Östeuropapodden

Året är 2011. Resan börjar efter ett billigt flyg till Ungerns huvudstad Budapest. 16 dagar senare finns två biljetter bokade med flyg från Aten i Grekland. Ingenting annat är bestämt eller planerat i förväg och nästan alla gamla tåg saknar helt restaurangvagn, ska det visa sig.

Resans andra etapp börjar i Ukrainas kulturhuvudstad och leder till insikter så som att tåg kan vara billigare än hostel samt att våra vänner inte längre vill sitta i drag.

Resan fortsätter i rask takt genom den stad som våra vänner suktat efter under många år. De blir givetvis besvikna men möter tre vise män vilket leder till äventyr utöver det vanliga.

Vår vänner har något ofrivilligt precis mutat sig in i en utbrytarrepublik som inte finns vilket såklart är spännande och bara lite läskigt. En papperslapp med stämpel är minst lika viktig som passen och de bör nog lämna huvudstaden inom ett dygn, men först lite turistande då de verkar vara de enda turisterna i hela landet.

Från en öde men extremt välstädad tågstation far våra vänner vidare i ett av landets två tåg. Med knappt några medpassagerare och på slingrande räls i outsäglig hetta längtar de till nästa anhalt. Först dock konfronteras de med verkligheten på en marknad.

Våra vänner går på guidad tur i det som var tänkt att bli världens största och dyraste palats. Ceausescus totalt sinnessjuka skrytbygge i äkta betong och frigolit med över tusen rum och tvåtusenåttahundra kristallkronor. Fräscht.

Vår vänner kommer orimligt tidigt till nästa stad på resan. En stad som ligger lite som i en gryta. Här ger de sig ut på jakt efter ett kors och så får de se sina ansikten slätrakade för första gången sedan de var små. Något de genast ångrar. Men nog om det för resten av den här etappen blir fantastisk. De blir lite berusade och beslutar sig för att sova ute vid en stor sjö. Inte ett hav. Utan en sjö.

Våra vänner slängs mellan högt och lågt, hoppfullhet och hopplöshet, under denna nionde etapp. Bland annat får de se en gammal journalfilm utomhus med projektor mot en solblekt gulputsad fasad sent en het afton i Tirana. Bara det. Då tåg ej längre står att finna sätter de sin tilltro till bussar vilket ska visa sig vara en rakt igenom svindålig idé. Planerna ändras i vanlig ordning ett antal gånger men det kan sluta riktigt bra, om de har tur.