Mazza Snack

Du bestämmer dig på kvällen: imorgon ska du börja träna, äta bättre och ta tag i det där du skjutit upp. Du menar det verkligen. Ändå hamnar du i samma gamla mönster. Varför?I det här avsnittet av Mazza Snack pratar vi om motivation, självtillit och glappet mellan det vi vill och det vi faktiskt gör. Hur påverkas vi av löften vi inte håller? När blir inspiration ett sätt att skjuta upp förändringen? Och hur tar vi oss vidare utan att trycka ner oss själva?Du får konkreta verktyg för att göra starten enklare, hantera bakslag och bygga tilltro till din egen förmåga. Ett litet steg i taget.Mitt mål är att du ska nå dina mål.

I det här avsnittet delar jag med mig om varför jag från ingenstans stängde ner min podcast. Anledningen var självklar i där här fallet. Men kanske finns där fler moment i ens vardag där man gör mer än vad man egentligen har tid med? har vi råd energimässigt med allt vi gör och vad är värt vad? Ett enkelt avsnitt med några få uppmaningar och frågeställningar som förhoppningsvis kan få dig att optimera vardagen lite extra.

Många kopplar Personlig träning till enbart träning..Sanningen är dock att det är så mycket mer än så. Iallafall för min del och hur jag arbetar. För mig handlar det om helheten när det kommer till mina klienter och där jag som coach har ett större ansvar än att bara stå och skrika inne på ett gym.

Det är så lätt att säga "jag dricker aldrig alkohol".. "jag äter inget godis..." osv..Absolut.. Det är jättebra. problemet är kanske bara att det blir en ständig kamp för dig mentalt.. Och när du väl avviker från dina egna satta regler, då börjar självkritiken.. Och då sluta det oftast med inställningen "aja, skitsamma, då kan jag lika gärna ta lite till"Varför är vi så? Är det bra att vi är så? Och hur borde vi tänka istället?

I många av livets situationer längtar vi bort oss själva till framtiden.. För att i framtiden fortfarande stanna kvar i den känslan av "längtan"..Men är det fel att längta? nej.. Men det är fel när det är på bekostnad av nuet!

Det är väldig lätt att måla upp en motiverande bild framför sig. och ännu vanligare är det att den bilden blir ens nyårslöfte.. Men.. Varför blir det aldrig av? Varför står vi där på ruta ett igen år efter år?

Idag har vi gjort det till en trend att träna som elitidrottare. Är vi inte på gymmet 6 dagar i veckan (minimum) så är vi inte bra nog.. Om vi inte "relaterar" till: "jag är så sliten..." "denna veckan har jag kört 10 pass" osv osv.. Så är vi inte inkluderade..Varför har det blivit att mer är bättre? Varför handlar träning mer om tävling än vad det handlar om välmående? Jag själv har varit elitidrottare så jag vet vad som krävs.. Men problemet är att den intensiteten inte blir hållbar för motionären som lever ett helt annat liv med andra rutiner.. Självklart ska vi pusha oss själva.. Men vart går gränsen?

Att tro på sig själv är ibland lättare sagt än gjort.. Den där inre kritikern kommer alltid ifrågasätta ifall du verkligen kan eller inte.. Är det kanske bättre att undvika det så vi förhindrar ett misslyckande?I det här avsnittet delar jag även med mig av detaljer som kan hjälpa dig att 'andra ditt sätt att se på misslyckanden och motivera dig till att verkligen våga satsa!