Hej mormor

Vid något tillfälle har mormor sagt till mig att det under arbetet på Hela människan kändes som att hon fick en andra familj. Hur mycket det betydde för henne att hon fick komma dit och vara Britt, inte en 80 + gammal kvinna/mamma/mormor/farmor/gammelmormor/gammelfarmor/svärmor, och då tror jag att alla ni som lyssnat ändå vet hur viktig den biologiska familjen är för henne. Det är vackert att höra henne berätta mer om hur hennes engagemang, drivkraft, mod och vilja att hjälpa människor har gjort så stor skillnad för så många. De berör. Och det i sig visar hur stor roll det gör för en människas livskvalitet att ha en plats där man är efterfrågad, känner sig hemma, har ett syfte och får möjlighet att leva ut det syftet. Det tar jag med mig som en viktig påminnelse. Det här är det sista avsnittet i säsong 1. Det finns ett hopp om att spela in nya samtal under sommaren som i så fall blir till en säsong 2 i höst. Håll tummarna för det! Tills dess, tipsa gärna andra om vår podd och följ vårt Instagramkonto Hejmormor_podcastTack till er som lyssnar till samtalen mellan mig och mormor.

I det här avsnittet berättar mormor om en dramatisk och utmanande tid i livet, när hon var 37 år blev hon hjärtsjuk, utan att sjukvården förstod det. Samma år slog blixten ner i huset när hon och morfar inte var hemma, en otäck och dramatisk händelse som satta spår i familjen. Vi pratar även om tro, och hur självklar den är för mormor och hur den hjälpt henne genom livet.

Vi fortsätter samtalen om att vara orädd vad gäller att stå upp för andra, men vänder även på myntet och pratar om hur svårt det är att göra detsamma för sig själv. Mormor berättar om en händelse när hon var barn som satta djupa spår, både i kroppen och i skadat förtroende för de vuxna. Samtalet fortsätter till en tid när morfar var sjuk, och några av de utmaningar som mormor upplevde utifrån att vara närstående.Det här samtalet berörde mig, och jag tror att du som lyssnar också kommer bli berörd.

När mormor var i min nuvarande ålder så började hon arbeta utanför hemmet, och dessutom som chef. Det är tydligt att ett nytt kapitel startar i och med det och det finns många berättelser från den här tiden. I det här avsnittet berättar mormor om hur det kunde vara att kliv in i ett sammanhang som den enda utan högre utbildning, hur hon vågade ifrågasätta en välrenommerad utbildare och varför hon var så orädd inför att göra det.

Gode Gud, om han finge leva. I det här avsnittet berätta mormor om Magnus, hennes fjärde barn som föddes med svåra allergier, och vi kan konstatera att väldigt mycket har förändrats sen 60-talet, inte minst kring vården av barn och kunskaper om allergier.

När vi skulle spela in det här avsnittet hade mormor varskott mig om att hon ville prata om folkhögskolor, antagligen hade hon tänkt extra mycket på folkhögskolornas betydelse just då eftersom det inom politiken och i media diskuterat en hel del om nedskärningar kring dem. Ni som lyssnat på tidigare avsnitt vet att mormor gått sju år i grundskola, och det här med utbildning är en fråga hon funderat på till och från genom livet. I detta samtal blev det mormor som riktade mikrofonen mer mot mig för att få höra mer om min relation till skola och utbildning, något som varit och är en central del av mitt liv. 

I det här avsnittet får vi framför allt följa med till gården under jordgubbssäsongen. Mormor berättar om hur det var att ha småbarn, en mjölkgård och jordgubbsodling. Vilket innebar rutiner, minst 18 personer runt middagsbordet, hårt arbete, förtvivlan blandat med roliga stunder.

Här kommer ett nyinspelad julavsnitt. När en stor del av Sveriges befolkning slog sig ner till Kalle Anka kl 15 så tände vi istället ljusstaken i köket och slog på mikrofonen. Mormor berättar om minnen från barndomsjular, hur förberedelserna började redan i oktober när julosten sattes och grisen slaktades. Vi får även ta del av minnen från julkalas, förväntningar, lyckan över att få en egen boll och mormors tankar om vad som egentligen är viktigt i juletid. God Jul och välkommen att följa med oss in i 2026!