Share

cover art for 329: Machokultur - ett hot mot säkerheten på jobbet

Health for wealth

329: Machokultur - ett hot mot säkerheten på jobbet

•

Förra året, 2023, var ett mörkt år för byggbranschen med ett rekordhögt antal arbetsplatsolyckor. Oftast är det inte reglerna det är fel på, utan hur vi beter oss.


I det här avsnittet pratar vi med Malin Söderson som 2022 fick utmärkelsen Årets byggkvinna, bland annat för sitt arbete med att motverka machokulturen i sin bransch. Till vardags är hon vd på saneringsföretaget Iskad.


Machokultur - att hålla tyst

Byggbranschen är mansdominerad och även om arbetet med att förebygga olyckor handlar om många olika delar så är det ett faktum att det vi brukar kalla för machokultur lägger hinder i vägen. Förutom en tuff och sexistisk jargong, är det här några exempel på machokultur:

* att inte berätta hur man mår

* att inte våga säga ifrån när man inte vet eller kan något

* att inte våga berätta om man är rädd för något


Den tuffa jargongen kan vara ett sätt att undvika att tala om sånt som är svårt. I byggbranschen, där man ständigt behöver vara på tårna för att undvika olyckor, kan det vara både skadligt och farligt.

Malin ger ett exempel: om en person i byggbranschen som är höjdrädd inte vågar säga det till sina kollegor, kanske för att man tror att det inte är "manligt" eller okej, hur blir det att jobba på hög höjd med den personen? Hur blir säkerheten då? Hur kapabel är den personen att kunna hjälpa någon annan i en svår situation om den är livrädd?


Då är det bättre att berätta att man är rädd för höjder, eller rädd för trånga utrymmen, så kan man fördela arbetet på ett sätt som funkar för alla redan från början. Det kan också handla om att säkerheten sätts på spel när medarbetare inte vågar berätta om de inte kan hantera en maskin eller lösa ett problem, men åtar sig uppgiften ändå.


Många män som mår dåligt berättar inte


I sin roll som vd har Malin länge jobbat med att få sina medarbetare att våga berätta hur de mår. Många män som mår dåligt isolerar sig, börjar träna intensivt eller köra bil fort ... allt utom att berätta hur dåligt de egentligen mår.


Det är inte bara farligt för den som jobbar i miljöer där säkerheten är viktig. Det gör också att självmordsrisken ökar. 70 % av alla självmord begås av män och det är den vanligaste dödsorsaken bland män i ålder 15-44 år.


Alla som börjar jobba på Iskad utbildas om risker och säkerhet. Men de pratar också om hur man motverkar machokultur för att istället bana väg för en säker arbetsmiljö och social trygghet. När man vet att man inte ska förutsätta att alla kan allt, blir det tryggt att ställa frågor. Även om hur kollegorna mår.


Att hjälpa medarbetare som inte mår bra med vård och coachning är kanske en kostnad i stunden, säger Malin, men egentligen är det en långsiktig investering för att slippa att medarbetare blir sjuka. Det kostar ännu mer: i pengar, frånvaro och i individuellt lidande. Vi hoppas fler inspireras av Malins prisbelönta sätt att arbeta!

More episodes

View all episodes

  • 418: Stefan Söderfjäll - HERO-IQ, stärk ditt psykologiska kapital

    56:12|
    Din inre infrastruktur – så bygger du psykologiskt kapitalTvå personer får samma tuffa feedback och går igenom samma omorganisation. En av dem börjar tvivla och tappar riktning. Den andra samlar sig, hittar en ny väg och går vidare. Vad är det som skiljer dem åt?Forskningen pekar sällan på talang eller erfarenhet. Den pekar snarare på en uppsättning inre resurser som kallas psykologiskt kapital. I det här avsnittet av serien med Stefan, det tredje i serien med Stefan Söderfjäll efter avsnitten om team och ledarskap, pratar vi om vad det är och hur man bygger det. Det är också ett begrepp som angår alla, oavsett roll, eftersom alla möter svårigheter.HERO-IQHERO-IQ är et utvecklingskoncept där man självskattar sitt psykologiska kapital, får en rapport oc arbetar med coachande frågor och en konkret handlingsplan. Man mäter igen efter t ex ett halvår. Enligt Stefan får närmare 90 procent av dem som gör det en positiv utveckling. Verktyget är inte kliniskt och ersätter inte psykoterapi. Den som har återkommande allvarliga psykiska problem, stark ångest eller självskadebeteende bör i första hand få hjälp av en legitimerad psykolog. Certifieringsutbildningen är en dag och riktar sig till dem som vill hjälpa både sig själv och andra konkret och forskningsbaserat. Man behöver inte vara psykolog eller terapeut. Man gör själv en HERO-IQ på sig själv, vilket Stefan beskriver som en egen utvecklingsprocess, och sedan för någon annan. Lyssnare får 20 procent rabatt på certifieringen med koden HFW. Läs mer härReflektionsfrågor för dig som individVad fyller på ditt psykologiska kapital just nu, och vad gör uttag? Tänk på människor, situationer och vanor.Vilken av de fyra delarna, hopp, egen förmåga, resiliens eller optimism, känns starkast hos dig i dag, och vilken skulle du vilja stärka? Vad skulle ett litet första steg kunna vara?Hur tolkar du dina senaste framgångar och motgångar? Tar du åt dig det som gick bra, och är du lika snäll mot dig själv när något inte gick som du hoppats?Reflektionsfrågor för er som team eller organisationHur skulle ni märka att ert psykologiska kapital sjunker i en period av förändring, och vad kan ni göra i förebyggande syfte innan det går så långt?Hur ser era chefers förutsättningar ut att bygga sin egen tro på sin förmåga, och finns det forum där de kan stötta varandra och reflektera efter svåra situationer?Vilka sociala strukturer, som kollegialt stöd, uppmuntran och praktisk hjälp, finns på plats för den som går igenom en svår period, och är det lätt att be om hjälp hos er?
  • 417: David Thurfjell - Hitta meningen- bli anspråkstagen

    58:38|
    Du har en plats här – om att bli tagen i anspråkI Antonovskys KASAM är meningsfullhet den motiverande kraften, det som gör att vi orkar engagera oss i livets utmaningar. Det betyder inte att det vi gör är lustfyllt eller enkelt, bara att det känns värt vår energi. Ändå ökar andelen svenskar som upplever meningslöshet, mest bland unga.I en tid när vi uppmanas att satsa på oss själva och vända blicken inåt föreslår religionsvetaren David Thurfjell något annat: meningen finns kanske utanför oss själva, i något eller någon som tar oss i anspråk. Det är temat i hans bok Anspråkstagen och i det här avsnittet av podden.Skogen som plats där man får vara en delSamtalet börjar i skogen. David har gått ut i skogen hela livet och har intervjuat hundratals människor om vad naturen ger dem. Många beskriver frihet, en chans att lämna samhällets krav för en stund, och en kontakt med barndomsjaget som lekte innan vi lade oss till med roller och manér.Det som återkommer mest är känslan av att ha en plats. Man behöver inte vara viktig eller göra något särskilt, men man hör hemma i ett större sammanhang, som ett litet barn mitt i en familj: här är min plats, och om jag togs bort skulle något saknas. Det är vad David kallar att bli tagen i anspråk, och det är hans sätt att beskriva meningen som Antonovsky och Viktor Frankl skrev om.När banden klippsVarför upplever då så många unga meningslöshet? David ger två förklaringar. Den kortsiktiga är mobilen. Vi är ständigt uppkopplade, gör tusentals medieval om dagen och matas med hot, eftersom vi är byggda för att uppmärksamma fara. Det kallas mean world syndrome, en bild av världen som ondare än den är. Med sömnbrist och jämförelsekultur blir resultatet psykisk ohälsa där meningslösheten ofta ingår.Den långsiktiga förklaringen är att moderniteten klippt av de band som tidigare tog oss i anspråk. För 150 år sedan levde de flesta nära landskapet. Maten växte utanför fönstret, ljuset kom från solen och elden och tiden följde årstiderna. Järnvägar, elektricitet, global handel och klocktid har gjort oss oberoende av platsen, vilket är bekvämt men gör att vi sällan märker hur det vi gör hänger ihop med att livet fungerar.Reflektionsfrågor för dig som individVar i ditt liv och ditt arbete känner du dig tagen i anspråk, så att något skulle saknas om du inte fanns där? Och finns det fler än en sådan plats?Gå igenom nästa veckas kalender: vad av det du ska göra vill du bara få gjort, och vad vill du faktiskt vara i? Vad skulle du kunna frigöra tid för?Vem i din närhet skulle du kunna säga att din plats stod tom till, eller att du saknades? Vad stoppar dig från att säga det den här veckan?Reflektionsfrågor för er som team eller organisationVilka i er grupp kan idag känna sig utbytbara, och hur skulle ni kunna visa vad var och en unikt bidrar med?Vilka uppgifter i er verksamhet är er “midsommarstång”, alltså det som egentligen skapar gemenskap, och vad händer med dem om ni effektiviserar eller automatiserar bort dem?Hur får nya, unga eller utanförstående kollegor ett uppdrag som behövs på riktigt, inte bara en uppgift som någon hittat på åt dem?
  • 416: Stefan Söderfjäll- Led framåt med LeadForward

    56:24|
    Ledarskap i sin naknaste form – och varför vi krånglar till detDet finns hundratals prefix för ledarskap. Vi verkar inte kunna låta begreppet stå på egna ben. Men vad händer om vi skalar bort allt och frågar: vad är ledarskap egentligen?Det är frågan som öppnar det här avsnittet, ett samtal med Stefan Söderfjäll – doktor i psykologi, författare och expert på arbets- och organisationspsykologi. Det är det andra avsnittet i vår gemensamma serie, och det handlar om ledarskap och ledarskapsutveckling – med avstamp i forskning men med blicken fast i vardagen.Lead Forward – feedforward istället för feedbackLead Forward är ett verktyg Stefan och hans kollega Kristoffer Svensson lanserade 2019, med ambitionen att ta det bästa från sin samlade erfarenhet och göra det mer praktiskt användbart. Tanken var att minimera riskerna med traditionell feedback och i stället skapa en framåtriktad process.Istället för att be omgivningen bedöma hur chefen har agerat – i situationer de kanske inte ens har sett – frågar Lead Forward medarbetarna vad de önskar mer av framåt. Det är 180 graders feedback snarare än 360, och det är semantiskt och psykologiskt en stor skillnad. Framtida önskvärda handlingar är mindre hotfulla för egot än återblickar på vad som gick fel, och det ökar mottagligheten för informationen och sannolikheten att något faktiskt förändras.Verktyget är inte fristående utan är designat för att integreras i ledarutvecklande insatser – som ett underlag i coaching, som start för ett ledarskapsprogram eller som ett sätt att följa upp om transfer faktiskt skett.En ärlig fråga till branschenStefan tillåter sig mot slutet av samtalet att såga lite på den gren han själv sitter på. Han ställer sig frågan: om all ledarskaps teori, alla böcker, alla utbildningar och modeller plötsligt försvann – skulle det faktiska ledarskapet i organisationer vara så mycket sämre? Hans ärliga svar: förmodligen inte drastiskt sämre. Men det hindrar honom inte från att tro att de rätt använda insatserna ändå gör skillnad.Poängen är att vi behöver fråga oss om vi börjar i rätt ände. Oftast börjar vi i lösningen – ett program, ett verktyg, en modell – utan att ha gjort en ordentlig behovsanalys. Vad är det faktiska problemet? Vad behöver just de här cheferna, i just den här organisationen, just nu?Den frågan är ofta obehagligt enkel. Och svaret på den borde styra allt annat.Nyfiken på LeadForward? Som lyssnare har du 20 % rabatt på certifieringsutbildningen med koden ”HFW”. Läs mer här!Reflektionsfrågor för dig som individTänk på din ledarvardag. Vad är det dina medarbetare faktiskt efterfrågar av dig – och stämmer det med vad du tror att du behöver utveckla?Går du in i ledarutvecklande insatser som deltagare eller som representant med ansvar att ta tillbaka och omsätta något? Vad skulle förändras om du bytte perspektiv?Vad av det du har lärt dig om ledarskap har faktiskt förändrat hur du agerar i vardagen – och vad har stannat på pappret?Reflektionsfrågor för er som team eller organisationHar ni gjort en behovsanalys inför era ledarutvecklingsinsatser – och har ni frågat medarbetarna vad de behöver av sina ledare, inte bara ledarna vad de vill lära sig?Vilka signaler skickar er organisation om vad som faktiskt räknas i ledarskapet – tydlighet och uppföljning, eller den mer inspirerande dimensionen?Vad skulle ni göra om ni inte hade tillgång till några ledarskapsprogram alls och bara fick utgå från era chefers egna erfarenheter och vardagens konkreta utmaningar?
  • 415: Caroline Lornudd - Ledarutveckling: Kursen var bra, vad hände sen?

    49:20|
    Ledarutveckling fungerar – men inte av sig självt.Vi lägger massor av pengar, tid och energi på ledarutveckling. Stora metaanalyser bekräftar att det ger effekt. Och ändå är det många som känner att kursen var bra, engagemanget var stort – men sen var allt lite som vanligt igen. Varför blir det så, och vad ska vi göra åt det?Det är frågan som driver det här samtalet med Caroline Lornudd – organisationspsykolog, forskare och nu också författare till en liten men innehållsrik bok om just ledarutveckling. Caroline har ägnat stora delar av sitt yrkesliv åt att både designa och genomföra ledarutvecklingsinsatser, och de senaste 15 åren också forskat på vad som faktiskt fungerar.Ledarutveckling eller ledarskapsutveckling?Caroline introducerar en viktig distinktion, hämtad från professor David Day, mellan ledarutveckling och ledarskapsutveckling. Ledarutveckling fokuserar på att utveckla den enskilda individen i ledarrollen. Ledarskapsutveckling däremot handlar om relationen – mellan ledare och de som leds.Om ledarskap är en relation där någon gör anspråk på att leda och andra väljer att följa, kan man inte utveckla ledarskapet utan att båda parter är med. Det är, som Caroline beskriver det, lite som att skicka en person till parterapi ensam.Vem behöver läsa Carolines bok?Den uppenbara målgruppen är HR, L&D och externa konsulter som designar och genomför ledarutvecklingsinsatser. Men Caroline lyfter också en grupp som kanske överraskade: de chefer som själva går i ledarutveckling. För förstår man utmaningarna med transfer, med organisatoriska förutsättningar och med hur lärande faktiskt fungerar, ökar chansen markant att man lyckas använda det man lär sig.Och sedan finns det en drömläsare: de som sätter förutsättningarna för ledarutveckling i en organisation. De som bestämmer vad som följs upp, vad som resurssätts, vad som räknas som bevis på effekt. För det är ofta där det brister – inte i kursrummet.Reflektionsfrågor för dig som individTänk på en ledarutvecklingsinsats du har gått igenom. Vad tog du faktiskt med dig – och stämmer det med vad utbildaren avsåg? Vad säger det om vad du egentligen behövde?Går du din nästa utvecklingsinsats som deltagare eller som representant? Vad skulle det förändra om du gick in med ett tydligt ansvar att ta tillbaka och omsätta något?Vilka organisatoriska förutsättningar saknas för att du ska kunna använda det du lär dig? Och har du lyft det med din chef?Reflektionsfrågor för er som team eller organisationHur ser er behovsanalys ut inför ledarutvecklingsinsatser? Är det HR som bestämmer vad som behövs, eller är ledarna och deras medarbetare med och formulerar det?Hur följer ni upp ledarutveckling – och mäter ni rätt saker? Finns det berättelser och kvalitativa tecken på förändring som ni missar för att ni bara tittar på enkätsvar?Vilka signaler skickar er organisation om hur viktigt lärande och utveckling faktiskt är – i hur ni rekryterar, vad ni följer upp, hur ledningen agerar som förebild?
  • 414: Stefan Söderfjäll- Samarbeta som ett TeamPro

    46:06|
    Att vara ett team är en investering – vad får vi tillbaka?Vi pratar ofta om team som om det vore självklart bra. Men det finns något vi pratar mindre om: det är faktiskt ganska jobbigt att vara ett team. Frågan är inte om vi ska samarbeta – frågan är när det faktiskt lönar sig, och hur vi gör jobbet ordentligt när det väl gör det.Det är utgångspunkten i dagens avsnitt med Stefan Söderfjäll – doktor i psykologi, författare och expert på arbets- och organisationspsykologi med ett särskilt fokus på teamutveckling och idrottspsykologi. Det är också det första avsnittet i ett nytt samarbete där vi under hösten belyser olika områden som krävs för att skapa förutsättningar för framgångsrika verksamheter, ledare, team och medarbetare.Börja med frågan ingen ställerDen viktigaste frågan är: behöver vi verkligen samarbeta som ett team om just det här? Stefan är tydlig med att teamarbete är motiverat när uppgiften faktiskt kräver det.Riktigt team eller pseudoteam?Stefan beskriver skillnaden mellan ett riktigt team och vad forskningen kallar ett pseudoteam – en grupp som bär ett teamnamn men saknar det som binder samman ett team.Ett riktigt team har en gemensam och tydlig förståelse för sitt uppdrag. Det finns en regelbunden, strukturerad tid för att reflektera över hur samarbetet faktiskt fungerar.Saknas ett eller flera av de här elementen är gruppen ett pseudoteam. Det låter ofarligt, men forskningen visar att pseudoteam genererar mer konflikter, mer frustration, sämre trivsel och i vissa verksamheter är direkt kopplade konsekvenser för resultat och säkerhet.Tre kategorier av teambeteendenFör att förstå hur ett team faktiskt fungerar beskriver Stefan tre kluster av beteenden som kan observeras i alla typer av team:övergångsprocesser – allt som sker före och efter det faktiska arbetet. Förberedelse, måldiskussioner, rollklargöring, planering och reflektion.aktionsprocesser – vad som sker mitt i arbetet. Den löpande koordineringen och kommunikationen.interpersonella processer – tonläge, lyssnande, respekt i oenighet, förmågan att stötta och lugna varandra.Välmående team är bra på alla tre. Och det vanligaste området där team halkar – är i övergångsprocesserna.Hur man faktiskt utvecklar ett teamFör tio år sedan utvecklade Stefan och hans kollega Kristoffer Svensson en metodiken TeamPro, byggt på just den här forskningen. Syftet var enkelt: sänka ribban för att team ska kunna komma igång med sitt utvecklingsarbete på ett strukturerat, forskningsbaserat sätt.Rekrytering, ledningsgrupper och lagspelKollektiv prestation inte är summan av individuell skicklighet. Det krävs också en koordineringskomponent – förmågan att lyssna, stötta och lägga sitt ego åt sidan när gruppen behöver det.Ledningsgrupper lyfts som ett särskilt intressant exempel. De är vanligtvis de sämst organiserade teamen, säger Stefan. Det vanligaste problemet är otydlighet kring uppdraget.Du som lyssnar på podden har 20 % rabatt på att certifiera dig inom TeamPro med rabattkoden "hfW". Läs mer här.Reflektionsfrågor för dig som individTänk på ett team du är en del av just nu. Kan du tydligt beskriva vad teamets gemensamma uppdrag är – och skulle dina kollegor svara likadant?Hur ofta avsätter ditt team tid till att strukturerat reflektera över hur samarbetet fungerar – inte vad ni har levererat, utan hur ni har gjort det?Finns det uppgifter i ditt team som egentligen hade lösts bättre av dig ensam, eller av färre personer? Vad håller er kvar i ett format som kanske inte tjänar uppgiften?Reflektionsfrågor för er som team eller organisationÄr ni ett riktigt team eller ett pseudoteam? Vilka av de grundläggande byggstenarna – uppdrag, mål, roller, spelregler, reflektion – saknas eller behöver stärkas?I vilka av de tre processerna – övergång, aktion, interpersonell – ser ni er största utvecklingspotential just nu?Om ni slutade ses i er nuvarande konstellation, vad skulle inte hända i verksamheten? Det svaret berättar en hel del om vad som faktiskt motiverar teamets existens.
  • 413: Linda Öhman- Att arbeta för den hållbara arbetsplatsen

    37:12|
    Hälsofrämjande arbetsmiljö – inte en sidovagn utan motorn i verksamhetenAlla organisationer säger att de vill jobba hälsofrämjande. Arbetsmiljölagen kräver det. Forskningen backar upp det. Och ändå behandlas arbetsmiljöarbetet på de flesta arbetsplatser som något separat från verksamhetsutvecklingen – som om de vore två olika världar. Det är det de inte är.Den insikten är kärnan i Linda Öhmans nyutkomna bok Hållbara arbetsplatser, och den är kärnan i det här avsnittet. Linda har lång erfarenhet av att utveckla hållbara och framgångsrika arbetsplatser, och hon har ägnat mer än tio år åt att i praktiken visa att det systematiska arbetsmiljöarbetet och verksamhetsutvecklingen delar exakt samma byggstenar: uppdrag, mål, roller och samspel.Samma byggstenar – olika världarLinda beskriver hur externa konsulter – hur skickliga de än är – sällan får sina insatser att fästa ordentligt om det inte finns en grundstruktur i organisationen. Och den grundstrukturen handlar om att integrera arbetsmiljöarbetet i ledningssystemet, i internstyrningen och i det dagliga arbetet – inte som ett komplement utan som en del av helheten.Från riskfokus till främjande perspektivDet systematiska arbetsmiljöarbetet är uppbyggt kring en välkänd cykel: undersöka, riskbedöma, åtgärda och följa upp. Det är ett viktigt och lagstadgat arbetssätt. Men Lindas bok visar hur man kan göra det med ett tillagt hälsofrämjande perspektiv.Istället för att starta i vad som inte fungerar, startar man i uppdraget.Uppdraget som gemensam kraftkällaEn av de tydligaste effekterna Linda sett i sitt arbete är vad som händer när en grupp skapar verklig samsyn kring sitt gemensamma uppdrag.Grus i relationerna försvinner. Och det blir lättare att prata om sådant som är jobbigt, för man har en gemensam karta att ta avstamp i.Det är inte heller en engångsinsats. Uppdraget behöver hållas levande, justeras, återkommas till.Vem gör vad – och varför det inte bara hänger på chefenLinda är tydlig med att det här arbetet angår alla. Ledningen behöver visa vägen, gärna genom att börja tillämpa det med sina egna chefer som medarbetare. HR har en central roll i att stärka det främjande perspektivet och koppla ihop det med strategi. Och medarbetarna är ofta experterna på sitt eget uppdrag – det är deras kunskap och erfarenhet som behöver få blomma ut.Argument som väger tungtFör den som behöver ta upp det här i en ledningsgrupp ger Linda några konkreta argument. Sjuktal och personalomsättning talar sitt tydliga språk. Kundmätningar och anseende likaså. Och kompetensförsörjningsperspektivet blir allt viktigare: en arbetsplats dit folk faktiskt vill komma och stanna är en konkurrensfördel.Men kanske det mest övertygande argumentet är det enklaste: istället för att driva två separata processer – verksamhetsutveckling och arbetsmiljöarbete – kan man driva en integrerad process. Lindas bok är en handbok i exakt det. Den håller läsaren i handen genom varje steg, med verktyg, modeller och konkreta exempel från verksamheter som testat och bevisat att det funkar.Reflektionsfrågor för dig som individUpplever du att ditt uppdrag är tydligt – vad du är till för, vad som förväntas av dig och hur du bidrar till helheten? Och om inte, vad skulle du behöva för att det ska bli tydligare?Vad behöver du för att må bra och göra ett bra arbete just nu? Har du sagt det till någon, och finns det ett forum där den frågan faktiskt ges utrymme?Tar du ett aktivt medledarskap i din arbetsgrupp – och vad skulle det innebära för dig att göra det lite mer?Reflektionsfrågor för er som team eller organisationBehandlar ni arbetsmiljöarbetet och verksamhetsutvecklingen som två separata processer – och vad skulle hända om ni integrerade dem?Har ni en levande och återkommande dialog om ert gemensamma uppdrag, eller är det formulerat i ett dokument ingen längre läser? Vad behöver förändras?Följer ni upp era arbetsmiljöinsatser på ett sätt som faktiskt visar om de fått effekt – och används den uppföljningen för att ta nästa steg?
  • 412: Åsa Lundquist-Coey - Vem har makten på jobbet?

    45:58|
    Makt – det mest vardagliga vi aldrig pratar omPower is nothing without authority. Det säger drottning Elisabeth i The Crown om sin egen, nästan osynliga makt. Margaret Thatcher svarar att om jag gör ingenting, förlorar jag min. Två helt olika idéer om vad makt egentligen är – och vad den kräver av den som har den.Det är med den spänningen vi går in i det här avsnittet tillsammans med Åsa Lundquist Coey, doktor i management och komplexitet, föreläsare på Executive-programmen vid Handelshögskolan och nu i full gång med sin sjunde bok – den här gången om just makt. Samtalet rör sig fritt och utan enkla svar, för makt är inte ett enkelt ämne. Det är ett ämne vi alla har en relation till men sällan sätter ord på.Makt är inte något man har – det är något som uppstårEn av de viktigaste insikterna i samtalet är att makt inte är ett tillstånd, utan en dynamik. Den finns inte i dig eller i mig – den uppstår i relationen mellan oss. Och så fort en relation finns, finns makt. Den är alltid asymetrisk, alltid rörlig och aldrig stabil.Vi samskapar den makt vi lever iDet klassiska kakexperimentet som Åsa nämner säger egentligen allt: tre personer i ett rum, en utses till chef, ett fat med fyra kakor ställs fram. Den som nyss blivit chef tar den fjärde kakan – och de andra tillåter det. Makten korrumperar snabbt. Men lika intressant är att de andra samskapar det. De låter det ske. Härskartekniker – inte ondska utan maktlöshetNär makt brukas på sätt som skadar andra – det vi brukar kalla härskartekniker – är det lockande att söka förklaringen i illvilja eller dålig karaktär. Men Åsa föreslår en annan ingång: se det som ett uttryck för maktlöshet. När någon känner att de håller på att tappa kontroll, att de inte räknas, att de är på väg att förlora något viktigt – då kan det sluta i just sådana överslag.Det avdramatiserar inte beteendet, men det ger ett annat förhållningssätt till det. Och det öppnar för en annan sorts ledarskap: att inte spela oberörd, utan tvärtom visa att man påverkas. Säga högt, när Robban sitter tyst hela mötet eller när något sägs som skaver: nu blir jag lite osäker, berätta. Inte som en teknik, utan som en genuint mänsklig reaktion. Det öppnar dörrar som konfrontation stänger.Att ge och ta tillbaka maktEn sak som lyfts i samtalet är hur snabbt det går att börja kliva in i en maktroll på fel sätt när man precis fått den. Inte för att man är elak, utan för att man börjar spela chef snarare än vara chef. Man tar på sig en kostym man tror förväntas av en, snarare än att stanna i sig själv och fråga: vad tycker jag faktiskt är ett bra ledarskap? Vad vill jag att det ska innebära?Det finns en lika viktig fråga i det: vad vill jag inte ha makt över?Att prata om makt utan att kalla det maktMånga upplever att ordet makt är för laddat att ta upp direkt. Och kanske är det ibland klokt att använda andra ord. Inte för att smyga förbi ämnet, utan för att göra det möjligt att alls komma dit. Vem påverkar vad i det här rummet? Hur påverkar vi varandra just nu? Det är samma fråga, men i en form som fler kan ta emot.Reflektionsfrågor för dig som individI dina viktigaste relationer på jobbet just nu – vem påverkar vem, och hur? Är du medveten om den makten du utövar och den du tillskriver andra?Finns det makt du har fått som du egentligen inte vill bära ensam – och hur skulle det se ut att ge tillbaka den eller dela den?Tänk på en situation där du reagerade starkt på en kollegas beteende. Vad hände om du betraktar det som ett uttryck för maktlöshet snarare än illvilja?Reflektionsfrågor för er som team eller organisationHur pratar ni om makt och påverkan i er grupp – och om ni inte gör det, vad hindrar er? Vad skulle förändras om ni vågade sätta ord på det?Vem i er grupp har mest formell makt, och stämmer det överens med vem som faktiskt påverkar beslut och stämning? Vad säger eventuella glapp om er kultur?Hur lyssnar ni på varandra i möten – och vad signalerar ni med hur ni lyssnar? Vad händer om ni börjar ge akt på det kollektivt?
  • 411: Effektiv Nu- jobba smartare med AI

    47:12|
    AI på jobbet – ett verktyg för hälsa, inte bara effektivitetGenerativ AI har nått 53 procents användning globalt på bara tre år – snabbare än både persondatorn och internet. Optimismen ökar, men det gör nervositeten också. Och mitt i den snabba omställningen är det lätt att missa den viktigaste frågan: vad gör den här förändringen med oss som jobbar?Det samtalet tar vi i det här avsnittet av Health for Wealth, tillsammans med Christopher Bernestå utbildningsledare och David Sköld tillika utbildningsledare och därtill AI-ansvarig på Effektiv Nu, ett företag som hjälper organisationer och individer att både jobba smartare i den digitala arbetsmiljön och en del av det är att stötta i att använda AI på ett klokt, tryggt och faktiskt hälsofrämjande sätt.Problemet är inte tekniken – det är otydlighetenEn sak som Christopher och David möter om och om igen i sina utbildningar är att AI-användningen ökar snabbt, men att organisationerna inte hänger med. Medarbetare sitter med verktyg de inte fått riktlinjer för. Och i bristen på svar uppstår det som kallas skugg-AI – en användning som ingen har koll på.Börja med syftet – inte verktygetEn av de viktigaste insikterna i samtalet är att AI inte är ett mål i sig. Det är ett medel. Och som med alla medel behöver det finnas ett syfte. Inte ”vi ska ha AI” – utan ”vi ska ge bättre vård, skapa bättre kundupplevelser, minska administration"Det gäller på organisationsnivå. Men det gäller lika mycket på individnivå. AI som kognitiv avlastning – inte ny belastningChristopher pekar på något centralt: vi lever i en tid av informationsöverflöd, ständiga avbrott och för många beslut. Det är inte arbetet i sig som gör oss trötta – det är mängden intryck.David, som har bakgrund som hälsopedagog, drar parallellen till elcykeln. Kör du på full gas hela tiden får du åka långt men ingen konditionsträning.Lämnar vi ut hela hjärnan till AI riskerar vi att tappa just de förmågor som ingen teknik kan ersätta.Vad man behöver veta om risker och reglerEffektiv Nu hjälper också organisationer att navigera AI Act, EU:s regelverk för AI-användning. Dessutom ställer AI Act krav på att alla som använder AI ska ha en grundläggande AI-kunnighet, en så kallad AI literacy. Det är ett organisatoriskt ansvar – och något Effektiv Nu konkret stöttar verksamheter med genom utbildning, riktlinjer och vägledning.Frågan är vad vi gör med den tid som frigörsChristopher formulerar något hoppfullt om framtiden: frågan är inte hur mycket mer vi kan producera med hjälp av AI. Frågan är vad vi ska göra med den mänskliga kapacitet som frigörs när tekniken tar hand om administration, informationssortering och rutinuppgifter.Vill du veta mer om hur din organisation kan komma igång med AI på ett tryggt och strukturerat sätt? Effektiv Nu erbjuder utbildningar och stöd för både individer och organisationer. Reflektionsfrågor för dig som individHar du ett tydligt syfte när du använder AI – eller testar du lite på måfå? Vad skulle det förändra om du gick in med en konkret fråga om hur AI kan hjälpa just dig i din vardag?Vilka delar av din arbetsdag är mest kognitiv belastande just nu – och skulle AI kunna avlasta någon av dem?Hur källkritisk är du mot det AI ger dig? Tar du det för sanning inom områden där du inte har expertisen att bedöma svaret?Reflektionsfrågor för er som team eller organisationHar ni tydliga riktlinjer för vilka AI-verktyg som är okej att använda och vilken data som får matas in? Om inte – vad händer i mellantiden?Vet era medarbetare vad AI Act innebär för deras användning av AI i jobbet? Och har ni säkerställt den AI literacy som regelverket kräver?Om AI frigör tid och kognitiv kapacitet hos era medarbetare – vad vill ni att de ska använda den till? Har ni pratat om det?
  • 410: Marika Ronty- Människan, mänskligheten & arbetslivet

    54:04|
    Vem vill jag vara, för vem och varför?Tre frågor som lätt försvinner i ett arbetsliv fullt av deadlines och prestation. Men ibland stannar man upp – eller får hjälp att göra det – och upptäcker att de har varit där hela tiden.Det är de frågorna som bär det här avsnittet där psykologen Marika Ronty är tillbaka med nästan 50 år av arbete med ledare och människor i bagaget. Det blir ett samtal om ledarintelligens, om inre och yttre syfte, om närvaro som den kanske mest värdefulla gåvan vi kan ge varandra – och om varför mänskligheten i mötet mellan människor blir viktigare ju mer teknik letar sig in i våra liv.Det yttre och det inre syftetMarika skiljer på yttre syfte – det vi gör, rollen vi tar, uppdraget vi genomför – och det inre syftet, det som verkligen driver oss inifrån. Det kan ta decennier att få fatt i det senare. Och det är, menar Marika, just det som avgör med vilken energi vi går in i det vi gör. Inte vad vi säger att vi gör, utan vad som faktiskt bär oss.Ledarintelligens – varför det behövdesLedarintelligens är Marikas tankemodell, född ur decennier av arbete med hundratals chefer och ledare. Den bygger på insikten att ledarskap inte bara handlar om det rationella – mål, struktur, strategi – utan om samspelet mellan tre dimensioner: det rationella, det emotionella och det som har med skälet att göra, hjärtats intelligens, varför vi gör vad vi gör och för vem.Den fråga hon alltid fick, var hur man framför feedback och kritik på ett bra sätt. Det handlar om relationer. Och det är den dimensionen som fortfarande, efter 40 år i organisationer, inte fått tillräckligt med plats.Visionen går före målenNär Marika frågade chefer hur det kändes när de uppnått sina mål, svarade åtta av tio – det känns tomt. Ur tomhet är det svårt att hämta kraft för nästa steg.Visionen, däremot, är en kraftkälla. Den ger energi. Och forskning från bland annat Boyatzis visar att samtal om vision och mening aktiverar det parasympatiska nervsystemet, det som lugnar och öppnar, snarare än det sympatiska, som håller oss i konstant beredskap. Resultat och kvalitet i arbetet blir faktiskt bättre när vi börjar där.Närvaro som det mest mänskliga vi kan geKanske det viktigaste i hela samtalet är enkelt att formulera men svårt att leva: att ge en annan människa sin fulla närvaro är en av de mest värdefulla sakerna vi kan göra för varandra. Att andas in varandra, som Marika uttrycker det. Att låta mellanrummen finnas. Att inte alltid ha nästa fråga redo, utan stanna i det som just sades.Det är där insikterna föds. Det är där tilliten byggs. Och det är just det, menar Marika, som blir viktigare ju mer teknik tar plats i våra liv och relationer. Att vara mänsklig.Reflektionsfrågor för dig som individVad är ditt yttre syfte i ditt arbete – och om du stannar upp och lyssnar lite djupare, vad är ditt inre?Tänk på en person du ska möta den närmaste veckan. Vad skulle det innebära att vara fullt närvarande med dem – och vad hindrar dig från det?När uppnådde du senast något du arbetat mot – och hur kändes det? Vad berättar det om var du hämtar din energi?Reflektionsfrågor för er som team eller organisationHur ofta pratar ni om varför ni gör det ni gör – inte vad ni ska uppnå, utan för vem ni finns till och vad som egentligen driver er?Vad i era strukturer och system gör det svårt att vara mänskliga med varandra? Och vad skulle ett litet steg bort från det kunna se ut?Marika frågar: vad behöver du av mig, och vad behöver jag av dig, för att vårt möte ska bli bra? Hur skulle den frågan förändra era möten om ni ställde den på riktigt?