Historia.nu med Urban Lindstedt

Startpunkten för reformeringen av stormaktens skolor var ett brev till prästerskapet från Gustav II Adolf den 11 mars 1620 där kungen kritiserade hur skolan fungerade. Stormakten saknade både präster och ämbetsmän.Kungens resolution skulle resultera i att det inrättades 13 gymnasier och två universitet under 29 år, men också en lokal dragkamp om inflytandet över utbildningsväsendet. Och år 1649 infördes en skolordning som stöddes av både prästerna och kungamakten – ett utbildningssystem var fött.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Pontus Folkesson som nyligen doktorerat i historia med avhandlingen Att skola en stormakt - Framväxten av 1600-talets skolsystem genom lokalsamhällets aktörer vid Stockholms universitet.Den svenska skolan har sitt ursprung på 1200-talet, då utbildning bedrevs av tre instanser: domkapitlen, klostren, och städerna. Adeln skötte sin utbildning själva. Genom ett påvligt beslut 1215 förpliktades domkapitlen att ha domkyrkoskolor, där blivande präster skulle undervisas gratis.Reformationen innebar att klostren stängdes, och därmed försvann möjligheten till högre utbildning för en tid. Gustav Vasa övertog driften av sju domkyrkoskolor och elva stadsskolor, och grundade nya.Under början av 1600-talet fanns det olika typer av skolor parallellt vid varandra som katedralskolor i stiftsstäderna och provinsskolor i marknadsstäderna inom varje stift. Reformerna som initierades år 1620 gjorde att skolorna i köpstäder och stiftsstäder inordnades i ett gemensamt skolsystem för hela riket år 1649.Biskop Johannes Rudbeckius grundade 1623 Sveriges första gymnasium i Västerås. Biskopar och domkapitel drev framgångsrikt införandet av gymnasieskolorna, vilket stärkte deras ekonomi och gjorde stiftsstäderna till utbildningscentra. Samtidigt ökade kronans inflytande på skolorna genom förmyndarregeringen och drottning Kristina.Skolordningen från 1649 stadgade en kompetenshöjning av lärarna, ökad lärartäthet och en utvidgning av undervisningsämnena. Staten tog för första gången ett mer organiserat ekonomiskt ansvar för lärarlöner och skolunderhåll. Utbildningen indelades i olika kunskapsstadier, i trivialskola (fyra år), gymnasium (fyra år) samt akademier, och skolklasserna blev ettåriga. Trivialskolan hade en särskild parallellklass, räkneklassen (senare kallad "apologistklass"), för de borgarbarn som inte tänkte sig till högre studier, som är ursprunget till realläroverket.Bild: Ett klassrum från 1600-talet från boken Orbis pictus. Wikimedia Common, Public Domain.Musik: Claudio Monteverdi – Quel Augelin Che Canta av The Tudor Consort CC BY 3.0, via Wikimedia Common.Klippare: Emanuel Lehtonen

Vikingarna for öster ut från Mälaren ända bort till Kaspiska havet och Bagdad. Handelsplatsen Birka på Björkön i Mälaren var en del i ett handelsnätverk som sträckte sig långt österut i det nutida Ryssland, Ukraina och ännu längre bort. Handeln sätter spår. Boplatser runt Östersjön får en tydlig närvaro av skandinaver från den polska kusten till dagens Ryssland, Finland och Sverige. Historia Nu Dok är podden som går på djupet i historien. Detta är andra delen av Historia Nu Dok – Vikingen i världen, som görs i samarbete med förlaget Historiska Media. Programledaren är Kristina Ekero Eriksson, journalist och arkeolog som har skrivit böcker om vikingatiden och tiden före vikingatiden. I den här dokumentärserien i fyra delar undersöker hon tillsammans med journalisten Urban Lindstedt, vad som tog åt nordborna i slutet av 700-talet. Tillsammans med experter tar vi reda på historien om vikingar i dagens Ryssland och Ukraina, våldsamma begravningsritualer, Odenkrigare och människooffer – men också kristnande och slutet på vikingatiden. Det var handeln som skapade rikedomar, att ha kontroll över handelsvaror, handelsrutter och handelsplatser. Det var där de stora förtjänsterna fanns. I de arkeologiska lagerna av Starja Ladoga i dagens Ryssland ser man att skandinaver varit på plats redan från början. Under vikingatid flyttade vikingarna ut egna positioner, skippa mellanhänder och gör resor hela vägen till Kaspiska havet och Bagdad. Foto: Bengt A. Lundberg/SHM, CC BY 2.5 se. Medverkade gjorde Charlotte Hedenstierna Jonsson  Programledare: Kristina Ekero Eriksson Redaktör: Aron Schuurman Producent: Urban Lindstedt Ljuddesign och slutmix: Emanuel Lehtonen

Den 20 november år 1662 skickar åtta svenskar en supplik till rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie och ber om hjälp att bli friköpta från slaveri i Alger i Nordafrika. De berättar att det finns över hundra svenska slavar som lider i staden.I mitten på 1600-talet började svenskarna själva att importera det viktiga saltet från Medelhavsområdet. Priset för de pressade importpriserna betalades av hundratals svenska sjömän som blev förslavade efter att deras skepp överfallits av korsarer.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med historikern Joachim Östlund vid Lunds universitet. Han har bland annat skrivit boken Saltets pris – Svenska slavar i Nordafrika och handeln i Medelhavet 1650-1770.Hundratals svenska sjömän hamnade i slaveri i Nordafrika från mitten av 1600-talet till slutet av 1700-talet. De föll offer för kapare på jakt efter kristna att sälja som slavar i Nordafrika. Korsarna hade sin bas i Medelhavet, men kunde röva bort människor så långt bort som från Island och Färöarna.De svenskar om hade riktig otur blev de fastkedjade galärslavar på osmanernas krigsskepp eller levde i fängelser och arbetade med skeppsbyggeri. De som blev hushållslavar kunde få en något drägligare tillvaro. Vissa slavar kunde själva arbeta ihop pengar till friköpning.För osmanerna var slavarna mer värda som friköpningsobjekt än som vanliga slavar. Och det kom att utvecklas system med friköpningsagenter för att köpa loss europeiska slavar i Nordafrika. Men de flesta levde och dog som slavar för resten av sina liv.Det första historiska belägget att svenska staten lyckats friköpt svenska slavar är från 1682. Men på samma sätt som osmanerna värderade unga yrkesskickliga slavar högre än äldre med mindre yrkeskunskaper var den svenska staten mer intresserad av att friköpa unga yrkesskickliga män som kom från kärnlandet Sverige.Lyssna också på Sultanens sändebuds resa till Sverige 1733.Bild omslag. Osmaner med kristna slavar avbildade i en gravyr 1608 publicerad i Salomon Schweiggers redogörelse för en resa 1578, Wikipedia, Public DomainBild hemsida Slavmarknad i Algér 1684, Amsterdam historiska museum, Wikipedia, Public domain.Musik: World Beat With Middle Eastern Vocals av Velimir Andreev, Soundblock Audio

När den etablerade skribenten Helga Johansson, senare Moa Martinson, mötte den 14 år yngre poeten Harry Martinson 1927 uppstod ett ömsesidigt intresse som utvecklades till ett stormigt äktenskap. De arbetade nära varandra och skulle skriva flera av den svenska litteraturens klassiker under äktenskapet.De hade en gemensam historia präglad av fattigdom, lidande och konstnärlig strävan. Poeten Harry var skör och lungsiktig, men kom att utvecklas till en författare i den etablerade Moas närhet. Något som manliga författarkollegor och litteraturvetare senare förtigit eller förnekat.I detta avsnitt av podden Historia.nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturhistoria och aktuell med boken Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd.Moa och Harry Martinsons vägar korsades år 1927. De gifte sig kort därefter och började en gemensam resa, både som ett par och som författare. Under deras äktenskap, som varade från 1929 till 1941, skrev de totalt nitton böcker. De var bägge två komplexa personer som inte var lätta att leva med. Deras gemensamma verk speglar deras liv och erfarenheter, men också den djupa förståelse och respekt de hade för varandra.Moa Martinson, född som Helga Maria Swartz, är känd för sin skarpa penna och sitt starka engagemang för kvinnors rättigheter. Hon föddes i en fattig familj och tillbringade största delen av sin barndom i fattigdom och osäkerhet. Trots detta lyckades hon bli en av de mest framstående proletärförfattarna under 1920- och 30-talen. Hennes verk, som "Mor gifter sig" och "Kungens rosor", ger en gripande skildring av arbetarklassens liv och kamp.Harry Martinson förlorade båda sina föräldrar i unga år och tvingades till ett liv som sjöman och luffare. Hans erfarenheter från dessa år, liksom hans djupa kärlek till naturen och rymden, återspeglas i hans poesi och prosa. Han är mest känd för sina verk "Nässlorna blomma" och "Aniara", det senare är en dystopisk skildring av en resa genom rymden.Efter deras skilsmässa fortsatte Moa och Harry att föra en litterär dialog med varandra. De refererade till varandra i sina verk och fortsatte att utveckla sina egna författarprofiler. Denna dialog fortsatte fram till deras död, vilket visar den djupa kopplingen mellan dem.Trots deras gemensamma historia har de ofta behandlats separat i litteraturhistorien. Moa har blivit känd som en företrädare för folklitteraturen, medan Harry har hyllats som en mästare inom höglitteraturen.Bild: Harry och Moa i sin trädgård 1934, Kungliga Biblioteket, Public Domain.Lyssna också på Edith Södergran: modernitetens banbrytare i revolutionens skuggaMusik: Livet i Finnskogarna av Calle Jularbo med Ivar Lindberg och Oscar Lundin, Internet Archive, Public Domain.Klippare: Emanuel Lehtonen

Det är den 8 juni år 793 och munkarna på den lilla ön Lindisfarne på Englands östkust tror att denna dag ska bli som alla andra dagar: timme efter timme fyllda av bön, missionsarbete och att kopiera de heliga skrifterna för hand.Men det är ingen vanlig dag. Många av de bröder som vaknar upp i klostret kommer inte att leva när solen går ned. För den 8 juni år 793 är dagen då vikingatiden börjar. Allt motstånd mejades ner, som man kan läsa om i den engelska historiekrönikan Historia Regum:”Och de kom till kyrkan på Lindisfarne och ödelade allting med jämmerlig plundring, trampade ner de heliga platserna med orena steg, grävde upp altarna och tog alla den heliga kyrkans skatter. De dödade en del av bröderna, tog med sig andra i kedjor, många fördrev de, nakna och överlastade med kränkningar, några dränkte de i havet...”Varför uppstod vikingen, vad gjorde han och vart tog han egentligen vägen?Historia Nu Dok är podden som går på djupet i historien. Detta är andra delen av Historia Nu Dok – Vikingen i världen, som görs i samarbete med förlaget Historiska Media. Programledaren är Kristina Ekero Eriksson, journalist och arkeolog som har skrivit böcker om vikingatiden och tiden före vikingatiden. I den här dokumentärserien i fyra delar undersöker hon tillsammans med journalisten Urban Lindstedt, vad som tog åt nordborna i slutet av 700-talet. Tillsammans med experter tar vi reda på historien om vikingar i dagens Ryssland och Ukraina, våldsamma begravningsritualer, Odenkrigare och människooffer – men också kristnande och slutet på vikingatiden.Det var som att nordborna blivit galna, för det slutade inte här. Åren som följer attackerades flera andra kloster på de brittiska öarna. På den skotska ön Iona dödade vikingarna 68 munkar på stranden och deras kloster brändes ner. Som man kan läsa i en nedteckning: ”De åstadkom att det som tidigare varit så rikt nu var som ingenting”.England kom att attackeras i flera vågor, från år 865 invaderades landet av den stora hedniska armén, vikingafamiljer som rest dit i stora flottor och som så småningom bosatte sig i det som kom att kallas Danelagen – det området där dansk lag gällde. Drygt två hundra år efter anfallet på Lindiafarne satt den danske vikingen Sven Tveskägg på Englands tron.Det mäktiga Frankerriket, en stormakt som ungefär motsvarade dagens Frankrike och Tyskland, skonades inte heller. Några år efter Lindisfarne 793 började Frankerrikets kuster att attackeras och det intensifierades på 830-talet. Den åtråvärda handelsstaden Dorestad, i dagens Nederländerna, plundrades av vikingarna varje år mellan 834 och 837.Historia Nu Dok – Vikingen i världen, som görs i samarbete med förlaget Historiska Media.Medverkade gjorde Andreas Hennius.Programledare: Kristina Ekero ErikssonRedaktör: Aron SchuurmanProducent: Urban LindstedtLjuddesign och slutmix: Emanuel Lehtonen

Inbördeskriget i Syrien har pågått i tio år. Konfliktens ursprung går att spåra till Frankrikes hårdhänta kolonialpolitik under 1900-talets första hälft. Gränserna var dragna helt utan hänsyn till historien och de olika folkgrupper som levde i det franska protektoratet. Dessutom verkade Frankrikes kolonialherrar utifrån principen söndra och härska.Efter självständigheten år 1946 lämnade Frankrike efter sig en dysfunktionell stat där militärkupperna avlöste varandra tills Hazef al-Asad skapade Mellersta Österns hårdaste diktatur. En diktatur där korruptionen genomsyrade alla nivåer av samhället.Det kalla kriget cementerade sedan en regim som saknade en bredare folklig förankring. Utanför kalla krigets ramar levde etniska och religiösa motsättningar kvar för att senare förstärkas av områdes stormakter.I denna nymixade repris av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med historikern Tomas Andersson samt författaren Stefano Foconi. Tillsammans har de skrivit en rad böcker om Mellersta Östern, bland annat Levanten - Mellersta Östern utan gränser samt I skuggan av muren – Israel/PalestinaSommaren år 2011 utvecklades protester mot regimen i Syrien till ett regelrätt inbördeskrig.Trots att det styrande Baathpartiet är sekulärt kom konflikten att brytas mellan shia och sunni då regimen dominerades av den shiitiska sekten alawiter.Syrien artificiella gränser skapades av de europeiska kolonialmakterna genom en hemlig del av Sykes-Picot-avtalet som slöts 16 maj 1916 mellan Frankrike och Storbritannien, och som godkändes av Ryssland senare samma år. Det franska mandet Syrien kom att utgöras av dagens Syrien, Libanon samt den turkiska Hatayprovinsen. Det som senare blev Syrien hade aldrig tidigare existerat som en självständig stat.Under Frankrike som styrde enligt principen söndra och härska tvingades en blandning av olika religiösa och etniska grupper ihop. Frankrike gav makten till den alawitiska minoriteten vilket ledde till sekteristiska spänningar.De flesta syrier är sunniaraber, men landet styrs sedan en statskupp år 1963 av medlemmar av den alawitiska minoriteten. Den alawitiska regeringen ger den egna etniska gruppen särskilda privilegier, en maktfördelning som eldar på missnöjet hos missgynnade grupper som sunniaraber och etniska minoriteter som kurder och kristna araber. Dessutom är många syriska städer och samhällen redan organiserade i etniska eller religiösa enklaver, vilket innebär att lokala miliser också är sekteristiska, något som kan förklara varför så stor del av dödandet i Syrien har utvecklats längs sekteristiska linjer.Musik: Arabic Instrumental av MEDIA-MUSIC GROUP, Soundblock Audio Bild: Karta från Sykes–Picot avtalet som visar britternas och fransmännens intresseområde. Signerad av Mark Sykes och François Georges-Picot, den 8 maj 1916.The National Archives MPK1/426. Public Domain

Profeten Muhammed (år 570–632) var 40 år när guds ord uppenbarar sig för honom. Uppenbarelserna skulle tvinga honom och hans anhängare att lämna staden Mekka. Migrationen, hijra, blir startpunkten för den muslimska tidräkningen. I koranen beskrivs Muhammed som den sista profeten.I de traditionella källorna framträder Muhammed som en blyg man som hellre förlåter än straffar, som är respektfull mot kvinnor samt vänlig mot djur och slavar. Det är i kampen mot de traditionella polyteisterna i Mekka som Muhammed blir en älskad och respekterad ledare, som senare har beskrivits som en perfekt människa.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med idéhistorikern Klas Grinell som är aktuell med biografin Muhammed.Muhammed är den fattiga och föräldralösa pojken från Mekka som blir en framgångsrik handelsman och gifter sig med den rika änkan Khadija. Det är först när han är 40 år som guds ord uppenbaras för honom, vilket leder till långtgående konflikter med sina stamfränder i Mekka. Med tiden ska Muhammed segra över tvivlarna med både diplomatiska och militära medel fram till sin död år 632.En teori bland akademiker är att Muhammed predikade i en existerande monoteistisk, judisk eller judisk-kristen miljö och att den rörelse som uppstod kring honom, först gradvis men framför allt efter hans död, utvecklades till en egen religion. Enligt detta perspektiv predikades Koranen för åhörare som redan hade en god förståelse för de bibliska profeterna och berättelserna.Den tyska islamforskaren Angelika Neuwirth menar i sin analys av Koranen att islam tog form i en kultgemenskap kring syriska psalmer, judisk Talmud och andra texter med anknytning till de bibliska profeterna och berättelserna. De förändringar som sker i uppenbarelsernas riktning, från de första versernas poetiska eskatologi till de senare kapitlens sociala budskap, beror, enligt denna forskning, på att Muhammed inte bara tar på sig nya roller, utan också vänder sig till nya grupper utanför den ursprungliga trosgemenskapen.Bild: Persisk miniatyrmålning, från 1550 e.Kr., föreställande Muhammed stigande på Burak in i himlen, en resa känd som Miraj. Detta arbete kommer från en Khamseh av Nizami. Det tillskrivs Sultan Muhammed.Lyssna också på Jesus—en obekväm apokalyptisk profet.Musik: Islamisk kallelse till bön, Pixabay, Creative Commons.Klippare: Emanuel LehtonenReferenserGrinell, K. (2024). Muhammed. Historiska Media.Sorgenfrei, S. (2024). Den föräldralöse pojken som grundade en världsreligion. Tidskriften Respons.Grinell, K. (2024). Muhammed – en våldets eller förlåtelsens profet? Svenska Dagbladet.

Rysshärjningarna åren 1719 till 1721 kom länge att leva kvar i det svenska folkminnet. År 1719 stod Sverige utblottat efter 19 års krig med alla sina grannar, men de var inte beredda att ge upp sina baltiska besittningar till Ryssland och därför gick fredssamtalen trögt.För att sätta press på Sverige i förhandlingarna inledde Ryssland ett terrorkrig mot den svenska kusten. Under tre somrar kom den ryska galärflottan att föröda den svenska kusten från Norrköping i söder till Piteå i norr. Tusentals Gårdar och bruk brändes och lös egendom fördes bort.Den svenska högsjöflottan, som var en av de mäktigaste i världen, kunde inte skydda den västra rikshalvans långa kust mot hundratals grundgående ryska galärer.I denna nymixade repris av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med professor Lars Ericsson Wolke vid Försvarshögskolan om Rysshärjningarna. Han har bland annat skrivit Sjöslag och rysshärjningar: kampen om Östersjön under stora nordiska kriget 1700-1721.Under det stora nordiska kriget beräknas 200 000 svenska och finska män dött i kriget. Det är upp till en tredjedel av alla män i det glest befolkade landet.De bittra sista åren av Stora nordiska kriget präglades av Rysslands ockupation av den Östra Rikshalvan, nuvarande Finland, samt Rysslands terrorkrigsföring längs den Västra rikshalvans ostkusten från Norrköping till Piteå.Den ryska amiralen Fedor Apraksins galärflotta 1719 räknade 132 galärer och ett hundratals mindre skärgårdsbåtar och 26 000 man.Den svenska högsjöflottan hade egentligen inget motmedel ryssarnas hundratals galärer som brände tusentals hemman och bruk. Det svenska försvaret koncentrerade sig på att skydda huvudstaden mot angrepp, men lämnade kusterna oskyddade.Fredssluten 1719–21 medförde svåra förluster för Sverige, som förlorade sin stormaktsställning till Ryssland. I freden i Nystad erhöll Ryssland 1721 delar av Viborgs och Kexholms län, Ingermanland, Estland med öarna Ösel och Dagö samt Livland. I freden med Danmark förlorade Sverige sin tullfrihet i Öresund. Preussen erhöll Pommern söder om Peene samt öarna Usedom och Wollin, och Hannover fick Bremen och Verden.Lyssna också på avsnitten Nationalism under Stora nordiska kriget och Den gåtfulle Karl XII:s missade möjligheter.Bild: Slaget vid Föglöfjärden, även kallat slaget vid Flisö eller slaget vid Ledsund, var ett sjöslag mellan en svensk flottenhet och rysk galärflotta under stora nordiska kriget och ägde rum 27 juli 1720 i Östersjön på Föglöfjärden i den åländska skärgården. Av Ferdinand Perrot - The Bridgeman Art Library, Object 364926, Wikipedia Public Domain Musik: March for Justice av Crosby Tencher, Soundblock Audio 

Jesus från Nasaret utmanade etablissemanget med sin lära och avrättades som en upprorsman. Trots sitt misslyckande skulle med tiden den lilla judiska sekten kring Jesus bli världens största religion.Forskningslitteraturen om Jesus är enorm, men att Jesus var en historisk person är de flesta seriösa historiker och bibelforskare överens om. Jesus var en apokalyptisk profet som egentligen misslyckades med sin strävan att reformera judendomen, enligt bibelforskaren professor Cecilia Wassén. Och han föddes aldrig i Betlehem.I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Cecilia Wassén, professor i nya testamentets exegetik vid Teologiska institutionen vid Uppsala universitet. Hon har tillsammans med Tobias Hägerland skrivit boken Den okände Jesus: berättelsen om en profet som misslyckades.Nya Testamentet erbjuder de mest direkta och omfattande källorna om Jesus Kristus. Dessa texter, som inkluderar evangelierna och Paulus brev, skrevs av människor som antingen hade direkt kontakt med Jesus eller som byggde på traditioner och vittnesmål från de som hade det. Nya Testamentets texter influerades av författarnas religiösa tro och teologiska syften.En central fråga i studiet av den historiska Jesus är hur han såg på sig själv och vilken roll han spelade i att etablera kristendomen. Enligt Nya Testamentet betraktade Jesus sig själv som Messias, Guds son, och grundade en ny religion skild från judendomen.Från 1700-talet och framåt började forskare söka efter den historiske Jesus, bortom de religiösa tolkningarna av honom. Denna forskning har fortsatt in i vår tid och har lett till utvecklingen av en rad hypoteser och teorier om Jesus och hans liv.Det finns också icke-kristna källor som nämner Jesus. Till exempel skriver den judiske historikern Flavius Josefus om Jesus i Judiska fornminnen, ett verk som färdigställdes runt år 93 eller 94. Josefus nämner flera personer som också förekommer i evangelierna, inklusive Johannes Döparen, Pontius Pilatus och Herodes den store. Han omnämner också Jesus vid två tillfällen.Förutom Nya Testamentet finns det en rad andra skriftliga källor som refererar till Jesus. Dessa inkluderar andra tidiga kristna texter, samt texter från historiker och samtida personer som inte var kristna. Det finns även judiska texter som nämner Jesus, samt referenser till Jesus i Gamla Testamentet.Arkeologin har också bidragit till studiet av den historiska Jesus. Fynd från Bibelns platser och tidsperioder har hjälpt till att verifiera vissa aspekter av Bibelns berättelser, även om de inte direkt bevisar detaljerna i Jesu liv.Lyssna också på Skriftkulturen som förändrade allt.Bild: Den äldsta kända avbildningen av Jesus Kristus Frälsaren (Pantokrator), en från 500-talet från Saint Catherines kloster, Sinaiberget, Wikipedia, public domain.Musik: Ragnarok 2020 av Bzur, Storyblock Audio.Klippare: Emanuel Lehtonen