Sorgkantad

Erik Engelv är en helt vanlig ovanlig kille som växt upp med sin mamma, pappa och syskon i de Norrländska skogarna. Att familjen var Jehovas vittnen var egentligen inget konstigt. Alla i byn visste om att det var så och Erik levde ett liv i skolan och ett liv på fritiden. Och så hade det nog fortsatt om det inte varit för det där som skavde, det där att han ville kunna älska och leva med en man. Så efter många år av tvivel och försök att "rätta sig i ledet" beslutar sig Erik för att lämna samfundet och därmed vet han att hans familj kommer att betrakta honom som död. Hans mamma och pappa kommer till honom en sista gång för att ta farväl och med sig har de Eriks begravningskaffe. "Det finns ett liv efter Gud" - så säger Erik, och det väcker så många frågor i mig. Svaren får vi här i detta poddavsnitt och i Eriks bok "Jag är inte död" som är ett kärleksbrev skrivet till Eriks mamma. Nej, Erik är i högsta grad levande. Lyssna - så får ni höra!

Det är inte lätt att vara syskon till ett sorgkantat mirakel. Det vet Stella Hannah Maria Wågberg som bara var 7 år när hennes storebror Leo höll på att mista livet i en svår kanotolycka. Och trots att brorsan överlevde mot alla odds så förändrades hans, Stellas och hela familjens tillvaro drastiskt på ett enda ögonblick. Nu är Stella snart 13 och jag har privilegiet att få vara hennes mamma. I det här poddavsnittet pratar vi om hur Stella upplevde det som hände, hur man härbärgerar insikten om livets skörhet vid en så tidig ålder och hur det känns att vara syskon till en överlevare och barn i en familj vars tillvaro rasar. Ofta får vi ju ynnesten att leva några fler år i känslan av odödlighet innan det brutala med livet drabbar oss. Men Stella – hon vet nu att vad som helst kan hända när som helst. Precis som jag, Noel, Anders och Leo. Vi vet. Och just därför vet vi också att alla de andra dagarna – då ingenting hemskt händer – är alldeles särskilt fantastiska.

Mötet och det skrivna ordet har varit två väldigt centrala delar av Lars Björklunds yrkesverksamma liv. Inte minst under de drygt tjugo år då han arbetade som sjukhuspräst på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Lars är en av Svenska Kyrkans mest kända själavårdare och är dessutom föreläsare, poet och författare som givit ut ett antal diktsamlingar och böcker. Så om detta med sorg, förlust och kris har Lars mycket klokt att säga. Vi pratar om det svåra mötet med människor som är drabbade, vikten av att våga stå kvar i hopplösheten och vad modet att ingenting göra innebär. Lars berättar också om att sorgen rymmer alla känslor medan bitterheten bara rymmer en. I sorgen finns alla färger men i depressionen finns bara en. Att sorgen inte har någon almanacka och att livsavgörande förluster ger en livslång sirg. Dessutom berättar han om den avgörande och stora skillnaden mellan acceptans och försoning.

Att drabbas av bröstcancer, samtidigt som maken får diagnosen prostatacancer, samtidigt som sonen utreds för NPF-diagnos precis samtidigt som hela hemmet är ett enda stort renoveringskaos - hur sjutton tar man sig igenom något sådant? Sångerskan och låtskrivaren Anna Stadling har genomgått några minst sagt prövande år och har öva sig brutalt i att leva "vid sidan av" och bortom känsla av kontroll. Kanske är det därför man blir så berörd av hennes sånger och texter. Jag tänker att vi "sorgkantade" känner igen varandras uttryck. Anna är numera ambassadör för Bröstcancerförbundet och brinner dessutom för NPF-barnens skolsituation. Det blir ett viktigt samtal som jag är väldigt glad över att få dela med dig som lyssnar.

Håkan Nesser - En av Sveriges mest framgångsrike författare genom tiderna med krimsviterna om kommisarie Van Veteren och Barbarotti. Översatt till otaliga språk, prisad, filmatiserad och allmänt hyllad. Men han är också min före detta klassföreståndare, svensk- och engelskalärare under högstadiet och en av de personer som haft mest inflytande på mig i livet Jag beundrar hans klokskap, språk och förmåga att berätta en historia. Jag är också glad över att låta dig ta del av Håkans resonemang om livet och sin naiva tro - en tro han för övrigt delar med sin litterära kreation Gunnar Barbarotti.

När Aron var sju år gammal drabbades han av cancer i bäckenet. Efter ett års behandlingar som inte hjälpte tvingades man operera och det resulterade i att Aron blev rullstolsbunden. Men för Aron var livet i rullstol ändå så långt mycket bättre än alternativet. Han hade fått en andra chans att faktiskt leva och det tänkte han göra det allra bästa han kunde med. Han satsade på elitidrott och tävlade tillochmed i paralympics, tog sig igenom ett återfall med cancern innan han blev tvungen att avbryta sin idrottskarriär på grund av en höftskada. Så vad gör man av sitt driv, ambition och motivation då? Jo, man blir äventyrare såklart och startar med att vara den första person i rullstol att bestiga Kebnekaise. I podden berättar Aron om hur han tacklat sina utmaningar och vad som gjort att han faktiskt fortsätter att ta sig an det allra största äventyret av dem alla - livet!

"Låt sorgen vara slarvig!" Det är ett av Evas life hacks och tips till Dig som förlorat något eller någon du älskar. I det här avsnittet pratar jag med vännen och kommunikatören Eva Norrman från Stockholm som förlorade sin man till följd av en hjärntumör just när livet var som allra bäst. Eva berättar om vad som hände, hur hon överlevde sitt livs värsta och berättar om fler viktiga livlinor som funkat för henne. Dessutom resonerar vi om hur kärleken inte tar slut bara för att den man älskar dör, och eftersom kärleken inte tar slut så upphör ju inte relationen. Den bara förändras och precis på samma sätt är det med sorgen. Den upphör inte - men den förändras över tid.

När radioprogramledaren Mia Bryngelson (P4 Radio Sthlm) väntade sitt första barn drabbades hon av en olustig känsla om att allt inte stod rätt till. Ultraljudet bekräftade känslan och när sonen Melker kom till världen under dramatiska former levde han bara i fyra timmar innan de nyblivna föräldrarna tvingades ta farväl och leva vidare med kärleken och tanken om vem sonen hade blivit om han fått leva. Några år senare förlorade Mia sin älskade mamma i cancer och trots det hon tidigare varit med om kom den kraftiga reaktionen, sorgen och saknaden efter mamman som en total chock. Mia och jag pratar om hur förlusterna vi varit med om påverkat oss på olika sätt, vad som hjälpt i de svåraste av stunder och om att sorgen inte tar slut utan bara ändrar skepnad över tid. För även om vi förlorar någon vi älskar försvinner ju inte kärleken. Att sörja är att fortsätta älska det vi förlorat.

Jag inleder mitt poddande stort med hedersgästen Leo Wågberg. Han är trots allt upprinnelsen till båda mina böcker "Himlen måste sakna en ängel" och "Ett sorgkantat mirakel" och därmed till den här podcasten. Jag pratar med "den förlorade sonen" om livet före och efter, undrar över hans tankar och känslor om vad som hände och hur det påverkar honom idag. För att Leo överlevde är inget annat än ett mirakel. Ett sorgkantat mirakel visserligen. För det är en sak att överleva - en helt annan att leva. Men nu är det som det är. Vi hamnade i "Holland". Det är inte som Italien, det är inte som det var tänkt. Men det är. Det är vårt Holland. Och du är välkommen att lyssna när vi pratar om hur det är att leva vidare när livet inte blev som det var tänkt. Musiken du hör i podden är min egen inspelning av "What I Need". Singeln är senaste bokens ledmotiv och finns på bla Spotify.