Predikningar från Swedenborgskyrkan

Swedenborg menar sig ha fått ett speciellt gudomligt uppdrag som innebar att han fick tillåtelse att se vad som finns på andra sidan. Om detta säger han: ”Jag har sett, jag har hört, jag har känt”, dvs att det är en fullt levande värld av människor som har levt här och sedan gått vidare. Vi vanliga människor ser inte in i den världen, men vi är faktiskt i den världen redan, när det gäller våra tankar och känslor. Och där kommunicerar vi med dem, fast det känns som att vi känner och tänker i kroppen. Jesus botade sjuka människor. Det är en bild för hur han botar tankar och känslor som är sjuka. Helandet av vårt inre sker med hjälp av gudomliga sanningar, som finns i Ordet. Det handlar berättelsen om där orena andar ger sig inför vår Herre: ’Du är Guds Son!’Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!Coverbild: Kristus botar de sjuka vid Betesdadammen. Målning av Carl Bloch (1834-1890)

Nattvarden är gudstjänstens kanske mest kroppsliga handling. Vi reser oss, går fram, bär bägaren, knäböjer, äter och dricker. I den här predikan följer vi denna enkla måltid genom Swedenborgs återkommande mönster: ändamål, orsak och verkan – kärlek, vishet och handling. Brödet och vinet står för det goda och det sanna som kommer från Herren. Men nattvarden får sin fortsättning först när det vi tar emot också blir vårt eget och tar form i det vi gör. Det tredje steget sker därför inte bara vid altaret, utan i veckan som följer.Läs pastor Thomas Floyds predikan på vår hemsida!

Vi vet att vi ska älska Herren och vår nästa. ”På dessa två bud hänger hela Lagen och Profeterna.” Matt 22:40 Det låter bra. De två buden hör ihop. Men vi vill veta mer konkret hur vi ska älska vår nästa. Det ska vi tala om idag, och nyckelordet är omtanke. ”Så snällt av dig att du tänkte på det …” hör vi någon säga om något vi gjort för en medmänniska. Så låter reaktionen på vår omtanke. Det finns ansträngning bakom en omtanke. Först på ett mer ytligt plan, sedan mer påtagligt och, ja, till slut blir det en andlig ansträngning. Och, jo, det finns en gudomlig ansträngning också, Herrens allra yttersta ansträngning för att rädda oss människor.Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!Coverbild: Manoas offer. Målning av Eustache Le Sueur (1616–1655)

Det finns en särskild sorts stillhet som kan komma över en människa framför en gammal anteckningsbok.Man hittar den längst in i en byrålåda. Några rader från en nyårsafton, eller från en kväll när livet för en gångs skull kändes tydligt. Där står, med ens egen handstil: mer tålamod. Mindre jäkt. Sluta skjuta upp det som betyder något. Så ser man på årtalet och börjar räkna. Sju år har gått. Kanske tio. Och listan kunde ha skrivits i går.Åren har gått, och mönstren har följt med. Och någonstans inom en väcks en fråga: varför är det så här? Jag tror att det ögonblicket – med den gamla listan i handen – är ett av de mest andliga ögonblick vi har. För frågan som föds där är större än den först verkar.Läs pastor Thomas Floyds predikan på vår hemsida!Coverbild: Jesu heliga hjärta. Målning av Pompeo Batoni (1708–1787)

Pingstdagen: Sju veckor eller femtio dagar efter påsk, tio dagar efter himmelsfärden. Det markerar slutet på en unik händelse i världen. Det började med jungfrufödseln i Betlehem, fortsatte med många märkliga och omskakande händelser i Jesu liv. Kulmen nåddes i och med korsfästelsen och uppståndelsen. Och nu är vi framme vid slutskedet, utgjutandet av den Heliga Ande över apostlarna.Det skedde när de var samlade för den judiska högtiden Shavuot, Veckohögtiden. Då fullbordades det gudomliga handlandet med mänskligheten enligt löftet i Johannes: ”Detta sade Jesus om Anden, som de skulle få som trodde på Honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.” Joh 7:39Men nu var han förhärligad, och cirkeln slöts. Guds Ande kunde verka eftersom Gud i Jesus Kristus hade blivit människa och därmed hade all makt i himmel och på jord.Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!Coverbild: Pingst. Målning av Titian (1490–1576)

Firandet av Nya Kyrkans dag går tillbaka till Sanna kristna religionen # 791. Swedenborg nämner en händelse i den andliga världen och sätter ett datum på den, 19 juni 1770. Nya Kyrkans dag är unik, eftersom den firar något som vi tror hände i den andliga världen. Andlighet handlar om något som inte kan ses med det fysiska ögat. Det börjar i en icke-synlig dimension, vårt inre, ett medvetande som hör ihop med en högre värld. Detta påverkar sedan i allra högsta grad det som händer i den här världen, speciellt i våra handlingar. Det är därför inte konstigt att en fördjupad kristen tro firar något som går tillbaka till något som hände i den andliga världen. ”Herren sammankallade sina tolv lärjungar, som hade följt Honom i världen, och sände ut dem i hela den andliga världen till att predika det glada budskapet, att Herren Gud Jesus Kristus härskar, samt att Hans rike skall vara i evigheters evigheter.”Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!Coverbild: Jungfrun och barnet med änglar. Målning av Bartolomeo Cavarozzi (1587–1625)

Goda nyheter tycker vi om att höra, och så finns det annat som vi helst inte vill höra, t ex när någon påpekar att vi inte har gjort det vi har lovat. Eller ännu värre, gjort något helt galet och måste rätta till det. Och det kan vara dyrt dessutom. Så är det med vår andliga mognad också. Mognad kräver förändring, eftersom vi börjar med något som har klara brister. Det kallas egoism. Eller själviskhet om vi höjer temperaturen. Ja, ondska hör ju hemma där någonstans. Det själviska inom människan vill inte lyssna på tillrättavisningar, och ändå är det just det som behövs för den andliga mognaden. Därför ska vi lyssna på väktaren som är Guds Ord. ”Den som hör mitt Ord har evigt liv och har övergått från döden till livet.” Joh 5:24Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!Coverbild: Hesekiels vision. Målning av Raffaello Sanzio da Urbino (1483–1520)

Vi håller på att lämna vinter och kyla bakom oss och börjar tro på våren. Det är en tydlig förändring av ett tillstånd – i detta fall naturens tillstånd. Sådana förändringar går vi också igenom, som individ och som samhälle.Uppenbarelseboken handlar om detta. De märkliga texterna har under ytan ett löfte om en ny tid, men också ett budskap om att skärpa till sig, andligen. Vår Herre och Gud Jesus Kris-tus – han som skickar en ängel till Johannes – vill nå fram med ett tydligt budskap: Tiden är nära, det vill säga, den kommer närmre ju mer vi lyssnar på Herrens undervisning. Det är vår uppgift!: ”Vakna upp och håll dig vaken och stärk det som är kvar och som var nära att dö.” Upp 3:2Läs pastor Göran Appelgrens predikan på vår hemsida!Coverbild: Johannes på Patmos. Målning av Hieronymus Bosch (1450–1516)

Det finns i Swedenborgs skrifter ett påstående som aldrig förlorar sin kraft: Den andliga världen är inte någon annan plats än den vi redan lever i. Den är inte en fjärran region dit vi endast färdas efter döden. Den är det inre av den verklighet vi står mitt i just nu.Det är kanske lätt att nicka åt denna tanke. Det är kanske svårare att leva som om den vore den sanning som den faktiskt är. Och det är just detta vi behöver återvända till om och om igen, ty det är där – i livet – denna lära antingen blir en andlig kraft i våra liv eller stannar kvar som ett vackert system vi håller på avstånd.Läs pastor Thomas Floyds predikan på vår hemsida!Coverbild: Yttersta domen. Målning av Michelangelo (1475–1564)