Somna med Henrik

Hej somna.Det här är del två i berättelsen om Boöte. Puman som bor i en stad han inte känner sig hemma i, jobbar på ett företag som sakta äter upp honom inifrån och bär på ett tomrum han inte riktigt minns hur det uppstod. Vi går vidare från nattfiket, från räven Lova och boken Det som brinner, och in i snön, älven, väntan och den där märkliga känslan av att något håller på att vakna men samtidigt vill gömma sig.Boöte möter Lova igen. De går längs en frusen älv, pratar om pubertal poesi, om vuxenvärldens uppmaningar att lugna ner sig, och om känslor som en gång var livsviktiga. Det finns en värme där. Och en rädsla. Sen kommer drömmarna. Snön som växer. Mamman. Värmen som är trygg och kvävande på samma gång. Kylan som gör ont men känns sann.På jobbet knarrar lysrören, chefen Magnar vill sätta på sig ännu en hatt och ge Boöte mer ansvar. Pending review. En spricka i skärmen. Ett sms från Lova. Ett val som inte riktigt går att formulera. Och så närheten. Intimiteten. En kropp som är varm. En hand att vila i. Och samtidigt den där tunna hinnan bakom bröstbenet. Hur kan något vara helt rätt och helt fel samtidigt?Det här är ett avsnitt om rörelse och stillastående. Om hunger som har legat vilande länge. Om att stå vid ett skepp vid strandkanten och inte veta om man vågar segla. Somna, du får följa med en bit till in i Boötes värld. Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting vi kan göra åt det.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/

Jag sitter i studion med en lite rosslig röst och tänker på allt det där som inte fastnar. Lampknappar. Nycklar som ska upp eller ner. Trappor som aldrig tar slut där jag tror. Diskmaskiner som säger dirty och clean och får mitt huvud att fnissa som om livet lagt en mintkaka bredvid kaffet.Jag pratar om att dona. Om att gå runt och göra små, oviktiga saker som ändå fyller hela dagarna. Om mataffärer där ströbröd och pesto gömmer sig som om de inte vill bli hittade. Om tvättstugor, digitala lås, timers som kanske funkar och kanske inte, och den där märkliga tomheten som kan uppstå mitt i all bekvämlighet.Det handlar om att famla i mörkret, bokstavligt och bildligt. Om att känna sig som skapelsens krona ena stunden och som en mycket förvirrad apa nästa. Om överflöd, brist, gnäll, skuld, fascination och den där tysta längtan efter att få flyga, fast man just nu står i en källarkorridor och väntar på att tvättmaskinen ska börja snurra.Somna. Det här är ett avsnitt om det lilla som blir stort, det tråkiga som får existentiella proportioner, och om hur livet pågår även när det känns tomt. Det är som det är. Det som händer, händer. Och just nu finns ingenting vi kan göra åt det.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/

Jag hittar dig i ett hörn. Som den där lilla hunden under jackorna i en hall i Göteborg på 90-talet. Jag sätter mig bredvid. Pratar lågt. Om att inte höra hemma på fester. Om att låtsas vara full för att få en plats. Om skammen efteråt. Och om den märkliga lättnaden i att bli sedd, även om det bara är av en hund.Jag berättar om Kackelbackeby. Ett fickuniversum där alla är höns. Där kackel räknas som forskning. Där “sunt förnuft” används som vapen. Där hackordning är lag. Där en tupp med ett kroppsligt fel försöker förstå varför han finns och vad han egentligen förväntas göra.Jag rör mig mellan hönsens värld och min egen. Mellan högstadiets blickar som sa att jag förstörde allt bara genom att vara där, och nutidens försök att leva med det. Jag pratar om Harriet bland djuren i Nyckelviken. Om valar som lever längre än våra berättelser. Om ensamhet som tonläge. Om att ibland bara ha sig själv, och vad det kan betyda.Till slut öppnas en väg ut. För hönsen. För tuppen. För skaparen av universumet som ångrade sig. Och kanske, lite grann, för mig också.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/

Somna, ikväll sitter jag i Äventyrsvargen och tittar ut på snö som faller igen, och det känns som en sten som sjunker i ett djupt, kopparfärgat sjövatten. Jag minns Hjälpberget, Hjälptjärn, stenarna som försvinner ner i mörkret, och hur ett “plisch” kan följas av ett tyngre “klunk”, som om världen har ett extra djup man inte kan se. Därifrån vandrar jag vidare till en annan sorts djup, den där punkten i livet när barndomen upphör att vara ett rum man kan gå in i. Jag försöker hitta var dörren stängdes, och jag landar i en dröm, ett gult lärarrum, en pjäs om en flicka i en låda, och den där känslan av att stå på en välkänd gata och ändå vara hemlös i sig själv. Det blir snack om "processen”, ordens fängelse, ordens tröst, och varför jag behöver en form där jag får slarva, ändra mig och inte komma fram. Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/

Hej somna.I natt försöker jag göra något omöjligt: ta bort mig själv ur mitt eget rum. Jag kliver åt sidan, lägger ner instrumentet Henrik, och släpper in en gäst som påstår sig vara helt väsensskild från mig. Det går… sådär.Vi möter Natthästen. En ninjahäst utan armar, med människoben, kaststjärnor i hudveck och ett yrkesliv som saknar uppdragsgivare men inte konsekvenser. Det blir berättelser om gasreglering, moral som tröstar sig själv, familjer som splittras, beslut som alltid påstås vara gemensamma och ett arbete som äter upp allt runt omkring.Allt rör sig långt bort från Henrik. Och samtidigt rakt igenom honom.Somna, du behöver inte förstå. Du behöver inte hålla med. Du kan bara ligga där och lyssna när brunnen visar sig vara bottenlös igen.Det är som det är.Det som händer, händer.Och just nu finns ingenting som vi kan göra åt det.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/

I det här avsnittet börjar jag en ny (och kanske lång) följetång. Jag improviserar mig igenom en halvfärdig bokidé och du behöver som vanligt inte lyssna alls. Du kan bara ligga där och låta orden gå förbi som bussar man inte tänker kliva på.Vi får träffa Boöte, en puma som bor i en stor stad där han inte känner sig hemma. Han bär på ett tomrum som ligger kvar som en glaciär. Vi går från en klippa vid havet där han en gång kunde vila, till persiennljus, rapporter, Excel-flikar och en otydlig befodran som stressar. Till en buss som sväljer hela världen och ett företag som heter Global Tail Solutions och som ingen riktigt kan förklara.Och så, på fredagskvällen, när han smiter från after worken, hamnar han på ett nattöppet fik som heter Nattugglan. Där sitter en räv i grön jacka och läser en bok som heter Det som brinner. Boöte sätter sig. De säger för mycket för snabbt. Och så får tomrummet för första gången på länge ett litet ljud i sig.Sov Gott!Mer om Henrik, klicka här: https://www.henrikstahl.se/