Främjafys-podden

Niclas Wennerlund, funkispappa och föreningsinnovatör, berättar om hur det gick till när han startade löpargruppen Bara Vanlig på Hellasgården i Nacka. Första gången kom bara han själv tillsammans med den då 19-åriga dottern Melinda. Nu är Melinda 24 och Bara vanlig växer - med mycket knappa resurser - med nya deltagare och nya föreningar runt om i landet.Niclas berättar i det här avsnittet bland annat hur en löparträff med Bara vanlig går till och vad han lärt sig funkar i en löpargrupp med unga med funktionsnedsättningar. Det började t ex med att Niclas - som den vane idrottare han är - ledde uppvärmningen. Det gör han aldrig numera och det finns det goda skäl till som du kanske kan gissa vilka de är.Vi talar också en del om kluvenheten Niclas känner av att få så mycket positiv feedback och så många hejarop, men ändå ha svårt att få stöd från samhället för sina allmänt applåderade insatser. Lyssna vad Niclas har att säga om projektstöd och stöd för verksamheter. Bara vanlig är inte ensamma om att hamna mellan stolarna.Niclas tar upp vad alla funkisföräldrar har gemensamt och vilka svårigheter som ungdomarna har gemensamt förutom sin funktionsnedsättning, samt varför Bara vanlig och liknande verksamheter gör sådan stor och positiv skillnad. Faktiskt inte bara för barnen och ungdomarna själva. Glädje och fysisk aktivitet smittar!Bara vanlig har nu en modell - Bara vanlig-metoden - som Niclas vet funkar och som han och andra Bara vanlig-ledare nu sprider i Sverige. Konceptet bygger både på erfarenhet och neuro- och beteendevetenskap. Det är inte särskilt långsökt att tänka att Bara vanlig-modellen egentligen funkar på alla, lika bra för personer med funktionsnedsättningar som utan.Över huvudtaget talar vi mycket i avsnittet om grundläggande värderingar och vad dessa får för konsekvens i handlandet och möten mellan människor. Förmodligen är det denna koppling mellan filosofi och verksamhet som gör att Bara vanlig-metoden skulle fungera för alla, eller vad tror du?Intervjuare Mats Janson, kommunikatör i kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet.

Parasportföreningen IFAH Stockholm har verksamhet alla dagar i veckan utom på fredagar. Den yngste deltagaren i nystartade parasportskolan är bara 1,5 år, den äldste medlemmen 84. Allt man gör går ut på att alla ska kunna vara med och känna glädje och gemenskap.Främjafyspodden träffar idrottskonsulent Staffan Johansson, projektledare Christoffer Petersson och ordförande Gert Nilsson för ett snack om parasportoch IFAH Stockholm.Vi pratar bl a om föreningens 8 olika sektioner och årliga arrangemang som t ex Slaget om Stockholm samt om hur föreningen arbetar för att finansiera sin verksamhet. Staffan har arbetat som konsulent i 20 år vid det här laget och tipsar om hur man kan lägga upp jobbet med att söka pengar utan att kämpa med frågan vareviga dag. Ifall du undrar vad ett el-innebandy-fordon kostar så får du veta det här.Christoffer berättar om föreningens aktuella Arvfondsprojekt: parasportskolan och introduktionen av framefootball i Sverige. Båda initiativen är redan succéer och stärker Christoffers och hela föreningens övertygelse om att allt är möjligt.Ordförande Gert berättar om historien med föreningen och parasporten. Varför var t ex volleybollen så stor under 60-och 70-talen och varför finns den inte längre i Sverige?Vi pratar också om ytterligare ett svårt hinder för personer med funktionsnedsättning, utöver själva funktionsnedsättningen. Kan du gissa vad det är? Lyssna så får du veta.Efter samtalet går vi in i idrottshallen, där Främjafyspoddens utsände spelar bordtennis en stund med Staffan. Staffan är förstås överlägsen och skruvar ibland bollen på ett maskerat och helt oberäkneligt sätt. Men det gör inget. Överallt i hallen kommerglädjen och gemenskapen före prestationen. Det hörs skratt från alla håll.Intervjuare är Mats Janson, kommunikatör i Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet.

Eva Zeisig är ortoped och har specialiserat sig inom barnortopedi och idrottsmedicin. Hon är också engagerad i Svenska Läkaresällskapet,där honarbetar för allas rätt till fysisk aktivitet utifrån människorsegna unika villkor. Eva har också varit ordförande i Svensk förening för fysisk aktivitet, en sektion inom LSS.Vi börjar med att prata om det webbinarium med namnet "Fysisk aktivitet för alla - friska, sjuka och riskgrupper, som Eva arrangerar för den ideella föreningen Svenska Läkarsällskapet och där också Kajsa Mickelsson, huvudsekreterare i Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet kommer att delta.Eva brinner för den jämlika hälsan och för att alla ska inkluderas, men hur når man ut och vilka ska man satsa på allra mest från läkarhåll? Och vad är egentligen Svenska Läkaresällskapet? Eva reder ut den komplexa uppbyggnaden av föreningen och poängterar styrkan med bredden.Levnadsvaneprojektet är en av de aktiviteter som Svenska Läkarsällskapet arbetar med. Uppdraget kommer från Socialstyrelsen och är i dag nästan tio år gammalt. Eva berättar vad som hänt sedan starten och hur man arbetar i projektet just nu.Eva betonar hur viktig vården är när samhället försöker påverka människors levnadsvanor och diskuterar hur man ska komma vidare från läkarhåll när det gäller att motivera patienter till att sätta igång med fysisk aktivitet och andra levnadsvanor.Utifrån Evas nuvarande arbete på Sårcentrum blir utmaningarna tydliga. Hur ordinerar man t ex fysisk aktivitet till någon som har sår på fötterna som omöjliggör promenader? Ja, det finns så klart andra sätt och dessa berättar Eva om genom att inspireras avbarn, katter, hundar och hästar.Eva berättar också hur hennes kunskaper i ortopedi passar in i engagemanget för fysisk aktivitet. Beteendeförändringar är svåra, säger Eva, men hon tror att något stort är på gång nu. "Det måste göras någonting och vi måste hjälpas åt för att nå en jämlik hälsa och inte polarisera."Vi avslutar med att prata om politiken och hur den ska kunna påverkas. Här väger "Svensson"tungt i samhällsanalysen och det kanske inte är det bästa, enligt Eva. Men hur mycket kan man begära av individen och hur mycket måste samhället förenkla för invånarna så att människor i allmänhet kan röra på sig mer och närma sig rekommendationerna om mängden fysisk aktivitet? Djup fråga, säger Eva, men låter resonemanget sluta i en i dag vedertagen sanning om att.. ja, vaddå? Lyssna så får du höra, t ex vad Eva själv sysslar med i sitt garage!Intervjuare är Mats Janson, kommunikatör i Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet.