellan tankarna och vägen glider vi in i ett tomrum där löv faller, gravstenar andas och frågan om döden viskar bakom musiken. Ett avsnitt som handlar om att sakna sig själv – och att kanske hitta sig själv – i tystnaden.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här: https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Harmångers kyrka, klicka här: https://www.svenskakyrkan.se/nordanstigskusten/harmangers-kyrka 

Jag står vid Höga Kusten-bron. Den där röda väldigheten som både binder samman och får mig att vilja blunda. Jag har gjort det i alla år – blundat när jag åkt över den. Kallat det något fint, ett konstnärligt drag, en delikat fobi. Men egentligen har det handlat om skräck. För höjden, ja – men mest för väldigheten. För att försvinna i något som är så mycket större än jag.Nu står jag här och tittar. Jag känner vinden, hör ett litet vindspel klirra vid en kiosk. Jag tänker på alla gånger jag suttit i turnébussen, på 2013 års Riksteaterturné, på Harriet som var liten och på Nina. På hur svårt det var då – och hur mycket lättare det är nu.För nu flyr jag inte längre. Jag stannar.Jag låter svindeln komma. Jag känner hur den sveper genom mig, men jag försvinner inte.Jag finns kvar.Lycklig Vandring!Mer om Henrik, klicka här:👉 https://linktr.ee/HenrikstahlMer om Höga Kusten-bron, klicka här:👉 https://www.hogakustenbron.com/Mer om Höga Kusten, klicka här:👉 https://www.hogakusten.com/