Rosenhofserien

Friare utspelar sig i och omkring det fiktiva slottet Rosenhof som ligger i södra Närke. Det är en miljö som huvudpersonen Charlotte Bjellby af Rosen älskar över allt annat. Men vad är det som är så fascinerade med slott? Varför tjusas vi så av detta på många sätt onödiga överflöd med sina tinnar och torn? För slott är ju ytterst en symbol för makt och status, för klassskillnader och ojämlikhet. Är det sagornas prinsar och prinsessor som lockar eller finns det något i dessa byggnaders anspråk på evighet som faktiskt har något att säga oss i vår tid?

Ordet friare har den dubbla betydelsen av adjektivet att bli friare än man tidigare var, men även substantivet att vara den som söker vinna någon till hustru. På grund av lagstiftningen i Sverige år 1868 blir just detta en av de bärande konflikterna för huvudpersonen i romanen, Charlotte Bjellby af Rosen. Men hur ser det ut i allmänhet? Är kärlek och äktenskap motsatser till frihet? Kan man både vara bunden och fri samtidigt? Även verbet fria har den dubbla betydelsen av att frikänna eller rentvå någon från anklagelser eller att be om någons hand. Är det så att man måste frikänna den man älskar och vill leva

I höstas blev Sara intervjuad i Expressen om erotik och påtalade där vikten av att vilja sig själv väl. I dagens avsnitt resonerar vi om att vilja sig själv väl, varför man skulle vilja sig själv illa och om att vilja sig själv väl innebär att vi består av kropp och själ? Vill vår protagonist, Charlotte, sig själv väl och på vilket sätt ville vi oss själva väl genom att tillsammans skriva romanen Friare och jobba vidare med Rosenhof-serien? 

Att säga att det är bra nu eller att det kommer att bli bättre är positivt, men att säga att det var bättre förr uttrycker en vanmakt. Vad föranleder den vanmakten? Tanken på ett ursprungligt paradis finns i det flesta religioner och mytologier, varifrån kommer denna längtan tillbaka? Och när det gäller kärleken? Har vi inte förlorat något när mystiken i att drabbas av den försvunnit och den snarare blivit funktionell? Är livet nuförtiden så mycket öppnare och friare eller är det bara något vi tror? 

Vi pratar sällan om samvete och moral, vad beror det på? Nuförtiden har vi inte dåligt samvete för miljön utan vi har klimatångest. Vad beror detta psykologiserande på? Moral är ett begrepp vi knappast alls använder, medan 1868 var moralen högst närvarande. Beror det på att moral och religion är så förknippade med varandra? Kan det vara så att altruism inte är en filosofisk fråga utan något som främjar vår populations överlevnad? Hur är det med Charlotte Bjellby af Rosens samvete och moral? 

När vi spelar in det här avsnittet har det gått fem dagar sedan utgivningen av Friare, första delen i Rosenhof-serien. Mottagandet har så långt blivit långt över förväntan. Det får oss att reflektera över vad medgång och motgång är. Varför är vi människor så fascinerade av det där genombrottet som sker över en natt? Är det så att framgång och motgånga är något vi förtjänar eller är det bara sådant som sker? Varför gör vi om framgångsrika människor till ikoner som vi antingen hyllar eller vill trycka ner? Är inte den största medgången i livet förmågan att ta sig igenom svåra motgångar? 

Den 16 april hölls en releasefest för Friare på Kung Carl i Stockholm. Festen var inte bara lyckad, den innebar också det officiella startskottet för arbetet med del 2 i Rosenhof-serien, Obundna. Hur skriver man en uppföljare? Vad innebär det för oss att vi fick chansen att skriva två noveller för Blanche stories med huvudkaraktären i Obundna, Emelie, högst inblandad? Hör Callin Öhrvall Delmar under releasen läsa högt ur en av novellerna. Hur gör vi konkret för att jobba ihop kring Rosenhof-serien? Vad är det bästa med att skriva tillsammans? Hur strukturerar vi arbetet? Varför ska författare skriva ihop?

Jakob försöker skriva samtidigt som han gör en större flytt ut till ett hus på landet. Tidsbrist och en salig röra är hans vardag. Det får oss att reflektera över vad det är som driver författare att påbörja, genomföra och avsluta ett romanprojekt? Tvång? Frustration eller lust? Eller en kombination av alltsammans? Skrivande är tidskrävande, ensamt och riskfyllt i den meningen att man kan hålla på i åratal för sedan sluta med ett opublicerat manus på datorn. Hur hittar man disciplinen där? Är kreativitet i själva verket en tidshink där man häller ner allt man längtar efter, har lust till eller känner sig tvingad att göra för att sedan röra om och se vad det blir av det hela? För en sak är säker, tiden den är som den är, går sin gilla gång och den förhandlar man inte med.