Lilla Namo’s Stad

I poddens allra första avsnitt så har jag bjudit in en av Gigital grundarna Givar Shabani! Vi pratar om vilka Gigital är och hur allting startade för bara några år sen. Självklart vrider och vänder vi på avsnittets ämne; livescendöden. Hur påverkar nedläggningen av musikscener bl.a stadsliv och vem bär ansvaret? Hur ser Givar på framtiden och vad har han för tips till fastighetsägare? OCH den stora frågan: Gospelrap eller Trap?Det har varit artistuppror, manifestationer och listor med namnunderskrifter, MEN Givar ser ljust på framtiden. Let's go!

Graffiti, street art, post-graffiti, muralkonst, spraykonst, klotter osv. Ja, kärt (eller kära i plural) barn har många namn och somliga blandar ihop konst med vandalisering eller skadegörelse men det finns stora skillnader mellan de olika namnen. Det är helt enkelt än idag ett känsligt ämne trots att vi ser mer och mer laglig street art på våra fasader. Man kan kalla det vad man vill men Daniel Fahlström, även känd under sitt alias HUGE, har varit med i gamet sen 80-talet och hans konst är allt förutom skadlig. Tvärtom gör hans konst människor glada och platser trevliga. Vad gör denna typen av konst med våra städer och varför spelar det någon roll vem som är avsändare av konsten? Vad har Daniel för koppling till ballonger och hur har Sveriges nolltolerans påverkat vår kontext jämfört med andra platser som inte har nolltolerans? OCH, vilken amerikansk rappare har Daniel sålt konst till?     Vi pratar om hur allting började med graffitin i pappas garage, om varför han blev kallad till rektorn 1987 till att han nu ställer ut på galleri i Paris. En väldigt häftig resa att följa, än mer häftig eftersom Daniel verkar så extremt ödmjuk och avslappnad kring sitt skapande och vad han har åstadkommit genom sin konst, för vem blir inte glad av ballonger? Förutom att han just nu är aktuell med att ställa ut skulpturer i Paris så har han även en stor fasadmålning, med sin signaturstil, på Kronobergsgatan i Stockholm som är värd att se.

Co-working trenden har boomat på senare år men begreppet används första gången redan i slutet på 90-talet för att beskriva samarbetade med stöd av datorer och dåtidens teknologi. Den första kända fysiska co-working platsen startades 2005 av Brad Neuberg i San Fransisco, i Spiral Muse, där han lånade lokalen av ett feministiskt kollektiv som han hyrde ut två dagar i veckan. Men att mötas och nätverka och dela ideér har alltid varit städers essens på ett sätt och att skapa en microstad i en ruff brutalistisk miljö frodas kreativitet, precis på samma sätt som kreativitet dras till storstäder. Gamla arkitektskolan, som idag är omgjord till A House, är just ett sådant ställe och de har jobbat på att rätt människor ska infinna sig där, just på grund av att det är människorna som skapar platsen inte enbart arkitekturen och inredningen.  Tua Asplund som är VD för A House har många bra tankar om vad som utgör en fungerande mötesplats och hur man bör jobba för att skapa mer tillåtande platser (ett sätt som de själva fick förtroende att jobba på när de skapade A House). Vad tillför A House resten av staden, vilka fattas där och hur kommer det att utvecklas i framtiden? Vi pratar också om Tua’s favoritost, barriadas i Lima, varför Tua inte ens tycker om begreppet co-working och bjuder på snack om bajsbruna bilar och är det verkligen sant att Namo älskar samhällsklyftor!?

Sometimes we come across people that we might have known in a past life. Kieran Long is one of those people for me. When he came to the pod studio it felt like we had known each other for ages. Not only because of his very inviting personality but also because we share a lot of common thoughts but yet from two different worlds. Kieran is not apologetic in his statements about the urban realm and architecture which I miss in the open debate. As the head curator of ArkDes, Sweden’s National Center of Architecture and Design, former curator of London’s Victoria and Albert museum and architect journalist he has a very important role and voice in the public debate, and I feel very hopeful that he, of all, is that voice. Mr. Long's style is progressive in a charismatic and diplomatic way. We conversate about ArkDes, urban injustice, gentrification, segregation, the concrete jungle and why NWA and hip hop should be an exhibition at ArkDes! Mr. Long, although born in New Hampton, England, is a true Londoner living in Stockholm which has given him an interesting angle in how he can compare the two cities. He also tells us why that little bird in the coffee shop is so important, how crime is interesting to the cities we live in and we also get the answer to IF he like bricks or nah. I mean he IS a Londoner after all!A lot of laughs in this one. I absolutely LOVE this episode!

Aadel Kersh startade sitt alldeles egna kafferosteri 'Kersh Kafferosteri' hemma i köket för 10 år sen och har idag flyttat ut från köket till Gustavsberg där rosteriet sprider kaffedoft. Kaffet är någonting som kopplar ihop Aadels finska och palestinska arv som vi får veta mer om när vi djupdyker i hur allting startade. Aadel har även skapat 'Bitza' en plats där arabiska pizzor gräddas också det kopplat till Palestina. I detta avsnitt pratar vi såklart om kaffe och varför kaffe är problematiskt genom dess användning av mark och arbetskraft för att tillfredsställa oss västerlänningar och vårt blödande kaffebehov. Vi pratar om hur mat och plats hör ihop, om Bitza och om hur det var att flytta från Södra Station på Södermalm till den vackra kuststaden Akko i Palestina. Han har hunnit med mycket men det verkar bara vara början för någon vars drömmar görs till verklighet genom hårt arbete!

Brady Burroughs är.....! Hur presenterar man någon som man tycker är jättecool? Sådär ödmjuk, oliktänkande, modig och kunnig. Brady är från en småstad i Maryland, USA, ute på landet och bor idag i Tensta som hon under pandemin känner är som en liten egen stad. Hennes hem och community. Hon är arkitekt, lärare och i mina ögon konstnär. I det här avsnittet pratar vi om identitet, intersektionalitet, feminism och ras. Allt i förhållande till staden. Hur påverkas vem vi är av maktrelationer? Vem är vi i staden och hur ändrar vi den berättelsen? Och hur bra klarar Brady, Namo's slang-quiz?

I dagens avsnitt har jag med mig Nazem Tavlizadeh, snubben som kan prata omkull vemsomhelst i frågor som rör segregation och stadsutveckling. Nazem är forskare och lärare och har jobbat på bl.a KTH på urbana och regionala studier där jag lärde känna honom och är nu på Malmö Universitet där han är lektor i Statsvetenskap. Han har även disputerad på Göteborgs Universitet. Det som är unikt med Nazem är att han, trots alla dessa universitet i ryggen, har en jordnära approach till verkligheten – jo visst, hans språk skiljer sig från ditt och mitt och det är även det som får en att lyssna när Nazem pratar. Skarp, kunnig men också en riktig broder! I det här avsnittet pratar vi om en segregation som för vissa är lukrativ, varför det är ett problem med segregation– egentligen. Vi snuddar även frågan om ockupation och vem som har rådighet över mark. Och vem vet – det kanske blir en uppföljare! 

Sandra Mobaraki är en människa vars driv smittar av sig genom sin energi. Hon är utan tvekan en entreprenör, det har hon i blodet. Men det som skiljer henne från de flesta entreprenörerna är att hon också är en inspiratör - en bygginspiratör, en term hon myntat själv. Sandra drivs inte av pengar, den saken är säker. Sandra drivs av att skapa en mer jämställd och representativ byggbransch och hon gör även någonting åt den saken. Inte bara pratar hon utan hon har de bästa tipsen till de som faktiskt har makt att ändra branschen. Att få lyssna och följa hennes resa är ett privilegium. I det här avsnittet pratar vi om kvinnlig representation i vår bransch, om hennes företagsresa, hur Sandra driver fram förändring utifrån en bubblande irritation på hennes egna sätt, om nätverket som hon startade för kvinnor i branschen och hur hon tar plats för att ge plats åt andra kvinnor. Om du behöver känna dig inspirerad, oavsett vad du gör, lyssna på Sandra i det här avsnittet!