Litteraturhistoriepodden

I det av oss inspelade nionde avsnittet redogör Joakim för Rydbergs liv och leverne (fattigdom, likrum och Göteborgs träskdimmor), Sebastian tolkar in en djup mening i grunt verk samt gör jämförelser med allas vår största hjälte Nicolas Cage och båda skrattar gott åt det av författaren skrivna onödigt tillkrånglade språket.Verket som av oss diskuteras är givetvis den av Viktor Rydberg författade "Vampyren". Hur är Rydbergs vampyr jämfört med Stokers? Når debutromanen upp till författarens övriga höga höjder? Dessutom: pizzakvinnor, rakbladsförsedda apor, kvacksalvares kramvaror och post it-metoden.Litteraturhistoriepodden. Finns där poddar finns. Och här: https://shows.acast.com/64063a9d33893a00116c4805

I vårt åttonde avsnitt diskuterar Sebastian Stokers liv och leverne (förvånansvärt anmärkningslöst), Joakim redogör för hur man blir en vampyr (mer sex på helgdagar åt folket!) och hur man åtgärdar en vampyr (ha alltid en säck vallmofrön redo!) och båda konstaterar att denna gotiska skräckroman är som ett mellanting mellan “Frankenstein” och modern vampyrlitteratur (nej, inte du, Twilight). Verket som diskuteras är naturligtvis Bram Stokers "Dracula". Lever berättelsen upp till förväntningarna? Hur mycket skiljer sig Stokers vampyr från sägnens vampyr? Vilken mänsklig rädsla personifierar Dracula egentligen?Dessutom: barbariska slovaker, taskig kvinnosyn, memorerade tågtidtabeller och försupna hamnarbetare som alltid törstar efter en betalning i något drickbart.Litteraturhistoriepodden. Finns där poddar finns. Och här: https://shows.acast.com/64063a9d33893a00116c4805

I vårt sjunde avsnitt diskuterar Joakim mannens liv och leverne (barnbåtsturer, kristendom och - håll i er… - matematik), Sebastian gastar och muttrar nåt om den dramaturgiska modellen och båda enas i att vara oense.Verket som diskuteras är givetvis Lewis Carrolls "Alice i Underlandet". Vad är det som gör att barnboken fortfarande är aktuell i dag? Är det de logiska kullerbyttorna och ordvitsarna? Är det kritiken mot samhällets barnuppfostran? Eller är det för att nonsens underhåller?Dessutom: Morsealfabetet-light, Sebastians skryt om elektricitet i hemmet, författarskap = punkmusik, djur ska inte tala mänskligt språk, och den bästa barnboken Sebastian läst. Litteraturhistoriepodden. Finns där poddar finns. Och här: https://shows.acast.com/64063a9d33893a00116c4805

I vårt sjätte avsnitt diskuterar vi den man som Proust förväxlade med Skaparen, den Virginia Woolf ansåg vara den störste författaren av dem alla, samt det verk som mannen inte är mest känd för. Joakim diskuterar mannens liv och leverne (anarki, sexdagböcker som lektyr på bröllopsnatten, samt tyngre saker såsom vegetarianism), Sebastian redogör för de 15 stegen i rysk socialhierarki och båda fullkomligen älskar denna dödsångest till litteratur.Verket som diskuteras är givetvis Lev Tolstojs "Ivan Iljitjs död". Vad är det egentligen att leva ett gott och moraliskt rätt liv? Att klättra på den sociala stegen och efterlikna adelsklassen? Att inte fundera över livets mening? Att bejaka den dödsångest som väntar oss alla. Dessutom: Kufarnas kuf, att döpa sina barn efter sig själv, att läsa Schopenhauer och radikaliseras och att nobba Nobel.

I detta avsnitt diskuterar vi Pär Lagerkvists Dvärgen. Det är alltså ondskan själv som tas upp. Vi använder fel ord, säger fel namn oftare än vanligt men kommer trots detta fram till att vi har läst en väldigt rolig bok som har mycket att ge.

I detta extraavsnitt råkade vi prata om Harry Potter eftersom Sebastian har spelat det nya spelet (Hogwarts Legacy) om den berättelsevärlden. Sebastian ville därmed prata om den litterära serien som fick honom att börja läsa böcker från första början och Joakim hade inget att säga till om. Vi släpper alltså det litteraturhistoriska och diskuterar bara en bokserie vi läste och påverkades av som barn.

I vårt tredje avsnitt diskuterar Sebastian Wildes liv (långhårig dekadens och porslinsprydda väggar), Joakim gastar om de fantastiska formuleringarna och de kassa sidospåren på sidospåren och båda konstaterar att den dramaturgiska modellen är rätt bra att följa.  Dessutom: Viktorianska känsloutrop, Dostojevskij - de långa meningarnas mästare, ett dimmigt London (igen, suck) och dandyromanernas dandyroman.

I vårt andra avsnitt diskuterar Joakim Stevensons liv och leverne (åsnor, trätänder och sovsäcksuppfinningar), Sebastian tolkar texten (gubbar på promenad) och båda konstaterar att goda människor bär käpp och hatt.  Dessutom: Viktorianskt dubbelliv, Hulken-inspiration (den gröne, inte fribrottaren) och att personligheten speglas i utseendet, vilket avslöjar det vi alltid vetat: korta människor är onda.